Länkar

Irans brudd på grensa for uran-anrikning er ikke et brudd på atomavtalen, men et signal om at avtalens øvrige parter må handle, sier toppforsker til Klassekampen.[…]

– Iran er faktisk det eneste landet som lever opp til avtalen akkurat nå, sier Tarja Cronberg til Klassekampen.

Hun er æresstipendiat og forskningsprofessor på det svenske fredsforskningsinstituttet Sipri og tidligere finsk arbeidsminister for partiet De Grønne. I 2013 ledet hun som medlem av Europaparlamentets utenrikskomité EUs første delegasjon til Iran på seks år, som en del av atomforhandlingene.

– Uten mulighet for å gi Iran økonomiske fordeler av avtalen, forhindrer USAs sanksjoner de øvrige landene i å leve opp til sine forpliktelser. Samtidig får ikke iranerne eksportert tungtvann og anriket uran, slik avtalen krever, forteller hun.[…]

– Det står i en fotnote at dersom et land bryter avtalen, så har Iran rett til å øke beredskapslageret. Så dette er innenfor avtalens grenser. I stedet skal Irans handlinger tolkes som en trussel mot avtalens øvrige partnere om å leve opp til sine forpliktelser, mener hun. […]

Cronberg mener situasjonens alvor krever at atomavtalens resterende partnere, de tre EU-landene, Russland og Kina, nå må danne en felles front mot USAs handlinger.

– EU frykter USAs sanksjoner, Kina har sin egen handelskrig med landet, og Russlands forhold til Trump-administrasjonen er komplisert. Men det er bruk for en samlet politisk uttalelse fra samtlige av avtalens parter, sier hun. Läs artikel

Tillräcklig militär närvaro i ett marint operationsområde kan uppnås på fler sätt än vad dagens marina förband är organiserade och bemannade för. Eftersom det inte är särskilt troligt att Marinen i närtid kan förväntas växa i fråga om antalet mer flexibla kvalificerade enheter återstår att göra mer av de resurser som finns. Ett återinförande av hjälpvedettbåtar och hjälpminfartyg vore steg i rätt riktning. En komplettering med särskilda hjälpfartyg för lämnade av underhåll även till andra marina förband, i form av hjälpträngfartyg, skulle ge ännu fler fördelar.[…]

Ett upplägg skulle kunna vara organiserande av 4–6 divisioner med vardera lika många hjälpvedettbåtar och 2 hjälpträngfartyg samt 3 divisioner med vardera 2–3 mindre hjälpminfartyg. Hjälpfartygsförbanden bör vara knutna till på förhand bestämda och begränsade skärgårdsområden, för att på det sättet maximera fördelarna med lokalkännedom, geografisk täckning och samtidigt förenkla samverkan med såväl Hemvärnet som Sjöstridsflottiljerna. Rekrytering/placering av personal och planering för uttagning av fartyg bör ske utifrån samma närhetsprincip. Viss utbildning bör kunna ske i samverkan med Sjövärnskåren. I likhet med tidigare hjälpfartygsförband bör det räcka med ett minimum av utbildningsplattformar för den fredstida utbildningen. En modell kan vara att hyra in exempelvis ett par av de hjälpvedettbåtar som planeras för uttagning under någon månad per år och rotera dem mellan hjälpvedettbåtsdivisionerna. Läs artikel

Vi återger här utrikesminister Margot Wallströms förslag till Sveriges hållning till frågan om Iranavtalet: ” Regeringen anser det samtidigt djupt beklagligt att USA valt att lämna JCPOA, samt återinfört och skärpt sanktioner mot Iran” Sveriges regering säger inte att USA bryter mot FN-stadgan och folkrätten. Som kontrast mot Margot Wallströms hållning länkar vi i nästa inlägg här på  på sajten till Hans Blix  genomgång av Iranavtalet och FN-stadgan. (Utgivarna):

Inför utrikesministrarnas möte den 15 juli 2019

Margot Wallström: Förslag till svensk ståndpunkt:

