[…] Ålands demilitarisering från 1856 är just en sådan lösning. Under Krimkriget använde Storbritannien och Frankrike Åland som bete för att dra ut Sverige-Norge i ett krig mot Ryssland. Som en del i den strävan sprängdes fästningen Bomarsund. Under fredsförhandlingarna ville Storbritannien fortsätta kriget genom att försöka krascha förhandlingarna med ett orimligt krav: att Åland skulle demilitariseras. Snöpligt nog accepterade Ryssland detta efter påtryckningar och oro för att förlänga kriget.

Demilitariseringen blev en fredslösning av misstag.

Beslutet i Ålandsfrågan 1921 var en ytterligare fredslösning. Efter Finlands självständighet ville ålänningarna tillhöra Sverige, vilket applåderades av Sverige, men inte av Finland. Nationernas Förbund beslutade att Åland skulle tillhöra Finland men med en självstyrelse och särskilda garantier för det svenska språket och kulturen. Demilitariseringen kompletterades med neutralisering så att öriket inte heller får befästas under krigstid, dock så att Finland ges rätten att utöva självförsvar av Åland. Ingen blev riktigt nöjd, men det har fungerat än till i dag.

Det är så här diplomati och internationell rätt fungerar. Det blir aldrig som man tänkte från första början. Ingen får som den vill till fullo. Men man lyckas leva med situationen. Och man lyckas utveckla överenskommelserna. Och befästa dem. Och påminna kommande generationer om varför de en gång kom till skott och varför de ännu behövs. […]

Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område står som en motvikt till diplomatins och folkrättens nedmontering i vår omvärld. Vi är en fredsprovokatör och ska vara stolta över det. Läs artikel

– Nei, det vil det nok ikke være. Det er ikke nok at det skjer en feilbombing som rammer et Nato-land, eller at det skjer en grensekrenkelse. Angrepet må være av et visst alvor og omfang, før Nato eventuelt utløser artikkel 5, sier Sigmund Simonsen som svar på Dagsavisens spørsmål om en russisk missil på avveie er alt som skal til for å utløse full krig mellom Russland og Nato. […]

– Det må foreligge et væpnet angrep for at Nato utløser artikkel 5, sier Simonsen. Om angrepet skjer på bakken, fra lufta eller fra sjøen: Det må skje med overlegg, skal artikkel 5 utløses, sier han. […]

– Man vil se på hensikten bak. Var det et uhell, så vil man håndtere det som en alvorlig episode, men ikke nok til å utløse en allianseforpliktelse. Nato ønsker jo ingen konflikt. Hvis Nato hadde ønsket en konflikt, hadde de gått inn på ukrainsk side for lengst, mener Simonsen, men legger til at det selvsagt ikke er slik at det enkelte Nato-land eller Nato ikke reagerer i det hele tatt. Läs artikel

René Nyberg har vært ambassadør i Russland og er levende opptatt av Finlands forhold til landet. Aftenposten ber ham foreslå et møtested som kan fortelle litt om nettopp det. Fra kafébordet har vi utsikt til tsar Alexander 2., kalt den liberale tsaren. Tsaren lot finnene bruke finsk. Finland var delvis selvstyrt, men underlagt det russiske keiserdømmet i over 100 år.

– Vi har en nabo med kjernevåpen som er ustabil og uforutsigbar. Det er ikke nytt. Og det forsvinner ikke, sier Nyberg.

Nyberg sier at man aldri kan se bort fra historien og geografien.

– Vi har ingen mulighet til å løse det sikkerhetspolitiske problemet som Russland utgjør. Men vi kan håndtere det, sier han. […]

Men Nyberg advarer mot å forhaste seg med Nato-medlemskap. Han mener ikke finsk Nato-medlemskap er riktig, i alle fall ikke nå.

– Vi bør ikke bryte med Russland. Hvis de bryter med oss, er det annerledes.

– Men gjør ikke Russland allerede det når de sier det vil få konsekvenser om dere melder dere inn i Nato?

– De truer alle. Russland er en vedvarende fare. Men ikke en akutt trussel ennå, svarer Nyberg. Läs intervjun

[…] Ewa Stenberg: Jag hörde att Finland fått ett besked från USA om att detta inte är en väl vald tidpunkt för att söka Nato-medlemskap. Stämmer det?

– Det är viktigt när man gör en sådan analys, att man tar hänsyn till att det inte innebär några onödiga risker eller att det eskalerar situationen. Det beror förstås mycket på hur kriget går i Ukraina och vad Natos inställning är. Vi har ingen klar tidtabell eller något sådant. Om det är riksdagens vilja att ha Nato-medlemskap, då går det utrikespolitiska ledarskapet till presidenten och regeringen, som får analysera situationen.

Ewa Stenberg: Har Finland fått en signal från USA om tidpunkten?

– Jag vill inte gå in på detaljer om de kontakter vi har med USA och andra Nato-länder. Men det pågår förstås hela tiden en dialog om processen och våra tankegångar.

Väljaropinionen i Nato-frågan har tagit en dramatisk vändning i Finland. Ja-sidan har stigit till 62 procent, medan nej-sidan krympt till 16 procent.

