Länkar

Walter Lippmann (1889 -1974) was perhaps the most influential American journalist of the 20th century. He was also among its wisest strategists. Among the many things that the Ukraine war has exposed is the conspicuous lack of media voices like Lippmann’s,  as well as the paucity of strategic thinking at the highest levels of the U.S. government.

The core ideas  underlying  both neoconservatism and liberal internationalism remain deeply embedded in the rhetoric, practice, and failures of American foreign policy over the last two decades. They have led in part to the fractured U.S.-Russia relationship, and in many ways the conflict roiling Eastern Europe today.

In order to successfully challenge and eventually break the stranglehold these ideas have on policymakers and the Fourth Estate, we might benefit by a re-appreciation of Lippmann’s work. It might even help us to move beyond the prevailing wisdom of the bipartisan Washington war party, while at the same time reorienting the foreign policy of restraint back to first principles. Läs artikel

Under den årliga säkerhetskonferensen som ägde rum den 9 januari i Sälen meddelade försvarsminister Pål Jonson att regeringen inlett samtal med USA om ingåendet av ett försvarssamarbetsavtal (DCA). Avtalet är avsett att göra det möjligt för Förenta staterna att ge stöd snabbare och effektivare i händelse av kris och krig. Trots att förhandlingarna är i ett tidigt skede har Jonson redan meddelat att Pentagon kan få rätt att lagra militär utrustning och investera i militär infrastruktur på svenskt territorium. Finland inledde också samtal om undertecknandet av DCA i september 2022 och i februari 2022 även Danmark, som trots mer än 70 års militär allians med USA och ingåendet av ett antal avtal under denna tid aldrig har undertecknat ett omfattande avtal på detta område. I april 2021 slöt Norge ett kompletterande försvarssamarbetsavtal med USA. […]

När det gäller både Sverige och Finland är den ytterligare fördjupningen av de bilaterala förbindelserna med Förenta staterna efterdyningarna av inledningen av processen för dessa länders anslutning till Nato. Båda länderna går från att vara nära partner till Washington till att vara dess allierade. DCA kommer att ge den rättsliga grunden för amerikanska investeringar i utvald militär infrastruktur på deras territorium. Dessutom kommer amerikanska styrkor att få större frihet att flytta och basera sina enheter i båda länderna. Avtalet kommer också att reglera den rättsliga ställningen för amerikanska soldater som vistas på Sveriges och Finlands territorium eller frågan om straffrättsligt ansvar för eventuella brott som begåtts där. Läs artikel

Google-översatt

Under våren förra året kastade sig Finland in i fållan och tiggde om Natos skydd i en situation där det inte fanns något militärt hot mot landet. Beslutet att ansöka om medlemskap i Nato togs i inbillad brådska, hastigt. Efter att ha lämnat in medlemsansökan har finländarna sett att det inte var någon riktig brådska . Inte än, inte ens under de närmaste åren .   Det är dags att statsledningen erkänner att de ”accelererade förberedelserna2 för Nato-medlemskap som gjordes i paniken från förra våren inte står emot kritisk granskning .

Finland har tagit väl hand om landets försvarsberedskap . När vi förbereder oss för yttre hot har vi mindre att fixa och be om ursäkt för än andra, som republikens president konstaterade i sitt nyårstal. Vår beredskap och prestanda är bland de bästa i Europa.

Allmän värnplikt och den stora reserv som skapas med den är grunden för vår försvarsförmåga. Medborgarnas vilja att försvara sig är högre i vårt land än i något annat Nato-land. Militärt är Finland det starkaste landet i Norden. […]

Den farligaste är tron ​​på ”kärnvapenparaplyet”, som är tänkt att skydda europeiska Nato-länder från Rysslands taktiska kärnvapen. I verkligheten finns det inget kärnvapenförsvar. USA vill inte äventyra sina ekonomiska intressen och nationella säkerhet för Europa. I Finland vet man inte (läs: vill inte veta) att 2000-talets utveckling har urholkat terrorbalansen under det kalla kriget. Ryssland har överlägsenhet när det gäller kärnvapen på taktisk nivå. General Kenneth McKenzie, som bar den amerikanska presidentens kärnvapenkod runt halsen dag och natt när han var i tjänst, beskrev på ett träffande sätt situationen : ”USA har överlägsenhet vad gäller konventionella vapen, medanMoskva har fler taktiska kärnvapen – och fler alternativ för att leverera dem .” Läs artikel

I dag bruker det norske forsvaret luftdroner først og fremst til overvåking og ildleding (finne posisjonen til mål på bakken). Disse dronene fjernstyres av en eller flere operatører.

