Texter

Det blev ingen Nato-utredning, och det är gott så. Den militära alliansfriheten står fast och kommer inte att vara föremål för den försvarsutredning om militära samarbeten som ska tillsättas. Jan Björklund, folkpartiledaren, har rätt – och han har också möjligen rätt att vara förargad på sina kolleger i den borgerliga oppositionen som till slut gått med på Löfvens och Hultqvists förslag.

Läs mer

Samverkan och även samarbete i Norden är bra – men utan USA/Nato. USA/Nato och Ryssland, kärnvapenmakter med avancerat stridsflyg, får klara sina mellanhavanden på politisk och diplomatisk nivå! Deras krig kan och ska vi inte påverka!

Läs mer

Det finns ingenting att utreda i ”Nato-frågan”!

Tre av riksdagspartierna har låst sig: de befinner sig i opposition och vill alla se ett svenskt Nato-medlemskap. Ett av dessa vill gå längre och säger nu öppet att utredningen bör ta reda på hur anslutningen ska gå till. Regeringen avvisar medlemskap och säger nej till utredning. Detta är den ståndpunkt som har understötts på denna sajt. Den förefaller alltjämt mycket klok.

Läs mer

Sverige har som alliansfritt land allt intresse att FN-systemet fungerar och att våldsförbudet efterlevs.

FN-stadgan (1945) har syftet ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel”. Grundbulten var därför artikel 2(4)med det generella våldsförbudet. Artikeln är en folkrättslig norm, jus cogens, det vill säga en rättsregel som är absolut och tvingande och som staterna inte kan göra avsteg från ens genom överenskommelser. Enda lagliga våldsanvändningen är självförsvar vid väpnat angrepp och genom säkerhetsrådsbeslut utifrån konstaterat hot mot internationell fred och säkerhet.

Läs mer

Hufvudstadsbladet, Helsingfors, refererar på lördagen (11/4) ett uttalande av kommendören för Finlands försvarsmakt Jarmo Lindberg, med anledning av den gemensamma artikel om utökat försvarssamarbete som ministrar i de fem nordiska länderna lät publicera tidigare under veckan.

Läs mer

I början av detta år kunde man i internationell – men inte svensk – press nås av nyheten att Litauen beslutat att utifrån en mycket låg nivå inleda en militär upprustning samt att återinföra värnplikten. Bakgrunden är säkerligen en upplevelse av ökad spänning som Litauen som en av Natos frontstater mot Ryssland måste ha fått. En annan av Rysslands grannar, Finland, har inte ens övervägt att avskaffa sin värnpliktsarmé. Inget av de i Finlands riksdag representerade partier förespråkar en övergång till yrkeshär.

Läs mer

Uttalandet i Genève den 3 mars av den Ryska Federationens utrikesminister Sergej Lavrov, att ”Ryssland ser sig förpliktigat att skydda hotade ryska minoriteter i andra länder”, är i sanning hotfullt. Det kan komma att destabilisera de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen samt därtill sätta Sverige i en svår säkerhetspolitisk knipa. Anledningen är att en stor rysk minoritet sedan många generationer tillbaka lever i Balticum, de är bortåt två miljoner.

Läs mer

Thomas Engströms insinuation (4/4) att tidningsannonseringen för vår antologi Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap (Celanders 2014) skulle ha finansierats på otillbörligt sätt saknar all grund.Det är svårt för oss att veta hur detta hjärnspöke hos Engström har uppstått. Boken är en ren förlagsprodukt; den har skrivits och marknadsförts på sedvanligt sätt. Ideella och ekonomiska insatser av enskilda personer har möjliggjort och understött projektet.  Snudd på ärekränkning är det att ge sken av att främmande intressen, implicerande Ryssland, har varit involverade i detta. Ingen av oss skulle ha accepterat någonting sådant. Har verkligen Engström tillgång till för oss okänt material i denna sak? Vi finner att han har torgfört en ren lögn. Han är skyldig en ursäkt.

Anders Björnsson & Sven Hirdman, redaktörer, Henrik Celander, bokförläggare

Svar från Thomas Engström i SvD 8 april:  Den undran jag ventilerade i min text har nu fått ett klargörande och glädjande svar, och jag tackar för detta. Allmänt sett är det förstås bra att någon tar sig för att ge ut böcker i en sådan ödesfråga för Sveriges framtid. Min förhoppning är att ja-sidan snart mobiliserar sig i samma utsträckning.

I svensk militärstrategisk debatt används ofta ett grundscenario, där Ryssland får kreera rollen av angripare, varvid de svenska stridskrafterna tvingas tillgripa ett slags tidvinnande fördröjningsstrategi intill dess hjälp utifrån hunnit anlända. Det är också utifrån detta synsätt Natovännerna fått sina idéer.

Läs mer

Säkerhets- och utrikespolitik är ett område där man i det moderna Sverige har strävat efter samsyn, alltsedan monarkens diplomatiska prerogativ upphörde att gälla. Partikäbbel kunde godtas i alla andra frågor, men inte när det gällde landets relationer till omvärlden. Den ordningen har varit rådande i ett hundratal år, åtminstone efter det att tyskaktivisterna misslyckades med att föra in Sverige i första världskriget.

Läs mer

Den nödvändiga diskussionen om värdlandsavtalet är alltför viktig för att sjabblas bort genom missvisande påståenden om överenskommelsens innebörd. När och om överenskommelsen träder i kraft, innebär det inte att Nato får göra något i Sverige! De påståenden om motsatsen som sprids från vissa vänsterradikala kretsar är defatistiska och skadar försvaret av alliansfriheten. Dessa vänsterradikaler verkar inte heller utgå från vad som är bäst för att hålla Sverige utanför krig utan tycks se sig själva som aktivister på ena sidan i en internationell kamp mellan stormakter.

Läs mer

Den 1 april är det 200 år sedan Otto von Bismarck föddes. Han tillhörde preussisk lantadel, den måttliga rika ostelbiska junkerklassen, och var mer eller mindre piskad att göra statstjänst om han ville bli något i den värld som räknades. Någon större fallenhet för universitetsstudier hade han inte men väl en förmåga att placera sig rätt när det verkligen gällde. Och det var ofta.

Läs mer