Forsvarssjefen har rett: tiden for å møte fremtiden er nå, stratagem.no

Sebastian Langvad, major i Hæren,

Forsvarssjefen har utvist mot og faglig integritet ved å anbefale å avbryte stridsvognsanskaffelsen, noe han visste ville være svært upopulært i Hæren (kommentar i DN 25. november). Stortingsrepresentant Mahmoud Farahmand (H) var raskt ute med å kritisere dette. Hans argumentasjon speiler synspunktene i konservative miljøer i Hæren. […]

Farahmands taktiske feilslutning er å overføre ukrainernes suksess med stridsvogner til et argument for at Norge er tjent med å prioritere dette systemet. For hærstyrker er geografien en sterk premissgiver. Her er det åpenbart for alle at det ukrainske terrenget er kanskje det best egnede for stridsvogner i hele Europa. Norsk terreng er kanskje det dårligste. Russiske stridsvogner har gått på store tap på grunn av stillstand og opphopning på smal front. Som Farahmand helt riktig påpeker, har dette i Ukraina vært forårsaket av inkompetanse og korrupsjon. I Troms og Finnmark vil imidlertid også kompetente ledere slite med å unngå denne samme sårbare adferden.

På ett eller annet tidspunkt kommer stridsvogner til å være et utdatert våpensystem over alt, som alle andre våpen gjennom historien. Dette vil bli synlig til sist i ukrainsk terreng, og langt tidligere under norske forhold.

Vår forsvarsevne bygges i samspillet mellom våpen, mennesker og konsepter. Forsvarssjefen gjør helt rett i å ville beholde økonomisk handlefrihet for å utforme et helhetlig vurdert Forsvar, basert på de nyeste lærdommer fra moderne kriger. Nå er mulighetsrommet for å forlate det gamle og ta de nødvendige stegene inn i fremtiden. Läs artikel

För 25 år sedan: Ett omtvistat avtal som Finland som enda EU-land förkastade, suomenmaa.fi

Googleöversatt

1996 gjorde den kanadensiske politikern och landets utrikesminister, Lloyd Axworthy , ett initiativ som har fått långtgående konsekvenser både globalt och till exempel i finsk politik.

Företrädaren för det liberala partiet, profilerad i främjandet av mänskliga rättigheter och fred, är initiativtagaren till Ottawa-avtalet, det vill säga antipersonella landminor. Avtalet godkändes den 5 december 1997, men två dagar tidigare meddelade Finland att man förblir det enda EU-landet utanför landet. Finlands försvarsförmåga och särskilda geografiska läge, det vill säga praktiskt taget en lång östgräns, användes som motiveringar. Enligt försvarsministeriet och de beslutsfattare som stödde förkastandet av avtalet byggde försvaret av de flesta EU-länder på säkerheten i Nato-medlemskapet, vilket var en avlägsen sak i Finland på den tiden. […]

Finland gick med till Ottawa-avtalet 2011. Då gav president Tarja Halonen, som fortfarande starkt drivit för ett förbud mot landminor, riksdagen ett regeringsförslag om Finlands anslutning till det internationella avtalet. […]

Av 196 länder i världen har Ottawa-avtalet nu accepterats av 164. Ryssland har inte undertecknat minförbudet. USA, Kina, Indien, Pakistan, Iran, Israel, Syrien och Saudiarabien har också hållit sig utanför. Läs artikel

 

Den största informationsläckaren i Finlands politiska historia är nu känd – enligt professorn är det ingen överraskning att läckan kom från Kekkonens inre krets, yle.fi

Googleöversatt

Professor i politisk historia Juhana Aunesluoma tycker att det är intressant att gärningsmannen till Finlands största informationsläcka äntligen tycks ha blivit bekräftad.

– Ett mysterium verkar vara löst, säger Aunesluoma.

Enligt uppgift från Helsingin Sanomat(du byter till en annan tjänst)det hemliga Zavidovo-memoet gavs till media av Antero Jyränki , stabschefen för republikens president, 1972. President Urho Kekkonens memo innehöll känslig information om diskussioner med sovjetiska ledare.

Enligt Aunesluoma var det den största informationsläckan i Finlands politiska historia, en skandal och en nyhet som minns av samtida. Kekkonens reaktion på läckan var stark: han ansåg att det var en brist på självförtroende. […]

Zavidovo-memorandumet beskrev hur Sovjetunionen hade pressat Kekkonen att skjuta upp det slutliga godkännandet av EEG-frihandelsavtalet mellan Finland och Europeiska ekonomiska gemenskapen. Läs artikel

 

USA:s försvarsexpert om krav på Sveriges och Finlands försvar vid Nato-medlemskap,yle.fi

Google-översatt

Deni är forskarprofessor i strategi vid US Army War College och har tidigare arbetat flera år i Europa som politisk rådgivare till amerikanska militärbefälhavare. Han betonar att de åsikter som uttrycks i intervjun är hans egna åsikter, inte USA:s officiella politik.[…]

Finland har i åratal varit observatör i Natos försvarsplanering (NDPP), som verkar på en fyraårscykel. Men enligt Den är det en helt annan sak att delta i processen som aktör och även som mål när man definierar målen för varje allierads militära kapacitet.

