Månad: oktober 2017

Samarbetet med Finland är av särskild vikt. Det fördjupade samarbetet stärker nationell förmåga i respektive land och skapar ökad säkerhet i närområdet.
– I grunden har vi samma filosofi. Vi löser uppdragen på lite olika sätt, det är nyanser som skiljer oss åt, säger Anders Gustafsson, divisionschef för 212:e stridsflygdivisionen…

Övningen Ruska 17 har precis visat att en stridsflygdivision från Sverige relativt enkelt och snabbt kan integreras i det finska luftförsvaret och därmed öka den totala operativa effekten. Det har visat sig under övningen att skillnaderna vad gäller taktik, stridsteknik och procedurer är betydligt mindre än likheterna.

− Ett bevis för detta är hur friktionsfritt divisionen kunde gå från svenska försvarsmaktsövningen Aurora 17, som slutade för knappt två veckor sedan i södra Sverige − till Ruska i östra Finland utan någon egentlig återhämtning eller långa förberedelser, och direkt leverera operativ effekt åt det finska luftförsvaret…

− Jag som divisionschef tycker att detta är ett tydligt kvitto på att samarbetet med Finland har kommit långt, fungerar och levererar det som är efterfrågat vilket ökar säkerheten i vårt närområde. Jag tror att våra kollegor från F 19 skulle vara nöjda med vad divisionen åstadkommit under övningen och det bekräftar åter igen att ”Finlands sak är vår”, avslutar Anders Gustafsson. Läs pressmeddelande

Inom ramen för försvarsgruppen där S, MP, C och M är representerade är vi precis som tidigare beredda att fortsätta en dialog som kan lägga grunden för nya uppgörelser i framtiden, skriver försvarsminister Peter Hultqvist (S) i en slutreplik.

När Hans Wallmark (M) markerar behovet av breda överenskommelser så slår han in öppna dörrar! Regeringen ser långsiktiga försvarsöverenskommelser som ett viktigt fundament i den stegvisa uppbyggnad av svensk försvarsmakt som är nödvändig. Att markera breda majoriteter i Sveriges riksdag i denna fråga är en viktig signal till omvärlden, svenska folket och Försvarsmakten. Därför är de tre överenskommelser som gjorts sedan 2014 något regeringen värderar högt och ser som en tillgång för Sverige. Läs artikel

SDP:s partistyrelse tar i dagens utlåtande tydligt ställning för att Finland ska underteckna FN:s kärnvapenförbud…

För två år sedan påbörjade mer än 120 länder i FN en förhandlingsprocess, som har lett till att fördraget om fullständigt förbud mot kärnvapen godkänts och att det öppnats för underteckning. De alliansfria EU-länderna Irland, Österrike, Cypern, Malta och Sverige deltog i förhandlingarna från början.

SDP beklagar, att Finland inte var bland de här staterna. SDP anser att Finland borde godkänna fördraget om förbud mot kärnvapen och underteckna det. Finland och Sverige borde ha koordinerat sitt agerande redan från början, då en gemensam agenda skulle ha gett oss större vikt i förhandlingarna, och stött strävan till att korrigera svagheterna i fördraget.
Nedrustningen förutsätter självklart medverkan av alla kärnvapenstater, men det nya fördraget för sin del upprätthåller och ökar trycket på dem. Fördraget om kärnvapenförbud och icke-spridningsavtalet kompletterar varandra. Genom att ta del i processen som siktar på ett fullständigt kärnvapenförbud, tydliggör man, att Finland inte bygger sin säkerhet på någon stats kärnvapen.” Läs artikel

I mitt tycke är det nu hög tid att sluta fred inte bara på slagfältet utan även i huvuden. Jag skulle vilja uttrycka min önskan om att den kommande svenska valkampanjen ska förbli fri från ökänd yttre påverkan och föras hederligt, utan smutsiga tilltag, skriver Rysslands ambassadör Viktor Tatarintsev…

Ärligt talat har jag aldrig tidigare känt av en sådan rysskräck i Sverige som jag gör i dag. I landet där ättlingarna till Axel Oxenstierna, Karl XIV Johan och Olof Palme lever har det blivit vardagsmat att på alla sätt underblåsa det ”ryska hotet” och demonisera Ryssland. Det verkar ibland som att västerländska politiker, hur Ryssland än beter sig, ändå skulle mekaniskt gnälla över dess ”skuld”.

