Månad: januari 2018

Medan Sverige springer benen av sig för att bli klappat på huvudet av en stormakt missar vi möjlighet till samtal med en annan stormakt.

Organisationen Folk och Försvar vill sprida kunskap och främja en levande debatt om säkerhetspolitik i Sverige och världen och tror på värdet av samtal och diskussioner där olika delar av samhället finns representerade.

Deras rikskonferenser i Sälen är välrenommerade seminarier. En konferens eller ett seminarium är något man brukar ha för att med öppna kort och olika vinklingar försöka uppnå så välgrundade slutsatser som möjligt. Och att man i Sälen i stället för i kostym och uniform uppträder i ledig klädsel och åker skidor vid sidan om gör väl debatterna så levande och ohämmade som aldrig annars.

Vid sistlidna rikskonferens var emellertid slutsatsen redan från början dragen: Ryssland är hotande nära att anfalla Sverige och försöker förändra utgången av nästa svenska riksdagsval. Läs artikel

Vad är det ryska hotet mot Sverige? Det är hög tid för etablissemanget att konkret beskriva vad Ryssland ägnar sig åt som legitimerar anklagelsen om ”ökad rysk aggressivitet i närområdet”. Lyckas man inte återstår bara misstanken att retoriken är till för att kamouflera att Sverige själv är en centrala kreatör av ”det förändrade militärpolitiska läget i närområdet”…

Att Finlands president Niinistös förslag från 2016 kring obligatorisk användning av transpondrar godkändes direkt av Ryssland, men inte av Nato – det blir inga rubriker. Vi har också fått läsa när ryskt flyg kränkt svenskt luftrum. Att 92 procent av kränkningarna under perioden 2014-17 kommer från andra länder ger heller inga rubriker.

Det är graverande när försvarsministern och Alliansen återkommer till ”rysk upprustning”. Det är bara inte sant. Det har tidigare mer handlat om att återställa till dugligt skick än om upprustning, och nu minskar återigen anslagen, under 2017 med 28 procent. Rysslands årliga militärbudget är mindre än det tilläggsanslag som kongressen i USA beviljade för innevarande år…

Det finns inget skäl att idealisera den auktoritära regimen i Ryssland. Men det kan inte vara i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att sprida ”fake news” om grannen i öst. Läs artikel

Lagstiftningsarbete gällande försvar har varit i centrum under den här valperioden. Genom att förnya värnpliktslagen samt lagen om den territoriella övervakningen kan vi motstå nya sortens hyberhoter bättre än förut. De genomförda lagförnyelserna ger försvarsmakten möjlighet att ge och ta emot internationellt bistånd enligt EUs solidaritetsklausul. Jag anser att det är speciellt viktigt att den militära underrättelselagen träder i kraft snarast möjligt. Den centrala orsaken är det att vi måste kunna anpassa vår militär underrättelse både till den förändrade säkerhetsnivån och till den teknologiska utvecklingen.

Tiden är inte i vår sida i frågan utan verkar mot oss. Även lagproposition gällande dubbelt medborskap måste överföra till hantering så fort som möjligt.
Utvecklandet av det frivilliga försvarsarbetet är den mest centrala delen av statsrådets försvarspolitiska redogörelse. Det utreddes olika möjligheter att utveckla det frivilliga försvaret under förra hösten och nu har kommittén lämnat sitt betänkande. Enligt kommittén den militära utbildningen som har givits av Försvarsutbildningsföreningen kommer att flyttas över till försvarsmakten dock med det kravet att försvarsmakten får nödvändiga resurser för detta. Läs artikel (bara delar på svenska)

Mycket av det som blev sagt under den nyligen avslutade konferensen Folk och Försvar är rena ekon från slutet av 1930-talet. Även då hade det sparats på försvaret under lång tid och när andra världskriget inleddes var Sverige riktigt illa ute. Läget är sämre nu än det var då, säger historikern och författaren Olle Larsson…

Problemet är att det på kort sikt inte räcker med mera pengar för att bygga upp försvarsförmågan, påpekar Fredrik Bynander, chef för Försvarshögskolans Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet. Även om det kallas in flera värnpliktiga så saknas befäl som kan utbilda dem.

– De närmaste åren kommer stora pensionsavgångar bland officerarna och vi har nu en mycket sämre pool att rekrytera nya kadetter från när värnplikten legat vilande. Förr kunde vi rekrytera från hela värnpliktsgruppen, men nu måste vi trolla med knäna. Vi har helt enkelt ingen struktur för att utbilda soldater.

Att få tillbaka försvarsförmågan, inklusive civilförsvaret, på samma nivå som för några decennier sedan kommer att ta mycket lång tid, påpekar han.

