Vi är försvarsvänliga. Vårt land behöver en genuint stark svensk försvarsmakt. Ingen del av Sverige får utgöra ett försvarspolitiskt vakuum, som skapar osäkerhet och ökar spänningarna i vår del av Europa. När vi prövar värdet av en internationell övning, är det för oss avgörande om den bidrar till att stärka försvarets styrka och främjar vårt säkerhetspolitiska läge och avspänningen i närområdet. Om den inte gör det, bör den ifrågasättas. Även om den ifrågasätts, kan starka skäl i vissa fall motivera att övningen genomförs. Det gäller till exempel övningar för att förbereda FN-operationer av traditionellt slag, men inte stormaktsstyrda insatser som de i Afghanistan och Libyen.

Läs mer

F d statsministern Göran Persson intervjuades av Expressen i anslutning till att han talade i Södertälje på 1 maj 2015. Han kom därvid in på frågan om medlemskap i Nato:

Det finns en debatt i Sverige i dag som lyfter fram väldigt enkla lösningar, säger han och tar den säkerhetspolitiska diskussionen som exempel:
– Nu är det Natomedlemskap plötsligt som skulle vara lösningen. Nato är ingen stark organisation längre. Skulle vi börja diskutera ett Natomedlemskap i Sverige så skapar vi ytterligare spänningar i norra Europa utan att vi har ett Nato som är särskilt starkt närvarande i Europa. Vi ska satsa på vårt eget försvar i stället.
Tror du att Stefan Löfven håller på att ändra sig om Nato?
– Nej, det tror jag inte. Men Stefan Löfven representerar 31 procent av Sveriges riksdag. Det är viktigt att förstå.

Anders Björnsson:

Under en följd av år var Jan Wickbom chef för ett av landets viktigaste infanteriregementen, I 19 med P 5 i Boden. Hans rykte som en stram befälhavare var grundmurat också på andra sidan älven, där jag själv genomgick militär grundutbildning vid garnisonens artilleriregemente, A 8/Fo 63, under tolv månader på sjuttiotalet.

Läs mer

I intervjuer med Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad den 30 april 2015 fick statsminister Stefan Löfven på nytt tillfälle att utveckla regeringens inställning till frågan om Nato-medlemskap. Han klargjorde därvid följande: Trots en samfälld borgerlig begäran om att åtminstone utreda ett medlemskap sade regeringen tvärt nej. Den frågan är digital. Vi ska vara militärt alliansfria. Vi ska inte gå med i Nato. Då finns det ingen anledning att utreda det.

Varför är det hugget i sten att Sverige inte ska gå med i Nato?
– För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt, säger Löfven.

Utgivarna: Används verkligen riksdagens anslag till det militära försvaret på rätt sätt? Den frågan ställer sig riksdagsman Stig Henriksson. Han pekar på hur den alliansfria Finland, så likt Sverige i olika avseenden, har prioriterat inom ramen för sin försvarsmakt som har ungefär lika mycket pengar att röra sig med som den svenska. Alliansfrihet är också framgent en realistisk möjlighet.

Stig Henriksson:

De bästa argumenten för NATO?

Efter vattendelaren Krim/Ukraina så har spänningen i vårt närområde höjts drastiskt.

1. Endast genom att samordna och dela resurser kan vi ha någon chans, och det är Nato som finns.
2. Idag har vi en ensidig solidaritetsförklaring och vi uppfattas som Natos 29:e medlem – dock utan att ha de säkerhetsgarantier ett medlemskap innebär.*
3. Vi saknar egen försvarsförmåga.
4. Fler?

Läs mer

År 1948 ingicks ett fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd mellan Republiken Finland och Sovjetunionen.

Det bilaterala fördraget var å ena sidan en markering av Finlands nationella oberoende och statliga suveränitet – Finland var icke kuvat, icke besatt! Även om amerikaner och britter betraktade Finland som en öststat under ett par tre efterkrigsdecennier, rådde efter krigsslutet inget vasallförhållande mellan Helsingfors och Moskva. Den finska staten styrdes av finska och inga andra politiker; sedan Porkalaområdet återlämnats av sovjetiska ockupationsstyrkor fanns inga främmande soldater på landets territorium (vilket var mer än man kunde säga om de bägge tyska staterna under hela kalla kriget).

Läs mer