DEN BLINDA ALARMISMEN Anders Björnsson

Nato-frågan, det vill säga frågan om ett svenskt medlemskap i den västliga militäralliansen, riskerar att splittra befolkningen – vilket skulle vara ett mycket dåligt utfall ur säkerhetspolitisk synvinkel. Tidigare har detta varit fredad mark, till nationens fördel. Men den riskerar också att utså splittring i flera av de politiska partierna. Därmed kan det uppstå en oklarhet om Sveriges säkerhetspolitiska orientering, under en mandatperiod som inte föregicks av någon stor debatt i denna fråga (utan snarare av en högintensiv propaganda för svensk Nato-anslutning).

Läs merDEN BLINDA ALARMISMEN Anders Björnsson

Nej till Nato – för en självständig svensk utrikespolitik! referat från möte med Pierre Schori den 2 mars

Pierre Schori, tidigare bl.a. kabinettsekreterare och svensk FN-ambassadör, talade i Helsingborg den 2 mars om Nato. Mötet arrangerades av ABF, Enhetsgruppen och Folket i Bild/kulturfront. På mötet deltog omkring 130 personer.

Läs merNej till Nato – för en självständig svensk utrikespolitik! referat från möte med Pierre Schori den 2 mars

Nato och Östersjön, Gunnar Fredriksson

Eftersom säkerhetspolitik måste vara långsiktig och förutsägbar, är det naturligt för dem som varit med länge att tänka tillbaka på den efterkrigstid då vår nuvarande alliansfrihet utformades. Nato var en försvarsorganisation som bildades när Sovjetunionen tog makten i de delar av Östeuropa som Röda armén hade erövrat. Det var ett inslag i det kalla kriget. Östersjöområdet berördes och Finland och Sverige utformade var för sig en alliansfri säkerhetspolitik.

Läs merNato och Östersjön, Gunnar Fredriksson

”Fred och säkerhet” (SOU 2002:108), säkerhetspolitiska utredningen av Rolf Ekéus

I säkerhetspolitiska utredningens betänkande Fred och säkerhet, SOU 2002:108, redovisas och analyseras den säkerhetspolitiska miljö som Sverige hade att verka i under perioden 1969-1989 samt det svenska säkerhetspolitiska agerandet, politiskt och militärt. Utredningen leddes av ambassadören Rolf Ekéus. Här är sammanfattningen av betänkandet SOU 2002_108-Sammanfattning. Hela betänkandet kan läsas här.

Sveriges förhållande till Ryssland , Sven Hirdman

Fyra premisser om Ryssland

  1. Sverige måste alltid förhålla sig till Ryssland. Den ryska stormakten ligger i Sveriges omedelbara närhet och kommer alltid att påverka oss på gott och ont.
  2. Oavsett eventuella problem i den ryska ekonomin och eventuella regimförändringar kommer Ryssland alltid att ha överlägsna militära resurser i förhållande till Sverige.
  3. Den största faran för Sveriges säkerhetspolitik är att vi blir indragna i ett krig med Ryssland. Det vore en katastrof för vårt land. Målet för vår säkerhetspolitik är att undvika detta.
  4. Sverige har ett långsiktigt intresse av att Ryssland utvecklas till ett land med stabila demokratiska institutioner, väl integrerat i övriga Europa, med en välmående befolkning, som lever i harmoni inom sitt eget land såväl som med sina granländer.

Läs merSveriges förhållande till Ryssland , Sven Hirdman

Svensk säkerhetspolitik i Europa och världen, recension av Mats Björkenfeldt

Svensk säkerhetspolitik i Europa och världen är en antologi som söker svar på följande frågor:

  • Vad betyder det svenska medlemskapet i Europeiska Unionen för svensk säkerhets- och försvarspolitik?
  • I vad består och vem bedriver svensk säkerhetspolitik idag?
  • Vilka former tar sig svensk säkerhetspolitik?
  • Vilka beröringspunkter finns med andra politikområden?

–         Vad betyder det nordiska samarbetet?

Läs merSvensk säkerhetspolitik i Europa och världen, recension av Mats Björkenfeldt

Skev maktbalans i Europa av Mats Bergquist

Maktbalans och maktgemenskap (”community of power”) är två termer som brukar ställas mot varandra i den internationella politiken. Det förra systemet, med något slags jämvikt mellan ett begränsat antal stormakter, har dominerat genom historien. Perioderna av något slags effektiv maktgemenskap har varit korta och inträffat efter stora konflikter som Napoleonkrigen, första och andra världskriget, senast också efter det kalla krigets slut då George Bush d.ä. talade om en ny värld baserad på den internationella rätten.
Idag står vi långt från denna värld. När man diskuterar Ukraina är det mest om Putin agerar efter en strategisk plan eller improviserar, mera sällan om de förutsättningar som möjliggjort Putins aggression.Länk till artikeln.

KAN SVERIGE LÄNGRE BEDRIVA UTRIKESPOLITIK? En kommentar av Anders Björnsson

Får Sverige ha en egen, självständig utrikespolitik? Svaret på den frågan är nej, enligt Peter Wolodarski, Dagens Nyheters chefredaktör. Med EU-medlemskapet har vi, enligt honom, avsvurit oss den rätten. ”Vårt utrikespolitiska beroende av Bryssel kan aldrig tänkas bort”, skriver han, ”oavsett vad [den svenska] regeringen försöker påskina. Lojaliteten med den gemensamma europeiska linjen är inskriven i fördrag.” (Wolodarskis artikel). Naturligtvis är detta en betydande, för att inte säga hårresande överdrift.

Läs merKAN SVERIGE LÄNGRE BEDRIVA UTRIKESPOLITIK? En kommentar av Anders Björnsson