Västvärlden delas allt tydligare in i två läger i takt med Putin och Rysslands politik, både inrikes och utrikes. Ryssland rustar upp samtidigt som tonen från EU och USA hårdnar och i både Sverige och Finland förs nu diskussionen om ett Natomedlemskap allt flitigare.
Jag är en stark motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato. Militära insatser som Sverige deltar i ska ledas av antingen vår egen regering och riksdag eller av FN – inte av Pentagon. Läs artikel
Jag håller med mina UD-kolleger om att den inrikespolitiska repressionen i Ryssland har ökat sedan 2003 och att den ryska utrikespolitiken hårdnat sedan 2007. Poängen i min debattartikel var att Ryssland är som det är och att Sverige på grund av sitt läge måste ta hänsyn till det. Det är naivt att vifta bort allt som ryssarna gör som grov propaganda, skriver Sven Hirdman.
I fredags publicerade Dagens Nyheter ett debattinlägg av en av våra främsta utrikesexperter Sven Hirdman som bland annat varit ambassadör i Moskva. Han varnade där för den enögda syn vi i väst har på Ryssland.
Sven Hirdman har varit moderat statssekreterare i försvarsdepartementen och kan knappast beskyllas för att har någon vänsterpolitiskt flummig syn på det säkerhetspolitiska läget. Läs artikel
Kommentar från utgivarna: Tomas Bertelman, Johan Molander och Sven-Olof Peterson menar att Sven Hirdman sprider myter om Ryssland.Trots att två av dem varit Moskvaambassadörer tar de inte upp en central punkt i Sven Hirdmans artikel, nämligen att oavsett vad man anser om Ryssland måste man väga in att ryssar ser det som en inringning då Nato utvidgar österut och stödde omvälvningen i Ukraina. Detta är inte samma sak som undfallenhet för en stormakt utan realpolitik och nykter småstatsrealism. Att bortse från det och hävda svenskt medlemskap i Nato är inte att medverka till att sänka spänningarna i vårt närområde.
Artikeln på DN.se:
Om missförstånd upprepas tillräckligt många gånger kan de komma att framstå som sanning. Vår kollega Sven Hirdman har under de senaste åren med energi och inte utan egen högljuddhet upprepat sina teser om Ryssland och svensk säkerhetspolitik så många gånger – senast på DN Debatt 19/6 – att de riskerar få en patina av etablerad sanning, snarare än att framstå för vad de är: en hårt vinklad och selekterad tolkning av den ryska utvecklingen, av den geopolitiska logiken och av förhållandet mellan små och stora stater.Läs artikel
Att EU ännu håller en enad front mot Ryssland beträffande sanktioner ses av många som ett mirakel. Vid det Europeiska rådets möte den 19-20 mars 2015 togs beslutet att sanktionerna skulle kvarstå åtminstone till årets slut och inför mötet 25-26 juni, då sanktionerna formellt ska förnyas, talas dessutom om skärpningar av dem. Ett av förslagen är att utesluta Ryssland ur det internationella betalningssystemet, något som skulle drabba landet oerhört hårt. Läs artikel
Ur intervjun: ” Margot Wallström förstår att tanken på ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap fått ny näring i ljuset av Ryssland annektering av Krim och konflikten i Ukraina. Men hon anser att ett medlemskap inte kan bli aktuellt utan en stark folklig förankring. Hon vänder sig mot förslaget att frågan utreds av en enmansutredare. Istället vill hon att ett Nato-medlemskap diskuteras brett som skett tidigare när viktiga avgöranden behandlats i utrikespolitiken, som till exempel medlemskapet i EU.” Läs hela intervjun
Thage G Peterson om det nya samarbetsavtalet: ”Historielöst att kasta Sveriges alliansfrihet på skräphögen.”