Regeringen ser med stor oro på de ökade spänningarna mellan Iran och USA. Regeringen anser att EU:s fokus även fortsatt ska ligga på att förhindra att Iran lämnar den kärntekniska överenskommelsen JCPOA, som är väsentlig för att värna stabiliteten i regionen och för internationell fred och säkerhet. Fortsatt EU-enighet och tydligt politiskt stöd, även konkret och operationellt, för att skydda JCPOA
är av största vikt.
Regeringen understryker vikten av det internationella atomenergiorganet IAEA:s inspektioner och verifikation av Irans efterlevnad av JCPOA. Det är Irans ansvar att inte överskrida gränsvärdena enligt överenskommelsen. Regeringen anser det samtidigt djupt beklagligt att USA valt att lämna JCPOA, samt återinfört och skärpt sanktioner mot Iran. Läs pressmeddelandet

There is at present a risk for a full-scale US military onslaught on Iran. It makes the media and the public forget that another US onslaught has already been carried out – on the authority of the Security Council and the United Nations Charter. Both media and governments routinely state that the US has “withdrawn” from the “agreement” on the Iranian nuclear energy programme, the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA). This is misleading. The US “withdrew” from the Paris agreement on climate change, in accordance with a clause that expressly allowed for its withdrawal. This was regretted by the whole world, but it was nonetheless legal. However, China, France, Germany, Russia, the UK, US and Iran did not sign an “agreement” containing a withdrawal clause. They did not sign any document at all. Rather, after some ten years of negotiations, they came up with a joint detailed plan of action envisaging an important scaling-down and strong International Atomic Energy Agency (IAEA) inspection of Iran’s nuclear programme and the lifting of economic sanctions against Iran. […]

The mandatory provisions on the lifting of UN sanctions are like a law. They contain no lines that allow anybody to “withdraw”, but commends elaborate procedures for the handling of complaints. The US government made no use of these procedures but re-imposed extensive sanctions unilaterally. In other words, they did not “withdraw” from an agreement; they violated a Security Council decision that was legally binding. Not only that, they urged all other UN members to join them in violating the decision they were obliged to respect (under rule 25 of the UN Charter), and made it clear they were ready to use their own financial system to punish enterprises which did business with Iran, relying on the Security Council’s decision and the JCPOA to lift sanctions. What we have witnessed is, in effect, Washington purporting to replace the United Nations Security Council. And what is the world’s reaction?     Läs artikel

[…] I början av Kalla Kriget begärde ÖB Swedlund att regeringen i avskräckningssyfte skulle anskaffa atombomber. Regeringen nekade och började samtidigt kontinuerligt sänka försvarsbudgeten. Regeringen ansåg att något invasionshot inte förelåg. ÖB inledde då, som någon sorts motåtgärd och för att spara pengar, en besinningslös personalreducering inom armén samtidigt som motorisering och teknologiska åtgärder ökade. Alla förband skulle anfalla (Jfr Eisenhower). Man ville ”Skärpa bettet och kapa svansen”.

Man köpte så mycket teknik att vi inte hade råd att ta den i bruk. Taktisk/Teknisk/Organisatorisk/Ekonomisk Målsättning (TTOEM) låg som en blöt filt, en doktrin, över all taktik och blev lösen för denna gigantiska suboptimering. Arméchefen reagerade och införde ett nytt utbildningssystem, VU 60. Men detta system blev alldeles för krångligt och dyrt. Det avskaffades. /Försvarsmakten omskapades i realiteten till en miniatyrkrigsmakt för offensiv krigföring. Den leddes autokratiskt och kallades säkerhetspolitik./ De sju militärbefälhavarna, som sedan VK 2 hade uppgift att defensivt försvara sina markterritorier, försattes i en svår situation, men löste den efter förmåga. Deras försvar ingav viss respekt tack vare att man betonade att det var de värnpliktiga soldaterna – inte stridsvagnar, fartyg och flygplan – som försvarade territoriet. Vi hade en reell demokrati.

