Redaktionen

…Although an armed attack directly at Sweden is unlikely, the Russian behaviour in the Baltic Sea and elsewhere has increased the risk for crisis and incidents involving military means and we cannot rule out armed attacks in the future.

This is why Sweden has decided on a new orientation for our defence and security policy. After years of cuts in defence spending and a focus on international operations, parliament decided in June 2015 to substantially increase defence spending and to refocus the Armed Forces towards national defence…

Well-equipped and well trained personnel are of utmost importance for building military capability. Since the abolishment of the conscription in 2009, the armed forces have had enormous problems recruiting personnel to fill its ranks. At the moment we lack around 800 active soldiers and over 6 000 reservists. In order to stabilise the personnel situation, the Swedish government commissioned an inquiry in the end of 2015 to look into how a modernised conscription could complete the volunteer recruitment. Its directives pointed out the Norwegian and Danish systems for inspiration…

The other pillar of the new defence policy is to deepen and strengthen defence cooperation with other countries and organisations in the region. Sweden will remain a military non-aligned country. It is a security doctrine that is distinct, well known and well respected.

It is from the position of military non-alignment Sweden is deepening its defence cooperation with others. The Nordic cooperation is central in this strategy. Our countries face similar security challenges and we share many security interests and positions. Ours is an important geostrategic region and the Nordic defence cooperation, as well as the cooperation with the Baltic states, contributes to a peaceful development and it raises the threshold for military conflicts and incidents in our region in the long term. Läs talet

I en tid där förutsättningarna för den europeiska säkerheten förändras blir den säkerhetspolitiska dialogen och samarbetet mellan grannländer allt viktigare. Vi stärker därför våra bilaterala relationer och vidareutvecklar vårt försvarssamarbete, skriver försvarsministrarna Ine Eriksen Søreide och Peter Hultqvist.

En av Norges och Sveriges främsta säkerhetspolitiska uppgifter är att främja regional säkerhet och stabilitet. Vi måste vara förberedda om kriser och incidenter skulle uppstå i våra närområden. Våra gemensamma säkerhetsintressen illustreras tydligast med våra länders behov av att säkra sjötransporter och knutpunkter – en betydande del av den svenska och norska importen går till exempel via Göteborgs hamn…

Det förstärkta svensk-norska samarbetet kompletterar såväl det nordiska samarbetet inom Nordefco som vårt samarbete med Nato, FN och EU. Samarbetet bygger på gemensamma värderingar och tro på en ordning baserad på internationell rätt. I slutet av november, vid ett möte i Oslo, enades försvarsministrarna om en rad åtgärder för att stärka försvarssamarbetet mellan länderna…

Ytterligare exempel på nya möjligheter till samarbete inom ramen för det nordiska försvarsamarbetet, är avtalet som gör det enklare för de nordiska ländernas militära försvar att verka på varandras sjö-, luft- och landområden i fredstid. Säker kommunikation mellan de nordiska länderna är också upprättat och vi fördjupar samarbetet inom luftlägesinformation. Vi samarbetar också med de baltiska länderna. Detta bidrar till att stärka säkerheten i vår region och minskar risken för att militära incidenter ska inträffa. Läs artikel

För två veckor sedan publicerades regeringens nya livsmedelsstrategi där regeringen identifierar flera syften med att skapa en strategi för livsmedelsförsörjningen. Ett av syftena som nämns är en minskad sårbarhet i livsmedelskedjan, även om det i strategin snarast får karaktären av en positiv bieffekt…

Livsmedelstrategin tar tyvärr inte tag i den nationella livsmedelsproduktionens stora vikt för en nationell försörjningsberedskap för kris och krig, där landet av någon anledning blivit avskuret från yttre livsmedelsförsörjning. Istället ligger strategins fokus huvudsakligen på klimatmål och jobb. Sverige har idag en självförsörjningsgrad på 50 % och trenden är mig veterligen fortsatt sjunkande i och med svåra förhållanden för lantbrukarna (Lantbrukarnas Affärstidningen menar på 0 % p.g.a. beroendet av utländska insatsvaror som t.ex. gödningsmedel). Än värre är att just-in-time-samhället innebär att ingen av livsmedelsgrossisterna håller något lager som räcker mer än några enstaka dagar…

Till syvende och sist handlar det för politiken nu om att uppbåda handlingskraften att fatta beslut. Utan ett civilt försvar spelar det ingen roll hur mycket pengar man lägger på det militära försvaret. Läs blogginlägget

Försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) anser att uppbåden kunde omfatta även kvinnorna.

Många invänder mot att statsminister Stefan Löfven besöker Iran. Det är ändå rätt att åka till Teheran, säger Hans Blix, som har varit utrikesminister, chef för FN:s atomenergiorgan IAEA och för FN:s vapeninspektion i Irak.

– Det är vad de flesta andra europeiska länder har gjort, vi ligger ju snarast längre bak i kön. Vi har ju tidigare varit i Saudiarabien, så det är inget problem för balansens skull att också åka till Iran. Och potentiellt finns ju möjligheter för svenska företag där, Scania har ju varit stora där.

De flesta EU-sanktionerna mot Iran är lyfta efter att kärnteknikavtalet skrevs på, och viktigast var de som riktades mot den för Iran viktiga oljeexporten…

– Det verkar inte som om amerikanerna rakt av kommer hävda att Iran bryter mot kärnenergiavtalet, utan man kommer att till punkt och pricka, på ett hårdhänt sätt, se till att avtalet följs. Men det de fäster sig vid främst är medeldistansraketerna (som ska kunna bära eventuella kärnstridsspetsar, DN:s anm.) USA påstår att Iran bryter mot en FN-resolution, men i själva verket är det inget bindande krav man bryter mot, utan en uppmaning. Det kommer att användas som ursäkt för att lägga på olika ekonomiska sanktioner. Läs artikel

Militär alliansfrihet är det bästa sättet att sköta Finlands försvar, anser nästan 40 procent i en enkät som Reservistförbundet låtit göra.

