I Aftonbladet Kultur skrev fredsforskaren Frida Stranne att hon redan en vecka in i Rysslands invasion av Ukraina fick kippa efter andan. Men trycket över bröstet berodde inte främst på de grova ryska folkrättsbrotten, utan på att svenska ”medier och politiker tycks ha blivit megafoner åt de mest inflytelserika amerikanska hökarna”. […]
Visst har hon poänger. Det är sant att vissa liberaler stämplar all kritik mot Nato som landsförräderi. Att författaren Thomas Engström slutar skriva för denna kultursida i stället för att replikera Stranne i sak är ett tråkigt tecken i tiden. Bevara oss för kultursidor där alla håller med varandra.
Sedan följer en lång uppräkning av amerikanska folkrättsbrott, som har blivit legio när invasionen ska ”nyanseras”. Framför allt uppehåller texten sig vid Irakkriget, och även jag minns hur den bloddrypande invasionen genomfördes med liberala och neokonservativa argument. Samt hur vänstern som enda kraft villkorslöst motsatte sig kriget.
Vissa ser jämförelsen som en whataboutism, men jag tycker att den är stimulerande. Även nu totar en stormakt ihop lögner för att motivera en blodig invasion. Dock drar jag andra slutsatser av kriget än Frida Stranne. För det spelade ingen roll då om Irak skulle må bra av att debaathifieras – kriget var ändå ett solklart folkrättsbrott. Samma sak bör gälla nu när Ukraina ska denazifieras. […]
Men precis som att USA inte har rätt att avsätta latinamerikanska presidenter man inte gillar, så har Ryssland inte rätt att bossa runt i sitt grannskap. Stormakternas intressesfärer må vara realiteter att förhålla sig till, men bör inte erkännas någon som helst legitimitet. […]
För det första ses Irakkriget knappast som nödvändigt i väst, varken nu eller då. Det är i huvudsak sett som ett blodigt misslyckande, som vi ska fortsätta att påminna om. För det andra behövs i dag inte alls några nyanser: den ryska invasionen bör villkorslöst beskrivas som en ren aggression, punkt slut. Om vänstersidan inte är principiell när rövarkapitalistiska Ryssland mördar sina grannar, så ekar argumenten ihåligt nästa gång ett västland slår på krigstrumman. Läs artikel