Månad: februari 2016

Varje år genomför SOM-institutet en omfattande undersökning inom Samhälle, Opinion och Medier – SOM. Utifrån ett mycket stort frågeunderlag vill man belysa hur attityder och beteenden i den svenska befolkningen förändras över tid. Det är av stort värde att ta del av dessa undersökningar, och resultaten ger ofta anledning att korrigera förutfattade meningar.

Studerar man SOM-undersökningar är det påfallande hur mycket svensken tar för självklart. Enligt dessa undersökningar rankas exempelvis inte materiell standard så högt. Det betyder inte att en sådan standard för flertalet är oviktig, utan att den tas för självklar; eftersom det är självklart att ha en hög standard, behöver flertalet inte anstränga sig för att uppnå en sådan. I denna mening är många mindre ekonomiskt rika länders befolkningar betydligt mer materialistiskt orienterade, åtminstone i det avseendet att de eftersträvar att bygga upp ett materiellt välstånd och en sådan trygghet som för flertalet inte är självklar. Också sådant som frihet tas för självklart av svensken. Det som istället värderas högt är vad man kan använda välstånd och frihet till, nämligen att ”förverkliga sig själv” och att skaffa sig ”upplevelser”.

Läs mer

Mats Engström, tidigare politiskt sakkunnig på UD, skriver i aktuellt i politiken om värdlandsavtalet med Nato. Avtalet inklusive svensk följdlagstiftning beräknas hamna på riksdagens bord under våren för behandling och ställningstagande. Mats Engström tror för sin del att Sverige behöver ett värdlandsavtal med Nato och hänvisar bland annat till många år av militär nedrustning. Det är inget bra argument för avtalet. Det finns nämligen inga genvägar. Såsom utvecklas i boken Försvaret främst måste Sverige under alla omständigheter återställa en egen trovärdig försvarsförmåga.

Mats Engström pekar i artikeln på frågeställningar som inger oro. Han varnar med rätta för att Sverige dras in i försvarsplaneringen för Baltikum och att detta skulle förutsätta användning av svenskt territorium. Han understryker att det är Natoländerna som har ställt ut försvarsgarantierna till de baltiska länderna. Det ansvaret kan de inte lägga över på Sverige. Enligt Mats Engström vore det farligt och oansvarigt att ingå i Natos försvarsplanering för de baltiska länderna.

Läs mer

Vi hade fel på servern för sajten under ett par timmar idag på på söndag förmiddag. De som försökte komma in fick ett felmeddelande.

Felet är  avhjälpt och allt skall fungera som vanligt nu.

Ugivarna

Inom delar av den svenska pressen har det under något år ägt rum en mytbildning med kontentan att Sverige inte kan bedriva en självständig utrikespolitik. Anna Dahlberg på Expressens ledarsida (6/2) ger spridning åt denna myt.

Men EU har faktiskt ingen utrikespolitisk kärna och inga utrikespolitiska klor – framförallt de stora EU-medlemmarna vill inte att det ska vara så. Ett litet land som Sverige har heller ingen anledning att låtsas att det skulle vara på annat sätt.

Det är givet att Unionens medlemsstater kan ena sig om ett gemensamt uppträdande, som i sanktionspolitiken mot Ryssland efter detta lands annektering av Krim. Men detta sätter på intet sätt de enskilda medlemsstaterna utrikespolitiska handlande ur spel.

Läs mer

Vi publicerar här en ledarkommentar i en svensk dagstidning som genom sitt exempel visar hur lätt det är att med ideologiska medel köpa svenska opinionsbildare. Skribenten, Mattias Olsson, åberopar sig på en Nato-rapport, det vill säga en renodlad partsinlaga, för att ”fastställa” att Sverige är utsatt för ett kärnvapenhot från Ryssland. Argumentationen, återgiven även i andra media, har ingen som helst beviskraft. Men de som repeterar Nato-propagandan kan säkert vänta sig belöningar om de vinner framgång.

Läs mer

Som bekant får vi ständigt goda råd om hur vi ska förhålla oss till ”främmande propaganda”. Vi uppmanas, helt riktigt, att eftersöka ursprunget till informationen, vara källkritiska och så vidare. De goda råden glömmer dock att propagandan inte bara kommer från ett väderstreck. Man upplyser inte alltid om att den mest effektiva formen för propaganda är sanningsenliga utsagor, om än selektivt utvalda, vinklade sanningar. Ren desinformation är riskabel eftersom den lätt avslöjas, om så bara på grund av sina inre motsägelser.

Om Gustav III:s krig 1788–1790 var en medioker historia, som bara rena turen hindrare från att sluta i en katastrof så förhåller det sig tvärtom med den propaganda han levererade. Den framstår förvånansvärt ”modern”, ja man grips nästan av motvillig beundran över kungens propagandistgiska slughet. Det följande bygger på Stig Bobergs spännande bok Kunglig krigspropaganda (Akademiförlaget, 1967).

Läs mer

I Svenska Dagbladet (5/2) skriver kolumnisten Niklas Wiklund under rubriken ”Viktigt att tala öppet om risken för krig”. Det är ytligt sett ett gentlemannamässigt försök att stödja arméchefen Anders Brännström som har blivit kritiserad för att ha varnat för att Sverige ”kan vara i krig inom några år”.

Men saken har en djupare innebörd, och den handlar lika mycket om Wiklunds som om Brännströms åsikter. Det är enligt min mening viktigt att det talas öppet om båda dessa.

För egen del har jag kritiserat Brännström. Inte för hans varning i och för sig, utan därför att han gjort det på ett sådant sätt att han har stärkt den reformfientlige försvarsministern Peter Hultqvist i dennes uppenbara strävan att fördröja en nödvändig förstärkning av det nationella försvaret.

Läs mer