History Tells Us Why Russia Fears a NATO Invasion (Even If It Sounds Crazy), nationalinterest.org

Peter Suciu, Michigan-based writer

While the idea of NATO attacking Russia may seem farfetched to most Americans, the Russians have reason to fear an invasion from the west. Over the past several centuries Russia has been repeatedly invaded by such powers as Poland, Sweden, France and Germany.

Russian state media has reported that the guard tank army of Russia’s Western Military District has been reinforced to protect the country’s western strategic border. Last month, Minister of Defense Sergei Shoigu told Tass that the western strategic direction remains under the highest threat for Russia’s military security, adding that, in accordance with the 2019-2025 plan of action, Russia will conduct a complex series of measures to neutralize the potential threats. […]

The United States also took part in what could be seen as an ”invasion” of sorts when troops were sent to Russia during the nation’s Civil War in 1918. The American military intervention at Archangel, Russia earning the nickname ”Polar Bear Expedition” and it was actually to prevent the German advance and to help reopen the Eastern Front following Communist Russia’s acceptance of the Treaty of Brest-Litovsk. Instead of fighting the Germans however, the American soldiers found themselves fighting Bolshevik forces.

Just two decades later Nazi Germany invaded the Soviet Union and drove deep into ”Mother Russia,” besieging Leningrad and reaching the gates of Moscow before winter set in and stopped the advance. Other Russian cities were occupied and by war’s end many had been leveled – including Stalingrad, which had been the site of the mother-of-all battles and the turning point for the Germans. Läs artikel

Stormagtskonflikternes indtog i Arktis, diis.dk

6. maj 2019, Rovaniemi, Finland. Den amerikanske udenrigsminister Mike Pompeo holder en tale forud for et møde i Arktisk Råd, der får avisoverskrifterne til at blinke. Væk er den hævdvundne forestilling om Arktis som et fredeligt område, hvor stormagtsrivalisering afleveres i døren til fordel for dialog mellem arktiske nationer – tilbage står en kamp om militær- og økonomisk indflydelse og en jagt på naturressourcer, der endnu kun er i sin vorden. […]

I takt med klimaforandringerne og isens tilbagetrækning er der opstået muligheder for nye sejlruter, udvinding af naturressourcer og anden økonomisk aktivitet i Arktis. Det har givet området en stigende strategisk og økonomisk betydning – ikke mindst for de arktiske stormagter Rusland og USA og den selverklærede ”nær-arktiske” stormagt Kina. Samtidig har stormagternes stigende rivalisering gjort sit indtog og har påvirket dialog og samarbejde i regionen, hedder det i rapporten. […]

Det er ikke let at være den lille, klemt inde mellem de store, og forskerne tegner derfor et handlingsrum, der står på tre ben:

”Som småstat har vi en interesse i et fredeligt Arktis, så vi bør fortsat arbejde på at styrke de eksisterende arktiske dialogfora som f.eks. Arktisk Råd. Men vi kan ikke undgå at forholde os til den forværrede sikkerhedspolitiske situation og de krav, vores allierede USA vil kunne stille til os. Derfor bør Kongeriget sideløbende arbejde proaktivt med amerikanerne om at imødegå deres og vores bekymringer. Og skal vi bedst muligt kunne navigere i denne vanskelige virkelighed, så forudsætter det igen, at vi fortsat styrker samarbejde og fælles fodslag internt i Rigsfællesskabet,” siger Mikkel Runge Olesen. Läs artikel

«Et morderisk system», nytid.no

John Y. Jones, leder for Networkers North/South og Dag Hammarskjöld-programmet

Den svenske tidligere sjefredaktør og medienestoren Arne Ruth er «bestyrtet over hvordan svenske myndigheter har behandlet nettstedet Wikileaks’ grunnlegger Assange i snart ti år nå». Ruth har lang lederpraksis fra svenske storaviser som Dagens Nyheter. Basert på et intervju med FNs Nils Melzer i det sveitsiske magasinet Republik (31. januar) fattet Ruth interesse for hvordan FNs spesialrapportør på tortur uttalte seg om saken: «Melzer retter sterke anklager mot Sveriges og krever svar fra regjeringen – slik hans FN-mandat er utformet. Han har slått fast at prosessen mot Assange er tuftet på bevisste, villedende påstander om voldtekt.»