– Den nuvarande ambitionen kan vi uppnå en bit in på 2020-talet, men om man menar ett försvar som kan möta ett invasionshot så pratar vi nog 2030 eller ännu senare. Läs artikel

Sveriges civilförsvar skall byggas upp och fler civila skall krigsplaceras. Detta meddelade justitieminister Morgan Johansson (S) på Folk och Försvars rikskonferens i förra veckan. Det är ett välkommet besked.

Säkerhet kostar och kan inte tas för given. Överbefälhavare Micael Bydén varnar för att nuvarande budget kommer ge minskad försvarsförmåga efter 2020. För att Sverige åter skall få ett starkt försvar bedömer Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) i Svenska Dagbladet (22/7) att det krävs ett engångsbelopp på 40 miljarder samt årliga ökningar av försvarsanslaget inom ramen för en normal budgetpolitik.

Till slutet av 2018 skall nyckelpersoner på alla de 25 myndigheter som är särskilt viktiga för samhället krigsplaceras. Även nödvändig personal på samtliga 21 länsstyrelser omfattas. Det är en viktig signal till medborgarna att mentalt förbereda sig på att bidra till rikets försvar…

Att vara krigsplacerad innebär att ha klart för sig vilka uppgifter man har i händelse av höjd beredskap eller i värsta fall krig. När sådana omständigheter råder skall man vara tillgänglig. Det kan också innebära att man får viss utbildning. Ännu fler bör dock krigsplaceras. Till exempel har utvecklingen inom informationskrigföring varit påtaglig och behovet av fungerande kommunikation i krigstid bör inte underskattas. Läs andraledaren

Inför 2018 kan det vara av intresse att redovisa läget beträffande försvarsanslagets utveckling och dess andel av BNP i de tre nordiska grannländerna.

I Danmark har regeringen lagt ett förslag till flerårig försvarsöverenskommelse – ”Forsvars­forlig” – under oktober. Där listas tillägg till försvarsanslaget under åren 2018 till 2023. Detta innebär att försvarsanslaget kan bedömas komma att öka från 1,17 % av BNP år 2016 till mellan 1,20 och 1,30 % år 2023. D v s ganska litet om man sätter detta i relation till Natos rekommendation som är att nivån 2,0 % bör nås under 2020-talet.

I Finland har lämnats en ”Försvarspolitisk redogörelse”. Där anges liksom i Danmark tillägg till försvarets anslag. Förutom ett årliga tillägg redan från 2018 anges också från och med 2021 årliga tillägg på materielanslaget – med hänvisning till den tekniska fördyringen och utvecklingen i omvärlden. Om detta fullföljs kan försvarsanslaget komma att uppgå till över 1,6 % av BNP mellan 2023 och 2025. År 2016 var motsvarande andel 1,37 %. Den finska försvarssatsningen synes således bli större än den danska. Läs artikel

…Årets upplaga av Folk och försvar mynnade alltså ut i ett gräl om formuleringar som ingen av de grälande begrep. Och av detta dårhusgräl drog de liberala ledarsidorna bara en konkret slutsats: det hade nu blivit än mer angeläget att Sverige går med i Nato.

Och det var väl ändå det som skulle bevisas. Utan att man för den sakens skull måste ta itu med obekväma frågor som varför Ryssland skulle anfalla Sverige eller varför Estland och Lettland inte skulle skyddas av sitt Natomedlemskap medan däremot svenskt Natomedlemskap skulle skrämma ryssen. Sådana frågor har Natoanhängarna nämligen aldrig lyckats svara på. Ur den synvinkeln är det förståeligt att de föredrog någon sorts svekdebatt om socialdemokrater som inte ställde in sig i ledet och använde den nya, som man trodde ”skärpta” och eventuellt genialiska, formuleringen om det ryska hotet.

Trots att sossarna var så pass till­mötesgående att de använde den äldre och faktiskt skarpare formuleringen. Men eftersom de borgerliga politikerna inte fattade den saken så är det fara värt att inte heller sossarna gjorde det. Liksom ingen av dem fattade vad ÖB faktiskt sa. Vi bör kanske införa särskild hemspråks­undervisning för våra politiker. Läs krönikan

Sverige gör vad man kan utifrån sin plats i FN:s säkerhetsråd och inom EU, för att få till stånd ett eldupphör, anser svenska Utrikesdepartementet. Därmed skulle blockaden mot Jemen kunna lyftas, så att världens i dag svåraste humanitära kris kan hävas.
– Det finns ingen militär lösning på konflikten, säger utrikesministern Margot Wallström, och menar att Sverige stödjer de ansträngningar som görs av FN för att få till stånd återupptagna fredsförhandlingar och en politisk lösning…

Men Margot Wallström menar att Sverige jobbar hårt för att hålla situationen högt på säkerhetsrådets agenda och har ökat vårt ekonomiska stöd med 70 miljoner kronor under 2017. SIDA har också ökat det humanitära stödet med 53 miljoner kronor.

