Inför den kommande militära storövningen Aurora 2017 skriver på DN-debatt Peter Hultqvist och ÖB Micael Bydén om deltagandet av andra stater:

“Vår säkerhetspolitik innebär att vi bygger säkerhet i samarbete med andra. Det är därför naturligt att andra nationer deltar i övningen. Förutom våra nordiska och baltiska grannar kommer USA och Frankrike att delta. Det internationella bidraget uppgår till totalt 1 500 soldater.”

Det har blivit ett återkommande tema i officiella deklarationer att Sveriges säkerhet bygger på militärt samarbete med andra stater. Hur långt detta samarbete är tänkt att gå vet vi inte. Och det har blivit närmast rutin att så fort det handlar om försvar så måste andra staters militär vara med. En indikation om vart det kan bära iväg får man då försvarsministern och ÖB skriver: ”Sverige ska kunna försvaras mot incidenter eller väpnat angrepp. Kränkningar av territoriet ska kunna upptäckas och avvisas.”

Är detta en formulering som inte behöver tas ordagrant? Författarna säger inte i klartext att det är Sverige som försvarar sig självt utan att Sverige ”ska kunna försvaras”. Försvaras av vem? Av främmande makter? Verben står i passivform!

Läs mer

Rubriken på försvarsminister Peter Hultqvists och överbefälhavaren Micael Bydéns debattartikel i Dagens Nyheter (16/5) är satt inom citationstecken: ”Risk för desinformation om militärövningen Aurora”. Men denna formulering saknas i artikeln. Den är ett påhitt av redaktionen, med andra ord ett självcitat.

DN:s debattredaktion har under många år anklagats för att lägga egna ord i andras mun; beläggen därför är legio. Denna publicistiska ovana synes vara en direkt följd av att opinionsbildning i den tidningen – och även andra – alltmer har gått över till att bli opinionsjournalistik. Innebörden är att man aktivt tar fram åsikter som passar det egna medieintresset.

Läs mer

Prsident Sauli Niinistös tal med anlednning av Mauno Koivistos frånfälle.

”Koivisto berättade att när vapnen tystnat i början av september 1944 och han steg upp på löpgravens kant, att han där medan han rengjorde sitt snabbeldsgevär tänkte att det måste finnas också något annat sätt att komma överens med grannen. ”Goda grannrelationer” var Koivistos svar när han ombads att med några ord uttrycka sin utrikespolitiska linje.”

Den tyska försvarsmakten har skakats av uppgifter om ett högerextremistiskt terrornätverk bland sina anställda soldater: man har talat om ”bruna terrorceller”. Nu höjs röster för att återinföra den allmänna värnplikt som lades på hyllan för sex år sedan. Då ansågs masshären inte svara mot säkerhetsläget – det var ungefär samtidigt som Sverige definitivt skrotade sin värnpliktsarmé.

En konservativ politiker, själv överstelöjtnant i reserven och CDU-ledamot av den tyska förbundsdagen, anför som ett argument för värnpliktens återinförande att yrkesarmén inte representerar något genomsnitt av befolkningen, som i sig själv, säger han, är ett ”immunsystem mot demokratifientlighet.”

Den här aspekten på folkförsvaret bör begrundas närmare. En armé byggd på allmän värnplikt utgör inte bara en förutsättning för att försvara hela landet mot en angripare, den är jämväl ett värn mot inre fiender – sådana som motsätter sig folkstyret eller är beredda att tillgripa vapen för att uppnå egna politiska mål. Folk tillåter inte vad som helst.

Så en armé av värnpliktiga soldater behövs för både den yttre och den inre freden.

Svar från försvarsminister Peter Hultqvist på fråga om Försvarsmaktens psyopsförband.

Stig Henriksson har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att i lag reglera vad psyopsförbandet får och inte får göra samt om jag avser att uppdra åt Försvarsmakten att i sitt arbete tydligare skilja på psyops och informationsverksamhet.

Det är riksdag och regering som beslutar om Försvarsmaktsorganisationens övergripande utformning. Med detta som grund bestämmer Försvarsmakten den närmare utformning av krigsförbanden som är nödvändig för att uppfylla kraven på militär operativ förmåga. Försvarsmaktens verksamhet regleras av nationell och internationell rätt. Försvarsmakten ansvarar för att förbandens verksamhet bedrivs i enlighet med gällande regelverk.

Jag ser inga skäl för att nu ta initiativ till en lagöversyn på området psykologiska operationer. Jag har inte heller anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens närmare utformning av myndighetens informationsverksamhet eller krigsförband inkluderat förbandens mandat och uppgifter.

Utrikesminister Margot Wallström om förtroendet för Natos försvarsförpliktelser.

