Ett beslut i fel riktning

Dagens Nyheter meddelade att regeringen inom kort kommer att besluta att Sverige går med i den brittiskledda styrkan Joint Expeditionary Force (Jef). Försvarsminister Peter Hultqvist motiverade detta med att det var naturligt mot bakgrund av det militärsamarbete som under senare tid byggts upp med Storbritannien.

Han underströk att Sverige självt avgör vilka övningar och operationer vi vill delta i utifrån vårt nationella intresse.

Bilden av Jef som tonas fram av försvarsministern och Försvarsmakten är att det är något slags kollektiv självförsvarsstyrka inriktad på Östersjöområdet. Men britterna själva ger en helt annan beskrivning av syftet med Jef. Det är en styrka som skall kunna operera globalt och sättas in i krisområden runt om i världen. Interventionen i Afghanistan anförs som exempel.

Sverige skall bidra med JAS, korvetter och specialstyrkor, vilket passar för en interventionsstyrka men inte är det vi i första hand behöver för att försvara det egna territoriet mot angripare.

Jef är att gå i helt fel riktning. Försvarsmakten måste inriktas på att värna vårt territorium i enlighet med Försvarsberedningens tydliga markering att det nationella försvaret kommer främst och att vi inte som under en tidigare period skall prioritera deltagande i operationer utomlands.

Sveriges knappa militära resurser skall inte användas för styrkor under befäl av främmande makter. Ett deltagande i Jef riskerar också att omgivningen kan ifrågasätta vår alliansfrihet.

Fortsatt svenskt militärt deltagande i Irak, Lars-Gunnar Liljestrand

Igår beslöt riksdagen att godkänna regeringens proposition om fortsatt militärt deltagande i den USA-ledda koalitionen i Irak.

Som tidigare förutskickats utökar Sverige styrkan från 35 till 70 man med möjlighet att gå upp till 220. Deltagandet gäller till den 31 december 2017. Den nuvarande styrkan är placerad i Erbil norra Irak och stöder där de kurdiska styrkorna med utbildning och träning. Den utökade delen placeras i centrala Irak med uppgifterna att ”träna och utbilda förband inom bl.a. sjukvård, detektering av improviserade sprängladdningar, hantering av incidenter med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen, folkrättsliga regler tillämpliga i väpnad konflikt samt strid i bebyggelse”.

Vi har tidigare på den här sajten kommenterat  bristen på folkrättslig grund för insatsen: FN-mandat saknas och inbjudan av Iraks regering kan ifrågasättas som grund, då Bagdadregeringen inte har kontroll över betydande delar av territoriet. Vidare finns en risk att Sverige som alliansfritt land senare kan hamna i en stormaktskonflikt, eftersom de stridande parterna i koalitionen har olika mål och intressen i Irak.

Läs mer

Hot på hot, Anders Björnsson

Hotar Ryssland Sverige? Det tycks Sveriges utrikesminister Margot Wallström anse. Hon hetsar upp tonläget. Den ryske presidenten Vladimir Putin har sagt:

”Om Sverige går med i Nato kommer det självklart att ha en negativ effekt på våra bilaterala relationer. För oss betyder det att Nato expanderar mot våra gränser till och med från svenskt territorium. Vi skulle behöva överväga vad som är ett lämpligt svar på det, eftersom det är ytterligare ett hot mot Ryssland.” (Aftonbladet 1/6.) Putin menar alltså att ett svenskt Nato-medlemskap skulle vara ett hot mot Ryssland. När han uttrycker den uppfattningen förklarar Margot Wallström att detta utgör ett hot mot Sverige. Hotar Sverige därmed Ryssland?

”Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) anser att Ryssland inte ska lägga sig i svensk politik”, heter det i Aftonbladet. Logiken borde bjuda att Sverige inte lägger sig i rysk politik. Men Sverige gör det. Sverige har ofta gjort det. Sveriges officiella företrädare har mer än en gång haft synpunkter på den politik som den ryska regeringen bedriver och hur det ryska samhället ser ut.

Det borde den inte ha gjort. Sådant kan straffa sig.

Läs mer

Utredning om Norges försvarsmakt

I Norge pågår en stor debatt om det nationella försvaret. Regeringen har aviserat neddragningar av markstyrkorna, både den reguljära armén och hemvärnet. Flera partier kräver dock satsning på det nationella försvaret.

Regeringen gav i november 2016 direktiv till en utredning om de framtida markstyrkorna (länk). Utredningen skall vara klar före utgången av 2017.

Av direktiven framgår att Norge också fortsättningsvis skall förlita sig på hjälp från Nato vid ett  angrepp på landet och att de egna styrkorna skall ha beredskap att delta i Nato-operationer i andra länder: ”Norge skall bidra till Natos kollektiva förvarsuppdrag.”

