USA:s nya potentiella slagfält – Sverige

Per Blomquist

Försvarsministern ger USA ett nytt potentiellt slagfält på Sveriges markterritorium! Ja, försvarsminister Peter Hultqvist (S) har mycket att förklara i militära termer, då han föreslår vårt svenska territorium till slagfält för avskräckningsgiganten USA.

Att Sverige har fått en skicklig journalist till försvarsminister framgår av artikeln på DN-debatt (28/6), där han kort politiskt beskriver både ett hot mot Sverige och en räddning av Sverige med två av världens militärt starkaste krigsmakter inblandade. Han låter svenskt markterritorium bli slagfält till nytta för den ena kärnvapengiganten mot den andra.

Trots detta enorma militära insteg på svenskt markterritorium hävdar han: ”Sverige är och ska förbli militärt ­alliansfritt, men samarbetena med andra är omfattande och har stegvis fördjupats. Det är en av huvudpelarna i regeringens försvars- och säkerhetspolitiska strategi.”

Fel strategi! Sverige ska verka för avspänning mot krig för fred.

Krig är en realitet som måste förstås i reella militära termer som en strategisk/operativ processuell händelsekedja som stormakterna förbereder i fred – för insats i nuet.

Låt mig genast framhålla för att inte bli missförstådd: Ryssland rustar och har klara militära fördelar för krig i Norden och därefter för fortsatt krig eller hot om krig mot Europa och Arktis. Ryssland kan slå till först, har närhet till målområdet, till exempel Atlanten. Tid och rum talar för Ryssland, och styrkeläge kan väljas då lämpligt tillfälle ges. Ja, dessa faktorer måste värderas när Ryssland försöker ta sig ur sitt för avskräckning instängda utgångsläge. Det är ingen lätt rysk krigsuppgift, trots militära fördelar!

Den militära styrkan ska användas för försvar av egen terrorkapacitet mot USA:s motsvarande, heter det. Denna militära styrka behöver inte vara ett hot mot Sverige.

Sverige kan inte militärt stå emot Ryssland. Men Ryssland har ingen anledning att angripa Sverige. Tvärtom! Ett trovärdigt defensivt försvar är till nytta för Ryssland. Sverige ska ha ett självständigt folkförsvar över ytan. Försvaret måste finnas eftersom vi är omgivna av militära stridskrafter.

Sveriges militärstrategiskt/operativa läge i Norden är betydelsefullt. Oförsvarat kan Sverige snabbt användas.

Sett ur Rysslands synvinkel måste USA/Nato hindras att använda svenskt markterritorium.

Självständigt och militärt alliansfritt bör Sverige absolut inte tillåta USA/Nato-övningar på svenskt territorium!

Sveriges militärstrategiska läge bör sålunda värderas utifrån krig mellan stormakterna. Det som kan trigga till krig mellan USA och Ryssland är att Ryssland har avskräckningskapacitet – kärnvapen och andra massförstörelsevapen – både för ett första och ett andra slag, positionerade på Kola och i västra Ryssland.

Ja, både Ryssland och USA har och anskaffar kapaciteter för att, som det heter, försvara sina militära avskräckningsmedel och deras positioner. Men för att lösa detta försvar finns främst anfallsmedel. Det är alltså två krigsmakter beredda för anfallskrig som är positionerade öster om Sverige. Sverige bör göra vad vi kan för att minska spänningen mellan dessa parter.

Båda sidor har och utvecklar missilrobotar både för försvar och för anfall. Sverige ska inte ha duellstridstridskrafter som utmanar någon av parterna. De kan slås ut redan några timmar efter ett krigsutbrott.

Militära medel och metoder talar för att stormakternas del- och slutmål befinner sig långt från deras utgångslägen. Tidsfaktorn för att nå slutmålen är mycket viktig. Målen måste kunna försvaras. Försvar i ”slutmålen” ska förstås som – hit men inte längre – och kan även gälla havsområden. Stormakterna menar att utmattning och fred kommer före utplåning.

Luftrummet måste värderas särskilt. Bekämpning från luftrummet kan ske mot mål globalt sett. Luftoperationer som leder till att mål tas och försvaras kan genomföras. De är militärt dyrbara och svårförsvarade, vilket kan begränsa användningen.

Det stora kriget är mindre sannolikt, ja, osannolikt, menar många experter. Sverige ska inte delta i USA:s förberedelser för ett potentiellt avskräckningskrig. Sverige ska självständigt stå emot mindre krig som kan trappas upp till storkrig. Ett defensivt folkförsvar är till nytta för alla Sveriges kringliggande parter, återigen främst för Ryssland.

Ett angrepp på ett defensivt försvar bör ge klart mindre förluster och förödelse än ett duellkrig med en avskräckningsmakt på vår sida.

Två viktiga, ja, grundläggande militära faktorer ingår i krigskedjan mellan avskräckningsgiganterna, nämligen tid och rum. Ryssland måste övervinna stora geografiska områden för att nå målet för huvudmotståndarens utmattning, till exempel Nordatlanten. Tidsfaktorn är exceptionellt viktig, inte minst för Ryssland. Sveriges trovärdiga försvar är till nytta för ett snabbt ryskt krigsförlopp. Under fredliga förhållanden, utan pacifistiska förvillelser, kan Sverige bli en garant för en utveckling mot krig och för fred.

Ett trovärdigt svenskt försvar som inte utmanar kan godtas av båda de stora. För Ryssland utgör Sverige en gigantisk skyddsmur på 160 mils bredd mot USA. Ryskt anfall på Sverige skulle genast rasera skyddsmuren och än värre: USA kan då skapa en anfallsbastion på vårt territorium mot Rysslands terrorkapacitet och totala säkerhet.

Ryskt anfall på Gotland, som framförts i debatten, kan ge USA/Nato hela övriga Sveriges markterritorium till anfallsbastion mot Kola och västra Ryssland, ty då råder krig mellan Ryssland och Sverige.

USA har främst resurser för krig på havet och i luftrummet och önskar snarast brohuvuden på fast mark. De finns i Europa och behövs inte i Sverige.

Observera att det är två starka militära faktorer försvarsministern vill beröva Ryssland. Dels ger han bort Sverige som skydd för Ryssland mot huvudantagonisten USA. Dels ger han bort Sverige för att bli slagfält åt USA mot Rysslands kärnområden. Försvarsministern har verkligen skapat potentiella anfallsmål för Ryssland. Snabbast sker det med nya kärnvapen. Det är inte särskilt fredsbefrämjande. Och allt detta sker ohotat i fred!

Kort kan försvarsministerns strategi som han arbetat med sedan år 2014 bemötas med: Militärt ogenomtänkt! Sveriges ansvariga politiker bör tänka om och tänka militärt krigsavhållande och fredsbefrämjande. Då kan vår politik och diplomati verka för avspänning långsiktigt.

 

Anmärkning. – Författaren är överste 1 gr. och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien