The North Atlantic Council has approved the nomination of General Christopher G. Cavoli, United States Army, to the post of Supreme Allied Commander Europe.
Upon completion of national confirmation processes, he will take up his appointment as the successor to General Tod D. Wolters, United States Air Force, at a change of command ceremony at the Supreme Headquarters Allied Powers Europe in Mons, Belgium, expected in the summer of 2022. Läs pressmeddelande
Vi har en verklighet före och en annan efter Rysslands invasion Ukraina, sade exempelvis den socialdemokratiska kulturministern Jeanette Gustafsdotter i Karlskrona och Ronneby.
Verkligen? Frågan är om det är en så annorlunda verklighet nu än den som vi redan hade. Att Sverige jackat upp försvarsmakten de senaste åren, satt trupp på Gotland och återinfört värnplikten antyder att det inte är så oerhört nytt det som nu händer.
Det här har tvärtom legat i korten länge. I tusen år, typ. Ryssland, som ett tag gick under beteckningen Sovjetunionen, har hela tiden varit en antagonist som vi varit tvungna att förhålla oss till. Och de till oss, ska väl tilläggas. […]
Jag minns att jag när försvarsmakten började monteras ner träffade, i en TV-studio, en av de ansvariga ministrarna för skrotningen. Denne har sina rötter i Karlskrona och behövde därför inte undervisas i hur hotbilden traditionellt ser ut för Sverige. Jag frågade:
– Innebär nedrustningen också en beredskap för återupprustning när ryssarna börjar röra på sig igen?
– Då får vi rusta upp igen, sade ministern bestämt.
Och det är detta som nu sker. Vi återgår till normalläget, att hotet från Antagonisten i öst tvingar oss att åter rusta oss till en anständig nivå för att kunna försvara rikets oberoende.
Så det där budskapet om att vi har ett helt nytt läge i säkerhetspolitiken, det tror vi inte på. Det är i huvudsak ägnat åt att måla upp en lämplig hotbild som ska få folk att acceptera att ett avgörande framtidsbeslut tas några ett par månader innan ordinarie val till riksdagen. Läs ledaren
[…] I torsdags kom avgörandet. Medan själve kansler Olaf Scholz var på regeringssamtal i Japan, signalerade den tyska förbundsdagen efter en parlamentarisk debatt ett slut på den veckolånga tvisten.
Motionen som ger grönt ljus för nya och tunga vapenleveranser är ytterligare ett paradigmskifte i den tyska politiken. Den stöddes av både trafikljuskoalitionens partier och CDU/CSU-oppositionen.
Motröster noteras från det högerpopulistiska AfD samt vänsterpartiet Die Linke.
Till beslutets praktiska konsekvenser hör främst två aspekter. För det första kompenseras östeuropeiska leveranser av f d sovjetiska stridsvagnar med det tyska tekniskt mera komplicerade pansaret ”Marder” (mård).
För det andra kommer förbundsrepubliken att utrusta den ukrainska armén med flygvärnsstridsvagnen ”Gepard”. Dess besättningar ska dessutom få en avancerad utbildning för detta vapensystem på tysk mark. Läs artikel
I de punkter om Natomedlemskap som statsminister Magdalena Andersson (S) tog upp i sitt förstamajtal i söndags fanns både oklarheter och direkta felaktigheter. […]
Hon sade också i sitt tal: ”Man har ju säkerhetsgarantier, om Sverige blir attackerat då har vi bättre möjligheter att få stöd från andra länder, men man ger också säkerhetsgarantier.” Men artikel 5 i Natos stadga, som åberopas då det gäller militärt stöd, ger inte några garantier. Det är Natostaterna som själva avgör vilket stöd man vill ge, och i slutändan är det USA som bestämmer. Det står inte heller att stödet måste vara militärt.
