Små utsikter till framgång i Mali

Lars-Gunnar LIljestrand

Sverige deltar sedan 2014 i FN-styrkan Minusma i Mali. Minusma består av drygt 13000 soldater från olika afrikanska och västländer och har ett mandat från FN:s säkerhetsråd för en fredsfrämjande insats att för skydda befolkningen och skapa förutsättningar för en stabil stat.

Förutom Minusma finns andra internationella styrkor på plats: EU:s utbildningsstyrka EUTM med 620 soldater, de regionala trupperna från Burkina Faso, Mali, Mauritanien, Niger och Tchad som benämns FC-G5S med 5000 soldater samt den helt franskbemannade styrkan Barkhane med 5100 soldater. Frankrike sätter dessutom upp en ny specialstyrka, Takuba, där Sverige kommer att delta med början nästa år.

Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, har gjort en undersökning (FOI-R–4915—SE) av hur samarbetet mellan dessa styrkor fungerar, Synergies Between Military Missions in Mali, av Elin Hellquist and Tua Sandman.

Rapporten bygger på intervjuer med elva svenska militärer som deltagit i Minusma och EUTM och publicerades den 20 mars 2020, vilket var före militärkuppen i augusti och före riksdagsbeslutet i juni om Sveriges deltagande i Takuba.

Den fråga man vill få besvarad är: Does the coexistence of military missions in Mali translate into synergies? (Rapporten är på engelska.) Frågan har inget entydigt svar efter att intervjuerna sammanställts. Det finns områden där det gått att samarbeta, som när det gäller transporter, skydd av baser och samutnyttjande av sjukvårdsresurser.

Läs mer

Amerikanska specialstyrkor samövar i Sverige, aftonbladet.se

Svensk och amerikansk militär övar tillsammans utanför Lidköping. Syftet är att stärka Sveriges förmåga att genomföra gemensamma insatser.

– Vi får öva på vår krigsuppgift på ett lite mer utmanande sätt än vad vi gör dagligdags, säger flottiljchefen överste Malin Persson.

Det är inte ett flygplan. Och inte en helikopter. Den amerikanska CV-22 B Ospey är någonting mitt emellan, men samtidigt både och.

– Vi kallar det en lutningsrotor. Den kan utföra de uppgifter som ett flygplan kan och de uppgifter som en helikopter kan, säger ledaren för amerikanska 352 Special operation wing forces till TT, som av principiella skäl inte vill uppge sitt namn.

Han är på plats på F7 i Såtenäs, utanför Lidköping, för att samöva med svenska kollegor en i bilateral övning. Både svenska och amerikanska enheter från marin-, flyg- och markförband deltar. Och dessutom även delar ur USA:s specialförband.

– Vi får öva på vår krigsuppgift på ett lite mer utmanande sätt än vad vi gör dagligdags. Och den extra pålagan med pandemin lägger till ett extra moment. Det är bra för oss. Vi har har den infrastruktur och den kompetens som krävs och det är bra att få ett kvitto på det, säger flottiljchefen överste Malin Persson.

Huvuddelen av övningen kommer att genomföras till sjöss och i luften, främst i södra och mellersta Östersjön men även till viss del på land. Syftet med övningen är att stärka Försvarsmaktens förmåga att snabbt kunna genomföra gemensamma operationer och insatser tillsammans med andra.

– Den svenska gästvänligheten har varit fantastik. De har varit professionella och vänliga. Det ser bra ut för framtiden, summerar majoren. Läs artikel

Sveriges krigsmakt spanade på Åland, alandsradio.ax

Att Åland är och har varit demilitariserat har inte hindrat både finska och svenska officerare från att rekognoscera i detalj på Åland. Det visar en ny bok.

Sten Ekman och Tommy Jeppsson har släppt boken ”Ockupera Åland”, som radar upp flera exempel på svensk krigsplanläggning på plats på Åland. I en intervju med Ålands radio beskriver Sten Ekman hur upp till 10 000 svenska soldater skulle landstiga på Åland i händelse av krig med dåvarande Sovjetunionen, hur Ålandsägda passagerarfartyg skulle användas för svenska trupptransporter och hur svenska officerare varit på Åland för att i detalj planera insatserna. Ett exempel som nämns är hur svenska officerare på 1980-talet promenerade upp på Orrdalsklint för att se var man kan montera upp luftvärnsbatterier.

Fotnot: Boken ”Ockupera Åland” ges ut av Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks förlag AB, och finns att låna i Lagtingsbiblioteket och att köpa i bokhandeln.

