It’s time America explored how to end the multiple wars it has helped cause since 2001, rather than dropping more bombs, Patrick Cockburn, Independent

Moan about Trump all you like, but his approach to Syria was always much more realistic than Hillary Clinton’s. ‘You are fighting Syria, Syria is fighting Isis, and you have to get rid of Isis,’ he said during his election campaign. ‘Now we’re backing rebels against Syria, and we have no idea who these people are’

War-whoops and loud applause from foreign policy establishments and their media supporters have greeted President Trump’s missile strike in Syria, the dropping of the world’s largest non-nuclear bomb on Afghanistan and the dispatch of a naval task force in the direction of North Korea.

This spurt in belligerence over the last week has as much to do with domestic American politics as any fundamental new development in the rest of the world. Trump needed to defuse the accusation that he was too close to President Putin and too tolerant of a Russian ally like Bashar al-Assad. The resort to military action was largely in keeping with the old Pentagon saying that “defence policy ends at the water’s edge”, meaning that it is politics inside, not outside the US, which is the real decision-maker.  Läs artikel

Joint Expeditionary Force (Jef) har inget med nationellt försvar att göra, Lars-Gunnar Liljestrand

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist har tidigare i år tillbakavisat påståendet att Sverige fått inbjudan att delta i den brittiskt ledda insatsstyrkan Joint Expeditionary Force (Jef) men att man undersöker, tillsammans med Finland, vad ett deltagande skulle innebära. (Dagens Nyheter  5/2)

Hultqvist såg vissa fördelar med Jef:

”– Det kan ge ökad militär förmåga, ge ett bidrag i ett europeiskt sammanhang för att skapa stabilitet och säkerhet och fördjupa Sveriges utbyte med andra nationer i säkerhetsfrågor.

– JEF är ju inte en Natostyrka, utan ett brittiskt initiativ och en brittiskt ledd verksamhet. Det innebär att vi kan delta, men vi har inget åtagande att delta i operationer. Utan i den delen är det beslut som fattas från fall till fall. Så det finns en tydlig rågång mellan Jef och Nato. Försöker man få det till att det är en Natostyrka är man ute med felaktig information.”

I Svenska Dagbladet (14/4) uppges att Försvarsmakten har gett sin syn på Jef till förvarsministern, där man ser fördelar med ett svenskt deltagande – ”positiva effekter”, skriver SvD utan att närmare  ange vilka annat än ”relevant träning och övning”.

Läs mer

Gerillaoptionen – en bokanmälan, Anders Björnsson

Den finske arméofficeren Marko Palokangas har bearbetat sin doktorsavhandling om olika typer av gerillaaktiviteter i Finlands krig och krigsplanering under 1900-talet och gett ut den på engelska. Boken bör bli ett värdefullt tillskott till den militärteoretiska diskussionen allmänt sett, och den levererar också värdefulla argument för behovet av ett försvarssystem som innefattar hela folket eller så stora delar av det som möjligt.

Irreguljär krigföring med mindre styrkor som opererar utan övergripande befäl, utan att möta fienden ansikte mot ansikte men slå första hand mot hans bakre delar och gärna bakom hans linjer har utövats långt tillbaka i historien. Den ingår i viss mån den folkliga legendfloran, men uppmärksamhet bland fackfolket fick den under 1800-talet som såg uppkomsten av massarméer och nationell befrielsekamp. Idén om folkbeväpning kan också sägas bygga på erfarenheterna från sådana former för att bekämpa en fiende.

På finsk mark förekom gerillastrider i rätt stor omfattning under kriget mot Ryssland 1808–09, och det var också en taktik som användes under det blodiga inbördeskriget på våren 1918, då Finland stod utan en egen här. Med tyskutbildade jägarsoldater som deltog på den vita och segrande sidan blev lättrörliga trupper som använde sig av olika slag av försåt en modell för krigföring i den armé som byggdes upp i det självständiga Finland. Gerillaaktiviteter integrerades i en försvarsmakt av mer traditionellt snitt, närmast som en fjärde försvarsgren.

Läs mer

Unika robotskjutningar vid övning på Gotland, forsvarsmakten.se

Under förra veckan genomförde Livgardets 12:e motoriserade skyttebataljon stridsutbildning med skarp ammuntion på Gotland. Granatkastare, mintjänst och inte minst tillämpad skjutning med Robot 55 har genomförts – något som inte gjorts i Försvarsmakten på många år.

Under förra veckan genomförde Livgardets 12:e motoriserade skyttebataljon stridsutbildning med skarp ammuntion på Gotland. Granatkastare, mintjänst och inte minst tillämpad skjutning med Robot 55 har genomförts – något som inte gjorts i Försvarsmakten på många år.