Hon kom med en oroande passus om att Sverige vid ett medlemskap förväntas ta ett större militärt ansvar i vårt närområde: ”För Sveriges del, om vi går med i Nato, handlar det om att vi har ett särskilt ansvar för Östersjön skulle jag tro.”
Här antyder Magdalena Andersson det som flera militärstrateger i Sverige och utomlands har tagit upp, nämligen betydelsen av att Nato kan använda främst svenskt flyg, svenska ubåtar och andra örlogsfartyg för att sättas in till de baltiska ländernas försvar. Även här har svenska folket rätt att få klara besked från regeringen. Vad kommer det svenska försvaret att användas till vid ett Natomedlemskap? Läs artikel
En svensk ansökan om medlemskap i Nato innebär att sätta punkt för mer än 200 år av militär alliansfrihet, som gett oss en unikt lång fredsperiod. En fråga av denna dignitet bör rimligen bli föremål för folkomröstning alternativt ventileras inför ett riksdagsval. Rysslands folkrättsvidriga angrepp på Ukraina och dess ohyggliga konsekvenser får inte driva oss att agera i panik. Vi ser därför med stor oro på den forcerade process som nu pågår. […]
Vad motiverar detta uppskruvade tempo? Ingen sakkunnig bedömare hävdar att Sverige skulle stå inför ett akut ryskt invasionshot. Den ryska krigsmakten lider stora förluster i Ukraina och har därmed rimligen mindre kapacitet än tidigare att agera offensivt på andra håll. Och när effekterna av de omfattande sanktionerna blir kännbara kommer Rysslands ekonomi inte att medge upprustning av samma omfång som flera västländer nu tagit beslut om. […]
Ett fördjupat militärt samarbete mellan europeiska demokratier som ger Europa strategisk autonomi – för att tala med den franske presidenten – skulle kunna vara ett alternativ till en kärnvapenallians där Erdogans Turkiet ingår och vars mäktigaste medlem kanske snart på nytt styrs av en oberäknelig högerpopulist. Läs artikel
Vi är på väg att åter bli det bäst rustade neutrala landet i Europa. Det talar för att behålla neutraliteten, även om Finland med sin långa gräns mot Ryssland kommer att ansluta sig till Nato. Finlands sak är inte nödvändigtvis vår, skriver Folke Schimanski.
Det är plötsligt väldigt brått att gå med i Nato. Och den följsamma opinionen hänger med, nu också inom socialdemokratin.
Hur ser det då ut i de andra neutrala staterna i Europa? […]
I Österrike och Schweiz betonas att neutralitet i rättslig mening ingalunda betyder neutralitet i moralisk. I frågan om Ukraina har de tagit tydlig ställning mot den ryska aggressionen och tar del i sanktionerna gentemot Ryssland. Nehammer har rest till Moskva som medlare i Ukrainakriget men kritiserade samtidigt Putins krig. […]
Visst ligger vi närmare den ryska stormakten geografiskt sett än övriga neutrala länder. Det talar inte för att Natointräde utan tvärtom. Efter ett eventuellt Natointräde av Finland och Sverige kommer Ryssland att sätta extra fokus på Östersjöområdet. Sålunda kan vi vänta oss en klart ökad spänning just hos oss. […]
Den utredning som ligger till grund för den finska regeringens eventuella inträde i Nato tar endast upp fördelarna men inte riskerna. Den torgför bara en sanning, fastslår public service-radiobolaget Svenska YLE:s politiske kommentator Magnus Swanljung. Vi kan ju vänta oss att vi understundom utsätts för påtryckningar av en annan stormakt utöver den ryska. Så varför binda oss vid någon av de nuvarande tre världsmakterna? Läs artikel
I den pågående Nato-debatten är vi kritiska till den socialdemokratiska partistyrelsens handläggning av denna fråga. Vår bestämda uppfattning är att det beslut som redan tagits vid två partikongresser ska respekteras. Allt annat måste ses som en attack på den interna demokratin i SAP, ett åsidosättande av medlemmarna och deras inställning.
