I likhet med Sverige ska även Finland ingå ett ”försvarsavtal” med USA, på samma premisser som Sverige. USA får rätt att använda ett stort antal militärbaser i landet, 17 i Sverige, 15 i Finland. I Finland har avtalet debatterats och kritiserats. Tuomas Pöysti är finsk justitiekansler och har flera invändningar mot hur landet ger upp sin suveränitet till USA (enligt vad TT rapporterar).

Amerikanska soldater som befinner sig i landet ska inte lyda under finsk lag; begångna brott ska utredas och lagföras av USA, på samma vis som det svenska avtalet stipulerar. Pöysti invänder också mot att USA får befogenheter att under ”extraordinära omständigheter” vidta ”nödvändiga och proportionerliga åtgärder” i Finland, även på andra platser än i militärbaserna. Samma regel gäller i det avtal som Sverige förväntas godkänna. […]

Pöystis tredje invändning handlar om att USA:s militär kommer att beredas fri in- och utresa i Finland, vilket begränsar landets suveränitet. JK hävdar att Finland, i praktiken, inte skulle kunna neka en sådan inresa. ”Enligt avtalet ska Finlands synpunkter beaktas, men utifrån hur avtalet är formulerat skulle det inte behöva efterföljas” skriver JK, som också fastslår att regeringens lagförslag behöver kompletteras. Finlands utrikesministerium har också erkänt att DCA-avtalet inskränker landets suveränitet och därför tarvas att två tredjedelar i parlamentet röstar för avtalsförslaget, för att det ska kunna träda i kraft. Läs artikel

Regeringen har medelst proklamation i Svenska Dagbladet, undertecknad av försvarsminister Pål Jonson och sekundanter från L och KD, äntligen bemött kritiken mot sitt försvarsavtal med USA.

Det är bara det att texten är en oförskämdhet med stark lukt av förakt  mot det demokratiska samtalet. Dessutom ogenerat hotfull mot den som uppvisar annan uppfattning.

Det hade annars funnits  en hel del att förklara och försvara. DCA-avtalet, som det kallas, är nämligen häpnadsväckande läsning. Det ser ut som ett kapitulationsdokument efter ett förlorat krig. Segrarmakten USA får ”obehindrad tillgång” till svenskt territorialvatten, territorium och luftrum samt 17 viktiga militäranläggningar, flygbaser, örlogshamnar och arméförläggningar.

USA får dessutomrätt att bygga slutna områden på dessa baser dit vi infödingar eller våra myndigheter ej äga tillträde. Därtill får USA  på begäran tillgång till privat mark, vägar hamnar och flygplatser och rätt att bygga egna områden för fritidsändamål med såväl hamburgarhak som momsbefriad spritservering. […]

I vanlig gammaldags politisk diskussion står sig regeringen som synes slätt mot floden av kritik. Därför hotar man dem som säger emot: ”Aktörer som vill skada Sveriges intressen kan komma att förvränga DCA-avtalets avsikt och innehåll.”

Den som kritiserar detta underkastelseavtal med USA  är alltså en brottsling, ”en aktör som vill skada Sverige”. Läs artikel

[…] Nu är vi där igen. De senaste tre revisionerna av grundlagarna har inneburit begränsningar av opinionsfriheterna. Såväl 2015 som 2019 men framförallt 2023 genom införandet av de nya brotten
utlandsspioneri. Samtidigt vidgades möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel som kan kommaatt träffa även journalistisk verksamhet.

Och det kommer mera 2027.
En konstitutionell beredskap behövs och finns. I krig kan regeringen förbjuda sammankomster på vissa platser. I såväl lag som grundlag finns straffbestämmelser om spioneri, hot mot tjänsteman, krigsanstiftan, uppror, högförräderi, ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, uppvigling och
landsförräderi för att nämna några. Problemet är att regeringen Kristersson och tidigare regeringar, baserat på utredningar framtagna av tidspressade ensamutredare, gett oss lagar som i många fall brister i proportionalitet, är svårförutsebara och försvagat tryck- och yttrandefriheten.
Två exempel är regeringens intentioner att skärpa ordningslagen och möjligheten att neka mediestödet till tidningar med hänvisning till deras innehåll. Läs artikel

The proposal of an extensive rearmament of the Navy in the North is not just about military capacity. It is just as much about the security policy approach to Russia and who will keep their hands on the wheel in the Arctic. […]

Norway and Russia know each other. Russia’s attack on Ukraine has not changed that, although much of the knowledge deteriorated when the direct contact between the countries is at an absolute minimum.