Det är Robottroppen som övar. Just i idag, i det här övningsmomentet, ska de skjuta skarpt med Robot 55 – en stor projektil som skjuts från bandvagnen och går att fjärrstyra in mot det mål man vill träffa…

Delar ur Livgardet har varit på plats tillsammans med Skaraborgs regemente på Gotland sedan i februari och har både genomfört skarpa uppgifter och övat på skjutfältet. Nu är snart perioden över och facklan lämnas över till Luftvärnsregementet tills den permanenta stridsgruppen är på plats i sommar. Läs artikel

Tungt militärt besök väntas till Gotland, svt.se

Den amerikanske generalen och arméchefen David G Perkins besöker Gotland den 18:e april.
”Han vill gärna komma och besöka just Gotland”, säger Therese Fagerstedt, presskontakt på Försvarsmakten.

På tisdag kommer en amerikansk delegation ledd av David G Perkins till Gotland. Besöket är en del av det bilaterala samarbetet med USA. De tas emot av den svenske arméchefen generalmajor Karl Engelbrektson, samt brigadgeneral Anders Callert.

– För ett tag sedan var Estlands överbefälhavare här. Det är en del av utbytet som Sverige har med andra länder. Man kommer prata om Gotland och Sveriges strategiska betydelse i Östersjöregionen, säger Therese Fagerstedt. Läs artikel

Trump: Nato är inte längre föråldrat, dn.se

Donald Trump försäkrar åter att USA ger sitt fulla stöd till försvarsalliansen Nato. Detta efter ett möte med Natochefen Jens Stoltenberg i Vita huset på onsdagen.

Under en gemensam presskonferens återkom USA:s president åter till frågan om att medlemsländerna måste betala en större del av sin budget till det egna försvaret och menade att flera länder har skulder till försvarsalliansen.

Så sent som i januari kallade Donald Trump Nato för ”föråldrat”, något han nu ändrat åsikt om:

Jag sa att det var föråldrat. Det är inte längre föråldrat, sa Trump på onsdagen.

Enligt Trump är det framför allt Natos inställning till kampen mot terrorism som har ändrats under de senaste månaderna. Läs artikel

Finlands Natopartnerskap, finlandnato.org

…Finlands Natopartnerskap styrs av regeringsprogrammet samt de nationella utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska riktlinjerna. I enlighet med dem bedriver Finland ett långsiktigt och ömsesidigt gynnsamt samarbete med Nato…

Då samarbetet mellan Finland och Nato fördjupas bör man beakta att partnerskapssamarbetet inte inbegriper några säkerhetsgarantier eller skyldigheter enligt artikel fem i Washingtonfördraget. Finland avgör, utgående från sina egna premisser, vilket slag av partnerskapssamarbete Finland deltar i.

I statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse 2016 stipuleras att Finland inte tillhör någon militär allians. Samtidigt påpekas det i redogörelsen att den samstämmighet som uppnås genom samarbete bidrar till att det inte uppstår några praktiska hinder för ett eventuellt medlemskap i alliansen. Finland ger också noggrant akt på förändringar i sin säkerhetsmiljö och behåller möjligheten att ansöka om medlemskap i Nato. Läs artikel

Försvarsmaktens samlade luftförsvarsförmåga, svar av försvarsminister Peter Hultqvist (S) på skriftlig fråga, riksdagen.se

Lena Asplund har frågat mig hur jag ser på betydelsen av det flygburna radarsystemets framtid och om jag avser att i närtid verka för att beslut tas om dess vidmakthållande.

Flygvapnet har två radarspanings- och ledningsflygplan av typen S 100D/ASC 890 organiserade i Transport- och specialflygdivisionen. Systemet används för att upptäcka flygplan, fartyg eller andra föremål på stora avstånd och är betydelsefullt i förvarningshänseende samt för att Försvarsmakten ska ha en god luft- och sjölägesbild.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov (dir. 2016:110). Utredaren ska bland annat bedöma möjligheterna att omhänderta materielinvesteringar som berör kritiska omsättnings-, nyanskaffnings- eller uppgraderingsbehov samt beskriva vilka konsekvenser som följer av de föreslagna materielprioriteringarna. Utredarens förslag ska ligga till grund för Försvarsberedningens analys, men kommer vid sidan av Försvarsmaktens underlag också att vara ett betydelsefullt underlag för regeringens prioritering av anvisade medel under återstoden av försvarsinriktningsperioden. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2018. Läs hela svaret

Schulz opposes ’two percent’ Nato goal, euobserver.com

Martin Schulz, the centre-left contender to become Germany’s next chancellor, said he would not pursue policies to achieve an increase of defence spending as agreed with Nato allies.

Schulz said the long-term goal of reaching a defence budget of two percent of gross domestic product (GDP), would mean that Germany would increase military spending by at least €20 billion in the coming years.

“That can definitely not be the goal of a government led by me,” said Schulz at a press conference on Monday (10 April)…

Germany, the EU’s largest member state, is planning to spend €37 billion on defence in 2017, which amounts to around 1.2 percent of the country’s GDP.  Schulz’ main rival, chancellor Angela Merkel of the centre-right CDU party, has said Germany feels “obliged to reach this goal” of two percent defence spending. “We will do everything we can in order to fulfil this commitment,” Merkel said in February, at the Munich Security Conference.