– Jag skulle tro att Finland och Sverige kommer att bli ombedda att göra mer än nu, inte bara i sin egen region utan även längre bort, säger Deni.

Han jämför Finland med Danmark, som Nato har krävt i sina planer för att utrusta en bataljon för markstridsenhet att skickas ut på ett eventuellt uppdrag. Enligt Deni kunde Finland begäras något liknande.

– Finlands viktigaste uppgift kommer givetvis att förbli att upprätthålla ett eget territoriellt försvar, trots allt blir det land med längst landgräns mot Ryssland medlem. Jag tror inte att någon i Nato inte håller med om detta, tillägger Deni. […]

Enligt honom skulle det vara en bra idé att etablera ett multinationellt divisionshögkvarter i Finland (Multinational Division High North). Dess huvudsakliga fokus skulle ligga på markstyrkor, men den nödvändiga luftkraften, cyberkapaciteten och andra förmågor skulle också inkluderas. I Sverige skulle Deni erbjuda som övervägande etableringen av en kombinerad flygoperationscentral (Combined Air Operations Centre High North). […]

För att underlätta mottagandet av internationellt bistånd föreslår Deni bland annat förhandslagring av vapen, ammunition och andra förnödenheter i Finland och Sverige i väntan på de allierade styrkorna. Enligt honom bör också byggandet av färdiga ramverk som baser för utländska trupper övervägas. Läs artikel

 

 

 

 

Regeringen bekräftar: Två män utvisade till Turkiet, svt.se

Sverige har utvisat två män till Turkiet, där den ene tidigare dömts för samröre med den terrorstämplade kurdiska organisationen PKK. Det rapporterar flera turkiska medier på lördagen.

– Det handlar om ett utvisningsärende där en individ fått avslag på sin asylansökan, säger Maria Malmer Stenergard (M) till SVT Nyheter. […]

I oktober 2015 ansökte mannen om uppehållstillstånd i Sverige. I mars 2020 avslog Migrationsverket ansökan och mannen överklagade då beslutet till migrationsdomstolen. I februari 2021 avslog domstolen överklagan och efter att ha påträffats i en trafikkontroll fördes mannen den 24 november 2022 till Migrationsverkets förvar. Enligt Polismyndigheten verkställdes utvisningen av mannen samt ytterligare en person under fredagen. Läs artikel

ÖB Micael Bydén: Så blir Nato-landet Sveriges försvar, sverigesradio.se

Försvaret kommer att genomgå stora förändringar när Sverige bli en av 32 allierade i försvarsalliansen Nato. ÖB har i sina råd till regeringen skrivit att han vill att det nordiska samarbetet ska utvecklas och stärkas, och att Norden ska hänga ihop som ett försvarsområde i Nato, med gemensam ledning där Sverige kan leda de marina operationerna Östersjön. Svenska försvaret kan också bidra med soldater och stridsflyg i Baltikum, och bland annat patrullera luftrummet.

– Vi kan Östersjön, vi kan Östersjön på ytan och under ytan. Vi kan också luftrummet över Östersjön. Och det här är en del där vi också har fått en rad frågor, vi vet att det finns kanske både önskemål och en inriktning att vi ska ta det här. Det här är ett område där vi skulle kunna visa handlingskraft och luta oss fram i ett tidigt skede och ta det ansvaret som en fullvärdig medlem, säger Micael Bydén. Läs intervjun

Europe accuses US of profiting from war, politico.eu

Nine months after invading Ukraine, Vladimir Putin is beginning to fracture the West.

Top European officials are furious with Joe Biden’s administration and now accuse the Americans of making a fortune from the war, while EU countries suffer.

“The fact is, if you look at it soberly, the country that is most profiting from this war is the U.S. because they are selling more gas and at higher prices, and because they are selling more weapons,” one senior official told POLITICO. […]

“We are really at a historic juncture,” the senior EU official said, arguing that the double hit of trade disruption from U.S. subsidies and high energy prices risks turning public opinion against both the war effort and the transatlantic alliance. “America needs to realize that public opinion is shifting in many EU countries.” Another top official, the EU’s chief diplomat Josep Borrell, called on Washington to respond to European concerns. “Americans — our friends — take decisions which have an economic impact on us,” he said in an interview with POLITICO.

