Texter

Sverige och svenska ingenjörer är att gratulera till världsledande tekniska framgångar, har jag förstått, när nya JAS Gripen nu tas fram. Ekonomin borde dock skötas utanför budgetramen för Sveriges försvar. Varför?

Därför att aldrig tidigare har vårt markförsvar haft så stor betydelse för Sveriges inre och yttre säkerhet som idag och inför en högst osäker framtid. Trots all modern teknik som vi behöver är det människor på vårt viktiga markterritorium som ska verka krigsavhållande. Skulle landet trots allt drabbas av angrepp, är det återigen människan som uthålligt kan bevara Sveriges suveränitet. Efter krig kommer fred – det vet man i Finland.

Läs mer

Försvarsminister PETER HULTQVIST (S):

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig på vilket sätt jag kommer att se till att Nato i enlighet med värdlandsstödsavtalets avsnitt 11.2 underrättas om motstridigheten i NPT och Natos egen doktrin. Han har också frågat mig vilka åtgärder Sverige har vidtagit för att ett eventuellt samförståndsavtal om värdlandsstöd inte innebär att Nato kan föra in eller transitera kärnladdningar på svenskt territorium. Stig Henriksson har slutligen frågat mig om jag avser att verka för ett förbud mot kärnvapen i Sverige likt det i Finland.

Kärnvapen får inte föras in eller placeras i Sverige. Det är en grundläggande svensk position som jag är säker på att alla partier ställer sig bakom. Vår hållning är välkänd både bland våra samarbetspartner och i övriga världen. Sverige har i decennier tydligt markerat den svenska positionen till omvärlden till exempel genom tal i FN:s generalförsamling. Vår position att inte förvärva kärnvapen eller att tillåta att sådana vapen placeras på svenskt territorium eller medtas av gästande stater vid besök gäller naturligtvis både före och efter det att värdlandsstödsavtalet träder i kraft. Den svenska positionen i denna fråga påverkas inte på något sätt av värdlandsstödsavtalet. Läs hela debatten mellan Peter Hultqvist och Stig  Henriksson

Statsminister Stefan Löfvén skrev på DN Debatt (16/1) tillsammans med Finlands statsminister Juha Sipilä:
”Finland och Sverige är båda utanför militära allianser. Vi anser att alliansfriheten tjänar oss väl och är en erfarenhet att beakta också då vi bedömer de aktuella utmaningarna. Den bidrar också till stabilitet och säkerhet i norra Europa som helhet.”
Liknande skrivningar fanns i regeringsförklaringen hösten 2015.
I en intervju i Sydsvenskan den 29 april förra året fick Stefan Löfvén frågan:
”Varför är det hugget i sten att Sverige inte ska gå med i Nato?
– För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Då vet du att på de här ytorna är det alliansfritt. Då har du inte direktkontakt, säger Löfven.”
Det var ett ganska självklart konstaterande av statsministern och helt logiskt utifrån bedömningen i regeringsdeklarationen om vikten av fortsatt alliansfrihet.

Läs mer

Stefan,
jag skriver dessa rader till Dig i egenskap av privat medborgare. Lustigt nog har vi delvis liknande bakgrund, även jag är uppvuxen i Örnsköldsvik, håller på Modo, har varit metall-arbetare (verktygsmekaniker på LM Ericsson i Visby) och dessutom varit fackligt aktiv vid Posten på Gotland i 20 års tid (vilket jag inte ångrar). Sedan ett år är jag ålderspensionär.
Först vill jag säga att den nedlåtande, närmast föraktfulla attityd mot Din person som kommer till uttryck i olika medier och på nätet är mig djupt motbjudande. Om sådan allt grövre retorik tillåts tränga ut diskussion i sak är det därtill farligt: medborgarna blir över tid allt sämre informerade. Deras förmåga att själva formulera, ta ställning till och påverka politiska förslag och beslut försvagas.
Mitt egentliga ärende är dock ett annat. I maj ska Riksdagen ta ställning till det så kallade värdlandsavtalet med Nato. Som det för närvarande ser ut, förefinns en majoritet för att anta den proposition som nu bereds i Försvarsdepartementet. Om så blir fallet bör enligt min mening propositionstexten innehålla följande förbehåll, allt för att i händelse av kris eller krig säkra svensk handlingsfrihet och minimera säkerhetspolitiska risker/oklarheter.

Läs mer

I en redaktionell kommentar angrep vi försvarsminister Peter Hultqvists positiva användande av termen ”deterrence” (avskräckning) i ett tal i samband med premiären för Nya Gripen. Vi skrev: ”Avskräckning är supermaktens sätt att förklara att den är beredd att tillgripa vedergällning vid ett angrepp.” Ett bruk av termen avskräckning känner vi inte till från tidigare svenska säkerhetspolitiska utläggningar. Man har, i korrespondens med utgivarna av denna sajt, invänt att vi har satt likhetstecken mellan avskräckning och vedergällning. Så är det ju ej, som framgår av citatet ovan. Lika litet går avskräckning att jämställa med en försvarsmakts krigsavhållande förmåga generellt sett. Vi redovisar nedan ett utdrag ur en Wikipedia-artikel som klargör relationen mellan avskräckning och vedergällning eller hämnd (”retaliation”):

Läs mer

Ett av regeringens viktigaste argument för att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato är att vi önskar behålla vår handlingsfrihet i ett fall av öppna militära konfrontationer. Det är bra – det finns flera goda argument för detta. I den här meningen bör vårt säkerhetspolitiska handlande inte vara ”förutsägbart”, som regeringsföreträdare i andra sammanhang har sagt att det bör vara, utan bestämmas utifrån varje läge för sig. Ingen ska kunna räkna med att Sverige kommer att uppträda på ett visst sätt. Alla måste ha klart för sig att varje angrepp på vårt land kommer att avvisas.

