Här skyddar Försvarsmakten vår kust, forsvarsmakten.se

– För Sverige, med vår långa kust, är förmågan att förhindra en angripare att landstiga, en nyckelförmåga. Vi har med förband ur marinen och flygvapnet genomfört gemensam sjömålsstrid med sjömålsrobot 15, säger ställföreträdande insatschef generalmajor Urban Molin, som ledde beredskapskontrollen.

Bekämpningen skedde gemensamt av marinen och flygvapnet, samordnat i tid och rum från land, till sjöss och från luften mot mål ute till havs.

– Att samordnat skjuta från tre olika typer av plattformar, korvetter, tung kustrobotenhet och stridsflyg, mot ett gemensamt sjömål på långa avstånd är komplext och därför krävs övning, säger Urban Molin. Läs pressmeddelande

Från Stalin till Putin – på den ryska segerdagen 9/5

Anders Björnsson

Sovjetunionen var det land som åsamkades störst skador, mänskliga och materiella, under andra världskriget. Det rättfärdigar på intet sätt de sovjetiska härskarnas förtryckspolitik när kriget var över.

Det rättfärdigade inte deportationerna av mängder av invånare i de annekterade baltiska staterna, personer som misstänktes ha samarbetat med Hitlertyskland. De hade kunnat sättas i omskolningsläger på hemmaplan, som man gjorde i Väst. Politiken var dessutom kontraproduktiv, eftersom den skapade gäng av gerillakrigare (”skogsbröder”), vad som idag skulle kallas terrorister, i randområdena.

Läs mer

Lek inte med säkerhetspolitiken, hbl.fi

Paavo Lipponen, tidigare statsminister (SDP),

Det är helt naturligt i det nuvarande läget att ifrågasätta flygförsvarets anskaffning för att ersätta Hornet-planen (HBL 8.5). Men om Finland skulle avstå från köpet eller betydligt förskjuta det skulle det innebära stora säkerhetspolitiska och finansiella risker. Den viktigaste frågan lyder: kommer det säkerhetspolitiska läget ändras på grund av coronapandemin. Svaret är nej. Det militära hotet kan även bli större om till exempel det västliga försvarssamarbetet minskar.

Alliansfriheten behöver ett självständigt försvar, som måste vara trovärdigt, det vill säga relativt starkt. Den linjen drogs under mina regeringar 1985-2003, då försvaret omorganiserades till dess nuvarande format med beredskapsförband.

Flyget behövs inte bara för luftförsvar. Hornet fungerar både i jakt- och attackroller, faktiskt som ett väsentligt element i arméns förmåga att avvärja ett strategiskt anfall med alla försvarsgrenar. Flygplansanskaffningen handlar alltså om ett stort vapensystem. Finansiellt har staten redan nu satsat mycket. En pålitlig kund kan få fördelar i form av egen produktion, samarbete kring forskning och utveckling och så vidare. Så var vänliga och lek inte med vår säkerhetspolitik, vars trovärdighet har byggts upp med noggrant arbete under flera decennier. Läs artikel

Forsvaret – et kritisk blikk fra insiden, stratagem.no

Øyvind Østerud, professor i internasjonale konfliktstudier ved Institutt for statsvitenskap (Universitetet i Oslo),

Tross en ganske forsiktig tittel og en enkel forside med et par militærstøvler på hvit bunn – dette er en ytterst lesverdig bok. Stedvis er jeg litt i tvil om den er bitende og ramsalt eller om den er observant og overbærende. Den er nok begge deler, i en velskrevet og lett tilgjengelig form, både ironiserende og ganske personlig.

