utvald

Texten är ett tal jag höll på ”En dag med Moberg” i Långasjö 2016. Det publicerades 2017 i Vilhelm Mobergsällskapets (VMS) skriftserie nr 13.

”hava vi tillförene gjort veterligt… våra undersåtar som vid gränsen bo, icke skola hava samröre eller bruka umgänge med fäderneslandets fiender, vid livsstraff och vår högsta vrede och onåd. Likväl förnimma vi att undersåtarna i Möre och Värends härader nedre i Småland bedriva förrädiska stämplingar med de danske…

De hava svurit oss troskap men äro oss ideligen till förfång och skada… På det att ett sådant förräderi må bliva avskaffat skola vi verkställa räfst… vårt räfstetåg skola… strängeligen rannsaka och bestraffa förrädarehopen… Vi hava visat alltför stor långmodighet och fördragsamhet med detta Förrädareland!” s 278

Detta citat ur ett brev från Gustav Vasa kan väl tänkas ha gett titeln till boken Förrädarland, Vilhelm Mobergs sista roman (1967).

Denna bok har betytt mycket för mig under senare år, jag har haft anledning att citera ur den när jag i olika sammanhang talat om krig och fred.

Men boken har flera sidor: 

* Det är en historisk skildring av böndernas liv på 1500-t början, inte minst bröllopsnattens vånda, samvaron man – kvinna, m.m.

* Vackra naturskildringar och vallflickan Ingelas funderingar kring samvaron med en man

* konflikten mellan katolska och lutherska läran, där Moberg ger en positiv skildring av katolska kyrkan men även av dess brister, fr.a. avlatshandeln.

* Också en skildring av den gode herden, d.v.s. präster som söker tjäna folket

* Men fr.a. en glödande protest mot krigets våld i allmänhet och anfallskriget i synnerhet

För mig är boken också ett bra ex. på hur Vilhelm Moberg, under sina sista 10 år i livet, hittar tillbaka till sin ungdoms radikalism, till sin uttalade samhällskritik, till kampen mot den ekonomiska och politiska överheten. Detta fortsatte sen i Min svenska historia och Otrons artiklar. Därför kommer jag att göra utblicker till dessa och andra böcker.

Läs mer

Albert och Silvia, ett schweiziskt par, äger en gård i Björkhult, nära sjön Immelns nordspets. De har en djurbesättning som håller pensionärerna sysselsatta: höns till husbehov, hästar, nötkreatur, tre grisar (svarta) av den sällsynta Linderödsrasen. Vid sidan om driver de ett B&B. Jag gör en övernattning hos dem, och det blir en fin kvällssittning med en av deras vänner, Tommy Gustavsson på Ängaholms Gård och hans hustru bördig från Leipzig.

Ett lustfyllt ”blandsamtal” på tyska och Göingemål.

Makarna har båda varit lärare. Sylvia var under många år kommunstyrelseordförande i en kanton, Albert – till utbildningen konstruktör – ledde en skytteförening där. Sådana skytteföreningar ingår i det militära försvaret i ett land där alla män har ett vapen hängande på väggen i sina hem. Man är skyldig att varje år visa sin skjutskicklighet. Den som missar uppställda mål skickas på träning, säger han.

Här talar vi om medborgerlig trygghet förstås, långt ifrån all gängkriminalitet.

Läs mer

”Om t.ex. den ryska marinen inte klarar av att genomföra en landstigning mot Ukraina trots att det endast är ca 300 km fågelvägen mellan Sevastopol och Odessa, och trots att Nato inte har sjöoperativ dominans i Svarta havet, hur ska den klara av att genomföra en kustinvasion mot Sverige m.h.t. att det är ca 700 km fågelvägen mellan St. Petersburg och Stockholm, och när Östersjön domineras av Nato? Och om Ryssland inte klarar av att genomföra luftlandsättningar i grannlandet Ukraina, och knappt klarar av att underhålla sina förband i Ukraina landvägen, hur ska man kunna genomföra en strategisk luftlandsättning mot Sverige och dessutom underhålla de luftlandsatta styrkorna?”

En nyutkommen bok av förre statssekreteraren i norska utrikesdepartementet Henrik Thune, Strengt fortrolig (J. M. Stenersen Forlag 2023) handlar enligt underrubriken om Norges hemmelige forsøk på å stanse krigen i Libya. Omslaget utgörs av ett collage med samtida fotografier av den franske presidenten Nicolas Sarkozy, den brittiske premiärministern David Cameron, Libyens ledare överste Muammar al-Gaddafi, den norske utrikesministern (numera statsministern) Jonas Gahr Støre samt den amerikanska utrikesministern Hilary Clinton.