Pål Jonson har frågat mig om det fortfarande är mitt och regeringens ställningstagande att det råder oklarheter kring de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato, om förtroendet för de gemensamma försvarsförpliktelserna enligt min bedömning är viktiga för att trygga den europeiska säkerhetsordningen och om det är mitt och regeringens ställningstagande, likt den föregående regeringens, att det även är viktigt för Sveriges säkerhet att det finns ett starkt förtroende för de gemensamma försvarsförpliktelserna inom Nato.

Natos säkerhetsgarantier är ytterst en fråga för medlemsstaterna själva. Sverige är inte medlem i Nato och ingår inte i det kollektiva försvaret. Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Läs protokollet

”Söder arbetar i likhet med Jeff Ahl med försvars- och säkerhetspolitik. Det gör också den tidigare partiledaren Mikael Jansson Alla tre är starkt emot Natomedlemskap. De är också kritiska till partiledaren Jimmie Åkessons utspel om en folkomröstning om Natomedlemskap.

Jag är motståndare till att man ska tala om folkomröstning i Natofrågan, för jag tycker man blir otydlig i frågan. Och Natomedlemskapet tycker jag är en av våra mer centrala ideologiska punkter, säger Mikael Jansson.”

Sverigedemokraterna Björn Söder, Jeff Ahl och Mikael Jansson om Natomedlemskap och folkomröstning

Sveriges förnämsta strävan som stat måste vara dess överlevnad. Den kan inte vara att stå på rätt sida i nästa stora krig, om det blir av, utan, om det inte lyckas oss och andra att förhindra det, att stå utanför. Försvarsminister Peter Hultqvists försäkran, i anslutning till den stora militärövningen Aurora, som genomförs tillsammans med ett antal Nato-länder, att vi inte har ”några offensiva ambitioner att gå till attack mot någon annan och annektera land”, känns därför något påklistrad. Vem i Jesu namn har påstått att Sverige skulle vara ute efter att annektera land? Frågan gäller tvärtom hur vi ska kunna var neutrala när någonting sådant kommer på tal, inte om vi ska gå med och dela på bytet.

Läs mer

Den norska filmen Kungens val är publiksuccé i Norge och har setts av 700 000. I Sverige har vissa  filmkritiker sagt att detta är inget som intresserar svenskar men filmen är högintressant också för oss. Nu då flera talar om ökade militära hot och att delar av Sverige kan komma att besättas av främmande makt vid en kris eller krig blir också hos oss frågan om eget försvar, förlitan på Nato  eller bara  uppgivenhet viktig.

Kung Håkon VII stod inför detta val i april 1940 då tyskarna angrep. Han pressades från flera håll att gå med på tyskarnas krav. Hans egen regering ville förhandla. Hans bror kung Christian X i Danmark hade redan kapitulerat någon dag tidigare.
Filmen koncentrerar sig på de första tre dygnen av angreppet och ger en ingående skildring av det politiska spelet mellan kungamakt och den folkvalda regeringen. Håkon stöder sig helt på konstitutionen som säger att frågan om krig eller fred avgörs av regering och storting och vägrar agera på egen hand trots att både hans omgivning och den tyske ambassadören pressar på. Han säger sig hellre abdikera än att gå med på angriparnas krav.
Här avgjordes Norges roll under andra världskriget. Besluten som togs de första dagarna efter 9 april möjliggjorde för norska folket att föra en motståndskamp mot ockupationen och bli en del av de segrande allierade. 

Svenska Dagbladets recensent skriver om filmen: Det är kompetent, storslaget och icke utan beröm godkänt, säkerligen lite extra för krigshistorierävar (som nog inte bör ha så många invändningar om skeendenas riktighet). Ros även till John Christian Rosenlunds alerta kameralins och Johan Söderqvists tjusiga musik.”

Foto: Agnete Brun.

En klar majoritet av svenska folket är för en allmän värnplikt och för att hela landet skall försvaras.

En yrkeskår har dock hela tiden varit om inte uttryckligen emot värnplikten så i alla fall ställt sig skeptisk till den. Det är det svenska Officersförbundet. I ett uttalande säger Officersförbundet om personalutredningen (som bygger på fortsatt yrkesförsvar kompletterat med pliktuttagna) att man accepterar ”i huvudsak utredningens bedömningar och förslag eftersom det behövs för Sveriges försvarsberedskap. Men förbundet vill, i likhet med personalförsörjningsutredningen, poängtera att personalförsörjningen av det militära försvaret även fortsättningsvis ska bygga på frivillighet så långt Försvarsmaktens rekryteringskraft medger.”

Officersförbundet ger här uttryck för en snäv professionell och inskränkt facklig syn på försvaret. Det är yrkesarmén som är viktigast, och det är yrkesarmén som har kompetensen.