I början av 1500-talet konstaterade den franske krönikeskrivaren Philippe de Commynes: ”Så ordnade Gud Europa att varje stat vid sin gräns fick en arvfiende”. Detta har lyckligtvis varit Sveriges lott på över 200 år. Men Sverige har befunnit sig i skärningspunkten mellan stormakternas strategiska maktintressen. Vår säkerhet har varit beroende av relationerna mellan de europeiska västmakterna och Ryssland, mellan Tyskland och Ryssland och efter andra världskriget mellan Atlantpakten och Sovjetunionen. Tack vare lyckliga omständigheter har vi bevarat vår fred. Men Sverige har också fört en klok utrikespolitik alltsedan Karl XIV Johan, som med historiskt obelastad blick genomförde den säkerhetspolitiska missionen, som lade grunden till vår alliansfria politik.Läs artikel
Nyansera debatten. Den säkerhetspolitiska diskussionen om Sveriges förhållande till Ryssland, Nato och våra internationella åtaganden är högljudd, men präglas av bristande insikter. Här är några av de ofta upprepade påståendena – och hur jag tycker att de ska bemötas, skriver Sven Hirdman, tidigare Moskvaambassadör. Läs artikel
Rabbe Sandelin är en fritänkare och humanist, bosatt i Helsingfors.
.
Många av mina bekanta frågar med jämna mellanrum varför jag anser att Finland inte skall gå med i Nato. Kanske mina största dubier gäller:
Natos underliga, nya uppdrag: Nato talar idag om alla möjliga nya ”fiender” som inte alls har att göra med militärallianser, t.ex. terrorism eller ”cyberrymden”.
Natos stora utvidgning på 2000-talet, vilket gör Natos beslutsförmåga lika svårhanterlig som EU:s. Sannolikt är att en allvarlig kris i Europa inbegripandes militära aktioner skulle förlama Nato totalt. Det finns även en allt större risk att två Natoländer sinsemellan hamnar i en militär konflikt.
Den s.k. säkerhetsgarantin (Artikel 5), som bara är ord på papper. Helt otestad, och förbinder inte något land till någonting. Stor risk alltså för att ett medlemskap i Nato invaggar oss i en falsk känsla av säkerhet, och att vi glömmer bort att det till syvende och sist bara vi själva som försvarar vårt land (även som medlem i Nato). Läs artikel
President Niinistö höll för tredje gången de s k Gullrandasamtalen den 14–15 juni vid presidentens sommarresidens i Nådendal. Inspirationen till dessa samtal fick han efter att ha deltagit i Sälenkonferensen för några år sedan. Närvarande i Gullranda var hela finska statsledningen och militärledningen, hela den politiska eliten, utvalda prominenta diplomater, observatörer och journalister, sammanlagt drygt 100 inbjudna personer. Ryssland och Ukraina stod högt på dagordningen. Redan i sitt hälsningstal sände Niinistö en klar signal österut: ”När Sovjetunionens diktator Stalin lärde finländarna geografi på sitt karakteristiska sätt 1939 gjorde han också sitt eget land en björntjänst. Detta har lämnat ett djupt och bestående spår i finländarnas tänkande. Krisen i Ukraina har åter förstärkt finländarnas oro rörande Rysslands politik.” Läs artikel
Ur talet: ”Jag vill se en svensk utrikespolitik som bidrar till att stärka FN:s ställning i världssamfundet, där Sverige med en oberoende röst och hög integritet tar aktiv del i arbetet för global nedrustning, där biståndspolitiken inte urholkas utan i stället baseras på solidaritet med jordens allra mest fattiga, och med en bibehållen svensk militär alliansfrihet där Sverige utnyttjar sin fristående ställning till att stärka den globala säkerheten. Sverige är unikt i Europa, i det att vi levt i fred i över 200 år. Det är ett fantastisk, nästan ofattbart privilegium. Jag har mycket svårt att se hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle bidra till att stärka Sveriges säkerhet. Så låt oss säga nej till Nato, säg ja till fortsatt militär alliansfrihet!” Hela talet finns att läsa
I flera inlägg i denna serie har positiva saker som sagts om socialdemokraterna varit tvungna att förses med starka reservationer. Neutralitetspolitiken måste emellertid ses som ett genuint positivt bidrag, som hållit oss undan från krig och bevarat vår självständighet gentemot utländska intressen. Läs artikel