Modern unmanned aerial vehicles, widely known as drones, have been an indispensable part of warfare for the past two decades. America’s use of Predator drones for reconnaissance missions in the Kosovo War against Serbian forces is known as the first time drones officially entered into the equation. At that time, hardly anyone noticed the capacity of these vehicles to change warfare. By the early 2000s, the United States began to use drones not only for intelligence, surveillance, and reconnaissance (ISR) missions but also for precision strikes, starting in Afghanistan.

For some time, the United States, followed by Israel, monopolized not only drone military operations but also the drone market. While these two states took advantage of the military edge provided by drones, it was impossible for other states to develop military drones with the capabilities of Predator, Reaper, or Heron drones. But this is no longer the case.

As drones started to be used extensively, new operational concepts started to evolve, radically transforming armed conflict. This is especially visible in the Russo-Ukrainian War, where drone usage dominates most of the highlights of the conflict.  Läs artikel

Statsminister Ulf Kristersson hävdade att Turkiet ställt omöjliga Nato-krav på Sverige. Nu slår Turkiet tillbaka – och menar att alla krav ryms inom ramen för avtalet.

– Det är nu Sveriges uppgift att uppfylla sina åtaganden, säger Ahmet Berat Conkar, vice ordförande i Turkiets Natodelegation.

Tonläget har förändrats från svenskt håll kring de pågående Natorförhandlingarna.

– De vill saker som vi inte kan och vill ge dem. Nu ligger beslutet hos Turkiet, sa statsminister Ulf Kristersson i söndags, i ett oväntat utspel om Turkiets krav på Sverige för att godkänna en svensk Natoansökan.

Nu svarar Turkiet på Kristerssons utspel.

– Turkiet har krävt saker som är i linje med det multilaterala avtalet med Sverige och Finland. Det är nu Sveriges och Finlands uppgift att uppfylla sina åtaganden, skriver Ahmet Berat Conkar, toppnamn i president Recap Erdogans Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP. Läs artikel

After the end of the Cold War – in January of 1993 – the Barents cooperation came to life through the signing of the Kirkenes Declaration. Trust and stability were to be developed through this new framework for cooperation between states, regional units, and people – primarily in the northern parts of Russia, Norway, Finland and Sweden.

Three decades later – with Russia’s hot war against its neighboring country and harsh measures against its domestic civil society – questions are being raised about what successes the cooperation can actually claim and even the framework’s right to life. […]

At the event, they will present their views on the cooperation results, the Ukraine War’s effects on the border-crossing interaction, possible moves for rebuilding trust, and how the Barents region may look in five, ten, and thirty new years.

”We know that the Barents model has been of great interest to other border areas in Europe. We may resume cooperation with Russia again at some point in the future and it is therefore important to summarize what the prerequisites were for it to work and which mechanisms contributed to this,” Jacobsen points out. […]

– The Barents cooperation is a formalized collaboration primarily between Russia, Norway, Finland, and Sweden – designed to promote stability and sustainable development in a region which was characterized by military tension during the Cold War.

– The cooperation was established through the Kirkenes Declaration in 1993, stemming from a top-political process led by the MFA’s in Norway and Russia – and a regional process with initiatives for business and cultural cooperation between northern counties in the two states. These two levels structure the cooperation. Läs artikel

Nearly 40 legal and political luminaries, including many people for whom I have the utmost respect — such as Dapo Akande, my Doughty Street colleague Helena Kennedy QC, and Ben Ferencz — have signed a Combined Statement and Declaration calling on the international community to create a Special Tribunal for the Punishment of the Crime of Aggression Against Ukraine. The entire Statement and Declaration is well worth a read, but here is the critical paragraph:

”[We] resolve, in a spirit of international solidarity, to grant jurisdiction arising under national criminal codes and general international law to a dedicated international criminal tribunal that should be established to investigate and prosecute individuals who have committed the crime of aggression in respect of the territory of Ukraine, including those who have materially influenced or shaped the commission of that crime.”

I wasn’t asked to sign the Combined Statement and Declaration, but if I had been I would have respectfully declined. […]

The most significant cost of the Special Tribunal, however, would be the message its creation would send about the selectivity of international criminal justice. We all know that selectivity is inherent in the system; it wouldn’t be possible to prosecute all of the international crimes committed in the world even if states were far more committed to such prosecutions than they are now. But sometimes selectivity is so obvious, and so indefensible, that international lawyers simply have to say “enough is enough.” Less than two decades ago, the US and the UK, along with a coalition of dozens of other states, invaded Iraq with massive military force, overthrew its government, and occupied its territory. And it did so based on a series of knowing and intentional lies about Iraq being involved in 9/11 and possessing weapons of mass destruction. That invasion was unlawful and criminal — the most flagrant act of aggression since the Vietnam War — and its results were predictably catastrophic: approximately 200,000 Iraqi civilians killed (30,000 by the end of April 2003 alone), nearly 5,000 coalition soldiers lost, more than 2,000,000 refugees created, trillions of dollars wasted, and the entire region destabilized. Yet not a single American or British leader has ever been prosecuted for aggression. Läs artikel

Google-översatt

Utarbetandet av ett nytt säkerhetsavtal med USA är en överraskande vändning och talar om den hårda verkligheten. Ett land kan lamslå Nato och det är svårt att få ett säkerhetsavtal från Europa för Finland och Sverige.