Läs mer

Wagnergruppens statskuppsförsök i Ryssland under midsommarhelgen visar på ett parodiskt sätt, hur sårbar en krigsmakt blir, om den förlitar sig på lejd soldatesk. Denna är oregerlig, den tar inga nationella hänsyn och fungerar endast som spjutspets i offensiva, illegala företag. Den ställer sig utanför lagen och destabliserar.

Inte bara den ryska staten har använt sig av privatarméer. Förenta staterna anlitade firman Blackwater, vars personal både i Irak- och Afghanistankrigen gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser.

Yrkeskrigare skapade för övrigt osäkerhet i Europa under flera hundra år. Uppbåd och utskrivningar räckte inte. Man behövde mobilisera utomstatliga resurser. I Sverige lades uppbörd av skatter och tullar under 1600-talet, stormaktstiden, i privata händer. Det finansiella nettot blev negativt. Underslev var inbyggt i systemet. Kronan blev fattigare. Avdankningen av yrkesmördare tärde i hög grad på statshushållet.

I det militära blev folkbeväpning svaret på bristerna i fosterlandsförsvaret (indelningsverket, de värvade – opålitliga – regementena). Folkarmén skulle möta en fiende, men inte angripa honom. Man skulle avvärja, inte avskräcka. Svenska krigsföretag under 1700-talet var i sig avskräckande, men inte mot en fiende (som oftast stod pall) utan mot den egna befolkningen. Tillgångarna hade behövts för annat, för rikets modernisering och uppbyggnad. Detta blev sedan Bernadottelinjen.

Läs mer

Vi återpublicerar här ett inlägg från 30 januari 2019.

”Alla stater har en armé, sin egen eller någon annans.” Denna tes brukar tillskrivas Mao. Det går dock inte att belägga att så är fallet. Men Mao kunde mycket väl ha satt den på pränt. Det han faktiskt skrev innebar ju detsamma. Mao var naturligtvis långt ifrån först. Härvidlag kan man söka sig mycket långt tillbaka i tiden. Men vi begränsar oss nu till en relativt tidig föregångare, som övertygande formulerade denna grundläggande sanning och som dessutom tog den på allvar och arbetade för dess förverkligande, nämligen Niccolò Machiavelli (1469–1527):

”Om alltså Ni och Ert hus vill fortsätta som dessa framstående furstar, vilka befriade sina länder, är det framför allt nödvändigt att Ni förser Er med en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag, ty man kan inte få trognare, sannare och bättre soldater. Även om var och en av dem är en god soldat blir de bättre när de sammanförs och om de kommenderas av sin egen furste och om han visar att han uppskattar dem och bekymrar sig om dem. Man måste alltså anskaffa sådana trupper för att kunna försvara sig mot utlänningar med en duglig, helt italiensk här.”

Läs mer

Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023, Allvarstid, presenterades den 19 juni.

I regeringens direktiv står det att erfarenheter från Rysslands anfallskrig mot Ukraina skall ägnas särskild uppmärksamhet. Utifrån detta skall beredningen bedöma konsekvenser för försvars- och säkerhetspolitiken och då bland annat följderna av ett Nato-medlemskap.

Beredningen skriver att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas och att den ”antagonistiska hotbilden mot Sverige är bred och blir alltmer komplex”. De hot man räknar upp är otillbörlig informationspåverkan, desinformation med mera.

Slutsatsen blir att Sverige försvaras bäst inom Nato och att svensk försvarspolitik skall utformas för att hantera hot från Ryssland.

Försvarsberedningen beskriver omfattande åtaganden för Sverige vid ett Nato-medlemskap: att kunna sätta in trupp i en rad länder i närområdet och vidare i en vidsträckt region från Arktis till södra Östersjön. Svenska värnpliktiga skall kunna kommenderas till insatser utanför landets gränser.

Omvärlden

Rysslands aggressiva agerande och brott mot folkrätten innebär att den säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde och övriga Europa försämrats kraftigt jämfört med bedömningarna i förra rapporten, Värnkraft, 2019.

Trots kriget i Ukraina har Ryssland aviserat en militär ambitionshöjning i Sveriges närområde med en kraftig ökning av antalet förband i området kring Karelen och Kolahalvön.

Läs mer

I Försvarsberedningens rapport ”Allvarstid” som lämnades till regeringen under måndagen nämns värnplikten på ett ställe:

”Värnplikten kommer fortsatt utgöra grunden för Försvarsmaktens framtida personalförsörjning. Svenska förband med värnpliktiga blir en del i Natos kollektiva försvar i enlighet med artikel 3 och 5 i nordatlantiska fördraget.”

