Länkar

…NATO har besluttet at den videre støtten til Afghanistan skal styres av situasjonen og ikke tiden, noe som innebærer et nærvær i mange år fremover. NATO er nå i prosess med å endre sin strategi i Afghanistan i den hensikt å svekke både IS og Taliban, og skape et bedre grunnlag for en politisk løsning. NATO øker i den sammenheng sitt styrkenærvær i Afghanistan med ca 10% ved årsskiftet. Det samme gjør Norge.

Sommeren 2017 skiftet vi vårt konvensjonelle bidrag i”Operation Inherent Resolve (OIR)” fra det kurdiske selvstyreområdet til Anbar provins og Eufrat-dalen.

Etter ønske fra USA fremskyndet vi deployeringen av en ”task unit” fra Telemark bataljon. De gikk inn i fremre linje og mentorerte en av de irakiske brigadene som frigjorde flere mindre byer på vei nordover til den syriske grensen ved Al-Qaim.

Vår evne til å bidra hurtig med en etterspurt og robust avdeling i denne operasjonen, har høstet betydelig anerkjennelse hos våre allierte. Sjef Tmbn og hans soldater har fått mye ros for hvordan de løste sitt oppdrag under fremrykningen mot Al-Qaim.

Statsminister Haider al-Abadi proklamerte seier over IS 9.desember 2017. IS har mistet det territoriet de kontrollerte, men fortsatt finnes det lommer med IS krigere både i Irak og Syria som truer stabiliteten i området.

OIR vil derfor fortsette ennå en tid, først med stabiliseringsoperasjoner men etter hvert gå over i ny fase hvor oppbyggingen av regulære irakiske styrker vil stå mer i fokus. Det pågår nå diskusjoner om NATO skal ta en større rolle i denne oppbyggingen.

Mandatet til de norske styrkene går ut i mars, og FD er i prosess med å vurdere alternativer med hensyn til videre engasjement i Irak. Läs talet

Forsvarsminister Frank Bakke-Jensen bekrefter at regjeringen vil bruke en stadig lavere andel på forsvar. Det er i strid med både NATO-forpliktelser og partiprogrammene til Høyre og Frp…

Også på Stortinget er det et overveldende flertall som ønsker å trappe opp bevilgningene til Forsvaret. Både Høyre, Frp, Arbeiderpartiet og Senterpartiet er blant dem som har programfestet en slik satsing. Det er heller ikke småpenger det er snakk om: Forsvarsbudsjettet, som i dag er på ca 55 mrd., må trolig løftes opp til 70-80 mrd. for å nå NATO-målet.

Men nå sier altså forsvarsminister Frank Bakke-Jensen at Norge ligger an til å gjøre det motsatte. Ferske tall tilsier at satsingen på Forsvaret skal reduseres de kommende årene. En stadig fallende andel av BNP vil gå til Forsvaret. Läs artikel

Finlands regering vill att riksdagen brådskande behandlar ett förslag om en ny underrättelselag. Lagförslaget skulle ge Finlands motsvarighet till Säpo, Skyddspolisen, och den militära underrättelsetjänsten större möjligheter att snabbt övervaka misstänkta hot mot landets och medborgarnas säkerhet.

Men det rör sig inte om massövervakning enligt försvarsminister Jussi Niinistö (tidigare Sannfinländarna, numera Blå). Läs artikel

Russlands avanserte luftvern S-400 Triumf kjøpes av stadig flere land. Qatar forhandler nå om kjøp av systemet. Landet vil også innlede et forsvarssamarbeid med russerne…

I tillegg planlegger landene et tett samarbeid innen forsvarssektoren. Det bekrefter Qatars ambassadør i Russland, Mohammed Al-Attiyah i et intervju med det russiske nyhetsbyrået TASS.

– Ja, vi er allerede kommet langt i forhandlingene om kjøp av luftvern, sier diplomaten – som tilføyer at forhandlingene også omfatter kapasiteter til Qatars hærstyrker – i tillegg til S-400 systemet.

Ambassadøren påpeker at da den russiske forsvarsministeren Sergei Shoigu besøkte Doha i oktober ifjor, ble det inngått en avtale om et forsvarsteknisk samarbeid mellom de to landene.

