Sveriges beslut att porta Huawei och andra kinesiska leverantörer från framtida och befintliga telenät välkomnas av en alltmer Kinakritisk folkopinion. Kidnappningen av en svensk ”ofarlig” bokförläggare, förföljandet av muslimska minoriteter och en kinesisk ambassadör som angriper den svenska pressfriheten har tillsammans med mycket annat samverkat till att förstöra den tidigare bilden i Sverige av Kina som ett framtidsland.
Beslutet innebär samtidigt ett paradigmskifte i svensk handelspolitik. Aldrig tidigare har enskilda företag hos en viktig handelspartner straffats för att Sverige vill markera mot landets regim.
Många uppfattar helt felaktigt Sveriges beslut som en välkommen återgång till vad de uppfattar som den idealistiska utrikespolitiken under Olof Palme. Äntligen vågar Sverige stå upp för Det Goda och säga ifrån igen. Mot Ryssland. Mot Kina.
Men det är en missuppfattning av Palmes utrikespolitik. Han sade ifrån i klara och skarpa ordalag mot USAs olyckliga intervention i Vietnam och mot Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien, men det skulle aldrig ha fallit honom in att inleda en sanktionspolitik eller att ge sig på frihandeln. […]
Genom att hävda att Kina är ett hot mot vår säkerhet har Sverige också gått längre än till att starta ett handelskrig. Vi har gått med i det amerikanska kalla kriget och är inte längre herrar över utvecklingen. Till byggandet av den tekniska järnridå som USA eftersträvar har Storbritannien, Australien, Indien och – till Tysklands besvikelse – Frankrike anslutit sig så här långt. […]
Att åberopa säkerhetsskäl är dessutom lite väl genomskinligt. Alla som vill veta det vet att de amerikanska säkerhetstjänsterna tillförskansat sig bakdörrar i alla internetplattformar som är amerikanskägda. Och de som tror att Rysslands och Kinas duktiga hackers inte hittat bakdörrarna är mer än lovligt naiva. Det är inte genom näten i sig utan genom de plattformar som byggts på internet som alla aktörer skaffar sig den information de behöver. Det finns inget som heter Privat i vår kommunikation på internet. Det finns nog ingen i internetgenerationen som tror det. Så vem försöker vi lura? Är det oss själva? Läs artikel