Med en överdimensionerad diskussionsklubb, kallad dialog, förväntar man sig en signal om vilken väg man ska gå. För säkerhets skull bakar partistyrelsen i denna diskussionsrunda ihop diverse försvarspolitiska frågor. Att den valda metoden handlar om att blanda bort korten är bara alltför uppenbart. En diskussion om ett klart ja eller nej hade åtminstone varit ärlig. […]
Vi kräver att den socialdemokratiska partistyrelsen ger partiets medlemmar en allvarligt menad chans att diskutera för eller mot ett medlemskap i Nato – och ges god tid för detta. Läs artikel
[…] Ett svenskt Nato-medlemskap ska nu hastas fram på några veckor. Det började med att Ulf Kristersson på ett totalt ansvarslöst sätt gav upp principen om att svensk säkerhetspolitik ska beslutas i bred enighet. Toppstyrda SD bytte fot utan att någon brydde sig. I Socialdemokraterna pågår en så kallad ”säkerhetspolitisk dialog”. Den 9, 10 och 11 maj ska det göras upp med alliansfriheten på tre zoom-möten med partimedlemmarna. I riksdagen tas det parallellt fram en ny analys som ska vara klar efter dialogen, och vars slutsatser alltså inte ens kan diskuteras på nämnda zoom-möten. Det hela är en skenprocess.
Det finns, enligt min mening, endast ett hållbart skäl till att Sverige skulle byta fot i Nato-frågan med denna hastighet, och det är att hotbilden mot Sverige ökat dramatiskt på kort sikt, och att ett Nato-medlemskap skulle göra Sverige avsevärt mer säkert på samma korta sikt.
Jag har hittills inte sett övertygande bevis för att dessa villkor är uppfyllda. Och med bevis menar jag inte ledartexter eller debattinlägg från gamla Nato-hökar. Om Magdalena Andersson och Peter Hultqvist anser att läget är så pass allvarligt att Sverige behöver agera i panik, då vill jag gärna höra det från dem.
Är villkoren inte uppfyllda så är det i allas intresse – Nato-motståndare liksom Nato-anhängare – att frågan får ta mer tid. Det beslut Sverige fattar nu ska vi leva med under mycket lång tid framöver och det behöver vara folkligt förankrat. Läs artikel
Gamla klyschor om kartor som ritas om och världsbilder som förändras, upprepas nu överallt som mantran. Och används som argument för att Sverige huvudstupa och utan någon demokratisk process ska gå in i Nato.
Arkivera en lång och framgångsrik tradition av alliansfrihet. Glömma den stolta roll som Dag Hammarskjöld, Harald Edelstam, Alva Myrdal, Hans Blix, Rolf Ekéus och andra fredsförhandlare haft på världsscenen där Sverige kunnat agera i kraft av vår fria ställning. I stället anslutas till en sammanslutning där USA (kanske med Trump i spetsen om några år) och kärnvapen ska leda vårt land i säkerhetsfrågor.[…]
Det hade varit en annan sak om vi anslutit oss till ett gemensamt europeiskt försvar. Men nu är Nato styrt av USA, allt annat är önsketänkande. Läs artikel
Professorn Linus Hagström kritiserades hårt efter att han skrivit en debattartikel där han var kritisk till ett Natomedlemskap. På sociala medier var det hårda ord och han kallades allt från Putinkramare till landsförädare. Det startade intresset för att börja forska om Natodebatten.
– Säkerhetspolitik är enormt krångligt. Det är väl det som är mest frustrerande i dag för en sådan som mig – att debatten är så förenklad, säger han.
Efter Rysslands invasion i Ukraina har Natofrågan hamnat högt upp på agendan, och mycket talar nu för att Sverige snart kan vara på väg in i militäralliansen.
– Det är inte en fråga om vi ska gå med utan om när. Det genomsyrar analyser och man anar en viss förtjusning, man är lite exalterad över det – det är en stor politisk händelse att gå med, säger Linus Hagström, professor i statsvetenskap på Försvarshögskolan.
