Länkar

For øjeblikket drøfter den danske regering muligheden for at deltage i en fælles militær oprustning i Den Persiske Golf sammen med England og USA.

Man overvejer at sende et dansk krigsskib til Golfen for at beskytte den internationale trafik gennem Hormuzstrædet, hvor der for nylig er blevet opbragt et britisk skib, efter at England havde opbragt et iransk skib ved Gibraltar.

Begge dele er et led i den stadig voksende konflikt mellem USA og Iran efter Trumps opsigelse af den internationale aftale med Iran om handel for atomkontrol.[…]

Og hvad kommer alt dette så Grønland ved?

Ifølge National Research Councils rapport fra 2012, bestilt af det amerikanske Senat, ’Making Sense of Ballistic Missile Defense’, fremgår det, at især mulige raketangreb på USA fra Iran og Nordkorea var baggrunden for ønsket om den daværende udbygning af det amerikanske missilskjold.

Det fremgår ligeledes, at mens angreb fra Nordkorea ikke vil passere Grønland, fordi de kommer fra den anden side af kloden, vil det modsatte gøre sig gældende for raketter sendt mod USA fra Iran. Hvis ikke det lykkes USA at skyde disse ned, inden de forlader radardækningen fra de amerikanske baser i Aserbajdsjan og England, vil det være op til radaren over Grønland at sørge for målretningen af ”det tredje skud”, som det hedder i rapporten. Sidste chance, hvis også det mislykkes, er skud radarstyret fra Maine, USA. […]

Dette krævede særlige udbygninger af de radarer, som allerede fandtes. Derfor anbefalede rapporten det amerikanske Senat at afsætte penge til at opgradere radarsystemerne på en række baser.

Det er præcis, hvad der er sket på Thule Air Base gennem den seneste række år. Dette kom først frem for nogle år siden i et amerikansk tv-interview med den øverstkommanderende officer på Thulebasen.[…]

Hvis det mest ulykkelige derfor skulle ske, nemlig at konflikten mellem USA og Iran udvikler sig til en regulær krig, kan vi risikere, at Grønland vil blive en aktiv del af slagmarken, som i dag hverken begrænser sig til jorden, himlen eller havet, men nu også inddrager rummet over os alle. Läs artikel

​Tyskland vil ikke være med i en USA-ledet marinestyrke i Persiabukta, men vil heller la EU-observatører overvåke skipstrafikken der. – Men det vil nok ganske sikkert ta noe tid å overbevise EU om dette, sier Tysklands utenriksminister Heiko Maas ifølge NTB. Maas understreker at det er snakk om en observatørstyrke, ikke en væpnet eskorte av skip slik USA har bedt sine allierte om å bidra til. Den tyske regjeringen har tidligere gjort det klart at den ikke støtter opp om president Donald Trumps harde linje overfor Iran, men slår ring rundt atomavtalen som USA trakk seg fra i 2018. Storbritannia sier derimot at de vil være med på en USA-ledet styrke som skal vokte skip på ferden gjennom Hormuzstredet. Läs artikel

USA vill att Sverige ska delta i en internationell insats för att skydda fartygstrafiken i Hormuzsundet, rapporterar SVT.

Den svenska regeringen tvekar – och har ännu inte informerat oppositionen om att Sverige redan förra veckan fått en inbjudan att delta. […]

USA bjuder in Sverige att delta i den militära insatsen, rapporterar SVT på torsdagskvällen. Den amerikanska ambassaden i Stockholm har framfört inbjudan både till utrikesdepartementet och försvarsdepartementet, men regeringen har ännu inte gett besked.

– Vi har kontakt i stort sett dagligen med de olika parterna, också med Stena. Vi vill att spänningen ska minska och inte öka. Frågan analyseras i regeringskansliet, säger utrikeshandelsminister Ann Linde (S) till SVT. […]

Frågan om den internationella skyddsstyrkan ska tas upp på onsdag i ett möte i Bahrain där Sverige ska delta. Också Storbritannien och USA deltar i mötet.

EU-länder som Frankrike och Tyskland är skeptiska till de förslag som presenteras om aktion kring Hormuzsundet. De vill försöka minska spänningen i förhållandet till Iran med diplomatiska medel. Läs artikel

Sveriges deltagande i en internationell styrka i Hormuzsundet är fortfarande ett frågetecken. Nu har Försvarsmakten sett över sina förutsättningar för ett eventuellt deltagande.
– Det presenterar vi för den politiska ledningen för att man ska kunna fatta beslut, säger Försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén till SVT Nyheter.