Läs artikel

Russisk kritikk av Norge etter Bakke-Jensen-intervju, forsvaretsforum.no

Den russiske ambassaden avviser at naboforholdet mellom Russland og Norge er godt, slik forsvarsminister Frank Bakke-Jensen hevder i et intervju med Nordlys.

Den russiske ambassaden i Oslo la mandag kveld ut et innlegg på Facebook der Norge anklages for å ha ødelagt naboforholdet mellom de to landene. Meldingen er lagt ut etter at Bakke-Jensen i et intervju med Nordlys og Klassekampen snakket om «nytte» av anløp av atomdrevne ubåter til Tønsneshavn for Norge og «veldig god kontakt med naboen i øst».

– Dessverre er virkeligheten slik at etter Norges initiativ har det militære samspillet blitt lagt på is. Den systematiske dialogen på politisk nivå mellom landene våre og forbindelser mellom spesialtjenester er redusert til minimum. Alle initiativer fra Russland for å gjenopprette samarbeid ble avvist av den norske regjeringen, skriver ambassaden i sin melding. […]

Vi noterer den økte militariseringen av Norge, systematiske antirussiske øvelser, overføringen av tilstedeværelse av store utenlandske styrker på norsk territorium, faktisk til permanent basis, i strid med den tradisjonelle «basepolitikken», skriver ambassaden. Läs artikel

Atomparaplyen er ikke troverdig, aftenposten.no

Sverre Lodgaard, seniorforsker, NUPI

56 tidligere ledere av såkalte «paraplystater» – herunder seks norske – har bedt sine land avstå fra enhver befatning med atomvåpen og slutte seg til forbudstraktaten. Traktaten tar utgangspunkt i den økende risikoen for at våpnene blir brukt, og at bruk av våpnene vil bryte med internasjonal humanitær rett.

Debatten har gått i Aftenposten, Dagens Næringsliv og noen andre steder. Men ingen har sett nærmere på atomparaplyen. Hva er den ment å innebære og hvilken troverdighet har den? […]

Atomparaplyen skal garantere at hvis europeiske allierte blir angrepet, vil USA om nødvendig bruke sine atomvåpen mot aggressoren. Noen av dem er plassert på europeisk jord og koblet opp mot de interkontinentale missilene for å styrke avskrekkingens troverdighet. […]

Charles de Gaulle sa at USA ikke ofrer Chicago for Paris. I 1979 var Henry Kissinger inne på samme sak da han advarte europeerne mot å «be om garantier som vi ikke kan gi». Hvis det ble krig mellom Nato og Warszawapakten, ville ikke USA bruke sine våpen mot mål i Sovjetunionen, for det ville føre til gjengjeldelse mot amerikansk territorium. […]

I dag er 150 amerikanske atomvåpen lagret i fem europeiske land (kanskje færre, kanskje ikke i Tyrkia). De er koblet opp mot europeiske bombefly i et felles arrangement hvor USA har nøklene til våpnene og vertslandene til våpenbærerne.

Disse våpnene tillegges da heller ikke noen større militær rolle i Natos strategi. De sies derimot å ha symbolsk verdi som lim for å holde alliansen sammen. Men hadde alliansen hvilt på dette meningsfattige symbolet, ville den forsvunnet for lenge siden.

Natos strategi svikter derfor på troverdighetstesten. Konklusjonen blir den samme som i den humanitære tilnærmingen: Paraplystatene er best tjent med å bygge sitt forsvar på konvensjonelle midler, ikke på våpen som ikke kan brukes. Läs artikel

 

”Delseger” för Huawei – förbudet gäller inte, svd.se

Huawei får rätt mot PTS. Nu slår svensk domstol fast att beslutet att bannlysa bolaget från 5G-utbyggnaden tills vidare inte ska gälla.

– De rättsliga frågorna måste redas ut, säger digitaliseringsminister Anders Ygeman till SvD.

Under måndagskvällen uppgav Ekot att Huawei vunnit ”en delseger” i rättsprocessen mot Post- och telestyrelsen. Detta dagen innan auktionen om 5G-nätet är tänkt att inledas.

Förvaltningsrätten i Stockholm har slagit fast att Huawei har rätt att överklaga myndighetens beslut. Detta är tvärtemot PTS egen tolkning. Dessutom ska PTS beslut att bannlysa Huawei från utbyggnaden av 5G i Sverige tills vidare inte gälla.