But the centre-left social-democrats, who have been in a coalition with Merkel’s CDU and its sister party CSU since 2013, have recently been railing against the Nato pledge, despite them being in government when it was agreed…

Dalibor Rohac, a research fellow at the American Enterprise Institute, recently noted that if Germany earmarked just over two percent of its GDP on defence, it would outspend Russia and become the world’s fourth-largest military power. Läs artikel

Stoltenberg før møtet med Trump: Vil holde NATO utenfor Syria, vg.no

Jens Stoltenberg tror ikke at Donald Trump vil trekke NATO med seg inn i Syria.
Onsdag kveld norsk tid møter NATO-lederen – Jeg vil være meg selv, sier NATO-lederen foran sitt aller første møte med USAs president onsdag kveld norsk tid.

Stoltenberg avviser alle spekulasjoner om uforutsigbarhet fra den nye amerikanske ledelsen når det kommer til NATO og kjernespørsmålet, felles sikkerhet:

– Det vi har opplevd så langt er entydige og sterke utsagn fra hele den nye amerikanske administrasjonen, om at de ønsker et sterkt NATO og et NATO som bidrar mer i kampen mot terror. NATO handler om sikkerhet, og der mener jeg budskapet et tydelig, sier Stoltenberg i Washington. Läs artikel

”Låt oss samarbeta med Ryssland mot terrorismen”, Sven Hirdman, svt.se

”President Putin har framfört sina kondoleanser till den svenske kungen för vad som hänt i Stockholm. Samtidigt har man från rysk sida klagat på att Sverige i praktiken avvisar allt samarbete med Ryssland”, skriver Sven Hirdman.

De två centrala frågorna i svensk säkerhetspolitik är förhållandet till Ryssland och till NATO. De har ett nära samband.

För några dagar sedan förövades ett fruktansvärt terrorbrott i Stockholms centrum. Den misstänkte förövaren är enligt uppgift en medborgare i Uzbekistan i före detta Sovjetunionen. Ett liknande terrordåd genomfördes en vecka tidigare i Sankt Petersburg av en kirgiz, också från Centralasien. På rysk sida har man lång erfarenhet av terrordåd i sitt eget land, inklusive av dåd med ursprung i Centralasien. President Putin har framfört sina kondoleanser till den svenske kungen för vad som hänt i Stockholm. Samtidigt har man från rysk sida klagat på att Sverige i praktiken avvisar allt samarbete med Ryssland.

Den svenska opinionen är den mest rysslandskritiska i hela Västeuropa. Många svenska politiker och ledarskribenter använder Ryssland som ett tillhygge för att påverka opinionen till förmån för ett svenskt medlemskap i NATO. Det är anmärkningsvärt att de politiker och ledarskribenter som förespråkar svenskt medlemskap av NATO inte vill inse konsekvenserna av sitt förslag…

Den nuvarande militära inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken i konfrontation med Ryssland, vilken förordas av många debattörer, är att slå huvudet i väggen och leder inte till något gott vare sig i den nuvarande situationen av ett nytt slags kallt krig eller vid en fortsatt kall fred. Än mer obegripligt är att just i Sverige med sina långa fredstradition så har krigshysterin blivit som störst.

Under de senaste 25 åren har osäkerheten om Sveriges säkerhetspolitik blivit stor såväl i förhållande till den inhemska opinionen som vad gäller utlandets syn på Sverige. En sådan osäkerhet gagnar inte ett litet land som Sverige. Vi vill inte att andras felbedömningar skall styra vår politik. En uppryckning och mer realism behövs i den svenska debatten.

Vi kan inte agera som Groucho Marx: ”Gillar Ni inte mina principer, har jag andra”. Läs artikel

Norge och Nato, Anders Björnsson

Kommentar till artikel i Klassekampen 30 mars 2017 ”Fanga i Nato feudalismen”av Oddbjørn Magne Melle,
professor emeritus i historie

I slutet av 1940-talet fördes förhandlingar om ett skandinaviskt försvarsförbund mellan officiella representanter för Danmark, Norge och Sverige. De blev resultatlösa. Det var särskilt partisekreteraren i Det Norske Arbeiderparti som satte käppar i hjulet. Sveriges statsminister Tage Erlander och hans utrikesminister Östen Undén tog utgången som ett svårt nederlag, politiskt och personligt.

Finland, uppbundet av Sovjetunionen i Vänskaps-, Samarbets- och Biståndspakten, var av naturliga skäl inte indraget i dessa diskussioner.

Norge och även Danmark valde istället den andra option som stod till förfogande, nämligen medlemskap i Atlantpakten (Nato). Detta sågs av flera framträdande norrmän som en naturlig följd av den orientering över Nordsjön och sedermera Atlanten som hade varit en grundbult i i Norges utrikes förbindelser sedan Napoleonkrigen, då Norge – som lydstat till Danmark – tvangs in i kontinentalblockaden mot Storbritannien, med svält och andra umbäranden för det norska folket.

Läs mer