Den norska försvarskommissionens rapport Forsvarskommisjonen av 2021— Forsvar for fred og frihet,som publicerades den 3 maj, tar upp behovet av att stärka försvaret utifrån framtida säkerhetspolitiska hot. I rapporten föreslås en ökning av försvarsutgifterna med 40 miljarder per år under en tio-årsperiod.
Kommissionen består av stortingspolitiker, kommunpolitiker och försvarsspecialister. Man har haft uppdraget från regeringen att bedöma säkerhetssituationen i ett 10–20 års perspektiv.
Återkommande i rapporten är att Norges beroende av USA:s militära stöd vid ett angrepp kvarstår under överskådlig tid. Samtidigt reser man tvivel kring om USA på längre sikt kommer att vara villigt att riskera krig för Norge, då man alltmer vänder sig mot Stilla havsregionen och rustar sig för konfrontation med Kina.
Norge och stormaktspelet kring Arktis
Många bedömare har pekat på att USA inte vill låsa fast sig vid försvar av Europa och har vägrat att gå med på permanenta baser i Polen och i Baltikum, trots upprepade krav från dessa länder.
Det kan därför tyckas motstridigt att USA tvingat igenom att få tillgång till fyra permanenta baser i Norge. Men i det fallet handlar det inte om amerikansk närvaro för att skydda Norge. Det är tre flygbaser och en flottbas, och dessa kommer att kunna användas främst i rustningskapplöpningen med Ryssland i Arktis, där det handlar om att säkra vardera stormaktens strategiska kärnvapenresurser. I rapporten beskrivs utvecklingen i Arktis:
”Dette øker viktigheten av adgang til Atlanterhavet for russiske strategiske og taktiske ubåter som operer fra sine baser på Kola. Slik overlapper et russisk ønske om tilgang til Atlanterhavet for undervannsoperasjoner med NATOs behov for sjøkontroll i norske havområder. Denne dynamikken er gjenstand for kontinuerlige operasjoner og høy prioritet blant kjernevåpenstatene på alliert side.”
Norges läge nära baserna på Kolahalvön gör att landet riskerar att dras in i stormaktspelet i norr. Man skriver att Norges geografiska läge gör landet sårbart och kan utsättas för press och aggression. Det geografiska läget gör att Norge i mindre grad än andra småstater kan hålla en låg profil vid ändringar i den regionala säkerhetssituationen.
Markstyrkor på undantag
Några amerikanska markstyrkor på permanenta baser i Norge för landets territoriella säkerhet är det inte fråga om, vilket oroat många bedömare i Norge som vi tidigare kommenterat.
Utifrån det perspektivet tar rapporten upp nödvändigheten av att Norge i större utsträckning bör stå på egna ben även om man inte sträcker sig så långt som att plädera för ett territorialförsvar för hela landet.
Det är fortfarande militär hjälp utifrån som är huvudlinjen, men nu tar man även upp att Sverige och Finland skall, tillsammans med Norge, bilda ett nordiskt block för gemensamt försvar i norr.
De stora militära satsningar som rapporten förespråkar rör i huvudsak flyg (F-35 och övervakningsflygplanet P-8 Poseidon), flotta (nya ytfartyg och nya u-båtar) och luftvärn. Det norska försvaret skall inriktas mot sjöförsvar och kustnära försvar. Det är i linje med kraven från USA och Nato att Norge skall övervaka och patrullera havsområdena i Nordatlanten, Norska havet och Barents hav. I rapporten sammanfattas inriktningen:
”Forsvaret bør i et 10–20-årsperspektiv være en av de ledende nasjonene i NATO på maritime operasjoner i nordområdene. Forsvaret skal bidra til å fremme, forvalte og forsvare Norges maritime interesser. Forsvaret skal kunne ta et særlig ansvar for overvåking, tilstedeværelse, patruljering og hendelseshåndtering i Norges maritime nordområder og i Nord-Atlanteren.”
Markförsvaret erkänns som viktigt, och markstyrkornas förmåga att hålla territoriell kontroll bedöms som ”helt central för nationell politisk handlingsfrihet”.
När det kommer till mer konkreta krav på satsningar blir det dock inte mycket kvar till armén.
Landet har idag en brigad (skall få ytterligare en) och ett antal bataljoner samt hemvärn. I rapporten föreslås en tredje brigad med placering i Sydnorge. Uppgiften är inte i första hand att stärka territorialförsvaret utan att säkra mottagandet av militär hjälp utifrån.
Det är i linje med huvudstrategin:
”Norge får nå en nøkkelrolle i tilrettelegging av alliert mottak og forsterkninger til hele det nordiske området.”
Utöver det skall norska försvaret kunna genomföra landoperationer på Nordkalotten i tätt samarbete med i första hand Sverige och Finland.
Värnplikten
Norge har liksom Sverige ett yrkesförsvar kombinerat med en viss andel värnpliktiga.