Boka er ikke en kritisk analyse av forsvarspolitikken, Forsvarets dimensjonering, balansen mellom våpengrenene, fly- eller fregattkjøp. Det er en refleksjon over Forsvarets oppgaver i en ny situasjon, rolleoppfatninger, lederskap, indre liv, det indre livets avhengighet av samfunnet rundt. Motto for boka sammenfatter ambisjonen. Det er et sitat av den britiske armégeneralen William Butler: «Den nasjonen som insisterer på å trekke et klart skille mellom folk som slåss og folk som kan tenke, risikerer å ende opp med å få sine kriger utkjempet av idioter og tenkningen utført av feiginger». {…]

I Norge er Harald Høiback innbegrepet av en soldier-scholar. Oberstløytnant med doktorgrad i filosofi; stabstjeneste i Kabul og fagbokforfatter som siterer Nietzsche og Ernst Jünger. Ikke mange kunne ha skrevet en slik bok om Forsvaret sett fra innsiden. Men det er ikke verken filosofisk eller annet jåleri ved denne boka, snarere avslappet selvironi i tillegg til ironien. Läs presentationen

Set Julian Free

Set Julian Free

 

The whistle blower website Wikileaks’ founder Julian Assange is detained in the British high-security prison Belmarsh. His health is in a critical condition. We, the signatories of this appeal, fear for his life and mental health due to the treatment he is exposed to. We demand his immediate release, respect for his fundamental human rights, a fair and transparent judicial treatment and protection against extradition to USA. Petitionen kan skrivas under här.

Sikkerhetspolitikken må i støpeskjeen, morgenbladet.no

Oddmund Hammerstad, Oofiser, tidligere statssekretær i Forsvarsdepartementet

I en samtale med USAs ambassadør i Oslo sa en stortingsrepresentant fra Arbeiderpartiet i 1960: «We desperately want American leadership; we do not want to be told what to do, but we want the United States to follow policies we can support» (Foreign Relations of the United States, 1958-60, bd. 7: 693). Samtalen må ha skjedd før 1. mai. Da ble representantens ønskedrøm bokstavelig talt «skutt ned». En alvorlig krise i Norges forhold til Sovjetunionen oppsto da et amerikansk spionfly ble skutt ned over sovjetisk territorium, og det viste seg at flyet var på vei til Bodø flyplass. Norske myndigheter kjente ikke til ordningen med slike mellomlandinger, med unntak av en engere krets som hadde holdt selv statsministeren utenfor.

60 år senere sier Arbeiderpartiets leder Jonas Gahr Støre: «Kravene om kloke veivalg i utenriks- og sikkerhetspolitikken skjerpes» (kronikk i Aftenposten 1. mai). Hans refleksjoner rundt hvordan kriser generelt og koronakrisen nå spesielt forsterker allerede pågående utviklingstrekk er riktige og kanskje en innvarsling av skritt for å komme ut av et nasjonalt sikkerhetspolitisk dilemma. Støre peker på den tiltagende rivaliseringen mellom stormaktene som koronapandemien har forsterket. Pandemiens utbrudd og utbredelse viser at USA, som tidligere gjerne tok en lederrolle når miljøkatastrofer og pandemier rammet, nå trekker seg tilbake fra internasjonal solidaritet og samarbeid. Läs artikel

Vi må ha støtte fra Forsvaret, forsvaretsforum.no

Geir Asbjørnsen och Erik Dokken

[…] I desember 2019 publiserte Forsvarets Forum over 13 sider en svært grundig og godt dokumentert artikkel om kaptein Øivind Moldestads spesielle opplevelser under FN-tjeneste i 1995, i tjeneste som stabsoffiser ved Bosnia-Herzegovina Command/UNPROFOR.

Artikkelen har et særlig fokus på hvordan Moldestad ufrivillig ble trukket inn i et internasjonalt mediafokus når han var tilbake i Norge, og de smertefulle konsekvensene som fulgte av dette. Avslutningsvis i artikkelen anmoder Moldestad om et tilsvar og beklagelse på den totalt fraværende støtte da problemene tårna seg opp. Anmodningen har blitt møtt med taushet fra både militær- og politisk ledelse. […]

Bakteppet for artikkelen er at Moldestad under sin tjeneste i FNs kommandokjede i Sarajevo ble beordret av sin engelske sjef til å skrive en rapport om sine observasjoner av ulovlig flyvirksomhet over Tuzla, relatert til kommunikasjonen med Nato, og FNs forespørsel om flystøtte. Nato var gitt ansvaret for å overvåke flyforbudet og våpenembargoen. Rapporten, som avdekket flere løgner, maktmisbruk, og skjult agenda fra Nato sin side, ble videresendt av den militære FN sjefen til FN hovedkvarteret i New York. […]