Europa agerar som det var under vinterkriget. Vackra ord kommer, men handlingar tar lång tid att komma, eller så är de för svaga. Under andra världskriget samarbetade Finland med Tyskland och förbereder nu tillsammans med Sverige ett avtal med USA. Europas säkerhetsproblem indikeras av att säkerhetsavtal inte utarbetas med stora europeiska stater. Säkerhetssamarbetet är nu brutet i Europa i detta avseende. […]

Turkiet har ställt sådana krav till Sverige i samband med NATO-medlemskapet, som man själv vet att Sverige inte kan uppfylla. Frågan om Sveriges och Finlands NATO-medlemskap har nu hamnat i en knut med Turkiet. Turkiets agerande ifrågasätter helt Natos förmåga att agera generellt, eftersom Turkiet kan paralysera Natos beslutsfattande om det behövs. Läs artikel

Under måndagen höll överbefälhavare Micael Bydén sitt anförande på rikskonferens. Under rubriken ”Försvarskraft i allians” talade han om Rysslands anfallskrig mot Ukraina, det kommande Natomedlemskapet och Sveriges EU-ordförandeskap, men även om Försvarsmaktens expansion.

ÖB utesluter inte snabba och än allvarligare händelseutvecklingar från rysk sida. Det måste Sverige ta höjd för i försvarsplaneringen. […]

– Sverige är en del av det tydliga och samfällda västliga agerandet. Därmed är vi en del av konflikten. Genom vårt militära stöd till Ukraina och genom vår ansökan till Nato. Snabba och än allvarligare händelseutvecklingar kan inte uteslutas. Vi tar höjd för det. Och vi behöver skapa uthållighet för en långvarig konflikt. Läs artikel

Professor Said Mahmoudi höll den 15 juni 2022 tre föreläsningar på temat Self-Defence and
“Unwilling or Unable”, föreläsningarna kan ses på video här

Mr. Said Mahmoudi
Professor of International Law
Stockholm University

Läs också inlägg tidigare på den här sajten om  ”Unwilling or Unable”.

Om Nato direkt dras in i kriget innan Sverige är fullvärdig medlem kan Sverige komma att gå med på Natos sida, säger försvarsminister Pål Jonson (M). ”Vår linje är att vi ska ligga så nära som möjligt med Nato.” […]

Under sitt tal på Folk och försvars rikskonferens i Sälen berättade försvarsministern att regeringen förhandlar om ett djupare försvarssamarbete med USA, ett defense cooperation agreement (DCA). Det ska underlätta för försvarsstyrkor från USA att verka i Sverige och göra att vi snabbare ska kunna få stöd från USA i händelse av krig eller kris. […]

I en intervju med SvD sa Finlands utrikesminister Pekka Haavisto att den utdragna situationen där länderna inte är fullvärdiga medlemmar innebär en fara om konflikten eskalerar, till exempel så att Nato går i krig mot Ryssland.
Pål Jonson tycker att det är svårt att spekulera i hur Sverige skulle påverkas om Ryssland och Nato hamnade i direkt konflikt.
– Men generella uppfattningar och vår linje är att vi ska ligga så nära som möjligt med Nato. Det är också naturligt för oss, även säkerhetspolitiskt, i väntan på ett fullvärdigt Nato-medlemskap.
Så i ett sådant scenario kan det bli så att vi går i krig på Natos sida?
– Vi har ju haft en säkerhetspolitisk linje från 2009 som säger att Sverige inte kommer att stå passivt i händelse av att ett annat nordiskt eller EU-land skulle utsättas för en katastrof eller ett angrepp. Det är klart att vi nu ligger ännu närmare Nato, så det är i linje med solidariska säkerhetspolitiken helt naturligt att vi också agerar tillsammans med andra.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg säger i en intervju med SvD att en försvarsbudget på 2 procent av BNP i framtiden kan bli ett golv för Natoländer snarare än ett mål.
Regeringens mål är att den svenska försvarsbudgeten ska vara 2 procent av BNP år 2026. Om den kan öka ännu mer efter det vill Pål Jonson inte säga.
– Jag tycker det är en fråga för försvarsberedningen, så vi får titta på det i bred politisk samsyn. Läs intervjun