Men kunstig intelligens gir helt nye og til dels skremmende muligheter: teknologien er kommet så langt at svermer med droner utstyrt med våpen og kameraer kan styre seg selv og løse oppgaver på egen hånd, uten kontakt med operatører. Dette er trusler vi også må kunne forsvare oss mot.[…]

I Ukraina ser vi hvordan droner brukes på nye måter, både som angrepsvåpen, til overvåking og som en del av propagandakrigen. Russerne bruker iranske Shahed droner som styrer av seg selv inn mot forutbestemte mål. Ukrainerne har brukt kommersielle droner som slipper små sprengladninger på intetanende soldater på bakken. Läs artikel

Håndholdte luftvernmissiler har allerede hatt suksess mot russiske kampfly og angreps­helikoptre i Ukraina. Nå har også det norske forsvaret kjøpt inn Piorun-missiler. Etter planen skal Finnmark landforsvar få de første eksemplarene allerede til høsten.

Våpenet er like enkelt som det er effektivt. Tidlig i invasjonsfasen i Ukraina ble det en av de største hodepinene for de russiske angrepsstyrkene. Det polskproduserte MANPADS (Man-portable-air-defense system) luftvernsystemet Piorun er et rakettutskytingsrør som er lett nok til å avfyres fra skulderen til en soldat. Når det målsøkende missilet avfyres, har det en rekkevidde på 6500 meter horisontalt og 4000 meter vertikalt. Läs artikel

Finlands anslutning till Nato kan godkännas av riksdagen med enkel majoritet, anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande.

– Utskottet anser att det inte handlar om en så betydande överföring av behörighet till Nato att beslutet skulle förutsätta två tredjedelars, alltså kvalificerad majoritet, säger utskottets ordförande Johanna Ojala-Niemelä (SDP). Utskottet är därmed på samma linje som den arbetsgrupp som berett Nato-anslutningen under ledning av Utrikesministeriet.

Enkel majoritet betyder att minst hälften av riksdagsledamöterna röstar för att godkänna anslutningen. Riksdagens talman deltar inte i omröstningen. Grundlagsutskottet var enhälligt i frågan.

Utskottet konstaterar att Finland i och med Nato-anslutningen behåller makten över statsbudgeten, lagstiftning och domstolarna. En annan vägande faktor är att Nato agerar genom konsensus, det vill säga enhälliga beslut.

– Här flyttas inte automatiskt några pengar till Nato, och inom Nato finns heller inga konstruktioner där man fattar majoritetsbeslut, som i EU, säger Mats Löfström i Svenska riksdagsgruppen. Läs artikel

Niinistö påminner om att Finland har en unik position eftersom ”vi inte är medlem i Nato och vi har en direkt gräns mot Ryssland”.

– Det måste man ta hänsyn till. Om man beslutar att lämna över stridsvagnarna kan Finlands bidrag inte bli särskilt många, konstaterar Niinistö i sina kommentarer till STT per mejl på torsdagen.

Niinistö manar också till samtalet mellan USA:s president Joe Biden och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i början av året, i slutet av vilket de två länderna beslutade att skicka överfallsstridsvagnar till Ukraina.

– När det gäller stridsstridsvagnar, som Leoparder, är överlämningen inte avslutad och det finns säkert skäl till det, konstaterar Niinistö. Läs artikel

Försvarsmakten är på god väg mot att anskaffa teknik i sådan kvalitet och kvantitet, att det inom en rimlig framtid är möjligt att reguljära infanteriplutoner får motsvarande täthet av optik och sensorer som ett typiskt specialförband kan ha haft de senaste 15-20 åren. Jag tänkte ventilera några tankar kring detta och vad det skulle kunna ge för nya möjligheter för stridsteknik och taktik för infanteri inom pluton och kompani. Enligt mig uppstår vissa skillnader och möjligheter, exempelvis avseende ledning, när i princip varje soldat på plutonen kan skapa en egen ”kill chain”. Vad menar jag med detta?