Rapporten som Moldestad skrev gjorde at han etter hjemkomsten høsten 1995 fikk store personlige problemer. Situasjonen utviklet seg til å bli en massiv personforfølgelse, gjennom telefonoppringninger og besøk av pågående media på døra hjemme i Stavanger, som ville ha kommentarer til innholdet i rapporten. Moldestad ble i internasjonal media ofte kalt «Ivan» Moldestad, og gitt flere andre nedlatende karakteristikker. Läs artikel

Läs också tidigare artikel på den här sajten om fallet.

Nya miljardnotor hotar uppgörelse om försvaret, dn.se

Nya försvarsnotor på cirka 15 miljarder kronor gör det svårt för politikerna att enas inför höstens riksdagsbeslut. Om försvaret inte får ytterligare pengar riskerar det att gå ut på över armén där flera föreslagna satsningar kan gå upp i rök. […]

En stor del är fördyringar av materielprojekt. Det gäller bland annat tillskott till Saab Kockums som bygger två nya ubåtar av typen A 26 för Sverige, men som ännu inte fått några exportorder. Därutöver finns satsningar på underrättelseverksamhet som myndigheterna bedömer som nödvändiga samt inbetalningar till EU:s försvarsfond.

Överbefälhavaren (ÖB) Micael Bydén sade i november att endast 50 procent av beredningens förslag kan genomföras till 2025. Inte ens till 2030 skulle man nå ända fram, utan endast 75 procent. Utan mer pengar så försenade ÖB armébrigaden i Revinge i Skåne till efter 2030. Två nya arméregementen i Norrland ströks. […]

Tunga materielprojekt inom flyget och marinen ska betalas vilket innebär att beställningar i armén nu riskerar att prutas på eller försenas. I farozonen är renoveringen av samtliga Stridsfordon 90, arméns nya divisionsartilleri och beställningar av persedlar och handeldvapen till soldaterna. Läs artikel

Nya insatsstyrkor på plats i Mali och Afghanistan, forsvarsmakten.se

Nyligen genomfördes rotationer av insatsstyrkorna i både Afghanistan och i Mali. I den afghanska staden Mazar-e-Sharif gör sig FS 39 redo att ta över. I Afrika ha Mali 12 fått ansvaret för den nya inriktningen av insatsen i staden Gao.

Mali 12 sätts upp av Trängregementet i Skövde och har en annorlunda uppgift än tidigare insatser i Mali. Mali 12 ska etablera en ny camp och ett nytt styrkebidrag i staden Gao i östra Mali. Det nya bidraget består också av ett skyttekompani från Södra skånska regementet (P 7) som ska genomföra säkerhetsoperationer till stöd för Minusma. Dessutom ingår det ett logistikkompani för uppbyggnad av den nya svenska campen och stöd under operationer. I Mali 12 ingår även en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i huvudstaden Bamako. Läs pressmeddelande

Efter 75 år

Anders Björnsson

Tysklands nederlag i andra världskriget blev totalt. Under fyrtiofem år skulle det vara en ockuperad nation. DDR:s anslutning till Förbundsrepubliken blev en helt igenom fredlig historia. Först efter den tyska ”återföreningen” sågs krig igen på europeisk mark, på Balkan. När andra världskrigets strider var över i Europa, fortsatte de under några månader i Asien. Sedan kom kolonialkrigen och de gamla imperiernas fall, en utdragen process med följdverkningar in i vår egen tid.

Krossandet av Hitlerriket är en milstolpe i Europas historia, utan motsvarighet i förfluten tid. Efter de allierades seger återupprättades inte den gamla ordningen: kontinenten styckades mitt itu. Två militärallianser uppstod: Atlantpakten först, 1949, Warszawapakten efter Västtyskland inträde i Nato, 1955. Den senare upphörde efter en generation, den förra blev kvar. Terrorbalansen hade skapat stabilitet, om också temporär. Den efterträddes av kamp mot terrorister och separatister och krig för att åstadkomma regimförändringar.