I förbundets uttalande saknas den avgörande aspekten för försvaret som är folkförankringen och svenska folkets försvarsvilja. En yrkesarmé kan aldrig försvara hela landet och den kan inte få den djupa folkförankring som ett värnpliktsförsvar har.

Närmandet till Nato och Sveriges deltagande i det 15 år långa kriget i Afghanistan har lett till en professionalisering av försvaret – bort från de värderingar som legat till grund för det nationella försvar vi tidigare hade. Detta nya synsätt lyser igenom i Officersförbundets uttalande.

Förhoppningsvis finns det krafter inom Officersförbundet som anser att folkförsvaret och den allmänna värnplikten vore det starkaste skyddet för vårt land och som kan påverka förbundets hållning i den här frågan.

Det vore olyckligt om försvarsvännerna i vårt land också måste se Officersförbundet som en motståndare till allmän värnplikt.

Jag vill börja med en kärleksförklaring till Ljungby. Här är vackert och fint. Här bor trevliga människor.

Jag känner därför glädje och stolthet över att få stå i talarstolen i Ljungby denna FÖRSTA MAJ. Jag har under årens lopp varit här och i denna del av mitt födelselän, Kronobergs län. Många gånger. Besökt Arbetarekommuner, Folkets Hus och SSU. Första SSU-besöket ägde rum för över sextio år sedan. Jag har varit här i valrörelser och på industri- och företagsbesök. Här i Ljungby bodde en av mina bästa vänner, Rune B Johansson.

Med åren blev det många fler Ljungby-vänner i mitt liv. Fram träder på näthinnan Charles Linder, Inga-Lill Åhlander, Kenneth Henrysson och Rolf Andersson. Lars S Gustavsson, Lars Hedfors och Clas-Göran Carlsson. Ljungby-sonen, konstnären, Sven Ljungberg, har fört in Ljungby i vårt hem i Nacka. Hans litografier finns i alla våra rum. Jag lever således med Ljungby ständigt och jämt. Och det trivs jag med.

Världens viktigaste fråga idag är freden.

Längtan efter fred har nog aldrig varit starkare än nu. Vi ser dagligen ondskan och eländet på TV. I sin förtvivlan sträcker människor upp sina händer vid taggtrådsstängslen och ropar: Vi vill ha fred! Barnen i Irak och Syrien ropar i sin förtvivlan: Vi vill leva där det råder fred.

Läs mer

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har meddelat  att Nato överväger att öka sin styrka i Afghanistan på grund av det försämrade säkerhetsläget och att ett beslut ska tas före juni.

Den Nato-ledda Isaf-styrkan avslutades sista december 2014. Då skulle kriget vara över. Av detta blev ingenting. Istället har motståndet mot den USA-stödda regeringen i Kabul ökat, och talibanerna har kontroll över större områden än någonsin sedan kriget började 2001. Det krig som nu pågår är ett fortsatt interventionskrig där USA och Nato deltar med 13 000 man. Formellt skall det vara icke-stridande styrkor som skall vara rådgivare till den afghanska armén. Men USA:s och Natos styrkor har alltmer kommit att bli en aktiv del i striderna genom att bombflyg och drönare sätts in och genom att specialförband understöder regeringsstyrkorna. Om Nato ökar sina styrkor i Afghanistan betyder det att kriget ytterligare kommer att förlängas. Någon förhandlingslösning mellan de afghanska parterna är inte möjlig så länge utländska soldater finns kvar i landet.

Sverige deltar med ett 30-tal militärer i den Nato-ledda styrkan. Den saknar mandat från FN:s säkerhetsråd, och svenska regeringens hänvisning till att man är i landet på inbjudan av regeringen i Kabul håller inte folkrättsligt.

Det är hög tid att svenska regeringen äntligen avslutar vårt deltagande i detta katastrofala krig utan slut.

”Vi har hållit fast vid den obligatoriska värnplikten trots att många andra länder har slopat den. Som tur har vi gjort det. Värnplikten ger egentligen ett tvåfaldigt resultat. Utifrån sett är vår starka reserv det synligaste resultatet; Finlands armé är relativt stor i förhållande till vårt lands storlek. Det andra resultatet har att göra med samhörighet och här återgår jag till festtalet av veteranen Matti Kuusi. Än i dag lär sig finländska unga, från landet eller staden, från olika utgångslägen och med olika åsikter, att förstå varandra under den tid de fullgör sin värnplikt.

Vår starka försvarsmakt innebär att tröskeln för att angripa oss är hög. Å andra sidan är vi samtidigt en attraktiv samarbetspart.”

President Sauli Niinistö i sitt tal på nationella veterandagen 27 april 2017