År 1966 – mitt under Kalla Kriget – påbörjades en omorganisering av försvarsmakten från att ha bestått av sju markoperativt anpassade militärområden till att bli fyra säkerhetspolitiskt agerande stormilon. Dessa fyra stora milon hade geografiskt utstakade gränser. Men de avsågs bara vara krigsskådeplatser, slagfält där operationer skulle genomföras. De sades vara trösklar som skulle avskräcka från angrepp. De kan liknas vid rinkar för proffsboxare. Det var teknokratiska kraftmätningar som var intressant, inte det territoriella försvaret. Dessa kraftmätningar arrangerades efter förebilder från Eisenhowers krig i Europa. Kraftmätningarna blev lokala duellstridssituationer där vi alltid var i underläge. Försvarsministern signalerade att det är bättre att förekomma än att förekommas och anfall sades vara det bästa försvar. Vi förde säkerhetspolitik med trösklar, inte försvarspolitik. Dessa kraftmätningar bidrog till uppfattningen att allmän värnplikt inte kan tillämpas för förband som har säkerhetspolitiska uppgifter. […]

När vi nu skall organisera ett totalförsvar bör det göras för den strategi och de operativa förfaranden som faller ut av Jean Baptistes tvåhundraåriga försvarspolitik och som har det politiska målet: ”Sverige skall som alliansfri, demokratisk nation vara en försvarad fredsbevarande zon i norra Europas. Landets försvarsmakt skall vara så stark att den kan bjuda uthålligt motstånd i hela landet”. Läs artikel

På måndag, den 8 juli inleder drygt 12 000 rekryter sin tjänstgöring i kontingent 2/19. Största delen, nästan 10 000 rycker in vid arméns truppförband och marinen tar emot omkring 1 700 nya rekryter. De övriga fördelas mellan flygvapnets och gränsbevakningens truppförband.[…]

Beväringstjänstgöringen består av utbildningsperioder, med inledande soldatens grundutbildning för att sedan framskrida dynamiskt mot utbildningens huvudmålsättning, krigstida förmåga och uppgifter.

Tjänstgöringen inleds med den åtta veckor långa grundutbildningsperioden. Under de första veckorna får beväringarna lära sig grunderna i att på ett säkert sätt verka som enskild soldat och stridspar. Grundutbildningsperioden är till innehåll och genomförande identisk vid alla utbildningsgrenar. Under grundutbildningsperioden utvärderas också lämplighet för special- och ledarskapsutbildningen och de första konditionstesten genomförs. Läs artikel

The White House strategy of “maximum pressure” is backfiring in the most dangerous way possible.

President Trump says he wants to make sure Iran never acquires nuclear weapons. His policy, however, is having the opposite effect: It is giving Tehran a powerful incentive to go nuclear, while at the same time making it increasingly difficult for the United States to prevent that. On Monday the official Iranian news agency announced that the country had breached the limits for enriched uranium imposed on it by the 2015 international agreements.

Indeed, American policy toward Iran over the past year makes it clear that Iranian leaders were foolish not to develop a nuclear deterrent in the early 2000s. Läs artikel

Ramping up uranium enrichment was an inevitable response to US moves. A resolution is possible if the president changes course.[…]

Next, in an unprecedentedly aggressive action, the Trump administration has imposed sanctions on Iran’s ultimate source of authority according to its constitution, namely the supreme leader Ayatollah Ali Khamenei. Just as in the US the president has the authority to determine the general trajectory of foreign policy, the supreme leader in Iran is the one who sets the foreign policy of that country. Let’s not forget it was the supreme leader who allowed direct negotiation with the US over the nuclear issue in the first place. By sanctioning Ali Khamenei, Trump has effectively killed off any chance of diplomatic rapprochement so long as he is in office. And it is not only the political leadership of Ali Khamenei that is relevant here; he is also a religious scholar with millions of Shia Muslim followers – not just in Iran, but Iraq, Pakistan, Afghanistan, India, Bahrain and elsewhere.