Også konservative sveitsiske Neue Zürcher Zeitung fulgte opp Sverige/Melzer med en knusende karakteristikk 4. februar: «Sveriges etterforskning av Julian Assange-saken gir ingen grunn til stolthet for dette nordiske landet.» […]

Ifølge Melzer (i Republik) har «Sverige brukt nesten ti år på med overlegg å karakterisere Julian Assange som en sexovergriper […]. Ikke noe bevis er lagt frem om at noe kriminelt har funnet sted». Meltzer ønsker svar på 50 punkter. Blant dem: «Hvordan var det mulig at pressen ble informert om anklagene mot Assange til tross for at dette er forbudt? Hvordan var det mulig å presentere en sak for publikum når det ikke engang var gjennomført avhør av Assange? Hvordan var det mulig å fastslå at det var gjennomført en voldtekt når de angjeldende ofrene selv bestred det på dette tidspunktet? I over ti år har svenskene presentert Assange som en sexovergriper for så plutselig å legge saken død. Hva var grunnen til det?» På Melzers andre brev svarte den svenske utenriksministeren at de «ikke hadde noe å tilføye». Melzer spør Republik så om hvordan man med e-post mellom britisk etterretning og svensk politi kan tolke dette? Läs artikel

Om dobbeltmoral og internasjonal politikk, nupi.no

Minda Holm, forsker i Forskningsgruppen for global orden og diplomati

[…] I senere år har anklager om vestlige ‘dobbeltstandarder’, altså dobbeltmoral, blitt mer fremtredende i global politikk. Den kritikken blir ofte avfeid av de som er kritiske til ikke-vestlige stormakter, og som er bekymret for en ‘ny verdensorden’ uten USA i ledelse: Ja visst har USA også gjort gale ting, men deres valginnblandinger og intervensjoner kan ikke sidesstilles med Russlands innblandinger og intervensjoner.

Hos noen bunner nok forsvaret for USA i en tanke om at så lenge intensjonen er god, er selve utfallet underordnet. Samtidig ligger det her en avvisning av ikke-vestlige staters rett til å ha en tilsvarende god intensjon – om den ikke er ond, så er den i hvert fall ikke ‘god’.

Med andre ord er intensjonen egentlig sekundær, fordi noen aktører regnes som iboende gode. Godheten er som regel knyttet til deres regimekarakter, altså hvorvidt de er liberal-demokratiske eller ikke. […]

Norge havner dessuten tidvis i skvis mellom vår identitet som fredsnasjon, og som god alliert. På den ene siden vektlegger vi at Norge er et lite land som er avhengig av at folkeretten respekteres. På den andre siden kommer denne identiteten av og til i konflikt med vår rolle som NATO-medlem og nær USA-alliert. Dette gjelder ikke minst vår deltagelse i militære operasjoner utenlands. Det gjelder også hvilke – og hvem sine – handlinger vi velger å aktivt fordømme. Läs artikel

Regeringen vidtar åtgärder mot utländska direktinvesteringar inom skyddsvärda områden, regeringskansliet.se

Vid regeringssammanträdet den 4 juni fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss som stärker arbetet mot utländska direktinvesteringar som hotar svensk säkerhet och allmän ordning. Samtidigt får Inspektionen för strategiska produkter (ISP) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att ytterligare utveckla arbetet. […]

EU antog 2019 en förordning om granskning av utländska direkt­investeringar i unionen. Syftet med förordningen är att skapa ett rättsligt ramverk för hur medlems­staterna kan granska utländska direkt­investeringar i unionen med hänsyn till säkerhet eller allmän ordning. EU-förord­ningen behandlar hur sam­arbetet inom unionen avseende gransk­ningen av utländska direkt­investeringar ska gå till, bland annat ska kontakt­myndigheter utses i medlems­länderna. Förord­ningen börjar tillämpas 11 oktober 2020 vilket kräver justeringar i svensk lag­stiftning. I lagråds­remissen föreslår regeringen en ny lag med komplet­terande bestäm­melser till EU-förord­ningen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 december 2020. Läs  pressmeddelande

 

Mali orders probe into killings of 43 civilians in two villages, aljazeera.com

The Malian government says it has ordered an investigation into whether soldiers killed dozens of people during attacks on two villages last week.

Armed men dressed in military fatigues raided the village of Binedama on Friday, killing 29 people including women and children, and burning down houses, according to officials. Two days earlier, attackers had killed 14 people in the village of Niangassadiou, the government said in a statement. […]

Both villages are in Mopti, a volatile region in the centre of the country that has seen many attacks and tit-for-tat ethnic killings over the past few years. In both cases, community leaders said attackers targeted members of the Fulani group – semi-nomadic herders who have been accused by rival farming communities of supporting local armed groups, making them targets of violence from ethnic vigilante militias and sometimes government forces. […]

On Friday, tens of thousands of people took to the streets of the capital, Bamako, to demand the resignation of President Ibrahim Boubacar Keita, who was re-elected in 2018 for a second five-year term on a promise to bring peace in a country torn by armed groups and worsening violence.

