I samband med förstärkningen av Gotland placerade Försvarsmakten samtidigt ut lastbilsmonterade sjömålsrobotar i södra Skåne, ett robotsystem med en räckvidd på omkring 100 kilometer. Från sin grupperingsplats kan robotenheten, tillsammans med flyg och korvetter, sätta in sjömålsrobotar med lång räckvidd och därmed verka över stora delar av södra Östersjön. Läs pressmeddelande
Texter
Takuba Task Force: Norway will not send troops to Mali for the time being, norwaytoday.info
Norway will not contribute soldiers to the Takuba force in Mali, for the time being, Minister of Defense Odd Roger Enoksen (SP) stated on Tuesday.
In July last year, the previous government decided to contribute a small number of soldiers and officers to the French-led Takuba force in Mali.
The force is building capacity to strengthen the country’s government army in the fight against militant Islamists. Läs artikel
Putins första kommentar om Ukraina: Blir inte lätt att lösa, sverigesradio.se
Tisdagen blev ytterligare en dag med nya intensiva samtal på toppnivå kring Ukrainakrisen. På en presskonferens i eftermiddag uttalade sig president Putin för första gången i år om det spända läget vid gränsen.
Vi ser inte ett genuint erkännande av våra tre huvudsakliga krav: att förhindra Natos utvidgande, avbryta vapenplacering nära ryska gränser och återförandet av Natoblockets militära anläggningar till deras positioner från 1997, sa Putin efter ett möte med Ungerns president tidigare idag.
USA:s utrikesminister Antony Blinken uppmanade återigen Ryssland att dra tillbaka trupperna från Ukrainas gräns i sitt möte med ryska utrikesministern Sergej Lavrov . Läs artikel
Vad säger folkrätten om svenska militära insatser utomlands?
Anförande på videomöte den 1 februari arrangerat av Fredsam i Göteborg, Svenska Freds Göteborg och ABF i Göteborg.
Sveriges traditionella politik för deltagande i militära operationer utomlands har varit att endast delta om det fanns ett mandat från FN:s säkerhetsråd och endast om det gällde fredsbevarande insatser.
Med dessa förutsättningar skulle vi undgå att hamna på ena sidan i en stormaktskonflikt. Då insatsen handlade om fredsbevarande garanterades att vi inte kom i konflikt med någondera av parterna i landet. Vapenmakt fick endast användas i självförsvar.
Om beredskaper
Den svenska statsmakten utmärker sig, i ett internationellt perspektiv, för att vara mild och inte särskilt drakonisk. Och den svenska samhällsordningen bygger väsentligen på samverkan mellan parter och institutioner, där frivillighet har varit ett bärande element, inte på ukaser. Nota bene: en frivillighet och en frihet under ansvar. Den ordningen har utsatts för påfrestningar under några decennier genom att ett rätt oöverskådligt system av konkurrensutsättning, delegering, oprövade företagsfilosofier har intervenerat. Ansvarsförhållanden har blivit otydliga. Detta har i sin tur skapat ett behov av kontroller och inspektioner på myndighetsnivån, utan att systemets styrbarhet har räddats eller nämnvärt förbättrats.
Veckans citat
”Andra världskriget var vid sidan av mycket annat också en prövning för samhörigheten mellan Sverige och Finland och ländernas gemensamma intressen. Finland hamnade i krig inte bara på grund av den östra grannens själviska intressen utan i främsta rummet på grund av stormakternas önskan om världsomfattande nyordning.
”Den linje Sverige valde var en linje av klok försiktighet, och den tjänade både Sveriges och Finlands intressen. Utan detta svenska val hade mycket kunnat ske på ett annat för Finland ödesdigert sätt. Vårt land kunde dessutom dra nytta av erfarenheten att utomstående hjälp ibland kan vara viktig, men att ett litet neutralt land själv bör bedöma hur det ska lösa den egna säkerhetens grundfrågor och att goda grannförhållanden är en central sådan fråga. […]
Det är viktigt att vår västra granne är det politiskt stabila Sverige, som följer en stark tradition att undvika all äventyrspolitik.”
President Mauno Koivistos bok Grannar från 2008.
Svensk trupp i Finland ökar inte säkerheten
De tidigare försvarsministrarna Björn von Sydow och Jan-Erik Enestam skriver på SvD Debatt (23/1) att Finland och Sverige bör permanent basera och utbilda personal och förband i respektive grannland.
Skälet är den ryska upptrappningen vid gränsen mellan Ryssland och Ukraina och den säkerhetspolitiska kris som Ryssland skapat genom att ställa krav som går på tvärs med den europeiska säkerhetsordningen.
Även om författarna skriver att en överenskommelse om trupper permanent i respektive land skall innebära ett ökat skydd för båda mot militärt angrepp, så är kärnan i resonemanget att svenska soldater skall skydda Finland:
”Huruvida Sverige verkligen kommer till undsättning i det fall Finland angrips, manifesteras i mer än bara ord.”
