Borgerliga och konservativa rättstänkare talar ofta om individuella rättigheter som heliga. Äganderätten, till exempel, är i det borgerliga rättsliga tänkandet närmast religiös. Piketty visar i boken ”Capital and Ideology” (2019) de historiska rötterna bakom det heliga äganderättsbegreppet, rötter i överhetens filosofiska argument för att berättiga det ojämlika samhället.

Långt före feodaltiden har filosofer och religiösa ledare försökt berättiga ojämlikheten med rättighetsargument. Mörka konservativa krafter kan också åberopa rättigheter för att föra fram obehagliga uppfattningar – minns pingstpastor Åke Green som 2003 i en predikan framförde att ”sexuella abnormiteter är en cancersvulst på hela samhällskroppen”. Han ansågs skyddad av rätten till religion och gick fri från straff.

Demokratiska socialister bör således med rätta se med misstänksamhet på argument som enbart grundas på den påstådda förekomsten av ”rättigheter”. Redan tidigt i den svenska arbetarrörelsens historia fanns stor medvetenhet om faran med rättighetsresonemanget. […]

Det dåtidens rättsvetare kraftigt opponerade sig emot var tanken om naturrätt – eviga rättigheter givna av gud eller annan odefinierad högre makt. I stället är det lagarna som människan i rationella och demokratiska former, i strävan efter samhällsnyttan, ställt upp som ska följas. Det är en mycket viktig demokratisk princip – det är inte domare, filosofer eller kungar som ska bestämma utan folket i demokratiska val.

De borgerliga partierna ser ständigt en möjlighet att framföra odemokratiska argument som går ut på att ge så kallade oberoende experter mer makt i samhället, makt att upprätthålla över- och underordningen i samhället. Det kan vara jurister i domstolarna eller ekonomer i riksbanken. Vi måste se vad det handlar om – försök att rulla tillbaka den demokratiska socialismens landvinningar. Läs artikel

As the U.S. military scrambles to meet a mid-January deadline to draw down to 2,500 troops in Afghanistan, a milestone in the conflict has passed almost unremarked: The combined NATO force on the ground now outnumbers the U.S. contingent.

About 13,000 U.S. troops were deployed to Afghanistan as of the end of February, when the U.S. government inked an agreement with the Taliban to withdraw all forces over the course of 14 months if conditions were kept.

There are now about 4,000 U.S. troops deployed to Afghanistan, a senior U.S. defense official said Sunday, and the number is dropping quickly. As of late November, some 11,000 NATO troops remained from several dozen nations — a figure that includes the U.S. contingent. The largest contingents from other nations include Germany, the United Kingdom and Italy. Each had roughly between 900 and 1,000 troops supporting the effort as of June. […] As the U.S. military narrows its mission sets in Afghanistan, focusing on counterterrorism and advisory support with a shrinking force, the senior official said NATO has its own goals for its troops remaining in the country.

”We understand where they want to continue to play in what mission space they want to continue to work, and we’re working with them; obviously, some of them have [had] the train-advise-assist relationships a decade or more,” he said. ”We want to keep those relationships with the Afghan National Security Forces and the Army. We want those to continue. They’re robust, and we’re working with our partners to ensure that as we adjust together, the missions that we continue to do make sense for those nation partners.” Läs artikel

For almost three decades, we have awaited a mythical “cyber Pearl Harbor,” the harbinger of digital doom that the U.S. cybersecurity community assumes to be inevitable. Strangely enough, some believe this cyber Pearl Harbor already happened twice within the last two months.

Though warnings of cyber Pearl Harbor emerged as early as 1991, former defense secretary Leon Panetta is perhaps best known for promoting the idea, warning in 2012 of an impending “cyber-Pearl Harbor that would cause physical destruction and the loss of life, an attack that would paralyze and shock the nation.” Such a grand event would be tough to miss.

The recent SolarWinds hack is no excuse for doomsday rhetoric, especially from those who have been leveling it for decades.

Den svenska nationalsången uttrycker nordisk samhörighet med klangbotten i religion och språk, fornnordiska myter och berättelser, som senare förstärkts av demokratisk samsyn, starka arbetarrörelser och ambitiösa välfärdssatsningar. För efterkrigstidens föreningsaktiva generationer förblev Norden en central gemenskap även när länderna skilde sig militärstrategiskt. Fyrtio år före EU:s Maastricht- och Schengenfördrag avtalade Nordens länder om en gemensam, passfri arbetsmarknad med samma sociala förmåner för nordiska som för infödda medborgare¹. Nordiska rådet och Ministerrådet sökte skapa politisk samordning, men fick främst kulturell betydelse. Viktigare var initiativ på medborgarnivå, till exempel Föreningen Nordens årliga vänortsmöten vilka kunde skapa livslånga vänskapsband² eller samverkan inom akademin i forskningsbedömning, tidskrifter, konferenser och i det nordiska sommaruniversitetet som 2015 höll sitt 65:e sommarläger.³

Frekvenstilldelningen i 3,5 GHz- och 2,3 GHz-banden återupptas den 19 januari 2021.

