Enligt New York Times (NYT) den 3 februari skulle USA ha förhandlat med den irakiska regeringen om att överföra trupper från Syrien till Irak.
Syftet angavs vara att följa och utöva påtryckning på Iran. President Donald Trump sade i en intervju i söndags ”Jag vill kunna övervaka Iran.”
Överföringen av trupper, som skall ha påbörjats i tysthet, gällde amerikanska kommandosoldater och stödstyrkor som varit placerade i Syrien. USA har redan 5 200 man i Irak, vilkas närvaro baseras på en inbjudan från den irakiska regeringen 2014.
Tvärtemot vad som uppgavs i NYT säger Iraks president Barham Salih enligt Reuters (4/2) att landet inte har gett USA något tillstånd att ”övervaka Iran”. Salih sade vidare: ”Belasta inte Irak med era problem. Driv inte era egna politiska mål här. Det är vi som bor i det här landet. Det är av fundamentalt intresse för Irak att ha goda relationer med Iran och andra grannländer.”
Den USA-ledda koalitionen (i vilken även Sverige deltar) har uppdraget från Iraks regering, som anges i ett brev den 25 juni 2014 till FN, att bekämpa IS och andra terroristorganisationer som al Qaeda. Den irakiska regeringen begränsar uppdraget till att bidra med icke-stridande styrkor som skall träna och utbilda Iraks armé för att ”besegra IS och skydda vårt territorium och vårt folk”.
Detta skall göras utifrån bilaterala överenskommelser med Iraks regering genom landets konstitutionella institutioner. Hjälpen måste ges med full respekt för principen om nationell suveränitet.
Enligt folkrätten måste de utländska trupperna efterfölja Iraks krav för interventionen och syftet med den. Iraks regering har som inbjudande till intervention rätt att när som helst upphäva inbjudan och kräva att de utländska trupperna lämnar landet.
Det är uppenbart att USA:s nya syfte att verka mot Iran saknar stöd i inbjudan och strider mot respekten för Iraks nationella suveränitet som enligt brevet 2014 inte får kränkas.
Iraks regering har därför all rätt att avsluta den USA-ledda koalitionens närvaro om man finner det strida mot landets intressen.
I praktiken kan det naturligtvis vara svårt för en liten stat, som befinner sig i konflikt och bjuder in en stormakt att intervenera militärt, att senare kasta ut de främmande trupperna. Tar man fan i båten kan det vara nog så svårt att ro honom i land. Irak har dock den rätten på sin sida.
Sverige deltar i koalitionen i Irak och bör dra tillbaka sin styrka där, annars riskerar vi att bidra till att underminera folkrätten och principen om nationell suveränitet. Vi bidrar även indirekt till aggression då svenska regeringen stöder koalitionens militära intervention i Syrien, som saknar inbjudan och stämplas som brott mot Syriens territoriella integritet av landets regering.
USA:s uppträdande borde vara ett memento för alla nationer som överväger att släppa in stormakternas styrkor på sitt territorium.
Svenska regeringen fäster stor vikt vid att kunna erbjuda Nato placering av trupper på vårt territorium. Det kan vara rätt för det fall vi är angripna och begär stöd genom kollektivt självförsvar. I andra fall finns alltid risken att de främmande trupperna börjar agera utifrån syften som inte är våra.