The Norwegian approach to Russia has been and should still be a combination of deterrence and reassurance. Yet, the US has gradually gripped increasingly more decisively around the Norwegian security policy in the Arctic as well, reinforced by the somewhat invasive bilateral agreements with the new NATO countries Finland and Sweden.

Following a short hearing, Norway’s renegotiated supplementary defense cooperation agreement with the US is now being processed by parliament. At the same time, the parliaments in Sweden and Finland will decide on bilateral defense agreements with the US for the first time.

It is problematic, and it happens almost entirely without political debate.

As Rear Admiral Oliver Berdal says, strengthening the navy in the North is necessary for the low tension we still desire in the North.

Giving away expertise and control in the North is a bad security policy. Läs artikel

Norway’s government recently launched major investments in the country’s naval forces. This will increase important Norwegian presence in the North vis-á-vis Russia, maintains Navy Chief Oliver Berdal. “We must be able to safeguard our maritime interests on an independent basis,” he says. […]

”The government’s proposal to acquire more submarines – which are among the most impactful and deterrent weapon systems we have – as well as acquiring at least five new frigates, is very positive to our ability to defend ourselves,” maintains the Navy chief and continues:

”Russia is about to renew its entire fleet, from submarines to surface vessels. Given the exacerbated security policy situation, it is incredibly important that Norway has maritime capacities that can contribute to safeguarding Norway and NATO’s interests in the North.”[…]

”Patroling with Norwegian coast guard and navy vessels in the Barents Sea is completely natural and necessary. If we had to leave this form of patroling mostly to others, it could create a poorer situational awareness and challenges that go against the low tension we desire in the High North.” Läs artikel

Läser man avtalet slås man av hur enkelriktat det är. På punkt efter punkt listas rättigheter för USA:s militär men inget om några skyldigheter. Hur kan en suverän stat som Sverige acceptera sådana villkor utan att ha lidit nederlag i ett krig där segraren dikterar villkoren?

Avtalet ger USA rätt till obehindrad användning av 17 militära anläggningar för militära övningar, förvara vapen och annan krigsmaterial. De ges också rätt att fritt röra sig över vårt territorium; till lands, sjöss och i luften. På anläggningarna får USA avskärma områden där endast amerikansk militär har tillträde och där amerikansk lag ska gälla. Svenska myndigheter får inte kontrollera amerikanska fordon, flyg eller fartyg. De ska också vara helt skattebefriade och ha tillgång till el, vatten och andra allmännyttiga tjänster utan statliga avgifter. […]

Många tror att kampen om Arktis blir en källa till en framtida konflikt mellan stormakterna USA, Ryssland och Kina. Att då ha amerikansk militär i Sverige stärker knappast vårt säkerhetsläge. Tvärtom, vi blir primära mål för Ryssland i händelse av en konflikt mellan dem och USA. Läs artikel

USAs viseutenriksminister Kurt Campbell har godtatt kravet etter et møte i Washington med juntaens statsminister fredag, uttaler amerikanske tjenestefolk til nyhetsbyrået AFP.

I fjor hadde USA litt over 1000 soldater fordelt på to baser i Niger. En av basene er en dronebase, kjent som Air Base 201, nær Agadez sentralt i Niger, et prosjekt som har kostet amerikanske skattebetalere 100 millioner dollar. Läs artikel

[…] I slutet av året ska personal och materiel i stor skala förflyttas till en bas utanför Riga i Lettland, för att under kanadensisk ledning i ett halvår ingå i det som kallas Natos Forward Land Forces (FLF). Uppdraget har en allvarlig grund, konstaterar arméchefen:

– Det handlar om att försvara Natos östra gräns mot ett ryskt anfall. […]

Både fast anställda på P7 och personal med tidsbegränsad anställning kommer att delta. Rekrytering pågår även bland dem som just nu gör värnplikten i Revinge och hinner bli färdigutbildade.