Detta har sin förklaring i att medan vårt land på 1990-talet efter Sovjetunionens upplösning och järnridåns fall flitigt uppfyllde alla ”diplomatiska uppgörelser”, kunde många i Väst inte överkomma sitt ”segerkomplex” och höll fast vid forna ideologiska stereotyper. En paradoxal situation uppkom varvid NATO inte bara avstod från att följa den upplösta Warszawapaktens exempel utan tvärtom fortsatte att utvidga sina gränser genom att enträget expandera österut…

Varje stat som inte får gehör för sin ståndpunkt tvingas att bestämt hävda sina nationella intressen. Ingen som blir injagad i ett hörn agerar väl annorlunda? Men det visade sig att Ryssland återigen ansågs skyldigt eftersom hon skulle ha rubbat den europeiska säkerhetsordningen.

Men hur ska man då kalla det som NATO med USA i spetsen gjorde på Balkan genom att bomba sönder Serbien och utan några som helst ”nationella folkomröstningar” upprätta ett ”självständigt” Kosovo? Vad gjorde vid det ögonblicket de så högt renommerade europeiska politikerna och vad hände med deras ”principiella stöd” till folkrätt och lagens överlägsenhet?…

Hittills i år har vi trots allt kunnat iaktta några ljusglimtar i relationerna mellan våra länder. Vi ser positivt på utrikesminister Margot Wallströms, samt EU- och handelsminister Ann Lindes besök i Ryssland, och på de bilaterala kontakterna mellan våra utrikesministrar som skett i samband med bl.a. OSSE-mötet, FN:s generalförsamlings session och regionala fora. Den sedan i juli fungerande direktlinjen mellan militärledningarna i Ryssland och Sverige har tjänat oss väl, inte minst under övningarna ”Aurora” och ”Zapad”. Den bilaterala varuomsättningen som under 2014-2016 mer än halverades ökade under den första hälften av året med 35 procent. Läs artikel

Forsvarsbudsjettet for 2018 er rekordstort. Men både Hæren og Heimevernet må tåle betydelige kutt. – En stor nedtur, sier Senterpartiet. Norges offisersforbund sier det fremdeles er «store utfordringer».

Idag la regjeringen fram sitt forslag til forsvarsbudsjett for 2018. Den totale rammen er på 55 milliarder kroner, en økning på om lag tre milliarder. Trenden de siste årene er klart oppadgående. Så sent som i 2010 var forsvarsbudsjettet på bare 35 milliarder.

Hovedtrekkene er at spesielt Luftforsvaret og etterretningstjenesten styrkes. Også Sjøforsvaret får mer penger. Heimevernet må derimot ta et stort budsjettkutt, og Hæren svekkes noe og mister kjøpekraft…

Flere av våpengrenene får imidlertid kuttet sine budsjett. Hardest går det ut over Heimevernet (HV), som må tåle et massivt kutt på 9,9%. Totalt sett kuttes budsjettet med 136,6 millioner hvorav 80 dreier seg om Sjøheimevernet (som er i ferd med å legges ned). Forsvarsdepartementet omtaler dette som en «videreføring». Den oppfatningen deles ikke av Senterpartiets Liv Signe Navarsete.

– Det er en stor nedtur å lese budsjettet, spesielt knyttet til Hæren og HV, sier Navarsete til Aldrimer.no. Läs artikel

Vem tror på riktigt att våra flygvapen är frikopplade från Förenta staternas luftstridskrafter? Eller att våra länders värdlandsavtal med Nato är en tom bokstav?

Enligt färska nyhetsnotiser flaggar SFP:s presidentkandidat Nils Torvalds ”för Nato”. Förenta staternas vilja att garantera EU:s säkerhet genom Nato kan inte längre tas för givet. ..

Torvalds drar därav slutsatsen att det är förlegat att tala i termerna om ett ja eller nej till ett Natomedlemskap. Men han lämnar osagt att detta i lika hög grad beror på att Finlands militära samarbete med Förenta staterna och dess europeiska Natoallierade redan har avancerat så långt att vi likhet med svenskarna redan lever i ett lyckligt samboäktenskap med Atlantpakten.