Det finns nästan ingenting att vinna på krig. De har också blivit färre, i världsmåttstock, med krigen i Korea och Indokina som ruskiga parenteser. En orättfärdig fred kan vara att föredra framför krig utan hämningar. Kriget 1939–45 skördade långt fler offer än alla lägren före, under och efter. Det var erövringståget som utlöste det nazistiska utrotningsmaskineriet. Kommunismen kostade färre människoliv än den sovjetiska heroismen. Krigsförbrytelser begicks överallt. Krig förstör kulturvärden som under fredliga förhållanden är möjliga att rädda.

Läs mer

Det er en maktkamp mellom USA og Russland utenfor vår egen stuedør, tv2.no

Disse svarene har professor Tormod Heier på hvorfor amerikanske krigsskip er i Barentshavet for første gang siden midten av 1980-tallet.

 Hva er det vi ser som skjer nå, og hvorfor skjer det?

Det vi ser nå er en del av USAs maritime strategi for å beskytte Europa og det amerikanske fastlandet i tilfelle det skulle oppstå en øst-vest konflikt med Russland i Nord-Atlanteren. Ved å fremføre egne fly og fartøyer opp til Barentshavet så får amerikanske luft- og sjøstyrker mer trening og erfaring i å demme opp for den russiske Nordflåten. USA vil helst ikke at de russiske styrkene på Kolahalvøya skal komme ut i Norskehavet, eller lenger vestover mot Island, Grønland og Storbritannia. […]

Norge har, i likhet med flere av de andre landene rundt Nordsjøen, som Storbritannia, Tyskland, Danmark og Nederland, ikke prioritert eget forsvar. Dette betyr at mindre europeiske land vil ha store problemer med å hevde egen suverenitet uten utstrakt hjelp fra verdens desidert største sjøstyrke – den amerikanske. […]

I realiteten er det en maktkamp mellom USA og Russland utenfor vår egen stuedør vi nå er vitne til. Ingen taper mer på dette enn Norge, og det er langt på vei selvforskyldt siden vi ikke velger å bruke mer penger på forsvar, men må outsource oppgavene til USA. […]

At Solberg-regjeringen valgte å ikke bli med i det amerikanske rakettskjoldet er derfor bare en indikasjon på en ting: Norge har selv en egeninteresse av å gi Russland lang strategisk varslingstid fordi dette virker beroligende på den militære og politiske situasjonen i våre nærområder.

Men dette sier selvfølgelig ikke norske myndigheter utad, fordi det vil irritere Norges nærmeste allierte i Washington DC. Men dermed underkommuniseres også en av de viktigste faktorene for sikkerheten til den norske befolkningen, nemlig at det er i norsk interesse å holde USA på en armlengdes avstand.

Men som sagt, det klarer vi ikke når myndighetene ikke vil betale for hva det koster å holde orden i eget hus. Läs artikel

Framskutt forsvar, framskyndet oppbygging, folkebladet.no

Torbjørn Bongo, forbundsleder, NOF og Pål B. Nygaard, hovedtillitsvalgt, NOF

Hadde forsvarspolitikerne lyttet mer også til Norges offisers- og spesialistforbund, så hadde vi hatt et sterkere nasjonalt forsvar: Et troverdig forsvar med sterk landmakt, med utstrakt tilstedeværelse i nord – som en balansert beroligende og avskrekkende, krigsforebyggende terskel. […]

Et nasjonalt hærprogram er ett av forslagene NOF fremmer i sitt nye notat «Styrket nasjonal landmakt». Her legger vi vekt på at Norge må styrke sin selvstendige evne til å forsvare seg. Vi må fortsatt bygge sikkerhetspolitikken vår på NATO-medlemskapet, men vi kan ikke belage oss på at allierte styrker skal løse oppgavene vi selv, naturlig og nødvendig, først må ta tak i. Og da må vi, mest av alt, styrke vår landmilitære evne, vår nasjonale landstridsevne. Läs artikel