Google-översatt
Under våren förra året kastade sig Finland in i fållan och tiggde om Natos skydd i en situation där det inte fanns något militärt hot mot landet. Beslutet att ansöka om medlemskap i Nato togs i inbillad brådska, hastigt. Efter att ha lämnat in medlemsansökan har finländarna sett att det inte var någon riktig brådska . Inte än, inte ens under de närmaste åren . Det är dags att statsledningen erkänner att de ”accelererade förberedelserna2 för Nato-medlemskap som gjordes i paniken från förra våren inte står emot kritisk granskning .
Finland har tagit väl hand om landets försvarsberedskap . När vi förbereder oss för yttre hot har vi mindre att fixa och be om ursäkt för än andra, som republikens president konstaterade i sitt nyårstal. Vår beredskap och prestanda är bland de bästa i Europa.
Allmän värnplikt och den stora reserv som skapas med den är grunden för vår försvarsförmåga. Medborgarnas vilja att försvara sig är högre i vårt land än i något annat Nato-land. Militärt är Finland det starkaste landet i Norden. […]
Den farligaste är tron på ”kärnvapenparaplyet”, som är tänkt att skydda europeiska Nato-länder från Rysslands taktiska kärnvapen. I verkligheten finns det inget kärnvapenförsvar. USA vill inte äventyra sina ekonomiska intressen och nationella säkerhet för Europa. I Finland vet man inte (läs: vill inte veta) att 2000-talets utveckling har urholkat terrorbalansen under det kalla kriget. Ryssland har överlägsenhet när det gäller kärnvapen på taktisk nivå. General Kenneth McKenzie, som bar den amerikanska presidentens kärnvapenkod runt halsen dag och natt när han var i tjänst, beskrev på ett träffande sätt situationen : ”USA har överlägsenhet vad gäller konventionella vapen, medanMoskva har fler taktiska kärnvapen – och fler alternativ för att leverera dem .” Läs artikel