Klicken som vill driva internationell social ingenjörskonst

Mats Björkenfeldt

I nya numret av Foreign Affairs, nr 1 2019, recenseras statsvetarprofessorn John Mearsheimers senaste bok, som anmälts här på sajten , samt Harvardprofessorn Stephen M. Walts, The Hell of Good Intentions. America’s Foreign Policy Elite and the Decline of U.S. Primacy (Farrar, Straus and Giroux 2018). Dessa författare har tidigare skrivit en gemensam bok. De kritiserar båda ”the Liberal Order”, det vill säga USA:s självpåtagna rätt att med vapenmakt ägna sig åt social ingenjörskonst världen över. Och de som aktivt försvarar denna ordning, ”the Blob” kallad av Walt, avslöjas grundligt i hans bok. Recensenten i Foreign Affairs medger att han själv tillhör denna liberala Blob, men avslutar med att ”[t]heir admonition to think differently is useful in a time of rapid change”. Det tilläggs att Walt and Mearsheimer “offer surprisingly little guidance on the future of humanitarian intervention”. Något recensenten finner negativt, men undertecknad ser som positivt.

Läs merKlicken som vill driva internationell social ingenjörskonst

Osäkerhet om USAs och Natos stöd till Norge

Lars-Gunnar Liljestrand

Norska försvarets forskningsinstitut, FFI, har lagt fram en rapport som visar på stora behov av upprustning under perioden 2021–2037.

Det handlar totalt om 500 miljarder norska kronor, vilket är 100 miljarder mer än vad som ligger i nuvarande plan. Som jämförelse kan nämnas att norska försvarsbudgeten ligger på 59 miljarder per år och det handlar här om att lägga till de extra 500 miljarderna utöver den nuvarande ramen. Regeringens uppdrag till FFI var att föreslå vad försvaret skall lägga pengar på för att möta nya hot mot Norge och ett Nato som hotas av försvagad sammanhållning. Främst är det risken att Nordnorge inte kan försvaras vid ett ryskt angrepp som ligger bakom kraven på försvaret. Rapporten pekar på en rad områden, främst inom armén och flottan, där det råder stora brister idag.

Det finns en stark oro för att USA stegvis minskar sitt intresse för Europa och alltmer inriktar sig mot Stillahavsområdet och att Nato försvagas av motsättningar mellan medlemsländerna. Säkerheten i Medelhavsområdet har högre prioritet för Frankrike, Italien och Portugal än att försvara Nordeuropa till exempel.

Läs merOsäkerhet om USAs och Natos stöd till Norge

Varför gick Danmark i krig?

Lars-Gunnar Liljestrand

En oberoende utredning som skulle besvara frågan om varför Danmark gick i krig presenterade i januari i år sin slutrapport.

Det handlar om är Danmarks deltagande i de senaste 20 årens stora krig: Bombkriget mot Jugoslavien, interventionen i Afghanistan och interventionen i Irak.

Svaret på frågan är kort och gott: Solidaritet med USA och NATO och viljan att visa Danmark som en pålitlig militär partner med USA och Nato.

Läs merVarför gick Danmark i krig?

Sverige och Venezuela

Var står Sverige i Venezuelafrågan?

Enligt ett TT-telegram  har Sveriges utrikesminister Margot Wallström anslutit sig till sina EU-kollegers uttalade ”stöd till [den venezolanska] nationalförsamlingen som landets enda demokratiska institution och till dess ledare, Juan Guaidó som utropat sig själv till interimspresident”. Hon säger vidare: ”EU och dess medlemsstater har även beredskap att införa ytterligare riktade sanktioner om vi inte ser steg i rätt riktning.”

Det har också formats en ländergrupp, bestående av Frankrike och Tyskland, Bolivia och Ecuador, ”i syfte att hitta en lösning på Venezuelas politiska kris”.

Det låter mycket oroväckande.

Läs merSverige och Venezuela

Veckans citat

“Vi har ikke sett sluttregningen for 52 stk F-35, med milliardsluket på Ørlandet og så ditto milliarder til tankfly for at F-35 skal kunne gjøre jobben i nord. Beskyttelsen av Nord-Norge forutsetter flystyrker i nord. Bare spør NATO og våre allierte. […] I vår tid og i vår del av verden er heldigvis væpnet konflikt, krig, nesten utenkelig. Bak ligger forebygging og beroligelse i den vellykkende forsvarspolitikk Norge har ført helt siden vi ble med i NATO for 70 år siden. Dette er nå endret. Norge legger nå mesteparten av sine ressurser på et særdeles offensivt kampsystem. Vi deltar således i våpenkappløpet i Arktis. Ikke uten grunn reagerer erfarne forsvarsledere på utviklingen.”

Einar Sørensen i Nordnork debatt 31 januari

Machiavelli: en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag!

