Sverige bör upphöra med stödet till den kurdiska organisationen YPG. Det bör vi göra oavsett att Turkiet krävt det för att vi skall kunna gå med i Nato. Den svenska linjen har helt enkelt varit felaktig och folkrättsstridig. Ingen konst då för Istanbul att utnyttja vårt folkrättsbrott för att manövrera sig fram till fördelaktigare positioner i ett spel, där Sveriges ödesdigra ansökan om medlemskap i Nato blivit en användbar bricka som pedagogiskt belyser hur det kan det kan gå till i den oförutsägbara och osäkra miljö statsledningen nu vill söka sig till. En miljö där man som seden bjuder förhandlar om och gör upp om sitt eget självbestämmande och det under överseende av och press från Natos hegemon, USA.
Det handlar här inte om huruvida YPG har kopplingar till PKK eller ej.
Det handlar inte heller om kraven från Turkiet på Sverige att utelämna utpekade PKK-sympatisörer. Här gäller svenskt självbestämmande och vi skall inte böja oss för sådana krav i den mån de inte är rättsligt välförankrade.
Huvudfrågan gäller folkrätten och staters territoriella suveränitet och folkrättens förbud att blanda sig i andra staters inre angelägenheter.
Det sjaskiga spel som nu pågår mellan Turkiet och Sverige visar och kommer att visa hur långt båda ländernas regeringar är beredda att göra upp om dessa principer. För Sveriges del kan noteras att regeringen nu tycks vara beredd att som en bricka i spelet kasta in som det meddelats att ta tillbaka vapenembargot mot Turkiet efter krav från Erdogan. Se också kommentar till förhandlingarna tidigare på den här sajten.
Sverige har under hela kriget i Syrien tagit ställning mot regeringen i Damaskus och på olika sätt stött grupper som velat få igenom regimskifte eller – som kurderna i norr – skapa en autonom region.
YPG har fördömts av den syriska regeringen då organisationen gått samman med USA och upprättat ett eget styre som också olagligt lagt beslag på oljan i nordöstra Syrien vilket vi kommenterat på den här sajten.
Syriens regering har uttalat att YPG har en agenda att dela landet med hjälp av USA. (Reuters den 8 september 2020)
Den svenska regeringen har hjälpt till att skapa legitimitet för YPG genom att både försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Ann Linde har träffat representanter för YPG och utlovat såväl ekonomiskt stöd som politiskt stöd för fortsatt utökad autonomi för kurderna under YPGs ledning.
Denna den svenska politiken utgör ett grovt folkrättsbrott då Sverige gör sig skyldig till inblandning i Syriens inre angelägenheter och verkar för en uppdelning av landet genom att stödja en organisation som mer eller mindre vill bryta sig loss från regeringen i Damaskus.
Turkiet uppger att Sverige sammanlagt har stött och beslutat om fortsatt stöd för kurderna med 376 miljoner dollar.
Turkiet å sin sida bryter mot folkrätten och kränker Syriens territoriella integritet och nationella oberoende då denna stat upprepade gånger intervenerat militärt och upprättat egna skyddszoner i Syrien på gränsen mot Turkiet. Turkiet har här omväxlande fått stöd för sin intervention av USA och Ryssland vilket inte gör dess agerande mer legitimt.
Turkiet anger självförsvar då man pekar på att YPG stöder den terroriststämplade PKK-rörelsen som har genomfört attentat i Turkiet.
Även om detta skulle vara sant (det finns de som hävdar att det inte stämmer) är det inte ett lagligt skäl för Turkiet att intervenera militärt. Självförsvarsrätten gäller mellan stater inte mellan en stat och en organisation. Turkiets påståenden om att Syrien inte vill eller inte kan stoppa terrorister från norra Syrien att gå in i och utföra terroristhandlingar i Turkiet är inte en folkrättslig grund för att intervenera, men hindrar naturligtvis inte Turkiet från att slå till med all kraft mot de som passerar gränsen.
För att Turkiets ståndpunkt skulle vara folkrättsenlig krävs att Syriens regering antingen skickat kurdiska terrorister till Turkiet eller planerat terroristattentat i Turkiet som skulle genomföras av kurder från Syrien.
Ingen har kunnat visa att den syriska regering har gjort sig skyldig till sådant. Tvärtom.
Turkiet och Syrien träffade 1998 ett avtal om att gemensamt bekämpa terrorism. Men det avtalet ger inget av länderna någon rätt att intervenera i det andra landet. Avtalet ger heller ingen av staterna rätt att upprätta så kallade skyddszoner som Turkiet strävar att få till på syriskt territorium.
Det spel som nu pågår mellan svenska regeringen och Erdogan är allvarligt nog i och med att statsledningen försatt sig i en folkrättsstridig position med en kombattant, Turkiet, som inte har mycket till övers för internationell rätt. Ingen av staterna har rena händer!
För vår del handlar det om att även fortsättningsvis försvara svenskt självbestämmande och upprätthållandet av folkrätten och FN-stadgan.
Vad vi ser nu kan vara en början till ett illavarslande mönster där dessa grundläggande principer får allt mindre svängrum. En sådan utveckling har vi att stå emot för att så långt det bara går säkra vår fred och vårt självbestämmande.