In addition, last week, the treasury secretary Steven Mnuchin said the Trump administration was looking to levy penalties against Iran’s foreign minister, Javad Zarif, who trained in the US and is one of the most distinguished career diplomats in Iran’s recent history. Zarif has been compared to the popular prime minister Mohammad Mossadegh, who nationalised Iran’s oil industry and was deposed in 1953 in a coup organised by Britain and the US. Sanctioning Zarif is a mistake if the US ever wants to reengage with Iran, because he is in charge of the diplomatic channels that would be necessary to resolve this crisis. […]

It has now also announced it will enrich uranium above the 3.67% limit specified by the deal. In addition, the Iranian president, Hassan Rouhani, has told his cabinet that the Arak reactor will be restored to its original design which, it was claimed, would be able to produce plutonium. It is crucial to note that this is the first time Iran has contravened the JCPOA. Ever since the Trump administration withdrew last year, Iran has been patiently waiting for the other parties involved in the nuclear agreement to honour their commitments, but the only outcome was the intensifying of pressures and sanctions.  Läs artikel

[…] Our interventionist policies in Afghanistan and Iraq were aimed at making other nations—with far different cultures, histories, and political traditions—into liberal democracies mirroring ours. Before that, in the 1990s, we sought to impose our values upon the Balkans. Or consider the symbolic gesture of flying rainbow LGBTQ pride flags at our embassies, a tradition that became routine in 2011 (until this year), when then-secretary of state Hillary Clinton proclaimed that “gay rights are human rights” and encouraged U.S. diplomats to push countries with different conceptions of sexual ethics to adopt America’s own. Moreover, the American government has often partnered with international organizations that seek to radically transform traditional societies in Africa and elsewhere, often for the worse. […]

More than two years ago, Theresa May, speaking before Republican politicians in Philadelphia, declared that Britain and America would never again invade foreign countries “in an attempt to make the world in their own image,” and pledged not to repeat the “failed policies of the past.” This is the kind of conservative, restrained policy that should guide our decisions on the world stage. America is not a secular version of the Catholic Church, but one nation among many. Läs artikel

Storbritanniens ambassadör Kim Darroch kritiserade starkt Donald Trump i ett diplomatmeddelande. Den brittiska dagstidningen Daily Mail offentliggjorde meddelandena.

I meddelandet till utrikesministeriet målade Darroch upp en bild av Trump som inkompetent, osäker och okunnig. Han varnade också den brittiska regeringen för att Trumps karriär kan sluta på ett skamfullt sätt. Dessutom målade han upp en bild av det Vita husets interna gräl som ”knivslagsmål”.

Storbritanniens utrikesministerium sade till CNN att fastän ambassadörens synpunkter inte är den brittiska regeringens ståndpunkt förväntas de vara ärliga i bedömningen av landets politik.

Utrikesministeriet har bekräftat att meddelandet är äkta. Läs artikel

[…] Bjässen i öster har i århundraden varit ett högst påtagligt säkerhetshot för Finland. Det gör att även det traditionella försvaret är högprioriterat. Gränsen mot Ryssland är 130 mil lång. Händelserna på Krim och i östra Ukraina är inget som avfärdas.– Andra länder i västvärlden och även EU har ändrat uppgifterna för sina försvar, men inte vi. Vårt första uppdrag är att försvara Finlands territorium, fastslår den finländska försvarsmaktens planeringschef, brigadgeneral Vesa Virtanen. Han hymlar inte om vad Finlands värnpliktiga utbildas till. Finland kan mobilisera 280 000 soldater – fler än vad de övriga nordiska länderna klarar av tillsammans.– Vi är som en igelkott. Det är ett litet djur, men björnen äter inte igelkotten för den har något som skyddar den. Och angriper den så ska det kosta mer än det smakar, säger Virtanen. […]

Hela samhället ingår i försvarsplanerna, där stor vikt läggs på civilförsvaret och samarbetet mellan olika myndigheter. Kustbevakning, polis, brandkår och militär finns alla med när de inresta Brysselkorrespondenterna får ta en kort tur i Helsingfors hamn för att åskådliggöra hur alla arbetar tillsammans.– Det nationella försvaret är allas uppgift i Finland, säger Vesa Virtanen stolt. Läs artikel

Under torsdagen stoppade brittiska marinsoldater en iransk oljetanker utanför Gibraltar, ett fartyg som man misstänker fraktar råolja till Syrien vilket strider mot EU:s sanktioner. Britternas agerande nu får beröm från USA:s särskilde säkerhetsrådgivare John Bolton.