Lagrådsremiss: Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Regeringen undertecknade den 4 september 2014 ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Dessförinnan, den 1 augusti 2014, undertecknade regeringen det kompletterande tilläggsprotokollet till statusavtalet PFF SOFA (avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor). Såväl samförståndsavtalet om värdlandsstöd som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa författningsändringar och kräver därför riksdagens godkännande innan de kan tillträdas. I lagrådsremissen föreslås att det görs ändringar i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., trafikskadelagen (1975:1410) och skyddslagen (2010:305). De föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016. Läs lagrådsremissen

Rysslands ambassadör föreläser, Utrikespolitiska föreningen i Örebro 1 mars

Den ryske ambassadören i Sverige, Viktor Tatarintsev, håller en föreläsning på Örebro universitet tisdag 1 mars.

Han är inbjuden av Utrikespolitiska föreningen i Örebro och ska bland annat prata om Rysslands relationer med Sverige, den demokratiska processen i Ryssland, den ryska strategin för att bekämpa terrorism och landets säkerhetspolitik i Östersjöområdet.

-Det talas mycket om Ryssland som ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige idag. Vi vill också ge den andra sidans bild, säger Ludvig Martell, programansvarig för föreningen. Föreläsningen är öppen för alla men kostar 50 kronor för icke medlemmar i Utrikespolitiska föreningen och äger rum i Hörsal 2 i Prismahuset, Örebro universitet, med start klockan 17. Ambassadör Viktor Tatarintsev talar flytande svenska.

Sverige ska ansluta sig till ”Humanitarian Pledge”, Sveriges Radio

Regeringen har beslutat att Sverige ska ansluta sig till Humanitarian Pledge, en sammanslutning av 125 stater som vill driva på för kärnvapennedrustning, erfar ekot. Humanitarian Pledge växte fram förra året sedan de stater som står bakom avtalet om att inte sprida kärnvapen misslyckats med att komma överens om fortsatta åtgärder mot kärnvapen.Några av kärnvapenmakterna uppfattades som bromsklossar och därför tog ett stort antal icke-kärnvapenstater ett initiativ som nu samlar 125 stater. Målet är att på sikt förbjuda kärnvapen. Läs artikel

Värdlandsavtalet rubbar inte principen om militär alliansfrihet, Margot Wallström, Peter Hultqvist, Pernilla Stålhammar, Jakob Dalunde på DN Debatt

Den svenska militära alliansfriheten är viktigare än på länge. I en tid där spänningarna i Europa ökar drastiskt bidrar Sverige som militärt alliansfri nation till att motverka ökad militär upptrappning och instabilitet.

Under det senaste året har flera röster höjts för ett medlemskap i militäralliansen Nato. Det vore fel väg att gå. Sverige ska samarbeta nära med andra länder för att främja fred och frihet, men vi är och ska vara militärt alliansfria. Tydlighet och långsiktighet måste vara ledstjärnor för Sveriges säkerhetspolitik. Så främjar vi bäst fred, säkerhet och stabiliteten i vårt närområde. Läs artikel

Sveriges säkerhetspolitik och Nato, Sven Hirdman

Under det kalla kriget förde Sverige en självvald neutralitetspolitik – alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Dess bärande element var den militära alliansfriheten. Ledmotivet var förre kabinettssekreteraren Sverker Åströms devis, att Sveriges säkerhetspolitik gick ut på att vi varken skulle väcka farhågor på något håll (läs Sovjetunionen) om att Sverige skulle ingå i Nato eller förväntningar på ett annat håll (läs USA) att vi skulle göra det. Det var en politik som fördes med konsekvens fram till 1991/1992. Den avsåg vår politik i fredstid. Alla var på det klara med att om vi hotades av angrepp i händelse av krig i vårt närområde, skulle vi förklara oss neutrala och försöka avvärja kränkningar av vår neutralitet. Misslyckades detta, och vi utsattes för regelrätt invasion och hamnade i krig, upphörde definitionsmässigt neutraliteten, och då behövde vi och skulle begära hjälp. Denna hjälp kunde endast komma från västmaktshåll i händelse av ett anfall österifrån. Målsättningen för det svenska försvaret var att upprätthålla en tillräckligt hög tröskel för att ett angrepp på Sverige inte skulle vara meningsfullt för en potentiell angripare med tanke på Sveriges trots allt begränsade strategiska betydelse i Kontinentaleuropas utkant.

Läs mer

Dåliga pansarfordon? Österbottens Tidning

Varför ska amerikanska pansarfordon användas i en övning som uttryckligen ska testa vår egen förmåga att försvara landets territorium? President Sauli Niinistö försökte ljuta olja på den försvarspolitiska diskussionens vågor under en presskonferens i går. Våghöjden i den diskussionen har varit ansenlig den senaste tiden, utgående från kommande militärövningar där också stormakten på andra sidan Atlanten ska delta.