– Finländare är mycket säkerhetsorienterade människor. När något händer frågar sig människor – tänk om det händer också vid vår gräns? Hur ska vi reagera, vad ska vi göra? Nu ställer sig finländare samma fråga om Ukraina. De säger ”ok, vi förstår att Finland är ganska starkt när det gäller konventionella vapen och har en stor reserv på 280 000 män. Men vad händer om det gäller kemiska vapen eller taktiska kärnvapen? Är vi förberedda då?” Det är frågor som man som regering måste ha något slags svar på, säger Pekka Haavisto. Läs intervjun.

Regeringen tar initiativ till överläggningar med riksdagens partier för att diskutera det förändrade säkerhetspolitiska läget till följd av Rysslands aggression mot Ukraina.

[…] Någon MÖP, alltså militärt överintresserad person, är jag inte, men redan som ung röd pacifist blev jag för ovanlighetens skull övertygad av min (ännu rödare) pappa i en mycket het och mycket hetsig diskussion om försvaret. Hans argument för alliansfrihet och ett starkt försvar baserat på allmän värnplikt som en garanti för demokratin fick mig att helt ändra åsikt i denna fråga, och denna övertygelse har följt mig genom livet. Med facit i hand och den ryska återuppväckta björnen på bara två flygtimmars avstånd kan jag nu bara säga: ”Vad var det jag sa?” Det ligger inte minsta spår av triumf eller glädje i det, vilket ju kan vara fallet i andra sammanhang när det visar sig att man har haft rätt hela tiden (även om det med åren har blivit alltmer oviktigt att få rätt). Nej, nu känner jag mig mest ledsen och orolig och lite uppgiven, för nog kunde vi haft råd med ett aktivt försvar under dessa förlorade år? Dessutom vet vi ju att det i allmänhet tar mycket längre tid och kostar mycket mer att bygga upp än att riva ner. […]

Det kan vara lätt att bara ge upp inför en till synes övermäktig motståndare, och man kan ju undra vad vi skulle ha att komma med om det otänkbara och ofattbara hände, precis som nog många av oss tänkte i början av Rysslands invasion av Ukraina – den som skulle bli en promenadseger för Ryssland. Men ukrainarna svarade, både civilt och militärt. Med största säkerhet räcker det inte. Men för Ryssland har det börjat likna en pyrrhusseger, en sådan som kostar mer än den smakar. Tack vare ukrainskt försvar och motstånd. Läs artikel

Regering och riksdagens åtta partier är överens – det militära och civila försvaret stärks med uppåt tre miljarder kronor i år.

Och Försvarsmakten får klartecken att beställa försvarsmateriel för över 30 miljarder fram till 2030.

Överenskommelsen har drivits fram av Rysslands invasion av Ukraina.

– Det här är en jättestark signal till omvärlden, att alla partier står bakom. Det uppskattar jag, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Uppgörelsen gör det möjligt att snabbt beställa olika slags ammunition, fortsätta att utveckla satsningen på Gotland och stärka uthålligheten i Försvarsmakten, framhåller han. Samtliga riksdagspartier står nu bakom en kraftig upprustning av försvaret, en unik händelse. Läs artikel

Internationella domstolen i Haag, ICJ, har beslutat att Ryssland omedelbart måste upphöra med sina militära handlingar i Ukraina.

FN-domstolen uttryckte stor oro för den ryska invasionen och gav exempel på attacker mot bostäder, sjukhus, civila som barn, kvinnor och äldre.

Domstolen prövar tvister mellan länder och gick i alla väsentligheter på Ukrainas begäran. Läs artikel

Kaczynski, vice premiärminister i Polen, är tillsammans med Polens, Tjeckiens och Sloveniens ledare på besök i Ukrainas huvudstad Kiev, och uttalandet kommer på en pressträff efter deras möte med president Volodymyr Zelenskyj.

– Jag tycker att vi behöver ett fredsbevarande uppdrag från Nato – eller till och med från en större internationell struktur – men ett uppdrag som ska kunna försvara sig och som ska verka på ukrainskt territorium, som är i detta land med godkännande av presidenten och Ukrainas regering, säger Kaczynski. […]

Liknande budskap kom från de andra ledarna.

– Vi är här för er strid är också vår strid. Ni försvarar inte bara ert hemland, ni försvarar inte bara Ukrainas och Europas territorium. Ni försvarar också något som vi kallar fundamentala europeiska värderingar, säger Sloveniens Janez Jansa. Läs artikel

Statsminister Magdalena Andersson (S) utesluter inte ytterligare vapen till Ukraina. Regeringen har nu fått svar från Försvarsmakten om vad som mer kan skickas till Ukrainas militär. […]

Men Försvarsmakten har av försvarsminister Peter Hultqvist fått i uppdrag att se över vad Sverige kan bidra med ytterligare. Och Försvarsmakten bekräftar nu att man skickat en sådan lista till Försvarsdepartementet.

”Svaret är inskickat till regeringen och vi inväntar nu deras beslut”, skriver Therese Fagerstedt, pressekreterare på Försvarsmakten i ett sms. Enligt uppgift till SVT fick regeringen en ny lista med önskemål från Ukraina i början av mars. På den listan ska återigen pansarvärnsroboten Robot 57, som tagits fram av Saab och ett brittiskt företag, finnas. Likaså luftvärnsroboten 70/90 samt olika stridsvagnsminor bland annat.

På en pressträff tidigare i dag sa statsminister Magdalena Andersson att det kan bli aktuellt med fler leveranser.

– Jag utesluter inte ytterligare vapenstöd från Sverige. Läs artikel