Han tycker att frågan om ett medlemskap både gått för fort och att den saknar en folklig förankring. Läs artikel
[…] In the debate on the North Atlantic Treaty, Senators focused on several issues, including: (1) whether or not the Treaty undermined congressional war powers; (2) the meaning of the article V collective defense provision in the treaty; and (3) the link between the Treaty and the Military Assistance Program (MAP) that the administration planned to seek in support of West European self defense capabilities.
When the resolution of ratification came to the Senate floor, three reservations were proposed and defeated. […]
The hearings opened with testimony from Secretary of State Dean Acheson. Secretary Acheson began by making note of the fact that the Committee on Foreign Relations and its members had been deeply involved in development of the Treaty. […]
He also emphasized that the Article V mutual defense provision in the Treaty was not an ”automatic” commitment and would be in accord with constitutional requirements. (”This naturally does not mean that the United States would automatically be at war if one of the other signatory nations were the victim of an armed attack. Under our Constitution, the Congress alone has the power to declare war. The obligation of this Government under article V would be to take promptly the action it deemed necessary to restore and maintain the security of the North Atlantic area. That decision would, of course, be taken in accordance with our constitutional procedures.”) […] Senator Bourke B. Hickenlooper (R-Iowa) asked whether or not the United States would be ”…expected to send substantial numbers of troops over there as a more or less permanent contribution to the development of those countries’ capacity to resist?” Secretary Acheson replied ”The answer to that question, Senator, is a clear and absolute `No.'” Läs dokumentet
I Aftonbladet Kultur skrev fredsforskaren Frida Stranne att hon redan en vecka in i Rysslands invasion av Ukraina fick kippa efter andan. Men trycket över bröstet berodde inte främst på de grova ryska folkrättsbrotten, utan på att svenska ”medier och politiker tycks ha blivit megafoner åt de mest inflytelserika amerikanska hökarna”. […]
Visst har hon poänger. Det är sant att vissa liberaler stämplar all kritik mot Nato som landsförräderi. Att författaren Thomas Engström slutar skriva för denna kultursida i stället för att replikera Stranne i sak är ett tråkigt tecken i tiden. Bevara oss för kultursidor där alla håller med varandra.
Sedan följer en lång uppräkning av amerikanska folkrättsbrott, som har blivit legio när invasionen ska ”nyanseras”. Framför allt uppehåller texten sig vid Irakkriget, och även jag minns hur den bloddrypande invasionen genomfördes med liberala och neokonservativa argument. Samt hur vänstern som enda kraft villkorslöst motsatte sig kriget.
Vissa ser jämförelsen som en whataboutism, men jag tycker att den är stimulerande. Även nu totar en stormakt ihop lögner för att motivera en blodig invasion. Dock drar jag andra slutsatser av kriget än Frida Stranne. För det spelade ingen roll då om Irak skulle må bra av att debaathifieras – kriget var ändå ett solklart folkrättsbrott. Samma sak bör gälla nu när Ukraina ska denazifieras. […]
Men precis som att USA inte har rätt att avsätta latinamerikanska presidenter man inte gillar, så har Ryssland inte rätt att bossa runt i sitt grannskap. Stormakternas intressesfärer må vara realiteter att förhålla sig till, men bör inte erkännas någon som helst legitimitet. […]
För det första ses Irakkriget knappast som nödvändigt i väst, varken nu eller då. Det är i huvudsak sett som ett blodigt misslyckande, som vi ska fortsätta att påminna om. För det andra behövs i dag inte alls några nyanser: den ryska invasionen bör villkorslöst beskrivas som en ren aggression, punkt slut. Om vänstersidan inte är principiell när rövarkapitalistiska Ryssland mördar sina grannar, så ekar argumenten ihåligt nästa gång ett västland slår på krigstrumman. Läs artikel