Redaktionen

Statsministeren kunngjorde donasjonen på Natos toppmøte i Madrid. Det er snakk om langtrekkende rakettartilleri av typen MLRS.

Forsvarsminister Bjørn Arild Gram (Sp) opplyser at den langtrekkende presisjonsilden ikke kan doneres direkte til Ukraina fordi det er behov for oppgradering av den. Derfor donerer Storbritannia sin i stedet, mens Norge overfører tre vogner til Storbritannia.

Forsvarets forum kjenner til at de norske vognene har stått på lager siden 2005. De er så gamle at de ikke kan brukes sammen med de Ukraina allerede har fått, uten oppgradering. […]

Regjeringen har videre besluttet å donere 5000 granater til Ukraina. Disse kommer i tillegg til de 5000 granatene som allerede er gitt.

– Det er essensielt å sørge for at Ukraina har ammunisjon til de våpensystemer som allerede er levert, sier Gram.

Norge har tidligere donert 4000 panservernraketter av typen M72 og rundt 100 luftvernmissiler av typen Mistral til Ukraina. I tillegg har Norge donert bekledning og utrusning. Läs artikel

The Norwegian decision not to allow the transportation of food supplies destined Svalbard through its border-crossing point at Storskog has triggered anger in downtown Moscow.

The Russians could have shipped the goods from Murmansk to the archipelago themselves, but instead insist that the delivery is made by Norwegian ships from the port of Tromsø.

Two containers with 7 tons of supplies were first sent from Murmansk towards Storskog where they were halted. Like other European nations, Norway has closed its seaports and land border for Russian cargo traffic under the EU’s 5th package of sanctions.

According to Konstantin Kosachev, Norwegian authorities are now deliberately trying to prevent Russian coal miners in Svalbard from getting food supplies. “It is immoral in its essence, and it violates human rights and the principles of humanism,” the legislator writes on his Telegram channel.

In addition, it is also a violation of the Svalbard Treaty, Kosachev argues, and explains that Russia and other signatory states recognise Norway’s sovereignty over the archipelago only on the condition that the country adheres to the conditions of the agreement.

According to the top Russian legislator, Norway is now violating Article 3 of the treaty. The article regulates issues of transportation. […]

The Norwegian ban soon got the attention also of Andrei Klishas, Chair of the Committee on Constitutional Legislation. According to Klishas, “the sovereignty of this country [Norway] over Spitsbergen is now under big question.”

On his Telegram channel, the top legislator underlines that “our citizens at Spitsbergen must be provided everything necessary, and their security must be fully guaranteed.”[…]

According to Øystein Jensen, Research Professor at the Fridtjof Nansen Institute, the goods delivery issue at Storskog can in no way be connected with the Svalbard Treaty.

“The Svalbard Treaty does not apply at Storskog, and that issue can not even be taken seriously,” he underlines.

He also stresses that there can be no question about Norwegian sovereignty over Svalbard and that the recent statements from the Russian side could be seen as a political move implicating that Russia should for example pull out of the treaty.

“Norwegian sovereignty is the most important issue in the treaty, [and] the sovereignty applies also for states that are not part of the treaty because of customary law,” he explains. Läs artikel

Flera i den äldre generationen socialdemokrater ställer sig skeptiska till partiets – och därmed Sveriges – nya inställning till Nato i allmänhet och till avtalet med Turkiet i synnerhet. De ser det som ett avsteg från en lång tradition av alliansfrihet och från en mångårig solidaritet med kurderna.

Pierre Schori är den kanske mest kritiska S-veteranen. Som tidigare biståndsminister, tidigare kabinettssekreterare på UD och nära medarbetare till Olof Palme har hans ord länge vägt tungt i utrikespolitiken.

– Avtalet med Turkiet är storslam för Erdogan, en skam för Sverige och ett svek mot kurdiska frihetskämpar. Det är en chock för många socialdemokrater, det skulle aldrig ha accepterats om det hade varit känt i de så kallade rådslag partiet genomförde, säger Pierre Schori. […]

Också Lena Hjelm-Wallén, utrikesminister (S) 1994–1998 samt vice statsminister fram till 2002, är skeptisk till avtalet med Turkiet. Även om hon ser det som ”ett nödvändigt ont” för Sverige ska kunna bli medlem i Nato. Ett medlemskap där ”vi inte hade något val” eftersom Finland bestämt sig för att gå med i alliansen.