Keita is struggling to maintain support amid a rapidly deteriorating security situation that has claimed thousands of lives, forced hundreds of thousands to flee their homes and devastated the economy.َ Läs artikel

A Trembling Giant, highnorthnews.com

Trine Jonassen, News Editor, High North News

The USA is boiling while the ice in the Arctic is thawing. What happens with the balance between the superpowers and NATO when the western giant loses its grip? […]

The USA focuses on itself, whereas Russia and China look north. What we do need to know, is that a USA in crisis will affect the entire world, including the High North and the Arctic.
“A stable USA is not only important for NATO, but also for Russia and China”, says Professor Rasmus Gjedssø Bertelsen at the University of Tromsø.
Bertelsen believes the Arctic NATO countries will have to relate to a less predictable and less reliable USA in the future.

China and Russia do not sit still in the boat while the USA boils. Russia recently conducted a record-fast delivery of liquefied natural gas (LNG) to China; a voyage made possible by increasingly thawing Arctic sea ice.
Thus, Russia is one step closer to year-round navigation in the Arctic through the Northern Sea Route. Läs artikel

Trump just tried to turn the U.S. armed forces into his personal domestic police force, latimes.com

Andrew Bacevich, president of the Quincy Institute for Responsible Statecraft

Ever the opportunist, President Trump within the last several days has used the social unrest triggered by the police killing of George Floyd to mount an attack on the Constitution itself. His specific offense: exploiting his authority as commander-in-chief to try to convert the armed forces of the United States into a personal instrument for enforcing domestic order. […]

Perhaps most insidiously, Trump is engaged in undermining the military profession itself. His clear purpose is to transfer the primary loyalty of the officer corps from the Constitution to his own person. How else to explain Gen. Mark Milley, chairman of the Joint Chiefs of Staff, compliantly tagging along on the president’s show-the-Bible photo op earlier this week in Washington’s Lafayette Square. By doing Trump’s bidding, Milley allowed himself to be publicly emasculated. Except as a presidential lackey, he has lost all credibility. That he retains his job is convenient for Trump, but a disgrace to the officer corps.

So we must be grateful to the retired officers who are speaking out against these outrages. Gen. James Mattis, a well-regarded former Marine and Trump’s first Defense secretary, has been particularly vehement and notably effective. In a widely publicized letter, he writes: “We know that we are better than the abuse of executive authority that we witnessed in Lafayette Square. We must reject and hold accountable those in office who would make a mockery of our Constitution.” Läs artikel

Skyter skarpt ved grensa, klassekampen.no

Norske soldater fyrer av nye pansermissiler kloss opp til russergrensa. – Vi må vise vår kapasitet, sier garnisonssjefen.

Garnisonen i Sør-Varanger, GSV, har i flere år vært oppsatt med panservern-missilet Javelin, men ikke før sist torsdag har de øvd på skarpskyting.

– For oss er dette et nytt våpen, og skytetreningen gikk som forventet fint, sier garnisonssjef og oberstløytnant Marius Nilsen. Han viser til at Hæren har fått nye våpensystemer og teknologi. Noen skal vises fram, andre skal holdes mer skjult. […]

Treningen foregår i en tid med økt spenning i nordområdene. Nylig kom det fram at den russiske nordflåten planlegger en storøvelse utenfor norskekysten, hvor 30 fartøy og mer enn 20 militærfly skal delta. Läs artikel

 

Trump is playing election games with US troops in Germany, dw.com

Bernd Riegert, DW's correspondent in Brussels

Donald Trump seems to finally be making good on his threat. The US president apparently wants to punish Germany for, in his view, not spending enough on its own defense. But this decision by a temperamental president is misguided for several reasons.

Removing 9,500 troops from Germany does not make military sense. It does not follow any recognizable strategy; the US personnel there essentially work within the framework of NATO for the Pentagon’s European and Africa Commands. They operate the Ramstein airbase, a military hospital and a military training facility. They are important pillars of NATO infrastructure, but they do not, strictly speaking, contribute much to Germany’s national defense.