Det norska försvaret lider av personalbrist, och i rapporten diskuteras olika sätt att få personer att stanna kvar i försvaret. En del av lösningen är att utöka antalet värnpliktiga som 2018 bestod av cirka 7500 män och kvinnor, vilket är omkring 15procent av årskullarna (Wikipedia).
Rapporten för också fram förslaget att införa en allmän plikt att genomgå kurs i form av en säkerhets- och beredskapsvecka. Knappast ett seriöst förslag att lösa försvarets behov.
Kärnvapen
I rapporten anges att beslutet från 1957 om att kärnvapen inte skulle lagras på norsk jord i fredstid fortfarande gäller. Det är en ensidig norsk deklaration som är bra men som har ett högst begränsat värde.
Norges dåvarande försvarsminister Frank Bakke-Jensen fick 2001 i Stortinget frågan om hur man säkrar att USA inte inför kärnvapen och kunde bara meddela att svaret från amerikanarna var att man tagit del av den norska deklarationen men upprepade den amerikanska policyn att man aldrig avslöjar vilka vapen man för med sig in på andra staters territorium.
Kommentarer
Rapporten visar på fortsatt inriktning mot Norge som mottagarland av utländska trupper snarare än att bygga upp ett eget territorialförsvar.
Landets läge med bara några tiotal mil från gränsen till de ryska kärnvapenbaserna gör att man alltid måste gå en balansgång mellan upprustning för avskräckning och samtidigt föra en politik för avspänning mot grannen. Nu tycks den balansen hålla på att tippa över åt avskräckning, då USA drar med Norge i satsningar på flyg, flotta och övningar allt närmare ryska gränsen.
Norge vill skapa ett nordiskt block med Finland och Sverige som skall ha uppgiften att bevaka Nordkalotten och Arktis. Det är en farlig politik som riskerar dra med oss i stormaktskonfrontationerna i norr som handlar om konkurrensen mellan de stora kärnvapenmakterna och militär upprustning för att säkra dessa staters strategiska vapenarsenaler.
Sverige kan inte ha något som helst nationellt intresse att delta i den kapprustningen, och vi bör inte heller delta i offensiva övningar i regionen som kan öka spänningarna.
Vi återger här slutligen två avvikande uppfattningar inom kommissionen vad gäller norska försvaret och osäkerheten i USA:s och Natos ”försvarsgarantier”:
Særuttalelse fra medlemmet Webber (Lærer, Kirkenes)
[…] Forsvarskommisjonen legger til grunn at Norge må være forberedt på å ta en større del av ansvaret for egen sikkerhet. Dette medlemmet slutter seg til den anbefalingen. I kapittel 14 drøfter kommisjonen usikkerheten knyttet til den amerikanske sikkerhetsgarantien. Kommisjonen ser blant annet på økt innenrikspolitisk ustabilitet, intern polarisering og USAs oppmerksomhet mot eventuelle konflikter i Sør-Kinahavet. Kommisjonsmedlem Webber mener disse faktorene representerer en fremtidig usikkerhet og gjør at den amerikanske sikkerhetsgarantien fremstår som porøs. Kommisjonsmedlem Webber anbefaler derfor at norske forsvars- og sikkerhetspolitiske vurderinger tar høyde for at sikkerhetsgarantiene gjennom NATO- medlemskapet også er forbundet med fremtidig usikkerhet, særlig knyttet til USAs garanti for Europa. Tilsvarende usikkerhet er det også knyttet til andre allierte, som Tyrkia og Ungarn, som vi på flere områder ikke deler sikkerhetspolitiske interesser med. Disse erkjennelsene må ligge til grunn for Norges forsvars- og sikkerhetspolitiske veivalg. […]
Kommisjonsmedlem Webber anbefaler at Norge baserer en praktisk-orientert beroligende forsvarspolitikk hvor følgende gjennomføres:
- Avvikle SDCA-avtalene ved utløp, og ikke godkjenne opprettelse av flere omforente områder
- Videreføre de selvpålagte restriksjonene som Norge sto for gjennom den kalde krigen.
- At atomvåpen ikke skal utplasseres på norsk jord, og at Norge skal bidra aktivt for at Norden fortsatt skal være en atomvåpenfri sone, også i fremtiden.
- Holde fokus på lavspenning og norsk tilstedeværelse i de arktiske områdene fremfor økt integrasjon med USA, særlig med tanke på gradvis åpning av Nordøstpassasjen.
Særuttalelse fra medlemmet Bjørbæk (fylkestingsrepresentant Bodø)
Et hovedpoeng i særuttalelsen er forslaget om å ta forsvaret «hjem» ved å omprioritere fra bruk av ressurser på deltakelse i NATOs utenlandsoperasjoner, til å styrke et selvstendig nasjonalt forsvar. Samtidig som Norges geografi gjør det nødvendig å styrke egenevnen, advares det mot å gjøre Norge til en brikke i et nytt internasjonalt rustningskappløp. En annen anbefaling i denne særuttalelsen er at Norge gjør seg mindre avhengig av USA, gjennom å gå ut av tilleggsavtalen om forsvarssamarbeid, og som en strategisk målsetting; ved å stå utenfor NATO.