Den svenska regeringen överväger nu att ansluta Sverige till en snabbinsatsstyrka, JEF, under brittiskt överkommando och med deltagande av övervägande Nato-stater (Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Nederländerna och Norge förutom Storbritannien). Det låter sannerligen olycksbådande.
Enligt Storbritanniens försvarsminister Sir Michael Fallon (nedan) är det klart att denna forna imperiemakt ska spela den ledande rollen. Övriga europeiska stater av militär betydelse faller utanför. Fallon talar om de ingående staterna som ”allierade”. Hur kan då ett militärt alliansfritt land som Sverige (och eventuellt Finland som också har fått en inbjudan att ingå) ens reflektera över ett sådant engagemang? Det framgår mycket tydligt av intentionerna att detta ska vara en interventionsstyrka av internationellt slag, inriktad på att lösa kriser utanför det egna området, och det strider alldeles klart mot den nuvarande målsättningen med det svenska försvaret att detta ska ha ett nationellt fokus. En operativ samverkan med Nato-insatsen i Afghanistan som modell har föresvävat arkitekterna till denna expeditionskår. Horribelt!
Tyskland, som står Sverige mycket nära i det europeiska samarbetet, har som bekant varit mycket återhållsamt med krigiska insatser av förebådad natur. Sveriges regering bör lyssna mycket noga på vad den tyska regeringen har att säga om detta. Den minimala försvarskraft som Sverige förfogar över får inte plottras bort på globala äventyr.
Förvarsminister Fallons uttalande om snabbinsatsstyrkan kan läsas här.