Texter

Det är ingalunda första gången som en representant för Förenta staternas regering lägger sig i svensk säkerhetspolitik och dessutom gör anspråk på att förfoga över svenskt (luft-)territorium vid ett krisläge. USA:s biträdande försvarsminister ”avvisar inte att svenskt luftrum kan komma att användas för att försvara baltiska stater”, heter det i ingressen till en SVT-intervju.

Robert Work besöker Sverige och väljer att tala klarspråk. Han yrkar på utvidgat militärt samarbete med vårt land (och Finland), och han säger att han inte vill lägga sig i svenska beslut, men han ser att han ser fram emot det så kallade värdlandsavtalet – om det genomförs. Om det mot förmodan inte genomförs, undrar man förstås hur han skulle se på saken.

Stormaktsfasoner! Den svenska regeringen borde ha avrått Work från en så öppen inblandning i Sveriges inre angelägenheter och en så utmanande attityd i förhållande till Sveriges territoriella integritet. Vi väntar på en reaktion från Peter Hultqvist.

I senaste numret av Foreign Affairs har Rysslandsexperten Stephen Kotkin, professor i historia och internationella relationer vid Princeton, bidragit med en intressant analys av Rysslands grand strategy i världspolitiken genom århundraden. Vi återger här ett par av hans nyckelpassager.

Kotkins senaste arbete är första delen (av planerade tre) av en biografi över Josef Stalin.

”Russia today is not a revolutionary power threatening to overthrow the international order. Moscow operates within a familiar great-power school of international relations, one that prioritizes room for maneuver over morality and assumes the inevitability of conflict, the supremacy of hard power, and the cynicism of others’ motives. In certain places and on certain issues, Russia has the ability to thwart U.S. interests, but it does not even remotely approach the scale of the threat posed by the Soviet Union, so there is no need to respond to it with a new Cold War.

Läs mer

Faktoider är en term som lanserades i Sverige av litteraturvetaren Martin Kylhammar. Den hade tidigare använts i USA av författaren Norman Mailer. Kylhammar definierade den som ”felaktiga försanthållanden”. I fjortondagarstidningen Dagens Forskning, vars redaktionskrets Kylhammar tillhörde, löpte under hans ledning en svit artiklar där sådana faktoider från när och fjärran, nu och då avslöjades och penetrerades.

Termen blev populär och ingår idag i vardagsvokabulären. ”I motsats till moderna vandringssägner, ’klintbergare’, vilka vanligen sprids från mun till mun, sprids faktoider vanligen via massmedia, där de sedan lever ett eget liv”, heter det på Wikipedia. Kylhammar själv kunde visa att föreställningen om att Verner von Heidenstam var nazist saknar all grund. En annan faktoid handlar om ättestupan, alltså uppfattningen att man i forna tider gjorde sig av med äldre och orkeslösa genom att kasta dem utför en brant. Historikern Birgitta Odén har belagt att ättestupan är ett påhitt. (”Ättestupan – myt eller verklighet?”, i Birgitta Odén, Äldre genom tiderna. Åldrande och äldrepolitik som en historiker ser det. Carlssons 2012)

Läs mer

Förslag från regeringen

• Proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Motioner från ledamöterna

• motion 2015/16:3218 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap
• motion 2015/16:3375 med anledning av prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd
• motion 2015/16:3377 med anledning av prop. 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd
• motion 2015/16:2801 Återkallande av värdlandsavtalet med Nato

Beredning

Beredning i utskottet: 2016-04-28,  Justering: 2016-05-19. Betänkande 2015/16:UFöU4

Debatt och beslut

Debatt i kammaren: 2016-05-25. Beslut: 2016-05-25

Anders Fältström på kkrva.se 25 april :
Tyvärr är det också många som vill att vi ska bli medlemmar i Nato för att slippa öka anslaget till försvaret. De förstår tydligen inte allvaret i situationen. Ska Sverige verkligen bete sig som en tiggare för att vid ofred kunna värna landet, vår kultur och levnadsstandard? Visst har vi råd!
Alla som anser att vi inte ska ansluta oss till Nato men samtidigt uttalar behovet av ökade anslag fullföljer aldrig uttalandet genom att svara på den naturliga frågan: Vad innebär ökade anslag? Varför talar man inte om det? Syftet är förmodligen att hålla Nato-debatten vid liv och därmed undvika diskussionen om de konsekvenser som ett ökat anslag till försvaret för med sig – var ska pengarna tas? I grunden handlar det åtminstone om en fördubbling av försvarsanslaget från 1% av BNP till 2% av BNP.

Ewa Stenberg i Dagens Nyheter 24 april:

””Jan Björklund har försökt göra ett skyndsamt svenskt Natomedlemskap till en profilfråga. Men den kan bli svårare att hålla fram sedan USA:s Natoambassadör i fredags sade att Nato inte bör ta in nya medlemmar under de närmaste åren, för att inte utmana Ryssland.”

Sveriges säkerhetspolitik får inte bygga på tillfälliga hotbilder eller hur stormakterna annonserar hur de vill bilda allianser. Dock är det av intresse, inte minst med tanke på det högljudda tonläget hos våra anhängare av Nato-medlemskap, att redovisa den här amerikanska uppfattningen.

Natos utvidgning står inte på dagordningen. Det beskedet ger en högt uppsatt amerikansk diplomat. Han säger också att Washington inte har iför avsikt att destabilisera Ryssland. Det är en position som intas av den nuvarande amerikanska regeringen. En ny regering kommer snart att tillträda. Med en ny Clinton i Vita Huset kan man förvänta sig expansionism. Men det finns också starka isolationistiska strömningar inom det politiska etablissemanget i USA.