– Vi kan konstatera att domstolen inhiberar villkoren kring Huawei, sade Petter Öhrn, pressansvarig på PTS till SvD kort efter att nyheten blivit offentlig.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman underströk i en intervju med SvD på måndagskvällen att Sverige är en rättsstat, där företag har rätt att få myndigheters beslut prövade i domstol. Läs artikel

Tele2 och Telenor uppmanar PTS skjuta upp 5G-auktionen, realtid.se

Kinesiska telekomtillverkaren Huawei har överklagat Post-och styrelsen, PTS beslut om att förbjuda användningen av Huaweis produkter i svenska 5G-näten, har Sveriges Radio Ekot rapporterat. I en intervju med Realtid sade Kenneth Fredriksen, executive vice president, Central East Europe och Nordic Region på Huawei, att PTS beslut från den 20 oktober var högst oväntat och att det var för Huawei ”tydligt att PTS beslut fattades i all hast vid slutet”.

I och med att Huawei bett i sitt överklagande om att PTS beslut inhiberas kan 5G-auktionen, som planeras att starta 10 november, försenas. Det är något, tillsammans med den rättsliga prövningen av PTS beslut, som operatörera Tele2 och Telenor välkomnar, skriver Nyhetsbyrån Direkt med hänvisning till branschsajten Telekomnyheterna.

– Vi välkomnar att PTS hantering av detta ärende nu får en rättslig prövning. PTS process har präglats av direkt motsatta besked från Säkerhetspolisens sida som gör att rättssäkerhetsfrågorna fått sig en oacceptabel törn. PTS måste nu avvakta med den planerade auktionen till dess de rättsliga förutsättningarna är klargjorda. Allt annat vore högst märkligt. En eventuell försening av 5G-utrullningen är konsekvensen av den rättsosäkra processen som myndigheterna drivit snarare än av Huaweis överklagande. Vi beklagar det, säger Stefan Backman, chefsjurist på Tele2, till Telekomnyheterna.

Jimmy Ahlstrand, chef för Corporate Affairs på Telenor Sverige, håller med.

– Utan att ta ställning till överklagandet i sak kan vi konstatera att det föreligger osäkerhet kring de rättsliga förutsättningarna för den nära  förestående tilldelningen. Vi har därför uppmanat PTS att skjuta upp auktionsprocessen för 3,5 och 2,3 GHz-bandet till dess att beslut i överklagandeprocessen har vunnit laga kraft”, säger han till Telekomnyheterna.

Enligt Telekomnyheterna har Tre och Telia avböjt att kommentera. Läs artikel

How will NATO’s new command structure transformation play out? armynow.net

Duan Ting, Joint Operations College of the National Defense University, PLA China

NATO recently announced that its Joint Force Command Norfolk (JFC-NF) has achieved initial operational capability, marking a substantial step forward in the military bloc’s fourth transformation of its combat command system after the Cold War. This transformation reflects NATO’s new considerations for its security environment and new ideas for the employment of military means, […]

Transforming NATO’s command structure seems aimed at a stronger collective defense, but that doesn’t mean it will concentrate its military resources and attention on Europe alone. Actually it has looked to the Indo-Pacific region in recent years primarily because European countries pay special attention to the security situation in the West Indian Ocean as they rely on the energy supply from Persian Gulf to the Mediterranean. But a more important reason is that Washington has spared no effort in promoting its Indo-Pacific strategy and has spurred on its NATO allies and partners to engage in the region’s security affairs more actively, thus pushing the alliance eastward by force.

Therefore, transformation of NATO’s command structure may influence regions beyond Europe while deterring Russia’s westward expansion. Once a handy excuse pops up, the organization is very likely to repeat what it did when meddling in the Libyan war – some members and partners will utilize the command organization to execute out-of-region military interference operations in NATO’s name. The international community should be alert to its commanding system reform this time. For another, it may fuel NATO’s inclination to carry out military interference operations out of the region and add to the possibility of the US’ military adventures. Läs artikel

With Biden, EU must still ’live without US global leadership’, france24.com

The EU will once again have a cooperative US partner when Joe Biden becomes president, but Europeans should harbour no illusions: Washington will be no globo-cop nor NATO’s big protector, leaders and analysts say. […]

But Jean-Claude Juncker, former European Commission president, earlier offered a typically blunt assessment: ”Joe Biden isn’t going to change Washington’s approach to international issues overnight, because he can’t.”

And Sebastien Maillard, head of the Jacques Delors Institute named after an influential former EU chief, cautioned that ”the Europeans need to learn to live without American global leadership.”