– Hela processen är otrevlig. Jag tror många känner obehag över att behöva sitta ned och förhandla med Turkiet om den svenska rättsstatens principer. För oss är det självklart att de också gäller för kurder, säger Lena Hjelm-Wallén. Läs artikel

The “horrific conflict,” in Ukraine shows no signs of abating, the UN political and peacebuilding chief told the Security Council on Tuesday, pointing out that since her last update on 5 April, “countless Ukrainian civilians” have been killed in indiscriminate attacks, cities and towns levelled, and much of the country’s arable land “horribly disfigured by shelling”. […]

“In scenes reminiscent of the World Wars, large-scale artillery duels are devastating industrial areas, with thousands of civilians forced to hide in basements or to flee for their lives,” said Ms. DiCarlo.

“Large military casualties are claimed on both sides”. […]

“We strongly remind all parties of their obligations under international humanitarian law: All adequate measures must be taken to protect civilians and civilian infrastructure,” underscored Ms. DiCarlo, in her first briefing to the Council for ten weeks. Läs referat

Hur skyddat skulle Sverige egentligen vara om vi gick med i Nato?

Här svarar Eva Hagström Frisell, forskningsledare vid FOI:s enhet för säkerhetspolitik, på de viktigaste frågorna om Natos artikel 5 – grundbulten i försvarsalliansen som slår fast att ett angrepp på en medlem ska betraktas som ett angrepp på alla.

. Vilket stöd skulle Sverige få vid en väpnad attack?

För det första: Alla Natoländer måste vara överens om att aktivera försvarsgarantin. Varje land bestämmer därefter själv vilka åtgärder det anser vara nödvändiga. Att skicka väpnade styrkor är ingen skyldighet.

– Det är primärt varje stats nationella ansvar att stå för det egna försvaret. Efter några veckor kommer troligen några allierade, som har störst förmåga och som man övat med, att skicka stöd. Ytterligare något senare, när Nato fattat beslut, kan dess ledningsorganisation träda in och ta över operationen och leda den mer långsiktigt, säger Eva Hagström Frisell.

Stridsflyg, luftrörliga förband och vissa marina styrkor kan skickas snabbare, medan förstärkningar på marken tar längre tid.

Det är oklart hur länge Sverige måste kunna försvara sig själv.

– Men det gäller att ha tillräcklig förmåga för att kunna stå emot det första anfallet, så att det blir värt att skicka förstärkningar.

Vilket skydd ger då Natos försvarsgaranti egentligen?

– Det hänger ihop med Natos trovärdighet som militärallians. Om ett land skulle utsättas för en väpnad attack och ingen ger något stöd skulle hela poängen med alliansen gå förlorad. Så det finns ett intresse bland medlemsstaterna att leva upp till artikel 5, annars skyddas ju inte deras egen säkerhet, säger Eva Hagström Frisell. Läs artikel

.

Enligt Mark Klamberg, professor i folkrätt, kan det ha skett eftergifter i fråga om till exempel utlämning av terrormisstänkta i uppgörelsen med Turkiet.

– Det jag oroar mig för är det här med diplomatiska garantier, säger han.

I överenskommelsen med Turkiet står det att Sverige kommer att ”hantera Turkiets väntande deportations- eller utlämningsönskemål av terrormisstänkta snabbt och grundligt.”

Enligt Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, innehåller den svenska lagen om utlämning begränsningar som man måste rätta sig efter. Bland annat kan man inte utlämnas som svensk medborgare, eller för politiska brott. Däremot kan utlämning ske för terrorism.

Utlämning sker i praktiken i två steg. Först tas det ett beslut, sedan ska det verkställas.

– Det som händer i fallen som gäller Turkiet är att det finns beslut om utlämning men i nästa steg verkställs det inte eftersom det finns oro för till exempel tortyr. Den begränsningen kommer inte försvinna med den här uppgörelsen.

Men det finns ett sätt att komma runt det här, enligt Klamberg: så kallade diplomatiska garantier. Det innebär att man på diplomatisk väg får garantier för att personen som utlämnas kommer att behandlas väl i mottagarlandet, inte utsättas för tortyr, få en rättvis rättegång och så vidare.

Sverige har tidigare använt sig av förfarandet i det så kallade Agizafallet 2001, då två egyptiska medborgare avvisades till Egypten. I det fallet respekterades inte garantierna. Efter det sade FN:s tortyrkommitté att det inte räcker med garantier, man måste också ha ett system för att garantera att de efterlevs.

När det gäller Turkiet har Mark Klamberg svårt att se hur det skulle kunna gå till.