Läs mer

Ett kriterium på en stormakt är att den anser sig ha politiska och geostrategiska intressen utanför sitt eget land – vad som vanligen kallas inflytelsesfärer. Stormakten vill utöva beskydd och anser sig i gengäld kunna påräkna lojalitet. Om den inte får lojalitet, har den medel för att kunna framtvinga sådan. Det brukar kallas påtryckningar, alternativt gangsterlogik.

Charles Kupchan, nära rådgivare till USA:s president Barack Obama, säger att ”hela Norden hör till USA:s centrala intresseområden då det gäller säkerheten i Europa” . Washington anser således att inte bara de nordiska Nato-länderna utan även Finland och Sverige, två alliansfria stater, ingår i en amerikansk inflytelsesfär. Vilket är tämligen alarmerande. Har de bägge ländernas befolkningar och regeringar alls tillfrågats?

Läs mer

Peter Hultqvists anförande vid Lennart Meri-konferensen i Tallinn stämmer till djup eftertanke. Den svenske förvarsministern fortsätter där oförtövat sitt ordkrig med Ryssland – antagligen var det väl också detta som hans värdar väntade sig av honom. Men kan Sverige i längden ha ett annorlunda förhållningssätt till den stora grannen än Finland, vars statschef outtröttligt betonar vikten av dialog och samarbete med Moskva? Senast i samband med de nordiska ledarnas besök i Washington underströk president Sauli Niinistö hur viktigt det är att ”upprätthålla goda relationer med Ryssland”.

Läs mer

We live in difficult times. More than two years have passed since Russia’s annexation of Crimea. The illegal annexation of Crimea cannot become the status quo. The Russian aim is obviously to keep Crimea off the international agenda, let time pass and hope that this will simply become a fact of life. Despite persistent Russian denials, regular Russian troops remain in Donbass, and Moscow continues to provide military equipment and training to the separatists in eastern Ukraine. The intensity of the conflict in eastern Ukraine can be increased or decreased depending on what best serves the interests of the Kremlin at any given moment. The annexation and the Russian involvement in eastern Ukraine is the greatest challenge to the European security order since the Second World War. Russian actions against Ukraine go beyond aggression; they constitute a threat to the right of countries in Russia’s neighbourhood to make policy choices of their own.Läs talet

I Svenska Dagbladet kan man läsa om två stora Nato-övningar där Sverige skall delta: marinövningen Baltops och arméövningen Anakonda i Polen där Natos allierade och partners ska träna beredskap och samordning. Båda genomförs i början av juni.

Ingen av dessa har någon synbar koppling till Sveriges försvar. I Baltops ingår landstigningsoperationer och övningen avslutas vid polska kusten. Anakondaövningen handlar om samverkan mellan tunga arméförband från USA och Polen och är inriktad på ett scenario där Östeuropa är angripet och skall försvaras.

Läs mer

Det framhålls ibland i den allmänna debatten att Sverige övergav neutralitetspolitiken för över tjugo år sedan och inte kan vara alliansfritt, eftersom det tillhör en utrikes- och säkerhetspolitisk gemenskap, det vill säga Europeiska Unionen. (Motsvarande hörs i en finska debatten, med avseende på Finland.) Dessa uppfattningar är mycket skruvade och stämmer illa med vad som sades inför Sveriges (och Finlands gemensamma) EU-inträde den 1 januari 1995. (Även neurala Österrike gick då med men inte Nato-landet Norge.)

I en av de ”konsekvensutredningar” som föregick folkomröstningen på hösten 1994, Historiskt vägval (SOU 1994:8), analyserade de båda utredningsmännen, före detta kabinettsekreterarna Sverker Åström och Leif Leifland, vad som skulle bli följden för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, om landet blev respektive inte blev medlem av Unionen. De båda (som samskrev sig) intresserade sig mest för det förra fallet, eftersom status quo kunde bedömas vara mindre komplicerat, åtminstone i den korta sikten.

Läs mer

Vad ska Peter Hultqvist svara? ”Svenskt territorium är svensk försvarsmakts ansvar. Sedan hur vi gör i en krissituation är någonting som man får avgöra då. Det beror på vilka scenarier som gäller.” Det är en rimlig hållning, när det redan idag – utan att det på långa vägar föreligger ett krigsfall i vår del av världen – kommer propåer från Väst om att Nato ska ”få använda flygbaser i Sverige och Finland” för att försvara Baltikum.

Så resonerar i alla fall en ”inflytelserik amerikansk tankesmedja”, Atlantic Council.  En FOI-forskare lägger villigt till att ”Norden och Baltikum är ett sammanhängande operationsområde” (vilket inte är sant, det är ju ett politiskt avgörande, inte ett militärt!). Om Nato-flyg står i Baltikum, blir det mera sårbart för attacker än om det finns i Sverige och Finland, sådan är tanken. Enligt en annan tankesmedja, Rand, skulle det då röra sig om 50-60 avancerade stridsflygplan. ”Svenska försvarstjänstemän” – ett luddigt uttryck, är det militärer eller departementstjänstemän? – sägs vara med på noterna.

Läs mer