USA har forflyttet tre P-8A Poseidon overvåkingsfly til Andøya for å styrke en pågående klappjakt på en av Russlands nye hypermoderne ubåter, som for tiden opererer i Barentshavet eller Nordatlanteren.

De tre maritime patruljeflyene (MPA) fra den amerikanske marinen US Navy ankom Andøya søndag. Forsyninger og sonarbøyer ble flydd inn dagen før, får Aldrimer.no opplyst fra fastboende på Andøya.

Årsaken til forflytningen er at det norske Forsvaret ikke har tilstrekkelig kapasitet til å alene stå for ubåtjakten i nord på vegne av NATO. De norske P-3 Orion-flyene fra 333 Skvadron/133 Luftving på Andøya har lenge slitt med å gjennomføre mange nok operative tokt. USA er derfor hyppige gjester på Andøya flystasjon, spesielt under avviklingen av den norske fellesferien hver sommer, men også i perioder med høyt aktivitetsnivå hos den russiske Nordflåten.

En forsvarskilde opplyser at den russiske Nordflåten er i gang med eller om kort tid er forventet å innlede en større marineøvelse i Barentshavet. Det russiske forsvarsdepartementet og pressekontoret til Nordflåten har foreløpig ikke frigitt noe informasjon om den angivelige øvingsaktiviteten. Men det er kjent at deler av Nordflåten for øyeblikket deltar i en russisk marineøvelse i Østersjøen.

Men i tillegg skal USA ha en ytterligere og enda mer spesifikk grunn til å rykke inn. Läs artikel

Iran told European powers on Monday it would further reduce compliance with its 2015 nuclear deal in about a month’s time if they were still failing to protect it from crippling U.S. sanctions, reimposed after Washington exited the deal. […]

European signatories to the deal have so far been helpless to prevent U.S. President Donald Trump trying to force Iran to accept stricter limits to its nuclear activity and regional behavior by strangling its vital oil trade.

Iran has threatened to block all energy exports out of the Strait of Hormuz, through which a fifth of global oil traffic passes, if it is unable to sell oil as promised by the 2015 deal in exchange for curbing its uranium enrichment program.

“With the continuation of the inaction of the Europeans in carrying out their commitments (to the nuclear deal) … Iran will take a third step (in reducing commitments) in approximately one month,” said Behrouz Kamalvandi, spokesman for the Atomic Energy Organization of Iran. Läs artikel

Iran and Russia will hold joint military drills in the Persian Gulf later this year as part of a classified agreement to expand cooperation between the two nations.

Iranian Navy Rear Admiral Hossein Khanzadi said Sunday the agreement with the Russian Defense Ministry was signed last week in Moscow, Iran’s state-run PressTV reported. […]

TASS reported that Khanzadi visited Russia in late July. While the location of the exercises has not been confirmed, Iran said activity could be conducted in the Strait of Hormuz as well as the northern part of the Indian Ocean. Läs artikel

US Navy har nå tre P8 Poseidon overvåkingsfly på Andøya. Hvorfor de er her er det foreløpig ingen i Forsvaret som kan svare på.

– Vi kan bekrefte at flyene er på Andøya, er alt VOL får opplyst hos pressetalsmann Sigurd Tonning-Olsen ved Forsvarets operative hovedkvarter (FOH) i Bodø. Flyene ankom Andøya søndag. […]

Om flyene er på Andøya i forbindelse med en ny øvelse eller er her på grunn av russisk ubåt-aktivitet ute i havet, får vi kanskje svar på i morgen.

Personell-situasjonen ved 133-luftving og 333-skvadronen har flere ganger vært tema, og også diskutert i Stortinget. Det er flere ganger hevdet at når USA sender fly til Andøya er det fordi det norske Forsvaret ikke klarer å løse sine overvåkingsoppgaver. Läs artikel

Britain said on Monday that it would join a US-led naval security mission in the Strait of Hormuz, where Iran’s seizure of merchant vessels has raised tensions with the West. Earlier, Iran’s foreign minister lambasted recent US financial sanctions against him, calling the move a ”failure” for diplomacy. […]

Under övning Nordanvind 19 truppförde jag som plutonchef en pansarskyttepluton tillhörande en av I19:s mekaniserade bataljoner. Min pluton bestod delvis av tidvis tjänstgörande soldater (T-soldater), alltså deltidssoldater, men även kontinuerligt anställda soldater (K-soldater). Kompaniet i sin helhet utgjordes av en stomme med T-soldater men ett antal K-soldater tjänstgjorde vid kompaniet under övningen. Här diskuteras några av de viktigare lärdomar jag gjorde under övningen. Inlägget bygger delvis från en text på Twitter och delvis ett inlägg jag gjort på ett annat forum. Mina erfarenheter och tankar behöver ställas i ljuset av den nivå jag jobbar på, plutonsnivån. Det innebär att jag kommer att ha en uppfattning av hur det är på lägsta nivån men att jag kanske inte har lika god insikt på den högre nivån.

