Vilken tur att jag har slutat att handla på Coop, tänker jag, när jag läser om hackerattacken, som har satt dess betalningsfunktioner ur spel. Även SJ och Apoteket Hjärtat lär vara drabbade. Vilken tur då också, att det är pandemi och man slipper åka tåg och att medicinlagret är välfyllt där hemma!
Den digitaliseringsiver, som i tilltagande utsträckning har kommit att prägla vårt samhälle sedan millennieskiftet, inför vilket många oroade sig – i onödan, som det visade sig – för tidsomställningen i de digitala systemen, har ådagalagt sårbarheter framförallt i normala tider, när ingen föregående oro har spårats.
Åtminstone ingen manifest eller offentligt redovisad. Men det finns underströmmar. Varför skjuter efterfrågan på kolonilotter nu i höjden? Fler människor än på länge vill kunna förse sig ned egna livsförnödenheter. Och fler överger stora städer och tyr sig till landsbygden, där det finns närodlat. Taxeringsvärdet på vårt fritidshus har fördubblats på några få år, utan några vidtagna förbättringar.
Här ute går det fortfarande bra att handla med kontanter (vilket det till exempel inte gör, om man ska betala patientavgift på skrytbygget NKS). Varför inte också på krita, för den som inte beviljas sjukersättning från Försäkringskassan? Under pandemin har förstås konkurser i detaljhandel och matserveringar varit legio – förklaringar får sökas i nätkommers och överetableringar. Det småskaliga har sin charm men också sina kulturella värden.
Kanske också överlevnadsvärden. Det sociala och ekonomiska livet måste kunna fungera även under extrema förhållanden. Det behövs buffertar och genomtänkta reservplaner. Vi kan inte skylla egen oförmåga på andras smartness och illvilja. Vi har som nation behov av ett någorlunda jämnt spritt förutseende. Polishelikoptrar sätts i rörelse, när en brottslig handling redan är utförd – en väl synlig, patrullerande ordningsmakt är till för att förhindra brott.
Visst – det händer, att polismän skjuts ihjäl på öppen gata. Och det är ett nederlag för beprövade metoder. Men dödligt våld och ekonomiska bedrägerier verkar inte minst genom kontaktytor på de digitala nätverken. Cyberskydd måste därför vara högt prioriterat i allt säkerhetsarbete, men det är inte detsamma, som att allt eller merparten av allt säkerhetsarbete kan göras nätberoende. Om all livsmedelsförsörjning slås ut i landet, måste det finnas alternativa rutiner och leveranskedjor.
Våra vanligaste aktörer inom fältet nationell säkerhet har sedan en tid tillbaka funnit en förtjusning i att hetta upp debattklimatet och hetsa mot verkliga eller inbillade fiendekrafter. Beredskapsfrågorna har inte ägnats tillnärmelsevis samma omsorg. Hur ser försörjningslinjerna ut, om det skulle bli en mycket stor kris? Svaret på den frågan måste många människor känna till.
Det ska naturligtvis inte annonseras i klartext. Men de lokala miljöerna bör förberedas på svårigheter och tänka igenom lösningar. Annars riskerar vi att hamna i apati, uppgivenhet och förvirring, när larmen kommer. Allt som gick fel under covidpandemins första tid bör ge oss en tankeställare, liksom Coops nedstängning.