150 beväringar från den finlandssvenska brigaden i Dragsvik är involverad i en av dem, en ­marin övning vid Hangö udd kommande sommar. ­Övningen är en del av den årligen återkommande­ Baltops, Baltic operations. Bland de tiotusen mannar (och kvinnor) som kommer att delta finns ­också amerikanska marinkårssoldater. Läs artikel

Palme lär oss en hårdkokt realism, Anders Lindberg i Aftonbladet

”Hälsa honom att svensk utrikespolitik är inga pajaskonster. Det är inte hä hä och hep hep.”Olof Palmes angrepp på moderatledaren Ulf Adelsohn i den utrikespolitiska debatten 1983 har gått till historien. Adelsohn hade kritiserat regeringen och sedan åkt till Finland för att ”valtala”.Palme var arg.”Sveriges utrikespolitik går ut på att värna landets vitala intressen, att arbeta för fred och trygghet för Sveriges folk”, fortsatte han.I veckans utrikespolitiska debatt, 33 år senare, skulle Margot Wallström i princip ha kunnat svara samma sak på Moderaternas angrepp. När borgerligheten går till storms för Nato är det nämligen inte i första hand Sveriges intressen de värnar ­utan andra länders.Det ligger knappast i vårt nationella intresse att gå med i Nato och överge en av världens mest framgångsrika säkerhetspolitiska linjer. Men det ligger naturligtvis i USA:s intresse, och i de baltiska staternas intresse. Allt detta är fullt legitima synpunkter. Frågan är bara vad man tycker är viktigast. Läs ledaren

Recension av ”Framtidsarvet. Svensk utrikespolitik 30 år efter Olof Palmes död”, Mats Björkenfeldt

”Hur skall då en ny svensk radikal utrikespolitik utformas för att den skall bära Olof Palmes anda och idéer in i en ny tid? Den frågan besvaras efter förmåga i den nya boken Framtidsarvet. Svensk utrikespolitik 30 år efter Olof Palmes död (red. Ulf Bjereld & Ulf Carmesund, Bokförlaget Korpen 2016). Boken ges ut av Socialdemokrater för tro och solidaritet i samarbete med Tankesmedjan Tiden. I boken medverkar ett 20-tal skribenter som var och en ger sin reflektion över hur en sådan utrikespolitik borde utformas.”

Efter en sådan presentation blir man allt nyfiken på dess innehåll. Men redan redaktör Bjerelds inledande artikel gör en skeptisk. Han skriver bland annat:

Läs mer

Utrikespolitik och försvar – Palme i Sälen

Som relativt nyvald partiordförande och statsminister höll Olof Palme den 2 februari 1970 ett anförande vid Folk och Försvars årligen återkommande konferens i Sälen. Talet måste utan vidare betraktas som ett linjetal, även om det inte innehåller några signaler till omläggning av politiken. Palme är tvärtom angelägen om att betona kontinuiteter, men han uttrycker sig förvisso skarpare än hans företrädare Tage Erlander hade för vana att göra, och man märker att det inte finns några uttryckliga referenser till den så kallade Undén-linjen i utrikespolitiken. Palmes linje skulle ju också senare komma att karakteriseras som ”den aktiva utrikespolitiken”.

Palme resonerar lugnt och analytiskt om förhållandet mellan säkerhetspolitikens olika komponenter. Behovet av ett starkt militärt försvar och ett totalförsvar betonas som en förutsättning för trovärdigheten i doktrinen om alliansfrihet och neutralitet. Det är inte fråga om att infoga sig i något av stormaktsblocken. Olof Palme var en försvarsvänlig politiker; samtidigt insåg han behovet av internationell nedrustning och förhandlingar om europeisk säkerhet. När han höll talet, befann sig världen i en uppåtgående vapenspiral. Samtidigt ökade den lilla staten Sveriges ekonomiska välstånd: det betydde, enligt Palme, att man hade råd med vidgade sociala åtaganden och inte behövde hävda försvarsutgifternas andel av BNP, det gick att klara invasionsförsvaret ändå.

Läs mer

Sven Hirdman: Kommer ryssen? Möte den 1 mars Borlänge bibliotek, kl 18

Freden i vår tid– mötesserie med föredrag och samtal, våren 2016.

Kommer Ryssen?

Tisdag den 1 mars kl 18.00 Stadsbiblioteket Borlänge

Mångårige Moskvaambassadören Sven Hirdman ger sin syn på Ryssland och förhållandet mellan våra länder utifrån sin nyutkomna bok ”Ryssland och svensk säkerhetspolitik”. Samtal om hur en fredsfrämjande svensk-rysk relation kan utvecklas.

Arrangörer: FN-förbundet och ABF

Nationell stolthet! Anders Björnsson

Nationalismen var 1800-talets stora liberala projekt. (Ett annat var frihandel, ett tredje slaveriets avskaffande.) Den var riktad mot den dynastiska världsordningen – mot kungarnas Europa, mot aristokratin vid makten. Nationalstaten blev medborgarsamhällets klippa. Först med medborgarsamhället på plats kunde demokratin byggas. Där dessa förutsättningar saknades misslyckades alla demokratiska strävanden. Tyvärr är det så.

Det här är en historiesyn som många inte vill veta av idag. För tjugofem år sedan predikades nationalstatens död – då var det EU/EG och regionernas Europa som gällde. Detta var emellertid en något kuriös uppfattning. I själva verket befriades ju just då många av Europas nationalstater ur sin sovjetimperiella tvångströja och kunde äntligen börja leva ett fritt liv. De sociala revolutionerna i Sovjetunionen med lydstater blev också nationella. Läs artikel