Svensk kärnverksamhet

Anders Björnsson

Försvarsminister Peter Hultqvist anser att vi, Sverige, bör ”flytta fram positionerna” (Dagens Nyheter 13/1). Vad innebär det? Bland annat en stor flygövning, Arctic Challenge Exercise, under svensk ledning i slutet av våren. DN-medarbetaren Mikael Holmström skriver:

”Det blir en avancerad ’flaggövning’ med angripare och försvarare, den första i sitt slag i Norden. Den sker med stöd av USA och är ett av Sveriges bidrag till Nordefo [det nordiska försvarssamarbetet].”

Flaggövning innebär, enligt dokument från Transportstyrelsen, en övning som ”inbegriper avancerad form av teknik och är framåtdrivande samt bedrivs med skarp ammunition”

”Framåtdrivande” bör väl innebära ”offensiv”, och ”avancerad form av teknik” betyder antagligen att vi ska slå mot motståndaren där han är som starkast. Den senare strategin, som förvisso bör gälla vid intellektuella meningsutbyten, är inte nödvändigtvis den rätta i militära sammanhang.

Man bör verkligen diskutera om detta är det förnuftigaste försvarsupplägget för en småstat, med stor yta, glest befolkad – och med långa och svårskyddade gränser, men med ett territorium som vi känner bättre än någon annan, det vill säga någon tänkbar angripare.

Massor av budgetmedel allokeras nu till gränsförsvaret, men hur är det med djupförsvaret? Det verkar som om planläggare inom försvarssektorn utgick ifrån att det senare kan improviseras fram, i ett skarpt läge. Men en försvarsmakt värd namnet ska skydda inte bara gränsen utan också invånarna, folket. Det kräver organisation och förutseende.

Bygga skyddsrum och säkra alternativa infrastrukturer är uppgifter som sällan lyfts fram i den aktuella debatten. Militär närvaro i lokalsamhällena är i sig en trygghetsfaktor, men under de gångna decennierna har denna glesats ut. Varför finns det inga civilförsvarsnämnder i kommunerna längre? Man kan betvivla att kommunstyrelserna ser detta politikområde som en prioriterad uppgift. Ett enda svenskt artilleriregemente finns kvar, i norra Norrland: men borde det inte finnas ett i varje väderstreck, där invasioner kan ske?

Det är inte motiverat och rimligt att den svenska försvarsmakten anpassas efter offensiv planläggning. Visst behöver vi försvarsövningar, fler än idag, med svenska namn och med flera svenska soldater involverade. Omhuldade ”samarbeten” får inte lov att bli en kärnverksamhet.