Målsättningen är inte att klara förvaret av landet med egna krafter, ”det militära försvaret av Norge skall främst ske som en del i en gemensam allierad insats. ”Norska förvarets uppgift är att ta upp kampen till dess allierade hinner komma till hjälp. Incidenter och kriser skall kunna hanteras av det nationella försvaret. Försvarsmakten skall kunna sättas in i strid för att möta ett angrepp på en punkt och i övriga landet ha en viss närvaro.

”Den allmänna värnplikten ligger fast”, står det i direktivet. Det betyder som i Sverige: ett yrkesförsvar kompletterat med ett fåtal pliktuttagna.

Sedan direktiven skrevs förra året har debatten rasat om det nationella försvaret, och det återstår att se om Stortinget kommer att kräva ökade marktrupper för det egna landets försvar eller om man går på linjen att krympa markförsvaret och fortsatt satsa på flyg och flotta enligt Natos behov.

Bo Pellnäs: Montenegro – en ny Natomedlem, corren.se

…När jag första gången kom till Montenegro hette presidenten Momir Bulatović och var en vasall under den serbiske presidenten Milosević. Denne bedrev vid denna tid en lönsam smuggling av cigarretter via Kotor till Italien. En del smuggelgods passerade gränsen mellan Bosnien och Montenegro. Jag träffade Bulatović för att få honom att avbryta de transporterna. Han slog ut med händerna och log avväpnande: Ni måste förstå – den störste smugglaren är en av mina äldsta vänner! Den han talade om var Milo Djukanović. Denne basade över en mindre armé av män i svarta skinnjackor, guldkedjor och dyra solglasögon. Med den byggde han upp en bas som gjorde det möjligt för honom att ta makten i Montenegro. Därefter utökade han ytterligare sina hårdföra gäng tills han vågade ta över hela smuggelverksamheten….

Att snuva Milosević på alla hans smuggelinkomster ledde naturligen till att Montenegro förklarade sig självständigt. Den amerikanska Clintonadministrationen omfamnade nu Djukanović och förkunnade att han var både liberal och demokratisk. Amerikanska skattepengar flöt därefter i en strid ström till Montenegro för att stödja landets självständighet. Milo Djukanović styr nu landet in i Nato, vilket väcker starka ryska känslor. Möjligen hade man hoppats att kunna använda den gamla flottbasen i Kotor till stöd för ryska marina stridskrafter i Medelhavet. Det blir nu omöjligt. Montenegrinerna själva är kluvna och många känner större gemenskap med ryssarna än med USA. De utgör säkert samma grupp som på nittiotalet ville bevara unionen med Serbien.

I spelet om ett Natointräde har Djukanović hävdat att hans motståndare gjort ett statskuppförsök understött av ryska agenter. Det är svårt att värdera vad som egentligen har ägt rum.

Ett är dock klart – har Nato kunnat acceptera en grekisk militärjunta och ett turkiskt generalsstyre, så är en smugglarkung ingen stor affär när organisationen nu utökas! Läs artikel

 

Sverige måste fortsätta att ivra för fred, Thage G Peterson

Bästa fredsvänner!

Världens viktigaste fråga idag är freden. Längtan efter fred har nog aldrig varit starkare än nu. Vi ser dagligen ondskan och eländet på TV. I sin förtvivlan sträcker människor upp sina händer vid taggtrådsstängslen och ropar: Vi vill ha fred! Barnen i Irak och Syrien ropar i sin förtvivlan: Vi vill leva där det råder fred.

Men vi når inte freden med nya arméer och militärallianser. Världen behöver istället länder som står utanför de militära allianserna och som envist står upp för fredliga lösningar på krig och konflikter. Jag vill att Sverige skall vara ett sådant land. Men också i vårt land har den krigiska atmosfären tagit över. Idag talas det mest om upprustning och militärallianser och om samarbete och militära övningar med Nato. För någon vecka sedan slog en stor morgontidning på halva förstasidan upp glädjebeskedet: ”Det våras för försvaret.” Och för svensk försvarsindustri.

Läs mer

Veterandagen får inte användas för att legitimera interventioner i allmänhet, Lars-Gunnar Liljestrand

Försvarsminister Peter Hultqvist skriver i Aftonbladet (29/5) om beslutet att införa en veterandag som flaggdag.

Sedan 1950-talet har 90 000 svenskar deltagit i internationella operationer, skriver Peter Hultqvist: ”I dag på veterandagen firar vi deras engagemang för fred och säkerhet.”

Försvarsministern understryker FN:s roll och att Sverige är efterfrågat som partner i FN:s operationer.

Men Peter Hultqvists artikel är vilseledande genom att han inte skiljer på FN-operationer och Nato- eller USA-ledda krig. Han blandar samman rena FN-operationer som i Kongo och Mali med USA/Nato-ledda som i Afghanistan och Libyen. Senast deltar Sverige också med militär i den USA-ledda koalitionen i Irak. Varken Irak-insatsen eller den fortsatta Nato-ledda styrkan Resolute Support Mission i Afghanistan har något FN-mandat.