Hjalmar Söderberg hade föga till övers för krigsaktivism eller ”alliansfähighet”
Hjalmar Söderberg (1869–1941) var författare, skribent och översättare. Av hans hand föreligger välkända romaner som Martin Bircks ungdom, Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Den förstnämnda minns jag att jag läste under gymnasieåren, men jag kan inte nu riktigt erinra mig vilket intryck den gjorde. Doktor Glas tror jag inte jag läste, men jag minns alltjämt Mai Zetterlings film baserad på boken. Den filmen har jag av någon anledning i klart minne.
Vad som antagligen numera är mindre känt om Söderberg, flanören, den estetiskt inriktade, är hans politiska skriftställarskap, som ska beröras något här som en bakgrund till den text av honom som återges nederst.
I frågan om upplösningen av unionen med Norge vände han sig mot de uppjagade, krigslystna stämningarna i vissa svenska läger och avvisade användning av militära medel. Kung Oscar fick en klapp på axeln för sin hyggligt fredliga hållning.
I februari 1914 avgick den liberala regeringen Karl Staaff efter Gustaf V:s kuppinriktade borggårdstal. Hjalmar Söderberg betraktade de reaktionära strömningar som bar upp talet med stor skepsis. Han kommenterade läget i ett brev till en vän:
”Här äro alla människor galna utom jag, och jag super ihjäl mig – arma fosterland.”
Norge och Finland om utländska baser på territoriet
Både Norge och Finland har under lång tid haft en säkerhetspolitisk doktrin att inte tillåta främmande makt att stationera trupper på sina länders territorier för att kunna utnyttjas i fientligt syfte mot andra stater.
När Norge var på väg att ansluta sig till Atlantpakten gjorde Sovjetunionen vissa försök att påverka processen. Den sovjetiske ambassadören till Oslo översände i slutet av januari 1949 en förklaring, i vilken han anmodade Norge att klargöra sin inställning. Han hänvisade till att Norge hade gemensam gräns med Sovjetunionen, och han ville ha besked om huruvida den norska regeringen ämnade påta sig några förpliktelser när det gällde placering av luft- eller sjömilitära baser på landets territorium. Den norska regeringen bekräftade i sitt svar den 1 februari 1949 att den avsåg att undersöka och klargöra i vilka former och på vilka villkor Norge kunde komma att delta i Atlantpakten. I svaret framhöll man särskilt:
Svenskt territorium ej för Nato-insatser i Baltikum
Det nederländska amfibietransportfartyget HNLMS Rotterdam har skickats till Östersjön för att observera den ökande militära spänningen, enligt Nato.
Till Aftonbladet (17/1) säger en talesperson för Nato:
– Vi är där för att visa närvaro och solidaritet med hela alliansen.
Uppgiften är inte särskilt sensationell då Nato under senare år flitigt övat i Östersjön.
Mer uppseendeväckande är kommentaren från forskaren Magnus Christiansson vid den svenska Försvarshögskolan. Till Aftonbladet säger han att det inte är ovanligt att Nato befinner sig i Östersjöområdet och nära Gotland, som är strategiskt viktigt även för Nato. Sedan tillägger Christiansson:
– Det hänger ihop med att om det bryter ut krig i de baltiska staterna, som är Natomedlemmar, är det viktigt att befinna sig på Gotland där man kan ställa ut luftvärnssystem och sjörobotar. Annars blir det svårt för västmakterna att komma till undsättning för sina allierade.
Om Christiansson har rätt betyder det att Nato föreställer sig eller har bibringats uppfattningen att man kan använda svenskt territorium för militära insatser i andra länder.
Veckans citat
”The work of the Group of 77 and China is pivotal. Individually and collectively, your members are not only strong supporters of the United Nations. You are keeping the views, concerns and ideas of the developing world at the centre of the United Nations’ discussions and decisions. You have been instrumental in shaping new United Nations initiatives to support developing countries.”
FNs generalsekreterare António Guterres tal den 14 januari vid bytet av ordförande för utvecklingsländerna 77-gruppen och Kina.
Anm.: G77 fick sitt namn från de 77 medlemsstater som grundade organisationen. Idag består den av 134 utvecklingsländer med Kina som anslutande stat. Syftet med gruppen är att verka för kollektiva ekonomiska intressen hos medlemmarna och söka ett större inflytande i världsorganisationen.
Minnen från Sovjetunionens sönderfall
Texten först publicerad i Kungl Krigsvetenskapsakademins Tidskrift 4/2021
Liksom de flesta andra bedömare förutsåg jag inte Sovjetunionens sönderfall och upplösning 1991. Detta trots att jag ägnat studier och arbete åt landet sedan 1958 – Arméns Tolkskola, ryska studier på Uppsala Universitet, sovjethandläggare på UD, tjänstgöring på ambassaden i Moskva som attaché 1964-66, chef för Östbyrån (P0l 1) på UD i slutet av 1970-talet m.fl. tjänster som berörde Sovjetunionen fram till att jag blev ambassadör i Moskva 1994-2004.