– Det är möjligt att Sverige och Turkiet försöker utarbeta ett sådant system, men det vet vi inte. Läs artikel

Glädjen efter Turkiets hävda Nato-blockad blev kortvarig. Nu kräver landet att 33 personer från Sverige och Finland utvisas.

– Det här kan bara vara början, säger folkrättsprofessorn Mark Klamberg. […]

Folkrättsprofessorn Mark Klamberg tror dock inte att regeringen kommer att gå med på kraven.

– Ett möjligt scenario är att Säpo drar i gång ärenden och att migrationsverket kopplas in. Men i slutändan ska det prövas av regeringen och högsta domstolen. Högsta domstolen har tidigare stoppat utlämningar till Turkiet. Det är troligt att det händer igen, säger han.

Professorn flaggar samtidigt för att utlämningsavtalet mellan länderna kan ställa till nya problem vid den kommande ratificeringsprocessen där Turkiets parlament formellt ska godkänna Sverige i Nato.

– Det har varit klang- och jubelstämning nu, men ratificeringsprocessen ger Turkiet en ny möjlighet att utöva påtryckning och säga ”Ni har lovat att ändra era lagar, men det har inte blivit några utvisningar”. De kan återkomma och sätta press. Det här kan bara vara början, säger han. Läs artikel

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi begär att utrikesminister Ann Linde (S) redogör för avtalet med Turkiet i utrikesutskottet.

”Mycket oroande förändringar kring bland annat vapenexport och utvisningar”, skriver hon på Twitter.

Även Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar går hårt åt regeringen.

”Vi varnade tidigt för farorna med att lägga svensk säkerhetspolitik i händerna på despoten Erdogan. Men regeringen förnekade att detta skulle hända. Nu måste vi få korten på bordet. Ska Sverige beväpna Turkiet i hans anfallskrig mot Syrien? Vilka regimkritiker ska utvisas?”, skriver hon på Twitter. Läs artikel

Överenskommelsen om Finlands och Sveriges Natomedlemskap lyckades i viss mån eftersom Finland och Sverige var beredda att göra eftergifter. Men att ställa sig bakom gemensamma värderingar med Turkiet kan bli svårt i praktiken, enligt forskare Paul Levin.

– Jag blev lite förvånad över att man faktiskt kunde komma överens. Jag hade förväntat mig att man igår kunnat enas om en handlingsplan, inte en färdig överenskommelse. Men det här är ett väldigt stort framsteg för Finland och Sverige, säger Paul Levin som är föreståndare för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.

Finland och Sverige gick med på många av Turkiets krav i avtalet för att komma vidare i Natoprocessen.

– Att man lyckades nå ett avtal har delvis att göra med att Finland och kanske framförallt Sverige var villiga att gå ganska långt för att tillmötesgå de turkiska kraven.

Levin misstänker också att det för att få till stånd en överenskommelse krävdes amerikansk press på Turkiet och eventuellt amerikanska morötter till Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. […]

– Landet är missnöjt med att till exempel USA har samarbetat med IPG-milisen i kampen mot IS, eftersom man ser milisen som en terrororganisation. Turkiet har inte fått gehör från andra Nato-länder men nu kan Erdogan ändå på hemmaplan säga att han fått Nato att lyssna i och med Finland och Sveriges eftergifter. Läs artikel

Den beslutsprocess som ledde fram till en svensk ansökan om Natomedlemskap var så snabb att folkets vilja varken hann testas genom folkomröstning eller mellanliggande val. Som en konsekvens av detta blev den offentliga diskussionen och analysen ofta alltför grund. Denna process bekräftar bilden av ett politikområde där delvis andra spelregler gäller. När en hotbild framgångsrikt har etablerats framstår det i många fall som logiskt att ”suveränen” – här den svenska regeringen – vidtar extraordinära åtgärder. Även om det inte klart uttalades, går det på basis av hur beslutet fattades att konstatera att något som liknar ett undantagstillstånd rådde i Sverige våren 2022.

Den här typen av enväldig säkerhetspolitik förutsätter och tenderar att göra anspråk på säker kunskap, och kräver därtill en säker och tydlig idé om den egna identiteten. Detta är djupt ironiskt då både kunskap och identitet egentligen karakteriseras av stor osäkerhet. Även säkerhetsbedömningar är fundamentalt osäkra, trots alla påståenden om motsatsen. För att dölja denna osäkerhet ersätts analys ofta med mantran. Att Sverige befinner sig i ett ”nytt”, ”förändrat” och ”försämrat” ”säkerhetspolitiskt läge” upprepades exempelvis nära tjugotal gånger i den departementsrapport som låg till grund för Sveriges Natoansökan. Läs artikel