När det tidigare har krävts ett samarbete för att upptäcka, identifiera, avståndsmäta, belysa, eldreglera och avgöra effekt av verkan, så kan en enskild skytt i mångt och mycket klara detta autonomt med stöd av moderna riktinstrument. Dessutom på stridsavstånd som, om terrängen medger, är avsevärt längre än tidigare. Läs artikel

Tirsdag trådte Ukraines ambassadør i Danmark, Mykhailo Vydoinyk, frem på vegne af Ukraines regering og opfordrede til, at Danmark leverer spritnye Caesar-artillerisystemer til hans land. Faktisk er de endnu ikke rullet af samlebåndene på den franske fabrik.

Netop køen ved samlebåndet betød, at forsvarsminister Jakob Ellemann-Jensen kunne skyde opfordringen til hjørne. ”Vi kan ikke levere noget, der ikke eksisterer,” lød svaret. Forsvarsministeren slog samtidig fast, at regeringen vil forholde sig til, om artilleriet skal til Danmark eller Ukraine, før det ruller ud af fabrikken.

Den dansk-ukrainske debat om Caesar-artilleriet spiller ind i en stor international debat om nye, omfattende våbenforsyninger til Ukraine. Foruden avanceret artilleri indgår blandt andet de tysk-producerede Leopard-kampvogne i debatten. Danmark er også blandt de europæiske lande, der har Leoparder. De ville have stor betydning ved fronten i Ukraine. […]

Det kunne umiddelbart ligne et svært dilemma, men stemningen i NATO er anderledes. Tirsdag meldte generalsekretær Jens Stoltenberg klart ud:

– Jeg har sagt til de allierede, at hvis de skal vælge mellem at leve op til NATO-retningslinjer vedrørende forsyninger og kapaciteter eller at støtte Ukraine, så er det vigtigst at støtte Ukraine.

Dermed punkterede Stoltenberg, der netop havde holdt møde med udenrigsminister Lars Løkke Rasmussen, Danmarks argument om eget behov og forøgede risikoen for, at vi kommer på bagkant. Läs artikel

Modern unmanned aerial vehicles, widely known as drones, have been an indispensable part of warfare for the past two decades. America’s use of Predator drones for reconnaissance missions in the Kosovo War against Serbian forces is known as the first time drones officially entered into the equation. At that time, hardly anyone noticed the capacity of these vehicles to change warfare. By the early 2000s, the United States began to use drones not only for intelligence, surveillance, and reconnaissance (ISR) missions but also for precision strikes, starting in Afghanistan.

For some time, the United States, followed by Israel, monopolized not only drone military operations but also the drone market. While these two states took advantage of the military edge provided by drones, it was impossible for other states to develop military drones with the capabilities of Predator, Reaper, or Heron drones. But this is no longer the case.

As drones started to be used extensively, new operational concepts started to evolve, radically transforming armed conflict. This is especially visible in the Russo-Ukrainian War, where drone usage dominates most of the highlights of the conflict.  Läs artikel

Statsminister Ulf Kristersson hävdade att Turkiet ställt omöjliga Nato-krav på Sverige. Nu slår Turkiet tillbaka – och menar att alla krav ryms inom ramen för avtalet.

– Det är nu Sveriges uppgift att uppfylla sina åtaganden, säger Ahmet Berat Conkar, vice ordförande i Turkiets Natodelegation.

Tonläget har förändrats från svenskt håll kring de pågående Natorförhandlingarna.

– De vill saker som vi inte kan och vill ge dem. Nu ligger beslutet hos Turkiet, sa statsminister Ulf Kristersson i söndags, i ett oväntat utspel om Turkiets krav på Sverige för att godkänna en svensk Natoansökan.

Nu svarar Turkiet på Kristerssons utspel.

– Turkiet har krävt saker som är i linje med det multilaterala avtalet med Sverige och Finland. Det är nu Sveriges och Finlands uppgift att uppfylla sina åtaganden, skriver Ahmet Berat Conkar, toppnamn i president Recap Erdogans Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP. Läs artikel