Trump’s erratic decision to send some of those troops to Poland and the rest to the US weakens his own military, as well as NATO. It is a purely political decision made to put pressure on Washington’s ally Germany. […]

The joy emanating from Poland, meanwhile, is premature. Warsaw views the relocation of US troops to Polish soil as a reward for its national-conservative government’s allegiance to Trump. But the move comes at the chagrin of NATO’s European members and, as already stated, has little military relevance — the troops in question will consist of military staff, if anything, not combat units. Permanently transferring troops further east to Poland will also likely violate the NATO-Russia Founding Act, thus further provoking the Kremlin. Läs artikel

Mycket oroande i USA, carlbildt.wordpress.com

Det är inte utan att man i dessa dagar känner en tilltagande oro för den dramatiskt ökade polariseringen i det amerikanska samhället och vad den kan komma att leda till.

Det som nu klassificerats som ett mord utfört av en polisman i Minneapolis har kommit att utlösa en omfattande våg av protester runt om i landet eftersom det åter blottlade grundläggande orättvisor i det amerikanska samhället. Till den alldeles överväldigande delen har dessa massiva protester också varit fredliga – men inte alla och inte överallt.

Normalt skulle i ett läge som detta innehavaren i Vita Huset ha försökt att överbrygga motsättningarna och ena nationen, men Donald Trump har i stället agerat på ett sätt som snarare fördjupade dessa. Hans avsikt förefaller att vara att mobiliserar stöd hos dem som i detta inte ser främst protest mot orättvisor utan främst allmän laglöshet som måste motas med alla till buds stående medel.

Allra mest kontroversiellt har varit hans avsikt att använda den reguljära amerikanska försvarsmakten i detta syfte. Det s k nationalgardet kan användas av de olika delstaternas guvernörer, men att sätta in den reguljära armén är någonting helt annat. Men här stötte han uppenbarligen på motstånd från armén självt och till slut också från sin egen försvarsminister. Och efter viss dramatik ledde det till att de enheter ur den 82:a luftlandsättningsdivisionen som förts till närheten av Washington fick återvända till sin bas. […]

Den transatlantiska relationen är ju inte i bästa skick.

Vita Huset har nu bestämt att upp mot en tredjedel av kvarvarande amerikanska trupper i Tyskland skall dras tillbaka. Det sägs att beslutet togs utan att Berlin informerades i förväg. Det är en betydande reducering. Det sägs att det innebär att det speciella förband med F16-flygplan som fortfarande finns i Tyskland tillhör de som nu dras bort, och det skulle innebära att F16-förbandet i Aviano i norra Italien är det enda kvarvarande amerikanska stridsflygförbandet på den europeiska kontinenten.

Samtidigt fortsätter man självfallet olika typer av viktiga gemensamma övningar. Och det är viktigt, även om jag nog tillhör dem som tycker det är onödigt att flyga B1B-bombflygplan över områden alltför nära Ryssland, t ex när detta nyligen skedde också över Ukraina. Jag kan väl föreställa mig vad som skulle bli reaktionerna på någon typ av motsvarande ryskt uppträdande. Det finns anledning till försiktighet med sådant som riskerar att uppfattas som provocerande. Läs blogginlägg

Säkerhetsrådet och Norge

Mats Björkenfeldt

På sajten har uppmärksammats Tove Gravdals bok Till bords med de mektige

 Tillåt mig komplettera bilden som ges i intervjun.

Norge hade just avslutat sitt medlemskap i FN:s säkerhetsråd, när USA:s utrikesminister Colin Powell den 5 februari 2003, inför rådet lade fram ”övervägande bevis” för att Saddam Husein innehade massförstörelsevapen som han tänkte använda. Enligt Powell var det därför rätt att gå i krig.  Den franske utrikesministern Dominique de Villepin bemötte dock Powell på ett kraftfullt sätt. Något beslut från rådet om krig i Irak meddelades inte.

USA, Storbritannien, Polen och Australien förberedde sig, trots avsaknaden av stöd i folkrätten, för krig.

Av Gravdals bok framgår att USA med starka påtryckningar sökte få med Nato-staten Norge på detta krigsäventyr. Och statsminister Kjell Magne Bondevik (kristdemokrat) var beredd att delta. Men Høyre vägrade medverka utan att det fanns ett beslut från Säkerhetsrådet. En regeringskris avvärjdes genom att statsministern backade.

År 2011 var läget ett annat. FN:s säkerhetsråd hade antagit en resolution om att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda civilbefolkningen i Libyen. Ian Martin, FN:s ansvarige i landet, citeras i boken och han påpekar att Libyen-resolutionen blev missbrukad:  Norskt flyg fällde 588 bomber över Libyen. I det så kallade Libya-utvalget från 2018 framgår att Norges insatser inte bottnade i en vilja att följa rådets resolution, utan mer att stärka ”det euro-atlantiske forholdet”, något författaren lyfter fram.

Boken ger inspiration till att ihärdigt hänvisa till folkrätten och FN-stadgan.