– Vid säkerhetsrådets möte den 5 december drev Sverige på för att situationen måste de-eskalera, säger Margot Wallström. Läs artikel

Alla är rörande överens om att rusta upp och ÖB log genom hela folk och försvarskonferensen i Sälen. Den här konferensen har ju sin historia.

Torsten Nilsson, som var en driftig SSU-ordförande på 1930-talet, hade insett att Hitler nog skulle komma att kriga alldeles oavsett vad som hade sagts i München 1938. Till saken hörde att Torstens parti – tillsammans med många liberaler – varit med och drivit fram ett omvälvande nedrustningsbeslut ett drygt decennium tidigare. Därför fanns det knappt något svenskt försvar. Men Torsten blev kompis med chefen för Krigsskolan på Karlberg, överste Gustav Petri, och i maj 1939 anordnade de konferensen Folk och Försvar i Stockholms konserthus. Det ansågs då häpnadsväckande att arbetarungdom och uniformerad personal kunde vistas i samma rum.

Men man behövde bygga upp det som rivits ner. Alla skulle med.

Vartefter bildades det en organisation runt det hela – inte minst med hjälp av de ideella krafter som varit emot 1925 års försvarsbeslut – och Folk och Försvar och dess årliga konferens utvecklades till en arena där det gick att tala med varandra. Först i Storlien i många år, sedan i Sälen…

Problemet med försvaret, som Torsten såg det, var inte så mycket att politikerna fattat fel beslut när de skurit ner utan att befolkningen i landet inte kände samhörighet med militären. Utmaningen låg i försvarsviljan. Därför startades Folk och Försvar.

Inte så mycket för statsanslagens skull som för folkförankringens. Och därför fick organisationen sin för vår tid märkliga konstruktion med folkrörelser och ungdomsföreningar som huvudmän. LO, SAF, LRF och folk från kooperationen satt i styrelsen.Det var, löd idén, folket som skulle komma till tals med och förstå militärerna – inte politikerna. Men finns det något folk längre på det här minglet?…

Förr finansierades Folk och Försvar av folkrörelserna, 2014 kom så lite som sju procent av intäkterna från medlemmarna. Statliga anslag från försvarsdepartementet betalar kalaset. För trettio år sedan var det självklart att någon från facken eller arbetsgivarna höll ett större föredrag under rikskonferensen, i år har de inte ens plats i en panel. Av de 400 deltagarna kommer, generöst räknat, ett dussin från de stora civila folkrörelser som grundarna pekade ut som centrala.   Läs artikel

Enligt en ny opinionsundersökning är 44 procent av svenska folket emot Natomedlemskap medan 31 procent är för. Detta ger problem för Natovännerna som dominerar media, hur ska de nu bortförklara detta? Ett halmstrå är att 57 procent av Natomotståndarna tror att Nato ändå ”hjälper” Sverige. Cyniskt tycker Nato-vännerna men åsikten kan likaväl tolkas som realism, det vill säga en tro att Nato, vare sig vi vill eller inte kommer att ingripa.

USA/Nato har ju i bland annat Irak och Libyen visat totalt förakt för FN-stadga och folkrätt. Resultatet är mer än en miljon döda och länder i kaos med bland annat slavhandel. Ju närmare vi står Nato desto större fara för sådan ”hjälp”…

örsvar är inte bara militär styrka utan också klok utrikespolitik, det visar erfarenheterna från Andra världskriget. Den finländske Centerpolitikern och presidentkandidaten Paavo Väyrynen visar vägen genom att klart säga nej till Nato.

Finland och Sverige skulle, som fortsatt alliansfria och med goda förbindelser med alla grannländer, starkt bidra till avspänning i Nordeuropa. Med Nato-medlemskap kommer vi direkt i skottlinjen. Läs artikel

Senare i år kommer Amfibieregementet leda en bilateral övning i Stockholms skärgård med namnet ”Archipelago Endeavour 18”. Syftet med övningen är interoperabilitet och samarbete mellan de den svenska amfibiekåren och den amerikanska marinkåren. För att få en glimt av övningsområdet och att träffa sin svenska motpart besökte överste Patrick Keane Haninge garnison…

Amfibieregementet har genom åren etablerat flera bilaterala och multilaterala samarbeten. På så sätt har amfibiekåren fått nya färdigheter som förmågan att basera stridsbåtar på andra staters amfibiefartyg, genomföra gemensamma landstigningar och att leda och samordna flygunderstöd (Close Air Support – CAS). En av nyckelpartnerna är naturligtvis den amerikanska marinkåren. Senare i år inbjuds delar av marinkåren till en övning i Stockholms skärgård som går under namnet ”Archipelago Endeavor 18”. Läs pressmeddelande