– Det var en viktig forberedelse til samarbeid mellom Russland og Qatar innen forsvar, kjøp av våpen og materiell, trening av militære styrker, vedlikehold og selvsagt også etterretningssamarbeid, sier Al-Attiyah.

– Qatar vil innen kort tid ha en militærattache på plass i Russland og vise versa, tilføyer han om landenes samarbeid. Läs artikel

…I mars 1986, under Kalla krigets dagar, tecknades ett krishandelsavtal mellan Sverige och Norge. Planen var bland annat att säkerställa att handeln av viktiga förnödenheter skulle fungera i händelse av internationella krislägen.

Dessutom berördes hur transporter, underhåll av viktig infrastruktur, läkemedelsförsörjning och sjukvården skulle kunna fungera om något av eller båda länderna drogs in i konflikt eller kris. Avtalet gäller fortfarande men har sedan länge fallit i glömska. Men nu, 32 år efter att det slöts, ska det dammas av.

Det hela är en del i att Sverige håller på att rusta sitt totalförsvar, vilket innebär att det återigen väckts liv i det insomnade civila försvaret. Hela samhället, inte bara Försvarsmakten, ska vara redo i händelse av krig eller kris. Om några månader skickas en ny version av den krigsförberedande foldern ”Om kriget kommer” till knappt 4,7 miljoner svenska hushåll…

När försvarsminister Peter Hultqvist i veckan tog emot sin norska kollega, Frank Bakke-Jensen, stod det också klart att man gemensamt ska titta på det gamla krisavtalet. Idén kommer från Försvarsberedningen, där alla riksdagspartier ingår, som tog upp det i sin rapport som kom strax före jul.

– Vi kommer att gemensamt titta på om det här avtalet är uppdaterat till dagens förhållanden och vad det skulle kunna innebära i en eventuellt förnyad eller reaktiverad form, säger Peter Hultqvist.
Att avtalet nu grävts fram ur arkiven menar han också är en signal till omvärlden. Hultqvist vill dock inte bli för konkret i vad arbetet vad ett uppdaterat avtal skulle innebära i skarpt läge.  Läs artikel

Den 7 juli i år röstade Sverige tillsammans med 121 andra länder i FN igenom en konvention mot kärnvapen. En organisation (ICAN) som arbetet hårt i kampen mot kärnvapnen fick årets Fredspris för sin insats. ICANS:s generalsekreterare, svenskan Beatrice Fihn, och Setsuku Thurlow överlevare från Hiroshima tog emot priset i Oslo!

När Sverige skulle underteckna konventionen, blev det stopp. Nato, med USA i spetsen varnade för att vårt samarbete med världens starkaste militärallians skulle försvåras, om vi ratificerar konventionen. I riksdagen verkar läget klart. Alliansen och Sd ställer sig på Natos sida, vi ska inte gå med i FN:s arbete för fred och nedrustning…

För eller emot kärnvapen? Beatrice Fihn uttryckte sig mycket tänkvärt i sitt tacktal. ”Kärnvapnen kommer att få ett slut. Antingen gör vi slut på dem, eller de på oss!” I ett fritt land som vårt har vi alla ett ansvar. Vi har två alternativ. Antingen att stödja FN i arbetet för fred och nedrustning, eller att ställa sig bakom världens starkaste militärmakt! Det valet borde vara enkelt!…

Tvisten om huruvida Sverige ska ratificera FN:s konvention mot kärnvapen har aktualiserats på nytt de senaste dagarna. Politikerna har sagt sitt. Men bland företrädare för kyrkor och religiösa samfund är det anmärkningsvärt tyst! Låt oss hoppas att den tystnaden snarast bryts! Läs artikel

…Sålunda överraskar det inte att Sveriges planerade köp av det amerikanska luftvärnssystemet Patriot blir dyrare än ursprungligen aviserade tio miljarder kronor. Då får vi nämligen bara systemet, men inga robotar! Däremot behöver slutpriset inte nödvändigtvis springa upp till de 25 miljarder som nämnts i media.

Enligt FMV är Patriot det lämpligaste långdistanssystemet, eftersom det fungerar bäst i kombination med Gripen och nyligen inköpt tyskt luftvärn för kortdistans. Må vara, men det är inte heller svårt att se politiska undertoner.