Vad innebär detta för alliansfria stater som Sverige och Finland? Även om diplomatens anmärkningar är applicerade främst på före detta sovjetrepubliker, vilkas Nato-anslutning Moskva naturligt nog är misstänksamt mot, befinner sig ju också Rysslands båda nordliga, alliansfria länder i en belägenhet av betydelse för det landets säkerhet. Från Nato-håll har det sagt att ett svenskt medlemskap när som helst skulle välkomnas. Men är detta verkligen den amerikanska ståndpunkten?

Det är tydligt att den nuvarande regeringen inte vill ha ett försvar byggt på allmän värnplikt för kvinnor och män. Försvarsminister Peter Hultqvist talar i en intervju med Länstidningen i Östersund om en försvarsorganisation med ”värnpliktsinslag”. Yrkesarmén ska bestå. Detta håller inte! De som argumenterar för ett folkförsvar på den allmänna värnpliktens grund anser inte att landet bör återgå till den härordning som infördes år 1901. De förespråkar inte heller att Sverige bör kopiera exempelvis Finlands lösning. Vi ligger där vi ligger och våra geostrategiska och politiskt-kulturella förutsättningar är specifika.

Läs mer

Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen förklarat att Sverige är ett alliansfritt land och tänker så förbli. Den militära alliansfriheten kommer inte att överges med den nuvarande regeringen vid makten. Att söka medlemskap i Nato är alltså inte aktuellt. Sverige prioriterar att samverka med enskilda Nato-länder i övningshänseende istället för att knyta sig närmare alliansen som sådan.

Detta är gott och väl. Det kan låta lugnande. Och ändå inte. För i just den här frågan råder det parlamentarisk oenighet i vårt land. De oppositionella allianspartierna förespråkar nu samtliga att Sverige bör söka medlemskap i Nato, Atlantpakten. Det betyder att vi har fått en strid mellan de partiblocken i säkerhetspolitiken. Det är en högst ovanlig situation. Jag vet inte när säkerhetspolitiken senast var så blockskiljande, kanske tiden före första världskriget med bondetåg och insamlingar till pansarbåtar. Det normala har varit att man inom säkerhetspolitiken har strävat efter och uppnått nationell endräkt.

Läs mer

Den tidigare utrikes- och statsministern Carl Bildt utfrågades den 21 april bakom lyckta dörrar av riksdagens konstitutionsutskott om den förra regeringens undertecknande av det så kallade värdlandsavtalet. Bildt hävdade att avtalet var en praktikalitet som inte hade någon politisk betydelse. Avtalet skall underlätta administrationen vid mottagande av Nato-styrkor på svenskt territorium. På vilket sätt det underlättar, är faktiskt oklart. Om det inte innebär annat än ett smidigare status quo, förstår man inte varför det smögs igenom i slutet av Reinfeldt-regeringens mandatperiod. Öppenhet är en grundsats i det demokratiska regeringssystemet.

Läs mer

Försvarsmakten saknar över 7 000 soldater. Problemet är att för få frivilliga söker soldatjobb och för många som har anställts slutar.

Annika Nordgren Christensen utsågs förra året av regeringen för att utreda hur rekryteringsfrågan kan lösas. På Försvarskonferensen lämnade hon en rapport om utredningens arbete. Förslag till åtgärder ska lämnas till regeringen i september.

När riksdagsbeslutet togs 2009 om att värnpliktiga skulle ersättas av anställda soldater fanns hos många en förhoppning om att det skulle bli lätt att anställa soldater. De skulle få månadslön och extra ersättningar vid utlandstjänstgöring. Läs artikel

Den ansedde Östeuropakännaren Olof Kleberg, ett känt namn i den liberala pressen, skrev en artikel om Rysslandsdebatten för sajten manskligsakerhet.se. Den godtogs av redaktionen men stoppades i sista stund av chefredaktören som varande för ensidig. Detta ledde till att en av sajtens grundare och dess biträdande chefredaktör, professor Lars Ingelstam, avgick.

Här den stoppade artikeln:

Ryssland hotar, upprustar och underminerar. Detta hör vi dagligen. Även från kretsar och organ som oftast vårdar sig om saklig debatt, också med åsiktsmotståndare. Polariseringen är beklämmande.

Några exempel från senare tid:

• Enligt försvarsminister Peter Hultqvist innebär Rysslands agerande ett ”hot mot rätten att göra nationella vägval i alla länder i dess närhet”. (Tal vid Natomötet i München 13/2 2016)
• Dagens Nyheter, en gång bastion för rationella politiska resonemang, beskriver i en ledare 20/3 alla som vill försöka förstå något av Rysslands agerande som ”Putins svenska vänner”, en del av ”Putins svenska brigad” (enligt rubriken; i texten dock nedbantad till ”bataljon”, i en ledarkommentar 11/4 ytterligare minskad till ”Putins patrull”).
• Samma Dagens Nyheter beskriver de allvarliga uppgifterna i Säpos årsbok 2015 om ryska agenters spaningar mot svensk infrastuktur som ”krigsförberedelser” (Mikael Holmström, 18/3). Säpo talar dock inte alls om krigsförberedelser utan skriver, som ett ansvarigt statligt organ: ”Rysslands spionage i och mot Sverige är mycket omfattande.” Detta är illa nog – men ”krigsförberedelser”? Det är att skapa alarm i stället för information.

Läs mer