Stridsfordon 90 är som bekant framtaget för Norrlandsbrigaderna och det märks tydligt. Ett flertal gånger har jag varit helt övertygad om att jag är på väg mot att köra fast i myren och därmed bli skyldig en tårta till bärgargruppen, men gång på gång visar fordonet att jag har helt fel. Trots myr, djup snö och eländig terräng körde jag aldrig fast under övningen. Denna framkomlighet blev en enorm fördel gentemot vår fiende trots att dessa har en nyare version av CV90. Vår förmåga att komma upp i flank och i allmänhet kunna nyttja terräng där de inte kan röra sig gjorde att vi kontinuerligt kunde överraska vår fiende och därmed fick strida på våra villkor. De få gånger jag fick tekniska problem med vagnen så löste min besättning i regel problemen genom egna reparationer och löste inte besättningen detta så kunde våra mekaniker på kompaniet med enkelhet lösa problemen. […]

Min erfarenhet är att vi trots vår numerära underlägsenhet gjorde mycket väl ifrån oss och att vi har goda förutsättningar för att kunna strida på hemmaplan. Vårt aggressiva sätt att strida är en fördel. Med det sagt är vår största nackdel dels numerären men även vår egen verktygslåda. Vår brigad i norr behöver dels växa i antalet enheter men behöver också utöka sin verktygslåda. Slutligen vill jag tro att den vilja som finns i Norrland kommer att vara direkt avgörande för vår moral och för våra framgångar. Läs artikel

[…] Folk som liksom jag har så svårt att tolka skeendena i Mellanöstern kan få ledning av Patrik Paulov, före detta utrikeschef på tidningen Proletären, som i boken Syriens tystade röster, Karneval förlag, ger åtminstone några kraftfulla ledtrådar. Kanske är Paulov partisk till Bashar al-Assads förmån. Det kan jag inte bedöma. Men Paulov ger ett annorlunda perspektiv som jag sedan 2011 längtat efter att få presenterat.

En sak som förbryllat mig är vem som egentligen stridit mot president Bashar al-Assad. Den officiella linjen i västerlandet har varit att det syriska folket i den arabiska vårens anda reste sig mot förtryckaren Assad. Men vem det syriska folket är har jag aldrig fått kläm på. Att jihadister i olika förklädnader och under olika täcknamn figurerat har varit tydligt, men dessutom har det talats om en liberal och allmänt västvänlig opposition mot Assad som fått enorma mängder stöd från USA (dock att vapnen oroväckande ofta tycks ha hamnat hos jihadisterna).[…]

Paulov menar på, som det verkar, stabila grunder att misslyckandet i Irak vid pass år 2006 föranledde ett skifte av strategiska doktriner i Washington:

Enligt den nya inriktningen är det inte längre al-Qaida som är huvudfienden i Mellanöstern. I stället är det ”shiaextremismen” i form av Iran, libanesiska Hizbollah, irakiska Sadrrörelsen och Syrien som anses utgöra det verkligt stora hotet mot USA.

Detta är sensationellt. al-Qaida låg bakom, tror man i alla fall, anfallen mot USA den 11 september 2001 vilket var startskottet för USAs moderna mellanösternpolitik. Fem år senare ska USA alltså ha utsett det sunnitiska al-Quaidas fiende shiiterna till sin egen huvudfiende och förvandla al-Quaida och Muslimska brödraskapet till ett slags allierade.

Inför amerikanska senatens kommitté för utrikesrelationer ska dåvarande utrikesminister Condoleezza Rice ha talat om ”en ny strategisk inriktning” och påpekat vikten av att separera ”reformisterna” i Mellanöstern från ”extremisterna”:

Enligt Rice tillhörde de sunnitiska staterna som Saudiarabien de reformvänliga, moderata krafterna i regionen medan Iran, Syrien och Hizbollah tillhörde gruppen extremister som valt destabiliseringens väg.

Problemet med Bashar al-Assad, enligt detta synsätt, var inte att han var grym och korrupt i allmänhet – i den mån han faktiskt var det; Paulov tvivlar och tror inte ens på att han låg bakom de uppmärksammade gasattackerna mot civilbefolkningen – utan att han tillhörde shiaextremismen. Jag tror inte att svensk politik någonsin hängt med i dessa svängar. Läs artikel