Måhända är det paradoxalt att just en rödgrön regering inte bara eftersträvar, utan nästan tycks fjäska för Pentagon – men det är priset vi får betala för att stå utanför Nato. Nåja, det är för allt i världen bara bra för vår egen säkerhetspolitik i den stund vi lyckas hålla jänkarna på gott humör. Saken är dock den att priset, åtminstone mätt i kronor och öron, kan bli för högt. Om priset på Patriot skjuter i höjden kan det leda till färre enheter per bataljon – alltså svagare luftvärnsskydd. Även om försvaret (mot förmodan?) skulle tillföras ökade resurser, är det samtidigt pengar som behövs för andra försvarssatsningar.

Ett alternativ är (eller möjligtvis var) franskitalienska Samp/T. Till dess fördel talar inte bara för ett lägre inköpspris än Patriot, utan också att pjäserna kan bemannas av en mindre personalstyrka. Därtill finns det skäl för EU:s medlemsstater att samarbeta mer i militära och militärindustriella frågor.

Till systemets nackdel talar bland annat att det råkar vara Sverigedemokraternas förslag till nytt luftvärn. Fast har det någon saklig betydelse? Vi har inte råd att kosta på oss fånig symbolpolitik i denna viktiga fråga. Läs ledaren

Sofia Damm har frågat mig vilken är egentligen den utrikespolitiska hållningen i frågan – dvs. står jag bakom den formulering som Försvarsberedningen använder sig av.

Försvarsberedningens delrapport ”Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025” lyfter fram en rad viktiga frågor och förslag. Bland annat återfinns resonemang om vilka utgångspunkter och planeringsförutsättningar som bör ligga till grund för att utforma och dimensionera totalförsvaret för att möta väpnat angrepp mot Sverige. Att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas är en av de planeringsförutsättningar som rapporten anger.

Regeringen följer kontinuerligt den utrikes- och säkerhetspolitiska utvecklingen och har konstaterat att det säkerhetspolitiska läget i Europa och i närområdet har försämrats över tid. Det finns en bred enighet om denna bedömning och vi rustar nu upp totalförsvaret för att stärka Sveriges försvarsförmåga. Försvarsberedningens rapport har en bred partipolitisk förankring och utgör ett viktigt underlag för utformningen av försvars- och säkerhetspolitiken. Läs svaret

Valet av Donald Trump till USA:s 45:e president markerar inledningen på en global säkerhetspolitik med nya mekanismer.
Peter Landelius menar att utrikespolitiken måste baseras mindre på rysskräck och krigshysteri, och mer på en rationell syn på omvärlden.

Det var Lord Palmerston som sa det först, men tanken var inte ny och har fått många utformningar både förr och senare. Men hans version är särskilt tänkvärd: »Länder har inte permanenta vänner eller allierade, bara intressen.«
Just nu pågår en säkerhetspolitisk omprövning i stora delar av världen.

I den mån USA inte längre kan eller vill styra världens öde fnns det en rad nya kandidater som prövar möjligheterna att utöka sina intressesfärer. Under den nya globaliseringens glanstid handlade det framför allt om Brics-länderna: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. I dag är nog bara Kina och Indien trovärdiga aspiranter på framtida stormaktsstatus. Läs artikel

Utanför konserthuset står beväpnade skyddsvakter och militärpolis. En schäfer håller uppsikt över alla som passerar in. Under fyra dagar hålls Marinstridsdagarna i Karlskrona då över 1 000 personer från Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets materielverk och flera andra myndigheter finns på plats.

– Här får vi en chans att träffas och utbyta tankar och idéer mellan alla verksamhetsområden, det är inte så ofta alla är samlade på det här sättet, säger Jens Nykvist, marinchef…

– Gråzon, kris för landet och totalförsvar är en het fråga i många avseenden i år. Vi lever med det även i marinen. Totalförsvarsutveckling är viktig. Därför är polisen med i dag och här finns även kustbevakningen, som vi ett allt intensivare samarbete med, säger Anders Olovsson, marintaktisk chef…

Anders Olovsson menar att det inte finns någon anledning att känna rädsla för en väpnad konflikt i Sverige.