I januari 2021 är det dags igen för Folk och försvars årliga konferens i Sälen. Med tanke på Covid-19 är den omgjord till en mer digital konferens, men det räcker egentligen inte. Även konferensens innehåll skulle behöva göras om för att motsvara vad den en gång var. Organisationen Folk och försvar lever inte upp till sitt namn.

1939, när krigsmolnen i Europa hopades före andra världskrigets utbrott, gjordes en avgörande markering i svensk säkerhets- och försvarspolitik. På initiativ av Torsten Nilsson, ordförande i det socialdemokratiska ungdomsförbundet (och sedermera social- och utrikesminister), ordnades en stor konferens i Stockholms Konserthus. Konferensen kallades Folk och försvar och hade en bred uppslutning med många höga och inflytelserika civila och militära representanter.

Det var startpunkten för att inför omvärlden markera att Sverige hade en bred uppslutning bakom ett folkförsvar inför hotande militära angrepp. […]

Kanske har Folk och försvar också fått en roll som påtryckarorganisation för en mer aggressiv utrikespolitik. Nu talas inte bara om ett hot från Ryssland utan även ett hot från Kina. I en särskild intervju med Folk och försvars generalsekreterare i juni i år säger försvarsminister Peter Hultqvist: ”Vi har att göra med ett auktoritärt Ryssland och ett auktoritärt Kina”. Det är en uppdatering av säkerhets- och försvarspolitiken för att komma ännu närmare aktuell amerikansk utrikespolitik och än längre bort från det ursprungliga Folk och försvar. Läs artikel

[…] While cybercrimes are no small problem, cyberwars occur at the international level, where the scale of damage inflicted is similar to a conventional military attack. In the evolving and complex threat environment, states and non-state actors can use cyber-attacks in the context of military operations against their opponents. Cyberwarfare serves as an example of the use of new technologies within the complex and multidimensional scope of hybrid warfare. […]

States are not the only target; international organizations have also been victims of cyber-attacks. The North Atlantic Treaty Organisation (NATO), for example, reported in 2016 that they experience over 500 cyber-attacks every month. In response to that, NATO, in virtue of Article 3 of the Washington Treaty, adopted the Cyber Defense Pledge at the Warsaw Summit of 2016 to strengthen the national networks and infrastructures of its members. Brussels also recognized cyberspace as the fifth operational domain, in addition to air, sea, land, and space, falling under the purview of the alliance’s deterrence policy. Henceforth, major cyber-attacks could trigger Article 5 for collective defence, but the challenge in such a scenario would be to determine the origins of hypothetical attacks. As cyber-attacks defy state borders, NATO encourages cooperation with states, organizations and the private sector to enhance international security. Western democracies and technologically advanced states, by being interconnected, are most vulnerable to cyber-attacks, and are thereby required to develop a more robust approach to cyber deterrence. Russia, China, Iran and North Korea will remain to pose hybrid challenges to the West. Läs artikel

De sidste 10-15 år er de skandinaviske lande påfaldende ofte blevet ’disciplineret’ på tomandshånd af en stormagt. Bilateralt diplomati er ikke deres spidskompetence. […]

I juli 2017 stemte FN’s Generalforsamling, med overvældende flertal, for et forbud mod kernevåben. Idéen var, at traktaten skulle styrke internationale normer mod besiddelse eller anvendelse af denne type våben. Sverige havde haft en aktiv rolle i traktatforhandlingerne og stemte for, om end med reservationer. Det var forventet, at Sverige med en idealistisk profil ville underskrive og ratificere traktaten uden de store betænkeligheder. Imidlertid havde den svenske forsvarsminister Peter Hultqvist i september samme år modtaget et brev fra sin amerikanske kollega James Mattis, som truede med at Sveriges ’Enhanced Opportunity’ partnerskab med NATO ikke ville blive forlænget, hvis landet underskrev og ratificerede traktaten. Sverige ville derfor ikke kunne modtage amerikanske forstærkninger i krigstilfælde.

Eftersom der var stærk vælgeropbakning til traktaten, blev sagen udskudt til efter Rigsdagsvalget i september 2018 ved hjælp af en grundig regeringsudredning. I juni 2019 erklærede udenrigminister Margot Wallström så, baseret på udredningens konklusion, at Sverige ville afstå fra at underskrive eller ratificere traktaten ’på nuværende tidspunkt.’ Läs artikel