Redaktionen

I år 2017 fyller Finland 100 år som självständig nation. Det ska firas och uppmärksammas på många olika sätt, både i Finland och utomlands. Finlands ambassad i Stockholm intervjuar kändisar i Sverige som berättar öppenhjärtigt om sitt (hemliga) förhållande till Finland. ”Finland i mitt hjärta” med försvarsminister Peter Hultqvist, var så goda!

2. Vad kan Finland lära sig av Sverige?

I försvarssamarbetet kan Finland lära sig vikten av att hålla fast vid ett fungerande system för personalförsörjning.

3. Vad kan Sverige lära sig av Finland?

Uthållighet, realism och att inte göra förändringar för dess egen skull.

4. Vem är din favoritfinländare? Varför?

Gustaf Mannerheim som lotsade Finland genom den svåraste av alla prövningar och därmed lade grunden till Finlands självständighet. Läs artikel

Finland ligger högst i topp vad gäller försvarsviljan i Europa. Vi är mer krigstokiga än både Ryssland och Sverige. Men vad beror det på?

Enligt en undersökning är 74 procent av finländarna redo att gå ut i krig för att försvara fosterlandet. Undersökningen är gjord av Gallup International år 2015.

I undersökningen ligger Turkiet på andra plats på 73 procent medan Ukraina är det tredje mest försvarsvilliga landet i Europa på 72 procent. Ryssland är på fjärde plats på 59 procent. Enligt undersökningen är 55 procent av Sveriges befolkning beredda att gå ut i krig.

Varför är just Finland så krigstokigt?..

Den finska försvarsviljan påverkas både av vår historia och samtid.

– Det finns en stolthetsaspekt över att vi har överlevt, trots våra krig. Och den här tanken förs vidare i dag av olika organisationer som har med försvarsmakten eller försvarsandan att göra.

Bland annat veteranorganisationerna är starka föreningar i Finland.

– Vi tar del av en hel del åsikter som stöder den allmänna värnplikten, och som stöder tanken om att ha ett starkt försvar, säger Laura…

Laura Kolbe menar också att den finska försvarsviljan kan kopplas till vår relation till statsmakten. En nation behöver känna att det dom har är värt att försvara.

– Det har också att göra med att uppfattningen om staten Finland. Staten ses fortfarande som en positiv angelägenhet, alltså värd att försvaras. Läs artikel

…Although an armed attack directly at Sweden is unlikely, the Russian behaviour in the Baltic Sea and elsewhere has increased the risk for crisis and incidents involving military means and we cannot rule out armed attacks in the future.

This is why Sweden has decided on a new orientation for our defence and security policy. After years of cuts in defence spending and a focus on international operations, parliament decided in June 2015 to substantially increase defence spending and to refocus the Armed Forces towards national defence…

Well-equipped and well trained personnel are of utmost importance for building military capability. Since the abolishment of the conscription in 2009, the armed forces have had enormous problems recruiting personnel to fill its ranks. At the moment we lack around 800 active soldiers and over 6 000 reservists. In order to stabilise the personnel situation, the Swedish government commissioned an inquiry in the end of 2015 to look into how a modernised conscription could complete the volunteer recruitment. Its directives pointed out the Norwegian and Danish systems for inspiration…

The other pillar of the new defence policy is to deepen and strengthen defence cooperation with other countries and organisations in the region. Sweden will remain a military non-aligned country. It is a security doctrine that is distinct, well known and well respected.

It is from the position of military non-alignment Sweden is deepening its defence cooperation with others. The Nordic cooperation is central in this strategy. Our countries face similar security challenges and we share many security interests and positions. Ours is an important geostrategic region and the Nordic defence cooperation, as well as the cooperation with the Baltic states, contributes to a peaceful development and it raises the threshold for military conflicts and incidents in our region in the long term. Läs talet

I en tid där förutsättningarna för den europeiska säkerheten förändras blir den säkerhetspolitiska dialogen och samarbetet mellan grannländer allt viktigare. Vi stärker därför våra bilaterala relationer och vidareutvecklar vårt försvarssamarbete, skriver försvarsministrarna Ine Eriksen Søreide och Peter Hultqvist.

En av Norges och Sveriges främsta säkerhetspolitiska uppgifter är att främja regional säkerhet och stabilitet. Vi måste vara förberedda om kriser och incidenter skulle uppstå i våra närområden. Våra gemensamma säkerhetsintressen illustreras tydligast med våra länders behov av att säkra sjötransporter och knutpunkter – en betydande del av den svenska och norska importen går till exempel via Göteborgs hamn…

Det förstärkta svensk-norska samarbetet kompletterar såväl det nordiska samarbetet inom Nordefco som vårt samarbete med Nato, FN och EU. Samarbetet bygger på gemensamma värderingar och tro på en ordning baserad på internationell rätt. I slutet av november, vid ett möte i Oslo, enades försvarsministrarna om en rad åtgärder för att stärka försvarssamarbetet mellan länderna…

