Så rädda är svenskarna för ryssen, Aftonbladet

Ryssland har gått in med två korvetter som kan utrustas med kärnvapen i Östersjön.

Trots det är svenskarna inte mer rädda för hotet från Ryssland.

– Oron har inte ökat, den har minskat något och där ligger den stabilt, säger Karin Nelsson, analyschef på Aftonbladet/Inizio…

Men Rysslands ytterligare förflyttningar i Östersjön påverkar inte svenskarnas oro. I en ny undersökning från Aftonbladet/Inizio visar det sig snarare att oron har minskat.

Samma fråga har ställts till svenska folket tre gånger, i maj 2015, januari 2016 och nu 28-29 oktober 2016. På frågan ”Är du orolig för ett ökat militärt hot från Ryssland eller inte?” svarade 38 procent i maj 2015 att de var ”ganska orolig”. I januari 2016 var antalet svarande i samma kategori 30 procent. Och i den senaste undersökningen låg siffran på 29 procent.

– Oron har inte ökat, den har minskat något och där ligger den stabilt, säger Karin Nelsson, analyschef på Aftonbladet/Inizio. Även andelen som säger sig vara ”mycket orolig” för hotet från Ryssland ligger stabilt, 11, 7 och 10 procent i undersökningarna.Läs artikel

Replik till Sten Tolgfors,, Mats Bergquist , kkrva.se

Sten Tolgfors utförliga genmäle till min artikel, ”Nato-debatten och säkerhetsdilemmat” föranleder följande kommentarer.

  1. Genomgående i Tolgfors text är att han verkar tro, att när jag gör ett analytiskt konstaterande/an­tagan­de, detta också är min preferens. Men en noggrann läsning av min text borde klargöra denna viktiga skillnad. Han tycks vidare tro att jag gör en annan bedömning av orsakerna till att det säkerhetspolitiska läget blivit som det nu är i vårt närområde. Men på denna punkt skiljer vi oss inte särskilt mycket åt, vilket var anledningen till att jag i min text inte alls diskuterade detta.

Ett avgörande problem för Nato-anhängarna är dock i mina ögon att deras slutsats inte logiskt följer av analysen av säkerhetsläget. Frågan är nämligen – och här kommer säkerhetsdilemmat in i bilden – om det är i vårt, regionens eller för den delen Natos:s, intresse att spänningen y t t e r l i g a r e skruvas upp genom en svensk och kanske finsk ansökan till alliansen? Här måste man använda vad Hans Blix har kallat ett vidvinkelperspektiv. Läs artikel

Kommodor: Ryska korvetternas roll har överdramatiserats, svenska.yle.fi

Förflyttningen av de två moderna ryska korvetterna till Östersjön har överdramatiserats, anser Sjökrigsskolans tidigare rektor, kommodor Henrik Nysten.

De ryska korvetterna tog den långa sjövägen från Svarta havet till Östersjön på ett mycket demonstrativt sätt, och det var sannolikt också Rysslands avsikt att väcka uppmärksamhet.

– De här två korvetterna är bara redskap för att demonstrera en ökad rysk närvaro i Östersjön. Det är ingenting speciellt med de här fartygen utom att de är relativt nya och utrustade som moderna missilkorvetter är, säger Henrik Nysten.

Ryssland vill visa att man inte godkänner den ökade Natonärvaron i de baltiska länderna.

– Och medierna spelar en annan roll än tidigare. Nu rapporteras allt direkt och man kan följa med alltihop på ett helt annat sätt, påpekar Henrik Nysten. Läs artikel

Olika stomaktsperspektiv – Sverige ska inte välja sida

Vi länkar här till en artikel från brittiska The Independent som jämför de ryska och de västliga uppfattningarna av omvärlden med varandra. Författaren konkluderar att det inte är rustningar och militära handlingar i sig som leder till att ett allt skarpare säkerhetsläge har uppstått utan en avtagande tilltro i relationerna mellan de två potentiella huvudkombattanterna.

Vi som utger denna sajt anser inte att fluktuationer i det rådande säkerhetsläget ska vara bestämmande för Sveriges nationella och internationella vägval. Militär alliansfrihet och substantiell försvarsförmåga är nycklar till vårt lands oberoende, integritet och handlingsfrihet – i krig som i fred, i tider av spänning såväl som avspänning. Ändå torde man kunna göra den bedömningen att det, när misstroendet mellan parter som ser varandra som motståndare ökar, blir ännu viktigare för den lilla staten att inte ta parti och välja sida.