Det näst populäraste alternativet är EU:s militära samarbete och en utveckling av det. Ungefär en fjärdedel av dem som deltog i undersökningen anser att det här är det bästa alternativet.

Tolv procent skulle välja en försvarsallians med Sverige och elva procent medlemskap i Nato som bästa alternativ. Nio procent tog inte ställning till hur Finland borde ordna sitt försvar.

De som deltog i undersökningen fick bara välja ett svarsalternativ. Drygt tusen personer deltog. Läs artikel

I september 2015 förnekade försvarsministern offentligt all kännedom om att Storbritannien skulle vilja ha med Sverige i Joint Expeditionary Force (JEF) – den styrka som under detta år ska vara Natos Very High Readiness Joint Task Force (VJTF). En snabbinsatsstyrka som inom 48 timmar – på order av Natos ÖB – ska kunna utplaceras och efter beslut av Natoländerna sättas in i strid.

Förnekandet tedde sig märkligt mot bakgrund av att det i regeringens försvarsproposition stod att ”Sverige aktivt bör söka deltagande i bilaterala och multilaterala samarbeten i norra Europa”. Joint Expeditionary Force nämns inom parentes som ett exempel. Förnekandet tedde sig än märkligare när det avslöjades att det sedan ett halvår tidigare på Försvarsdepartementet fanns en hemlig promemoria skriven av Mats Danielsson, försvarsattaché vid ambassaden i London. Vid fråga uppgav han att det fanns en pågående dialog om vad det här innebär för Sverige. Nu kan man dock få ta del av information där samma försvarsminister uttalar klart intresse av att Sverige ska gå med i JEF. Mot bakgrund av att JEF ska vara Storbritanniens bidrag till Natos spjutspetsstyrka, som alltså efter beslut av ÖB – Natos ÖB – kan utplaceras och efter beslut av Natoländerna – inte Sveriges regering eller riksdag – kan sättas in i strid, är detta intresse klart oroväckande.

Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist: Hur avser ministern, vid ett svenskt deltagande i JEF, att hantera detta dilemma? Läs dokumentet

NATOs etterretningsapparat er bekymret over manglende tilgang på etterretning fra NATO-medlemmene Latvia og Litauen. Også Sverige og Finland er svært tilbakeholdne med hva landene deler med forsvarsalliansen av informasjon fra Østersjøområdet…

I tillegg til Litauen og Latvia skal også Sverige og Finland være svært tilbakeholdne med å dele etterretning med NATO, forteller velinformerte kilder.

«Foreløpig er svenskene tettere knyttet til USA enn til NATO», konstaterer en NATO-kilde, som ikke kan stå fram offentlig fordi vedkommende ikke har anledning til å uttale seg på vegne av forsvarsalliansen.

Swedish military spokesman Philip Simon.:

«Dette er ikke noe vi kjenner til. Samarbeidet med både NATO og USA fungerer utmerket», svarer pressesjef Philip Simon i den svenske Försvarsmakten i en skriftlig kommentar…

USA pleier imidlertid meget tette bilaterale relasjoner med alle de tre baltiske landene. Det betyr at en del etterretningsopplysninger fra Latvia og Litauen finner veien bare til USA og ikke nødvendigvis inn i NATO-systemet. Läs artikel

Två regementen i Värmland utbildade tusentals värnpliktiga. Brigadmuseum i Karlstad berättar om Sveriges militära utveckling och beredskap under det kalla kriget.
– Nu gäller det att få kontur på den nya hotbilden, säger Björn Tomtlund, Värmlands regementes siste chef…

2017 är det Hemvärnet som står för militära aktiviteter i Värmland.

Med facit i handen är Thomas Lövgren kritisk till den nedmontering som successivt skedde av det svenska militära försvaret från 1950-talet. 37 armébrigader utspridda över hela landet blev 0 vid millenieskiftet. I Värmland utbildades tusentals värnpliktiga varje år och enheterna i Karlstad och Kristinehamn sysselsatte under många år tillsammans närmare 1 000 personer.

– Man skulle önska att det funnits mer långsiktighet. Riva ner går fort, men bygga upp är oerhört kostsamt. Vi skulle haft kvar mer av infrastrukturen och dragit ner på människor.

Thomas Lövgren kan sin historia och påminner om att Sverige efter första världskrigets slut la ner halva försvaret. Efter andra världskrigets slut sa Tage Erlander att försvaret aldrig skulle rustas ner så igen.

– Nu är vi där igen. Men ingen kunde förutspå att vi skulle hamna där vi är i dag för bara några år sedan, exempelvis att ryssen är ett hot igen. Även om vi inte ska överdriva just det hotet, säger Björn Tomtlund. Han och Thomas Lövgren följer med intresse debatten om den svenska upprustningen. Läs artikel

…Under våren överlämnar vi sju redogörelser. Den försvarspolitiska redogörelsen blir klar denna månad. Redogörelsen är koncis och realistisk. Tryggandet av ett trovärdigt och självständigt försvar också under de närmaste decennierna kräver att man under flera regeringsperioder förbinder sig till omfattande materielanskaffningar. Anskaffningarna infaller under åren 2019–2031. Vi kommer inte att ställa de stora anskaffningarna mot finansieringen av service och förmåner. Det har varit andan också i de diskussioner som förts mellan ordförandena för riksdagsgrupperna. Läs  statsministerns redogörelse