utvald

USA:s över tio år långa krig i Vietnam var ett av kalla krigets anti-kommunistiska korståg. Men de bönder som Förenta staternas krigsmakt terrorbombade och utsatte för kemisk krigföring i södra Vietnam var inga kommunister. De värjde sig mot imperialistisk övermakt, liksom deras fäder hade gjort under den koloniala epoken. De bedrev nationellt självförsvar. De vann stöd och sympati från befolkningar i många länder.

Stöd och sympati möter nu också ukrainarna i deras självförsvarsstrid. De blev angripna; därför har de rätten på sin sida. Den ryska krigspropagandan, att den anfallande makten slåss mot nazister och folkmördare, saknar fullständigt trovärdighet. Visst finns det nazister i Ukraina (och antagligen i Ryssland också), men det är på inget sätt ett skäl för ingripande. Det fanns kommunister i Vietnam, förvisso. Men detta är givetvis helt irrelevant.

Mot korståg av det ena eller andra slaget sluter sig de angripna, ”de otrogna”, samman. Regeringen i Kiev mobiliserar nu hela den vuxna manliga befolkningen i motståndskamp. Angreppet skapar enighet. Naturligtvis finns det kollaboratörer. Det gör det i alla krigssituationer. De utgör en del av fiendebilden. USA hade sina i Saigon. De försvårar men upphäver inte det nationella motståndet. Defaitism övervinns.

Läs mer

Ann-Charlotte Marteus påstår i en krönika på liberala Expressens ledarsida (18/3), att det enda krig som neutraliteten och alliansfriheten hållit Sverige utanför var första världskriget. Under andra världskriget ”var det järnmalmsexporten som tjänade Sverige väl, eller geopolitisk bondtur, men knappast neutraliteten”.

Detta är sådant som kan diskuteras. I Sverige fanns i början av 1900-talet en stark lobby i konservativa och militära grupperingar, som eftersträvade en allians med Kejsartyskland. Överläggningar ägde rum på generalstabsnivå. Tyskaktivister fanns även inom socialdemokratin. Flera av dessa uteslöts ur partiet (exempelvis Yngve Larsson och Otto Järte). Liberala politiker var inte begeistrade i den tyska kopplingen. Svensk neutralitet hade starkt stöd inom folkrörelserna, som tidigare motsatt sig militärt ingripande mot uppstudsiga norrmän.

Läs mer

Rysslands aggressionskrig fortsätter med oförminskad styrka. Samtidigt verkar de ryska militära framgångarna vara begränsade, och enligt de flesta bedömare har strategin med ett blixtkrig misslyckats. Nu handlar det om  inringning av städer och massivt bombardemang med artilleri och missiler.

Den krigsföringen leder till stora civila förluster och FN:s högsta juridiska organ Internationella domstolen i Haag, ICJ, har beslutat att Ryssland omedelbart måste upphöra med sina militära handlingar i Ukraina. Domstolen uttryckte stor oro för den ryska invasionen och gav exempel på attacker mot bostäder, sjukhus, civila som barn, kvinnor och äldre.

Det är naturligt att omvärlden reagerar med avsky mot det ryska angreppet ,och pressen ökar från både allmänhet och politiker runt om i Europa att agera.

USA och Nato säger att man inte skall gå in med trupp, men Biden har ökat vapenleveranserna till Ukraina.

Polen, Tjeckien och Slovenien har gått längst då ländernas ledare efter ett nyligen genomfört besök i Kiev meddelade att de kräver en militär intervention i Ukraina.

Läs mer

Det är härligt att ro. När jag gick på rehab under förra året, var roddmaskinen det redskap, som jag tyckte allra bäst om. Efter femton minuter med den blev de andra övningarna så mycket lättare. Rodden gjorde aldrig ont, endorfinerna strömmade till. När jag gick därifrån, längtade jag efter att få ro igen. Det blev som en drog.

Roddare var en beteckning på personer i det svenska offentliga livet, som svängde vid åsynen av den tyska krigsmaskinens framfart i begynnelsen av det andra världskriget. De intalade sig, att vårt lands framtid låg i ett Neuropa under tyskt befäl. De var inte nazister, inte rasister, inte nödvändigtvis tyskvänner – de rodde från en strand, som ansågs inte kunna försvaras, till en annan strand, som var befäst och där god ordning rådde.

Dessa roddare fanns i så gott som alla politiska grupperingar, den statsbärande arbetarrörelsen inkluderad. Och nästan alla fortsatte att vara goda demokrater; få ville tafsa på den svenska rättsordningen. Men de ansåg, att Sverige som ett litet land borde tillförsäkra sig ett gynnsamt läge, när stormaktsbalansen höll på att omstöpas. De flesta roddare var inte heller några landsförrädare. De ville, att landet skulle ha det bästa beskydd, det kunde få. De blev roddare, inte livräddare, men inte heller dråpare.

Läs mer

Den 10 november 2021 ingick USA och Ukraina ett avtal om strategiskt partnerskap , där det framgår bland annat att man prioriterade ”Ukraine’s ability to defend itself against threats to its territorial integrity and deepening Ukraine’s integration into Euro-Atlantic institutions”. Så i november 2021 kunde Ryssland vid bedömning av det partnerskapsavtalet kalkylera med att USA inte skulle komma med militärt stöd utan att Ukraina hade att försvara sig självt.

Ukraina blev en oberoende stat 1991 då Sovjetunionen upplöstes. Samma år inleddes förhandlingar med Nato, och ”North Atlantic Cooperation Council (NACC) Ukraine” och Ukraina blev medlem i ”North Atlantic Cooperation Council (NACC)”. Syftet med NACC är att främja en dialog mellan Nato och icke-Nato stater i Europa.