Varför blundar våra inhemska och de svenska Natoanhängarna och motståndarna för detta faktum? Därför att det strider mot deras beskrivning om att våra länder skulle stå vid ett stort vägskäl i Natofrågan. Men vem tror på riktigt att våra flygvapen är frikopplade från Förenta staternas luftstridskrafter? Eller att våra länders värdlandsavtal med Nato är en tom bokstav? Åtminstone inte Rysslands militärledning – vilket ju också torde vara avsikten…

Allianspartierna tål däremot allt sämre den dolda Natoalliansen. En del hänvisar till Rysslands oroväckande vapenskrammel i Östersjöregionen, andra till att det är själviskt att inte delta fullt ut i försvaret av unionen. Deras Natokampanj bottnar säkert också i att den militära alliansfriheten alltjämt förknippas starkt med socialdemokratin och folkhemmet. Bryter man denna treenighet förlorar sossarna oundvikligen sitt skimmer som välfärdsbringande fredsänglar.

Men inget talar för att Sveriges skulle ta steget ut i Natofrågan utan en blocköverskridande överenskommelse. Därför torde vi även framöver få höra att Sverige och Finland går hand i hand i sin säkerhetspolitik. Liknelsen är i sig helt korrekt. Men endast så länge man medger att det som ytterst förenar oss är vårt gemensamma samarbete med Nato. Läs artikel

En vän kom till Kiruna förra veckan för ett endagsuppdrag, och vi hann bara prata lite med varandra. Uppdraget var civilt, men då vi har liknande militär bakgrund nämnde han att han var bekymrad. Hans oro gällde den skrämmande tilltron till Nato. Militärer i stället för politiker driver svenska politiska linjer, som inte är den utrikespolitik vi gjorde lumpen under och gick officersutbildning för.

Detta har antagligen unga vuxna av idag svårt att sätta sig in i. De har inte gjort värnplikten och har inte upplevt ett starkt svenskt försvar inifrån. Efter en period av ohämmat inflytande från dåliga rådgivare var plötsligt det försvar som inom 78 timmar kunde mobilisera över 600 000 man försvunnet…

Liksom Aurora 17 var en svensk manöver var Zapad 17 en rysk-vitrysk, en som återkommer med jämna mellanrum. Både Sverige och Ryssland har all rätt att hålla manövrer, det är därför inget att kritisera. Kritiken mot Aurora 17 har gällt det faktum att Sverige bjudit in USA att deltaga i den. Vilket är uppenbart provokativt. Zapad 17 har avslutats utan provokationer mot oss…

Den nuvarande rusningen efter att få gå med i krigsklubben som inte upplöste sig när motståndarklubben gjorde det verkar bero på att dessa entusiaster inte vill missa kriget, om det bryter ut. På min och min väns tid blev vi officerare för att stärka chansen att undvika kriget. Läs artikel

Sverige kan ha en viktig roll i arbetet mot kärnvapen. Men efter­som vår säker­het är beroende av försvars­sam­arbete med andra bör vi i dagens säkerhetspolitiska läge inte skriva på FN-avtalet mot kärnvapen, skriver Ove Bring och Henrik Salander, ledamöter av Krigsvetenskapsakademien…

Inför ett eventuellt svenskt underteck­nande av avtalet ska denna tänkbara positiva effekt vägas mot möjliga negativa effekter. Vi måste ta ställning till frågor som: Riskerar NPT som gällande avtal att undergrävas? Kommer det av Sverige önskade samarbetet med Nato att äventyras? Riskerar vi att bli säker­hetspolitiskt isolerade?

Risken för att NPT undergrävs har fram­hållits av Natoländer, men vad den skulle ­bestå i har inte klarlagts. När FN-avtalet träder i kraft kommer det att ha långt färre parter än NPT, som är en nästan universell traktat. Men det är omöjligt att veta i dag om NPT kommer att stärkas eller undergrävas. Detta kommer att avgöras av hur NPT-länderna uppträder under kommande år.

Däremot är det betydligt lättare att se att svaret är ja på de övriga två frågorna, således att vårt Natosamarbete äventyras och att vi blir säkerhetspolitiskt isolerade. De tre västliga kärnvapenstaterna, Natomedlemmarna USA, Storbritannien och Frankrike, anser sig behöva behålla vapnen så länge världen inte är redo för multilateral kärnvapennedrustning. Om Sverige formellt ställer sig bakom kärnvapenförbudet vill vi alltså beröva demokratiskt styrda länder förmågan att ömse­sidigt avskräcka diktatorer och despoter med detta vapen. Läs artikel