Innebär detta att värnpliktiga vid ett svenskt medlemskap i Nato skulle bli tvungna att delta i alliansens militära operationer utomlands? Beredningens ordförande Hans Wallmark besvarade en fråga om detta (DN 19/6):

”Ni är i beredningen eniga om att det ska gå att skicka svenska värnpliktiga att försvara andra Natoländer?

– Ja, därför att vårt försvar bygger till en väsentlig andel på värnpliktiga. Ska vi vara trovärdiga som Natomedlem i att också kunna bistå andra då måste vi ju kunna bistå med det vi har. Även Finland, Norge och Estland använder sig av värnpliktiga.”

Svaret är okunnigt. På finska försvarsministeriets hemsida anges följande:

”Finland kommer inte heller i framtiden att sända beväringar på riskfyllda utländska uppdrag och inte heller kommendera reservister till sådana. Till Natouppgifter utanför Finland sänds endast avlönad personal och frivilliga reservister.”

Detta har även varit den svenska Försvarsmaktens hållning. På den här sajten har vi redovisat de regleringar som gäller.

Frågan är emellertid föremål för en statlig utredning som förväntas lägga fram ett förslag i höst. Försvarsberedningens illavarslande inställning indikerar vad som är att vänta.

USA:s angrepp mot Afghanistan den 7 oktober 2001 har inte lett till ny folkrätt.

Direkt efter attentaten den 11 september 2001 antog FN:s säkerhetsråd två resolutioner som manade staterna till åtgärder mot internationell terrorism men som inte gav uttryckligt mandat att använda militärt våld.

Det var istället den amerikanska kongressen som den 18 september gav presidenten närmast fria händer att genomföra det som George W. Bush kallade kriget mot terrorismen.

Det var en fullmakt för presidenten att använda alla nödvändiga medel mot de stater, organisationer eller personer som han bestämmer har planerat, bemyndigat eller hjälpt till att genomföra attentaten för att hindra sådana stater, organisationer eller personer från att i framtiden genomföra sådana attentat mot USA.

Läs mer

”For det fjerde er våbenkøb et politisk yderst vanskeligt område at navigere i. Danmarks alliancer med NATO og derigennem USA betyder, at vi har en klar interesser i at bruge de samme våbensystemer som vores nærmeste allierede. Med F-35 flyene – og før det F-16 flyene – indebærer det en omfattende træning af piloter i USA og garanti for reservedele og vedligeholdelse over mange år. Som et lille land har Danmark naturligvis store interesser i at dele systemer med vores stærkeste allierede. Men det betyder også, at Forsvaret låser sig til bestemte teknologier udviklet i ganske få lande. Dermed bliver Danmark endnu mere afhængigt af skiftende politiske prioriteringer hos vores nærmeste allierede. Det kan berøve det danske forsvar muligheden for at handle rationelt på våbenmarkedet, fordi vi politisk har mistet vores manøvrerum.”

Ole Helby Petersen, professor, ph.d. og leder, Center for Forskning i Offentligt-Privat Samspil (Berlingske.dk)

Den 7 juni presenterade norska försvarschefen sin långtidsrapport för försvarets utveckling 2025–2031, Trygghet i usikre tider.

Det är militärens (Fackmilitära rådet, FMR) syn på försvarets utveckling och denna rapport utgör ett komplement till försvarskommissionens rapport som tagits fram av stortingsledamöter och försvarsexperter och som vi tidigare kommenterat. Båda rapporterna skall ligga till grund för Stortingets beslut senare i år.

I Norge har det under senare tid förts en intensiv debatt om försvaret och dess inriktning. Kritiker till den nuvarande linjen har menat att landet alltmer tappat förmågan att föra en självständig försvarspolitik utifrån vad som bäst gynnar Norge. Man har hävdat att neddragningen särskilt av landstyrkorna och det avtal som ger USA nästan fullständig suveränitet över fyra baser innebär att landets säkerhetspolitik i långa stycken ligger i händerna på främmande makter.

Samtidigt som Norge förlitar sig mer och mer på USA växer en oro över att USA långsiktigt kan vara på väg att prioritera ned Nato och försvaret av Europa för att istället inrikta sig på en kraftmätning och konfrontation med Kina.

Läs mer

Sveriges ansökan om medlemskap i Nato motiverades av regeringen med behovet att få hjälp med att försvara landet.

Redan tidigt framkom dock att USA och Nato i första hand såg Sverige som ett transiteringsland och uppmarschområde för insatser i Östersjöområdet och Arktis. Vid statsminister Magdalena Anderssons besök i Washington i slutet av april förra året framförde USA kravet att Sverige skulle medverka i insatser i Östersjöområdet och i Arktis.

Mycket av försvaret planeras nu för att säkra mottagandet av Nato-styrkor i enlighet med värdlandsavtalet.

Läs mer