The U.S. rejected Europe’s complaints. “The rise in gas prices in Europe is caused by Putin’s invasion of Ukraine and Putin’s energy war against Europe, period,” a spokesperson for Biden’s National Security Council said. Exports of liquefied natural gas from the U.S. to Europe ”increased dramatically and enabled Europe to diversify away from Russia,” the NSC spokesperson said. Läs artikel

I nordområdediplomatiet jobbes det iherdig rundt framtiden til Arktisk råd, highnorthnews.com

Norge vil etter planen overta formannskapet i Arktisk råd fra Russland den 11. mai 2023. Det uttalte statssekretær Eivind Vad Petersson (Ap) i Utenriksdepartementet under Nansens nordområdeseminar på Fridtjof Nansens Institutt torsdag denne uken.

Russland har i den anledning invitert til et ministermøte i Sibir. Selv om verken utenriksminister Anniken Huitfeldt (Ap) eller statssekretær Petersson kommer til å delta fra politisk ledelse, jobbes det nå iherdig i Utenriksdepartementet for en ryddig overlevering av formannskapet – og for å bevare rådet som det viktigste internasjonale forumet i Arktis.

Som en følge av Russlands invasjon av Ukraina ble aktiviteten i Arktisk råd satt på pause i mars. I sommer ble imidlertid prosjektaktiviteter uten russisk deltakelse gjenopptatt i arbeidsgruppene. […]

– Nå er det en utenrikspolitisk hovedoppgave for Norge å sørge for å bevare Arktisk råd som det viktigste internasjonale forumet for håndtering av arktiske spørsmål. Dette krever nå et intensivt nordområdediplomati, poengterer statssekretæren. Läs artikel

 

Belysande om suveränitet och Nato-medlemskap!

Rolf Andersson

Det hade överraskat om den finska regeringen i sitt förslag till proposition om medlemskap i Nato inte hade behandlat frågan om hur ett medlemskap i Nato förhåller sig till Finlands suveränitet. Att en sådan prövning är påkallad, följer redan av § 1 i den finska grundlagen, där det anges att ”Finland är en suverän republik”. Har denna portalparagraf och övriga anknytande bestämmelser om suveränitet i grundlagen någon betydelse alls när Finland är på väg in i Nato?

Den finska regeringen anlägger genomgående ett strikt formellt perspektiv på denna frågeställning, men är tydlig i sin uppfattning om vad som i det avseendet gäller:

”En aspekt av suveräniteten är att Finland självt får bestämma om sitt militära försvar, vilket även omfattar att Finland självt får bestämma om under vilka förutsättningar andra länders militära styrkor kan komma in på finskt territorium. Natos eller dess medlemsstaters styrkor kan komma in på finskt territorium enbart efter att Finland uttryckligen begärt eller samtyckt till det. Utövningen av offentlig makt utgår från rätten att bestämma under vilka förutsättningar andra länders myndigheter får verka inom finskt territorium och med vilka befogenheter. Andra medlemsstaters styrkors närvaro och befogenheter på finskt territorium fastställs i enlighet med särskild lagstiftning, såsom lagen om försvarsmakten och territorialövervakningslagen, och nordatlantiska fördraget ger inte Natos eller de andra medlemsstaternas styrkor några befogenheter inom finskt territorium.”

Läs mer

Let’s Put the Pentagon’s China Report in Context, defenseone.com

William D. Hartung, senior research fellow at the Quincy Institute for Responsible Statecraft

The Pentagon released its annual report on Chinese military power this week, and hawks in Congress and the Pentagon will no doubt use it as evidence that China is on the march militarily, and that the U.S. should therefore continue its buildup in the Pacific and its development of a new generation of nuclear weapons. But a closer look at China’s military aspirations in the context of current U.S. capabilities tells a different story.

The report says that China likely possesses 400 nuclear warheads, and that if production stays on pace, the number could more than triple over the next decade. But the United States has over 5,400 warheads in its stockpile, including over 1,600 deployed on bombers, submarines, and long-range ballistic missiles. Even if the Pentagon’s assessment is correct, deterrence would hold; Beijing would be in no position to launch a nuclear strike on the United States or its allies without suffering a devastating attack in return.

Indeed, the disparity suggests that the Pentagon could forgo a significant portion of its three-decade, up-to-$2 trillion plan to build new nuclear-armed bombers, submarines, and missiles, along with new warheads to go with them. Instead of continuing a wasteful and destabilizing arms race, the United States could move towards a “deterrence-only” posture along the lines outlined by the organization Global Zero. Läs artikel

Russian parliament passes law limiting freedom of navigation along Northern Sea Route, thebarentsobserver.com

Foreign military vessels are now required to notify Russia through diplomatic channels three months in advance before sailing north of the Siberia coast between Europe and Asia.