– Dem vill vi väldigt gärna anställa som en del av den här insatsen, säger Jonny Lindfors.

Men hur ska P7 kunna leva upp till kravet på att öka antalet värnpliktiga och samtidigt skicka en stor del av personalen till Lettland? Är det teoretiskt möjligt?

– Att det kommer att pågå värnpliktsutbildning är fullständigt solklart. Förbandet behöver ju hela tiden återskapa sig självt också, men mängden och vilka utbildningslinjer, det får vi ha en fortsatt dialog om, säger Jonny Lindfors.

Så det kan bli en mindre mängd värnpliktiga?

– Ja, i perioder. Läs artikel

Internasjonal Kvinneliga for fred og frihet – Norge (IKFF) var sterkt imot at Stortinget godkjente den bilaterale avtalen om forsvarssamarbeid med USA (SDCA – Supplementary Defense Cooperation Agreement) i 2022. Vi advarte også kraftig mot utvidelse av antall baser i vårens høringsrunde.

Vi mener at baseavtalen i seg selv svekker både norsk suverenitet og norsk sikkerhet.

Vi finner det urovekkende at regjeringen i Prop.S 73 (2023-2024) bagatelliserer den betydelige myndighetsoverføringen til USA, som er hjemlet i avtalen og i forslaget om å øke antall områder som omfattes av avtalen.

Baseavtalen gir USA fri militær tilgang og bruksrett til de såkalte omforente områdene.

Avtalen hjemler et klart forbud for norske myndigheter å kunne kontrollere USAs laster og utstyr uten samtykke fra USA. Ved uenighet mellom norske myndigheter og USA, er det USAs vurderinger som skal gjøres gjeldende. Avtalen setter et absolutt forbud mot å bringe uenighet inn for nasjonale og internasjonale organer og domstoler – selv ikke NATO er ankeinstans.

Den norske tradisjonelle politikken om at det ikke skal være lagret atomvåpen på norsk jord i fredstid,  er også tilsidesatt, dersom USA beslutter at det er «tjenestlig behov» for det.

Grunnlovens paragraf 1 om norsk suverenitet er dermed satt til side, fordi den militærstrategiske myndigheten er overdratt til USA. […]

Vi er urolige for at en økning av det amerikanske nærværet i Norge kan øke den militære spenningen i nordområdene og øke faren for at våre områder kan bli bombemål i stormaktskonflikter. Läs remissvar

[…] From February 2022 to December 2023, the Russians have moved most of their military activity northward, to the Barents Sea.

”Symbolic demonstrations of strength far south in the Norwegian Sea, as we saw during the Trident Juncture exercise in 2018, have mainly ceased. Since February 24th, 2022, there has not been a single Russian NOTAM incident in the Norwegian Sea south of the Arctic Circle.”

Åtland believes it is positive, seen from the Norwegian side, that the Russian Northern Fleet conducts most of its firing exercises in their own vicinity.

”It will affect civilian activity off the Norwegian coast to a lesser degree, whether that is fisheries or civil ship and air traffic.” […]

Although military activity has moved from the Norwegian Sea to the Barents Sea, outside the coast of the Kola Peninsula, the firing ranges have changed.

The firing ranges have become larger and longer.

”A clear trend is that the firing ranges have become more extensive in the past two-year period than in the years before 2022. Several large Russian firing ranges in the Barents Sea are partly in the Russian economic zone and partly in the Norwegian. At the same time, the firing ranges last longer on average.”

The longest firing range registered was 11 days, according to Åtland.

The researchers have also explored whether the firing ranges coincide in time and space with NATO exercises in Norwegian waters.

”The Russians established a firing range on top of a Trident Juncture exercise area. It was clearly politically motivated.” Läs artikel

Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok anser att EU inte längre kan förlita sig på USA och Nato, och därför måste stärka sitt säkerhetspolitiska samarbete. Det säger han i en intervju med Göteborgs-Posten.

– Det kan vara nödvändigt att vi gör saker tillsammans under EU-flagg och inte under Nato-flagg, säger han till tidningen.

Demirok anser att ett bättre EU-samarbete i försvarsfrågor kan fungera som ett komplement till Nato. Han understryker att han inte vill se en stående EU-armé. Läs artikel