Det duger inte heller att, som Sveriges tillträdande ambassadör i Helsingfors, Anders Ahnlid, i ett samtal med finska tv- och radiobolaget Yle nyligen förklara att ”ett medlemskap [i Nato] är inte aktuellt just nu”. När var det någonsin aktuellt? Och under vilka omständigheter kan det bli aktuellt? Sådana spekulationer borde svenska diplomater inte främja. Misstankar om att den svenska stats- och utrikesledningen har en dold dagordning i medlemskapsfrågan tjänar inte landets intressen i det givna läget.

 

 

Det kalla krigets återkomst, Per Blomquist och Arvid Cronenberg

Med Sovjetunionens kollaps ansågs det kalla kriget som överstökat. USA och Nato med sina krigsinstrument var herre på täppan.

För Sveriges del var det gamla rysshotet för tillfället eliminerat, och det något tilltufsade invasionsförsvaret ansågs kunna nedmonteras och ersättas av ett ”omprioriterat” och mer tidsenligt insatsförsvar, närmast avsett för internationella uppgifter i fredens tjänst. Omvandlingen motiverades med nonsensdeviser som att ”Sverige försvaras bäst i Afghanistan”.

Dödsstöten levererades slutligen av de 17 generaler, som i en artikel i Dagens Nyheter 2004 yrkade på övergång till yrkesförsvar – ett förslag som år 2009 biträddes av en splittrad riksdag.

Läs mer

Sverige måste rusta upp försvaret snabbt nu när Ryssland är redo för nytt storkrig, Anders Ekegren, fd kommunalråd för L

Många i Sverige anser att lösningen på Sveriges bristande försvar kan lösas med att Sverige går med i NATO. Problemet är bara att NATO knappast är en garanti för att inte Sverige skulle drabbas av en militär invasion.

Även NATO har nedrustat och av de 300.000 amerikanska soldater som fanns i Europa under det kalla krigets tid finns de flesta på andra platser i Världen. De gamla stormakterna Storbritannien och Frankrike samt Tyskland har i dag svårt att mobilisera större militära förband…

Många partier, även mitt eget Liberalerna, sätter stor tilltro till ett NATO-medlemskap. Liberalerna, till skillnad mot alla andra partier, vill satsa mer pengar på försvaret. Men även dessa pengar är otillräckliga. Sverige måste omgående inleda en snabb och bred upprustning av det svenska försvaret. Det är knappast troligt att den fördubbling av försvarsutgifter under en 5-års period skulle räcka. Läs blogg

Följ föredömet Finland, Kerstin Davidson, ledare i lantbruk.com

Vår försörjningsberedskap är god. ”I synnerhet livsmedelssidan är under kontroll. Beredskapslagren garanterar att den inhemska produktionen kan fortgå också i krissituationer. En säkrad livsmedelsproduktion är grunden till samhällets kristålighet.”

Jodå, du läste rätt. Det ovan sagda har uttalats på fullt allvar. Men tyvärr gäller orden inte Sveriges beredskap.

Det var i stället chefen för Finlands försörjningsberedskapscentral, Ilkka Kananen, som uttalade dem år 2008. Och inget tyder på att läget i Finland har försämrats sedan dess…

Finländarna har anledning att vara stolta. Sämre beställt är det här hemma. Vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i januari gav en forskare Sveriges militära försvar betyget 3 på en femgradig skala. Men för civilförsvaret – som bland annat handlar om vår livsmedelsförsörjning i kristid – gavs betyget 1. Läs artikel

Experten: Ryssland inget seriöst hot mot Nato, svt.se

Eftersom Rysslands försvarskostnader bara är en tiondel av Natos utgifter, ifrågasätter en expert på Sipri om Ryssland verkligen är ett militärt hot mot Nato.

Ryssland har fördubblat sina försvarskostnader på bara tio år och skaffat många nya vapensystem. Men de har startat från en låg nivå efter Sovjetunionens fall.

De ryska utgifterna för militären är idag bara 10 procent av Natos totala utgifter och mindre än en tredjedel av Natos försvarskostnader i Europa, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri.

– Med tanke på det så kan man allvarligt ifrågasätta om Rysslands militära makt verkligen utgör ett seriöst hot mot Nato som helhet, säger Siemon Wezeman på Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri. Läs artikel

Regeringens proposition om fortsatt svensk väpnad styrka i Irak, Lars-Gunnar Liljestrand

Den 27 oktober överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om fortsatt svensk väpnad styrka i Irak. Styrkan förslås blir utökad från 35 till 70 man. Styrkan ingår i den USA-ledda koalitionen mot Isil/Daesh. Beslutet skall gälla till utgången av år 2017.