I själva verket har svenska regeringar under en följd av år tackat nej till att delta i FN-operationer och hänvisat till att vi istället varit  fullt upptagna av att delta i det USA/Nato-ledda kriget i Afghanistan.

Läs mer

Vad utredningen inte tog upp – om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan, Lars-Gunnar Liljestrand

Sverige deltog i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som partner till USA och Nato i framtida militära operationer.

Den statliga utredningen (SOU 2017:16) skriver inte uttryckligen om motivet men säger att ett av målen – ”Trovärdighet för och förmåga hos Sverige som deltagare i internationella insatser” – har uppfyllts tillfredsställande och att ”Deltagandet i Isaf bidrog till att partnersamarbetet mellan Nato och Sverige utvecklades”. Inga övriga mål som rörde utvecklingen av det civila samhället uppnåddes.

Det var också naturligt då de målen aldrig var huvudsaken för Sveriges deltagande i kriget. Om insatser för civila mål stod i vägen för de militära operationerna fick de förra vika.

Läs mer

En värdig sista färd för Mauno Koivisto, arbetarbladet.fi

President Koivistos statsbegravning blev sorglig, fin och stämningsfull; värdig en historisk, stor och folklig statsman. Torsdagen fylldes av hyllningar och tacksamhet…

Efter att ha konstaterat att Mauno Koivistos händer lämnade djupa spår i det självständiga Finlands hundraåriga historia lyfte han (Biskop Eero Huovinen , red anm) fram att Mauno koivistos händer var fredens händer. Dessa händer grep till vapen för att försvara fosterlandet, men den soldaten i fråga ville verka för en försonlig framtid. Det är händer som också försvarade bland annat tillfångatagna fiender som Koivisto under kriget fått i uppdrag att eskortera och som andra soldater ville misshandla. Det är händer som arbetade i hamnen och timmermannens händer, händer som sedan vände sidor i läroböcker, från gymnasiestudier till doktorsgrad. Läs  artikel

 

A Nordic-Russian Reflection: Still Room for Agreement, René Nyberg, Utrikesmagasinet

Russia is feeling an economic squeeze. Yet Moscow is unwilling to reform and incapable of doing so. Today’s Russia is also an unsatisfied power, which has problems with most of its neighbors. But the veteran diplomat René Nyberg, who has served as Finland’s ambassador to Moscow and Berlin, notes from his personal experience that there is still room for agreement with Russia – even on missile defense.

Russia under Putin has changed considerably and Russia is a middle-income country today. But as PM Dmitri Medvedev responded to complaining Crimean pensioners in 2016: Денег  нет, но вы держитесь, which roughly means, “There’s no money, cope with it.” The PM’s insensitive comment went viral and can only be compared to Viktor Chernomyrdin’s aphorisms of the 1990’s. My favorite Chernomyrdin bon mot remains: Хотели как лучше, аполучилось как всегда, “We wanted the best, but got the usual.” Läs  artikel

Försvarsminister Niinistö: Hybridkryphålet måste täppas till, valtioneuvosto.fi

Försvarsminister Jussi Niinistö utvärderade förändtingsbehoven i territorialövervakningslagen i samband med riksdagens remissdebatt.

– I vår territorialövervakningslag finns ett hål stort nog för en hybrid eller gröna män.

– Den territorialövervakningslag som gäller i dag har utarbetats vid en tid då utgångspunkten var att Finlands territoriella integritet kunde kränkas av främmande stater och militära trupper, som bar en främmande stats vapenmakts militära beteckningar.

Vi har sett hur det vid den olagliga erövringen av Krim, liksom också i östra Ukraina, har använts organiserade statliga väpnade aktörer och utrustningar utan beteckningar, vilka kan jämställas med soldater från en främmande stat. Den statliga aktören var det emellertid svårt att identifiera då yttre kännetecken saknades. En sådan verksamhet orsakar förvirring i mållandet och gör att det går långsammare för staten att fatta beslut. Det är fråga om storskaligt, systematiskt vilseledande, ett fenomen som känns igen som hybridpåverkan eller hybridkrigföring. Läs  artikel

Uppslutning bakom USA:s politik i oträngt läge, Lars-Gunnar Liljestrand

Försvarsminister Peter Hultqvist gav ett nära nog oreserverat stöd till den amerikanska hållningen i en rad internationella frågor vid sitt besök i USA nyligen. Detta ligger inte obetingat i Sveriges nationella säkerhetsintresse.

Den 18 maj talade försvarsministern på Johns Hopkin- universitetet. Temat skulle vara den säkerhetspolitiska utvecklingen i norra Europa, men talet kom att handla också om konflikter i världen. Om Hultqvists  åsikter står för regeringen är oklart. Normalt brukar det ligga på statsministern eller utrikesministern att göra den här typen av exposéer.

Läs mer