”For the foreseeable future, the US will be preoccupied with itself,” agreed German political scientist, Markus Kaim. […]

While the US still maintains aircraft carrier battle groups in different regions, and bases including in Europe, South Korea, Japan, Afghanistan and Bahrain, it has been withdrawing from conflict zones under a trend accelerated by Trump but started by his predecessor Barack Obama.

More notably, within the past two decades much of its military focus has moved to Asia, away from Europe.  Nathalie Tocci, head of the Italian think tank the Instituto Affari Internazionali, added: ”We are witnessing the end of American imperialism with the United States no longer wanting to be the world’s policeman.” […]

”With Biden as president, the EU could expect and welcome a much more predictable and constructive US-EU relationship on trade, NATO, Iran, the Middle East and above all on climate change, if the US re-enters the Paris climate agreement,” predicted Mujtaba Rahman, director of the Europe office of the Eurasia Group risk analysis firm. […]

NATO can hope for a normalisation with Biden, but analysts believe Washington will stay retrenched in looking out for US interests.”That will be uncomfortable for the Europeans,” whose NATO members are split between a pro-Europe camp and an Atlanticist one, said Kaim. Läs artikel

 

Kokkola 20 – Local defence in action, corporalfrisk.com

Twice each year, the Finnish Defence Forces kicks off several simultaneous local defence exercises. In accordance with their names, these are local in their nature, and “will develop local defence readiness and combat capability, as well as inter-authority cooperation in rapidly evolving situations” according to the latest presser. […]

The military forces taking part in the exercise in effect were made up of three different components: conscript military police units (mainly from the Pori Brigade), mobilised reserve military police units on a refresher exercise, and the local defence units (Fi. Paikallisjoukot). The Pori Brigade, being one of the country’s most important peacetime units and the “local” unit for a large part of Western Finland including Kokkola, served as the host unit responsible for the exercise. […]

In short, a Finnish military police is an infantry soldier that has received additional training in security and guard duty. This include a host of different skills, ranging from non-lethal ways to stop and capture an intruder to understanding the legal framework that the FDF work with when it comes to protecting its infrastructure, people, and activities. The exact skill sets vary between peacetime garrisons, all of which sport some kind of military police unit on their premises, but in general it can be noted that military police travel relatively light, prioritising operational mobility over protection, and that they often (but not always) have a better understanding of and training for combat in an urban environment thanks to their focus on infrastructure protection (the obvious outlier is the Guard Jaeger Regiment, with the whole mother unit being the FDF’s prime urban warfare centre means that their military police units are also the most highly specialised urban warriors compared to other military police conscripts).

In wartime, military police units can function as part of a larger formation, in which case they would fill a light infantry role. A more traditional role that is closely related to that of security and protection duty is counter-special forces. Läs artikel

Eftervalsord

Anders Björnsson

Utgången av det amerikanska presidentvalet år 2020 påverkar nog endast i ringa mån Sveriges förhållande till USA. Förenta staterna är en stor och mäktig stat som vi alltid måste ha ett gott förhållande till, oavsett vem som där innehar regeringsmakten. Det gäller även vårt förhållande till andra stora makter. Relationen bör vara en av ömsesidighet. Stormakten kan inte bortse från den lilla staten – småstaterna är många – i sitt agerande. Den svenska statsledningens bedömning av USA:s krig i Vietnam och Indokina var inte avgörande men inte heller utan betydelse för hur detta krig avslutades, i detta fall till den stora maktens nesa.

Läs mer

Imorgon, världen

Mats Björkenfeldt

Den amerikanske historikern Stephen Wertheims nya bok Tomorrow, the world . The birth of U.S. global supremacy (The Belknap Press of Harvard University Press, 2020) är värd att uppmärksammas.

Amerikaner hävdade tidigt att deras nation var exceptionell därför att man inte sökte militär överhöghet över den resterande världen. Många skulle ifrågasätta detta, då Amerikas förenta stater 1898, efter ett krig med Spanien, kom att hålla Filippinerna och Porto Rico som kolonier. Härigenom bröts ett mönster, då man tidigare endast haft begär efter land i närheten. Men USA sökte alliansfrihet och var inte intresserat av europeiskt intrigspel; ”they promoted international law as an alternative to rivalry and conflict”, framhåller Wertheim.

Förvisso gick USA in i första världskriget 1917, “but in order to defend its legal rights as a neutral state rather than reconfigure the European balance of power”. Samtidigt önskade många amerikaner att en världsorganisation bildades, som kunde garantera den kommande freden.

Läs mer