Den nuvarande svenska styrkan deltar i norra Irak, i de av kurder kontrollerade områdena: den autonoma regionen Kurdistan (KRG).  Regeringen skriver att styrkan har bedrivit träning för irakiska försvarsstyrkor inom områdena sjukvård, krigets lagar, strid i bebyggelse samt detektering av improviserade sprängladdningar.

Utökningen av styrkan motiveras med att Sverige skall verka inte bara i norra Irak utan i hela landet.

Den USA-ledda koalitionen består av ett 60-tal länder, däribland flera EU-medlemsstater och länder i regionen. Den militära ledningen finns i USA:s centralkommando i Tampa i Florida.

Det föreligger inget FN-mandat för att använda militärt våld i Irak. Regeringen hänvisar istället till en inbjudan från Iraks regering: ”Rätten att använda våld grundas på Iraks samtycke och på eventuella begränsningar som antingen ställts av Irak eller följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten. Det finns inga gemensamma avtalade insatsregler för koalitionen. Det svenska styrkebidraget står därför under svensk ledning och kontroll.”

Kriget mot Isil i Irak har många deltagare med skilda intressen både på kort och på lång sikt. Sverige stöder nu en part, de kurdiska peshmergastyrkorna, i KRG. Huruvida de styrkorna kan sägas vara nationella Irakstyrkor är högst osäkert. Regeringen tycks medge detta: ”Splittringen mellan KRG och centralregeringen i Bagdad är påtaglig och bottnar framförallt i oenighet kring de omtvistade områdena, allokering av den federala budgeten samt fördelning av oljeresurserna.”

Läs mer

Regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan, Lars-Gunnar Liljestrand

Den 27 oktober lämnade regeringen en proposition till riksdagen om svensk trupp i Afghanistan.

Sverige föreslås fortsatt delta med en väpnad styrka på 50 personer i den Nato-ledda styrkan Resolute Support Mission (RSM) till och med den 31 december 2017. Uppdraget är icke-stridande och gäller utbildning, rådgivning och stöd till den afghanska armén.

Regeringen hänvisar till en inbjudan till Nato och partnerländer (som Sverige) från regeringen i Kabul. Med detta som grund menar regeringen att det finns folkrättsligt stöd för insatsen. Något mandat från FN:s säkerhetsråd finns inte.

Inbjudan till intervention för att stödja en regim i ett inbördeskrig saknar stöd i folkrätten. Afghanistan är ett delat land där centralmakten i Kabul inte har kontroll över hela territoriet. Vissa uppgifter säger att talibanerna kontrollerar en tredjedel och att ytterligare stora områden är omstridda där varken motståndsgrupper eller Kabulregimen har kontroll.

Natos insats skall vara icke-stridande, men både Nato-styrkor och amerikanska specialstyrkor har vid flera tillfällen varit inblandade i strider på ett sätt som knappat är förenligt med uppdraget. De gäller bland annat i Kunduz i norr och Helmand i söder.

Läs mer

Soini: Säkerhetsläget i Östersjön svårare än på åratal, hbl.fi

Utrikesminister Timo Soini säger att säkerhetsläget kring Östersjön är svårare än vad det har varit på åratal.

Nyheterna om att Ryssland skickar korvetter utrustade med långdistansmissiler som kan förses med kärnstridsspetsar väcker tankar hos utrikesminister Timo Soini (Sannf), nyss hemkommen från en tjänsteresa till Afghanistan. Vid presskonferensen efter Afghanistanresan frågar HBL Soini hur han ser på att Ryssland sänder två moderna örlogsfartyg till Östersjön. Från sin position i Östersjön kan fartygen nå stora delar av Europa.

– Jag är inte oroad över Finlands säkerhet och ser att det handlar om en manifestation likt den som då Nato beslutade sända trupper till Baltikum och Polen. Nu är det Rysslands tur att visa vad man går för, säger Soini…

Soini är av samma uppfattning som president Sauli Niinistö om att det finns en risk för en ond cirkel i Östersjön.

– Det går inte att utesluta. Då insatserna höjs ökar risken för olyckor. Alltid om det kommer in nya element i bilden är det skäl att se allvarligt på saken. Finland måste vara på alerten varje dag. Det må sedan gälla luftrumskränkningar eller annat.Läs artikel