Rolf Andersson

”Alla stater har en armé, sin egen eller någon annans.” Denna tes brukar tillskrivas Mao. Det går dock inte att belägga att så är fallet. Men Mao kunde mycket väl ha satt den på pränt. Det han faktiskt skrev innebar ju detsamma. Mao var naturligtvis långt ifrån först. Härvidlag kan man söka sig mycket långt tillbaka i tiden. Men vi begränsar oss nu till en relativt tidig föregångare, som övertygande formulerade denna grundläggande sanning och som dessutom tog den på allvar och arbetade för dess förverkligande, nämligen Niccolò Machiavelli (1469–1527):

Läs merMachiavelli: en egen här, den enda verkliga grunden för alla krigsföretag!

Interview with Dr Hans Blix: The most important lesson in diplomacy is not to humiliate, europeanleadershipnetwork.org

Dr Blix, you are a respected figure with a wealth of expertise in the international field, particularly on nuclear issues and on the capacity of inspections. What are your thoughts on the current state of non-proliferation?

I think that the non-proliferation effort that started with Kennedy and the Soviets has been a success. We do not have dozens of nuclear weapon states. We have nine. And we don’t really see anyone around the corner at present. There has been success on that score but the Non-Proliferation Treaty has been a total failure on Article 6, where nuclear weapons states committed themselves to work toward and negotiate nuclear disarmament. These states talk about the step-by-step approach as being the only way forward. Well, we have the step-by-step process but it’s heading backwards.

For instance, look at the Ban Treaty. I think the reaction of NATO countries, in particular the United States, has been excessive; the technical objections they raise are strained. The real objection is that the Treaty bans the production, use, and handling of nuclear weapons without exception. The nuclear weapons states are attached to the Non-Proliferation Treaty because it legitimises the possession of their nuclear weapons. I am not saying that it is not valuable to commit States to non-proliferation. But the absolution, the toleration, the legitimatisation of nuclear weapons [that they believe NPT provides] is of value to them. It is desirable that we continue to delegitimise nuclear weapons. Even with the present possessors of weapons we need to maintain they are illegitimate and cannot be used.

You wrote for the European Leadership Network not long ago on the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), and said that many arguments made against it were tenuous. Given where we are currently with the US withdrawal, what are your thoughts on the debate surrounding Iran and the nuclear deal?

First, I feel it is important to say that the US is getting away with claiming they are withdrawing from an agreement – it was not an agreement. The Joint Plan of Action was not signed, nor termed a treaty or agreement because that could never be submitted to the US Senate. It was very deliberate. A deal was agreed between countries and given its legal binding force by the Security Council. Läs intervun

Veckans citat

“This doesn’t mean that Assad has come through the war completely unscathed, able to impose his will without restraint. But in the absence of viable alternatives, and despite the brutal crimes he has committed with the direct support of Russia and Iran, he will necessarily have a role to play in Syria’s immediate future. Clearly, the more time and resources are invested in the wrong policy, such as regime change, the harder it becomes to abandon that policy. But there is no other choice. The West must pierce its illusions and sit down to negotiate more seriously – and at all levels – about Syria.”

Javier Solana, 24 januari i Project Syndicate

Räkna med att bli sköld men inte med att få skydd

Utgivarna

“NATO is instrumental in setting us apart from Russia”, sade en ledande kongressman i USA:s representanthus i samband med en omröstning om Förenta staternas fortsatta medlemskap i militäralliansen. Detta är just detta ”avskiljande från Ryssland”, det nuvarande Natos huvudmålsättning, som gör det så olämpligt för ett vänligt sinnat grannland till Ryssland som Sverige att ansluta sig till alliansen eller att ha ett alltför demonstrativt försvarssamarbete med Nato och med enskilda länder som ingår i alliansen.

Det är helt uppenbart att det officiella USA ser Ryska federationen som en ”geostrategisk motståndare”. Men ett sådant synsätt kan omöjligen småstaten Sverige anamma. Den bör göra allt för att hålla sig utanför strategiska överväganden av det slaget. En sak är att fördöma stormaktspolitik, när den överträder folkrättens regelverk, en annan att ta ställning i stormaktsspelet, att göra sig till knähund för endera parten. I det senare fallet riskerar Sverige att bli en sköld för den ena sidan, utan att tillförsäkras något som helst skydd av denna. Och detta gäller oavsett medlemskap i militäralliansen eller unilaterala transatlantiska förbindelser, som den svenska regeringen månar om.

Urho K. Kekkonen: Nationen bör förlita sig enbart på sig själv!

Rolf Andersson

Få politiker har stått i centrum för det egna landets politik och präglat den så starkt och under en så lång och ansvarsfylld period som Uhro Kekkonen (1900–1986). Han visade sig i praktiken vara ytterligare en finsk statsledare, som höll måttet när det verkligen gällde. Under ytterst ogynnsamma förhållanden vidmakthöll han linjen för en hållbar finsk säkerhetspolitik gentemot den mäktiga grannen i öst. Juho Kusti Paasikivi hade under sitt presidentskap (1946–1956) och även långt dessförinnan lagt grunden för denna finska ”grand strategy”, som siktade till att försvara den egna självbestämmanderätten i förhållande till Sovjetunionen.

Läs merUrho K. Kekkonen: Nationen bör förlita sig enbart på sig själv!