– Jag skulle inte rekommendera någon att vara rädd. Om någon ändå är rädd så blir min rekommendation att man besöker MSB:s hemsida och följer deras anvisningar för att vara förberedd på en kris, till exempel ett längre strömavbrott. Detta gäller alltså inte i krigssituationer.

Han menar att marinens förmåga att agera utifrån tillgängliga resurser är god, liksom förmågan att växla mellan övning och skarp situation. Om en konflikt skulle inträffa i Sveriges närhet ska marinen vara en avskräckande faktor för vidare aggressioner, så kallad tröskeleffekt. Läs artikel

Secretary of State Rex Tillerson recently announced that American troops will remain in Syria even after the fight against the Islamic State has ended. If the administration carries through on this promise, it will commit the American people to an indefinite conflict that could bring our troops into direct confrontation with the armed forces of Syria and its closest allies, Iran and Russia. In the process, it will break just about every relevant law on the books…

If the constitutional violations weren’t troubling enough, the announced plan would also put the United States in direct violation of international law. The American operations against the Islamic State and Qaeda elements in Syria were made in the defense of the United States and its allies, particularly Iraq. This was the basis for the American explanation to the United Nations of its military operations in Syria, provided by Ambassador Samantha Power on Sept. 23, 2014. That explanation was reiterated in a letter to Congress from Secretary Tillerson last fall.

Some critics have said this use of the self-defense exception is overbroad. But even if that argument was plausible before, the indefinite commitment of United States troops to hold territory in Syria cannot be defended on similar grounds.

Stabilizing the territory taken from the Islamic State is undoubtedly essential to ensuring terrorist threats do not re-emerge, and that must be a priority for the United States. But as the threat from the Islamic State diminishes and the Syrian conflict returns to a battle over whether Mr. Assad will regain full control over land held by rebels who are divided among themselves, it is no longer possible to argue that the mission is one of self-defense. If the president were to order American troops to hold Syrian territory in those circumstances, he would be ordering them to act in clear violation of the United Nations Charter.

In so clearly breaking international law, we would not just put our troops in harm’s way; we would also be licensing malevolent leaders the world over to follow in our footsteps. Läs artikel

Gunnar Hökmark gör på UNT Debatt den 7 januari en bakvänd analys av Sveriges säkerhetspolitiska situation när han påstår att en svensk ratificering av FN-deklarationen om kärnvapenförbud skulle vara liktydigt med att ”hota den svenska säkerheten”.

Hökmark anser att Natos avskräckningsförmåga undermineras av FN-deklarationen. Eftersom deklarationen riktar sig till alla kärnvapenmakter utan undantag är det svårt att hävda att just Nato är drabbat. Deklarationen är avsedd att pressa kärnvapenmakterna att i första hand minska och till slut eliminera alla kärnvapen. Att detta kommer att ske genom förhandlingar mellan kärnvapenmakterna är ett rimligt antagande; på detta sätt har alla de vapenreduktioner som tidigare uppnåtts kommit till. Men utan press på dessa makter kommer knappast något att ske. Natos inställning, att så länge länder man ogillar har kärnvapen har Nato också rätt att ha sådana, är i dag ett nästan oöverkomligt hinder mot en minskning och i än högre grad mot ett avskaffande av dessa vapen….

Hökmark nonchalerar det hot som kärnvapnen innebär mot vårt land och alla andra länder. Detta hot är verkligt redan i dag, trots eller på grund av det samarbete som vi har med Nato. Om Sverige i en krissituation aktiverar värdlandsavtalet med Nato ökar risken betydligt för att kärnvapen kommer att användas mot vårt land. Värdlandsavtalet innehåller inget som kan förhindra att kärnvapen utplaceras på svensk territorium, vilket är anmärkningsvärt. Själva förhållandet att så kan ske, med eller mot Sveriges vilja, kan motivera Ryssland att i ett krisläge ta steget att använda kärnvapen mot Sverige. Det är uppenbart att det ligger i Sveriges intresse att stödja alla strävanden att minska och slutligen avskaffa alla kärnvapen, precis som det ligger i de allra flesta länders intresse. Det är därför vår uppslutning tillsammans med de andra 121 stater som röstade för deklarationen är viktig. Läs artikel