Läs mer

Cold Response är en norsk övning som genomförs varje år med deltagande från flera nationer.

Årets övning som startar den 14 mars kommer till stor del att genomföras på internationellt vatten intill norskt territorium. I år deltar 30000 personer från 25 nationer, vilket gör övningen till Natos största 2022 och den största innanför polcirkeln sedan 80-talet.

Som enda icke Nato-medlemmar deltar Sverige med 1600 och Finland med 600 militära personer. Svenska försvaret bidrar med soldater och officerare från flygvapnet och armén.

Läs mer

I framskriden ålder gav Gustaf Hellström ut en biografi över den liberale politikern och publicisten Adolf Hedin (1834–1905). Detta arbete, ingående i Svenska Akademiens Minnesteckningar, tillhör inte de mera framskjutna i Hellströmlitteraturen. Vilket är synd. För här firar tids- och människoskildraren Gustaf Hellström triumfer. Det är en fyrahundrafemtiosidig volym som man inte lägger ifrån sig annat än för att äta och sova och svara på telefon. Den regniga allhelgonahelgen 2021 var den perfekt lektyr.

Första gången jag stötte på boken var för cirka fyrtiofem år sedan – och då var Hellström för mig endast ett namn. Jag höll på med att sätta mig in i förspelet till den allmänna värnpliktens införande i Sverige, som blev verklighet år 1901. Adolf Hedin var en av dess tidiga tillskyndare. Redan i pamfletten Hvad folket väntar af den nya representationen. Femton bref från en demokrat till svenska riksdagens medlemmar (1868), som markerade hans insteg i rikspolitiken, hade Hedin, som vänsterman och i skarpskytteledaren August Blanches direkta efterföljd, förespråkat folkbeväpning. Och liksom Blanche såg Hedin despotins Ryssland som det främsta hotet mot Sveriges fred och frihet.

Läs mer

På en presskonferens den 10 mars meddelade statsminister Magdalena Andersson att anslaget till det svenska militära försvaret ska öka kraftigt.

Statsministern klargjorde att i ett läge där spänningarna i vårt närområde är svårare än på flera decennier behöver vi fortsätta stärka försvarsförmågan.

Det besked Magdalena Andersson lämnade var att anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av BNP och att vi ska nå dit så fort det är praktiskt möjligt, det vill säga när det går att på ett effektivt sätt omsätta ökningarna i stärkt försvarsförmåga. Beskedet bör i praktiken handla om en ökning från dryga 60 miljarder till runt 110 miljarder per år i statsbudgeten.

Statsministern tillade att vi också måste se till att hitta en stabil, långsiktig och solidarisk finansiering av utbyggnaden. Utbyggnaden måste vila på en fast ekonomisk grund för att vi ska kunna ha ett starkt och tryggt försvar.

Vi välkomnar statsministerns besked.

Läs mer

Sverige behöver ett folkförsvar. Vi har ett stort och glesbefolkat territorium, och det skyddas bäst av människor som känner varje stock och sten. Vi behöver kunna försvara strategiska anläggningar, utkämpa strid i städer, föra fria kriget, garantera säkerheten för personer som har svårt att ta hand om sig själva, som barn och gamla. Detta kräver att en stor del av befolkningen är värnpliktsutbildad och att resten har fått utbildning i civilförsvarets olika grenar.

Läs mer

Under krig och krigsliknande tillstånd bryter konsensus och lagstiftning samman. Det händer också med språket. Man debatterar inte, man attackerar. Så har det blivit inför och under Ukrainakriget. Den erfarna ledarskribenten Barbro Hedvall tycker sig ha urskilt ”ett drag av illvilja […] i den politiska diskussionen” (Dagens Nyheter 7/3) Den mindre erfarna Paula Neuding citerar (Svenska Dagbladet 7/3) med gillande en brittisk Rysslandshatare som anser att förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder ”stinker” och att han borde förvägras inresa till Storbritannien och USA. Anledningen är att han har lett ett ryskt-europeiskt energikonsortium, och alla vet ju att ryssar stinker – av vitlök, eller hur?

Det kommer säkert att göras lingvistiska undersökningar om hur det politiska språkbruket under dessa tider av världspolitisk högspänning har förskjutits över lag, och någon borde kanske redan idag i Victor Klemperers anda samla och systematisera belägg för hur tidsanda och krigshändelser har påverkat språkanvändningen – också i Sverige. Rysslands angreppskrig mot Ukraina kan tyckas bekräfta bilder av ryssen och det ryska samhället som rasligt annorlunda och motbjudande.

Läs mer

Sveriges beslut den 27 februari att skicka 5000 pansarskott till Ukraina var ett tydligt brott mot den rådande policyn för vapenexport som bygger på att inte leverera vapen till länder i krig – detta har vi tidigare kommenterat. Det beslutet omfattade enligt svensk tradition även skyddsutrustning, sjukvårdsmateriel och annat som inte strider mot den policyn. Det hade varit klokt att hålla fast vid den policyn.

Det parallella beslutet att Sverige skulle stödja EU:s vapenleveranspaket om 450 miljoner euro ur EU:s fredsfond EPF (European Peace Facility) var inte överraskande och utgör en del av den EU-gemensamma linje mot kriget som Sverige följer.

Därutöver borde ett eget svenskt stöd ha begränsats till skyddsutrustning, sjukvårdsmateriel och annat som inte bryter mot vår policy och alltså inte omfattat egna vapenleveranser.

 Det var den vägen Finland först valde den 27 februari, det vill säga samtidigt som Sverige beslutade om egen vapensändning.

Läs mer