Ytterligare exempel på nya möjligheter till samarbete inom ramen för det nordiska försvarsamarbetet, är avtalet som gör det enklare för de nordiska ländernas militära försvar att verka på varandras sjö-, luft- och landområden i fredstid. Säker kommunikation mellan de nordiska länderna är också upprättat och vi fördjupar samarbetet inom luftlägesinformation. Vi samarbetar också med de baltiska länderna. Detta bidrar till att stärka säkerheten i vår region och minskar risken för att militära incidenter ska inträffa. Läs artikel

För två veckor sedan publicerades regeringens nya livsmedelsstrategi där regeringen identifierar flera syften med att skapa en strategi för livsmedelsförsörjningen. Ett av syftena som nämns är en minskad sårbarhet i livsmedelskedjan, även om det i strategin snarast får karaktären av en positiv bieffekt…

Livsmedelstrategin tar tyvärr inte tag i den nationella livsmedelsproduktionens stora vikt för en nationell försörjningsberedskap för kris och krig, där landet av någon anledning blivit avskuret från yttre livsmedelsförsörjning. Istället ligger strategins fokus huvudsakligen på klimatmål och jobb. Sverige har idag en självförsörjningsgrad på 50 % och trenden är mig veterligen fortsatt sjunkande i och med svåra förhållanden för lantbrukarna (Lantbrukarnas Affärstidningen menar på 0 % p.g.a. beroendet av utländska insatsvaror som t.ex. gödningsmedel). Än värre är att just-in-time-samhället innebär att ingen av livsmedelsgrossisterna håller något lager som räcker mer än några enstaka dagar…

Till syvende och sist handlar det för politiken nu om att uppbåda handlingskraften att fatta beslut. Utan ett civilt försvar spelar det ingen roll hur mycket pengar man lägger på det militära försvaret. Läs blogginlägget

Försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) anser att uppbåden kunde omfatta även kvinnorna.

Många invänder mot att statsminister Stefan Löfven besöker Iran. Det är ändå rätt att åka till Teheran, säger Hans Blix, som har varit utrikesminister, chef för FN:s atomenergiorgan IAEA och för FN:s vapeninspektion i Irak.

– Det är vad de flesta andra europeiska länder har gjort, vi ligger ju snarast längre bak i kön. Vi har ju tidigare varit i Saudiarabien, så det är inget problem för balansens skull att också åka till Iran. Och potentiellt finns ju möjligheter för svenska företag där, Scania har ju varit stora där.

De flesta EU-sanktionerna mot Iran är lyfta efter att kärnteknikavtalet skrevs på, och viktigast var de som riktades mot den för Iran viktiga oljeexporten…

– Det verkar inte som om amerikanerna rakt av kommer hävda att Iran bryter mot kärnenergiavtalet, utan man kommer att till punkt och pricka, på ett hårdhänt sätt, se till att avtalet följs. Men det de fäster sig vid främst är medeldistansraketerna (som ska kunna bära eventuella kärnstridsspetsar, DN:s anm.) USA påstår att Iran bryter mot en FN-resolution, men i själva verket är det inget bindande krav man bryter mot, utan en uppmaning. Det kommer att användas som ursäkt för att lägga på olika ekonomiska sanktioner. Läs artikel

Militär alliansfrihet är det bästa sättet att sköta Finlands försvar, anser nästan 40 procent i en enkät som Reservistförbundet låtit göra.

Det näst populäraste alternativet är EU:s militära samarbete och en utveckling av det. Ungefär en fjärdedel av dem som deltog i undersökningen anser att det här är det bästa alternativet.

Tolv procent skulle välja en försvarsallians med Sverige och elva procent medlemskap i Nato som bästa alternativ. Nio procent tog inte ställning till hur Finland borde ordna sitt försvar.

De som deltog i undersökningen fick bara välja ett svarsalternativ. Drygt tusen personer deltog. Läs artikel

I september 2015 förnekade försvarsministern offentligt all kännedom om att Storbritannien skulle vilja ha med Sverige i Joint Expeditionary Force (JEF) – den styrka som under detta år ska vara Natos Very High Readiness Joint Task Force (VJTF). En snabbinsatsstyrka som inom 48 timmar – på order av Natos ÖB – ska kunna utplaceras och efter beslut av Natoländerna sättas in i strid.

Förnekandet tedde sig märkligt mot bakgrund av att det i regeringens försvarsproposition stod att ”Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten i norra Europa”. Joint Expeditionary Force nämns inom parentes som ett exempel. Förnekandet tedde sig än märkligare när det avslöjades att det sedan ett halvår tidigare på Försvarsdepartementet fanns en hemlig promemoria skriven av Mats Danielsson, försvarsattaché vid ambassaden i London. Vid fråga uppgav han att det fanns en pågående dialog om vad det här innebär för Sverige. Nu kan man dock få ta del av information där samma försvarsminister uttalar klart intresse av att Sverige ska gå med i JEF. Mot bakgrund av att JEF ska vara Storbritanniens bidrag till Natos spjutspetsstyrka, som alltså efter beslut av ÖB – Natos ÖB – kan utplaceras och efter beslut av Natoländerna – inte Sveriges regering eller riksdag – kan sättas in i strid, är detta intresse klart oroväckande.

Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist: Hur avser ministern, vid ett svenskt deltagande i JEF, att hantera detta dilemma? Läs dokumentet