Can Russia claim absolute control of all navigation along the Northern Sea Route, or will the freedom of navigation act under the U.N. Convention on the Law of the Sea (UNCLOS) allow for innocent passage right through straights whose baselines are within territorial waters?

The question is again in dispute as the Federation Council, the upper chamber of Russia’s parliament, on November 30 approved the law promptly suspending the rights of foreign warships in what the country claims to be “internal waters”.

Three straits along the Northern Sea Route are important for the new limitations; the Kara Gate, the Vilkitskii Strait, and the Sannikov Strait.

Can Russia claim absolute control of all navigation along the Northern Sea Route, or will the freedom of navigation act under the U.N. Convention on the Law of the Sea (UNCLOS) allow for innocent passage right through straights whose baselines are within territorial waters?

The question is again in dispute as the Federation Council, the upper chamber of Russia’s parliament, on November 30 approved the law promptly suspending the rights of foreign warships in what the country claims to be “internal waters”.

Three straits along the Northern Sea Route are important for the new limitations; the Kara Gate, the Vilkitskii Strait, and the Sannikov Strait. Läs artikel

Stockholms universitet: Yttrande över remiss: Sveriges medlemskap i Nato, regeringen.se

[…] En rimlig jämförelse av artikel 5 i Natofördraget och solidaritetsklausulerna i artikel 42.7 i EU-fördraget och artikel 222 i EUF-fördraget ger emellertid att skillnaden är tämligen subtil. Som påpekas betydligt längre fram i promemorian (s 41-43) kommer det även efter de föreslagna förändringarna att krävas ett
särskilt riksdagsbeslut om Sverige ska bistå en annan Natomedlem med militärt stöd. Som skrivs ut ännu tydligare på s 48, om ”Svenskt stöd med väpnade styrkor”, är det så att ”Nordatlantiska fördraget [inte] innebär någon skyldighet för parterna att sätta in väpnade styrkor när en eller flera parter utsätts för ett väpnat angrepp; vad som krävs är att en part i sådant fall, individuellt eller i samförstånd med de övriga parterna, utan dröjsmål vidtar de åtgärder som den anser nödvändiga.” Och på s 49 klargörs att ett ”medlemskap i Nato… alltså inte [medför] en förpliktelse vars fullgörande kräver ett insättande av väpnade styrkor” och att det krävs Riksdagens beslut för att Sverige ska ”hamna i krig”. De förbehåll som skyddar Sverige från att delta i krig utan egen vilja gäller förstås för alla andra medlemsstater i Nato och innebär att Sveriges försvarsgaranti är urholkad i exakt samma mån. De viktigaste skillnaderna mellan EU-”garantierna” och Nato-”garantierna” är av politisk snarare än av juridisk art. Detta borde ha diskuterats på ett klarare sätt. […]

Juridiska fakultetsnämnden har inga invändningar mot förslaget om ändringar i lagen om operativt militärt stöd, vilka följer logiskt av förslaget i stort. Vad gäller frågan om beslutsform instämmer fakulteten i promemorians slutsats på s 41: Att tillåta att stödjande utländsk militär på svenskt territorium går i strid med invaderande fiendesoldater eller använder vapenmakt för att hindra
kränkningar av svenskt territorium bör anses vara en sådan överlåtelse som ska beslutas av riksdagen i den ordning som anges i 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen. […]

Lite senare anförs i promemorian att det utöver det föreslagna bemyndigandet till regeringen att begära stöd inte behövs någon ytterligare lagreglering av de utländska styrkornas verksamhet. De ”förvaltningsuppgifter som avses är uppgifterna att möta ett väpnat angrepp mot Sverige respektive att hindra kränkningar av svenskt territorium” (s 44), och ingripande mot ett väpnat angrepp är inte lagreglerat ens för svensk trupp. […]

Rena militära operationer av en allierad makt kan innefatta åtgärder mot civila i Sverige vars effekter är
desamma som kan följa av mer typisk myndighetsutövning, t ex tillfälligt ianspråktagande av civil egendom för inkvartering, gruppering, transporter eller andra militära ändamål eller åtgärder för att föra bort civilbefolkning från stridszoner. Det kan också uppkomma situationer då en med Sverige allierad styrka kan finna anledning att ingripa direkt mot civila som kan antas gå fientliga styrkors ärenden. Frågor om befogenheter för utländsk trupp kan regleras i avtal och löpande underhandlas med den svenska försvarsmakten, men i ett skarpt läge kommer det knappast att finnas tid för några omfattande diskussioner, och under strid kan kommunikationslinjerna vara brutna, varför överväganden bör göras i fred.