Sedan ett par år tillbaka övar det svenska försvaret tillsammans med USA.
Samverkan och kommunikation, interoperabilitet, anges ofta som syftet liksom förmågan att ta emot och ge militärt stöd om vi blir angripna eller om någon stat i vårt närområde angrips.
Försvarsministern och försvarsledningen hänvisar till det Statement of Intent som undertecknades 2016 mellan Sverige och USA och som Peter Hultqvist brukar kalla den transatlantiska länken.
Detta Statement of Intent innehåller dock inga överenskommelser som skulle tvinga Sverige att delta i övningar som utmanar Ryssland.
Två övningar på senare år reser emellertid frågor om vart Sveriges säkerhetspolitik är på väg. Den ena är övningen tillsammans med amerikanska bombplan över svenskt territorium i maj i år och den andra är Arctic Challenge Exercise 19 (ACE 19) som genomfördes i norra Sverige förra året.
Den 20 maj genomförde svenska flygvapnet en övning med USA, där svenska JAS Gripen vägledde amerikanska strategiska bombplan av typ B1-B Lancet in över svenskt territorium.
Dagens Nyheter kunde rapportera att övningen inleddes med att två bombplan startade från sin hemmabas i Syd-Dakota. Sedan möttes de över den svenska västkusten av fyra Gripen-plan, varefter svenska flygstridsledare vägledde bombplanen mot en spelad fiende i ett målområde i nordöstra Vänern för att understödja svensk trupp på marken.
Övningen är märklig. Amerikanska strategiska bombplan lyfter från en bas i Syd-Dakota för att bomba en fiende som har tagit sig in på svenskt territorium. Även tankning i luften av JAS-planen från ett medföljande amerikanskt tankflyg övades. Enligt Dagens Nyheter skedde det efter det simulerade angreppet. Alla de svenska planen tankades i luften.
Det är svårt att se övningen som en insats för kollektivt självförsvar.
Till Dagens Nyheter säger svenske flygvapenchefen att det var ett ”offensivt luftförsvaruppdrag”, där man övade för att kunna slå ut fiendens infrastruktur och sambandscentraler.
Det väcker frågor om scenarier, där svenska plan i samverkan med USA attackerar mål också utanför våra gränser. Handlade det om ryska baser?
Lufttankning av svenska JAS-plan kan knappast vara viktigt för flygningar över svenskt territorium. Är det förberedelse långdistansuppdrag utanför landets gränser?
I utländska källor kan man läsa att operationen leddes från stridsledning på marken i Vidsel.
Den andra övningen Arctic Challenge Exercise (ACE) är en återkommande flygövning med deltagande från de nordiska länderna och Nato-länder bland andra även USA.
Scenariot för ACE är enligt svenska Försvarsmakten en fredsfrämjande insats med FN-mandat. I pressmeddelande med frågor och svar om övningen skriver Försvarsmakten uttryckligen att det inte handlar om förberedelse för en insats att möta ryskt hot utan att ”öva enheter och ledning i att leda och utföra luftoperationer”.
Amerikanska flygvapnet ger en annorlunda bild av ACE. För den senaste övningen, ACE 19 förra året, där Sverige hade det överordnade ledningsansvaret, anger Airforce Times (20/5 2019) att det för USA handlar om att träna för att slå ut fiendens försvarssystem, en så kallad ”flag-level exercise, USAFE”. Attacken kan ske antingen genom att fysiskt förstöra fiendens system eller att blockera dem genom elektronisk krigföring.
Det är svårt att tänka sig att svenska flygstyrkor kan göra en egen övning utifrån scenariot fredsfrämjande med FN-mandat, när USA i samma övning tränar på att slå ut fientligt luftvärn.
Försvarsmakten ombads av mig kommentera de här olika beskrivningarna av syftet med ACE. Flygstaben meddelade då något kryptiskt:
”ACE 19 scenario är baserat på ett FN-mandat för en insats med en internationell stabiliserande multinationell styrka.
Vi bygger säkerhet tillsammans med andra. ACE 19 erbjuder deltagarna att träna mot och med det bästa motståndet i flygoperationer inklusive offensiva och defensiva uppgifter i luft- och markmålsuppdrag.”
Sverige har således som ledare för hela övningen bjudit in bland andra USA att öva också ”offensiva” uppgifter, vilket enligt US Airforce innebär attacker mot fientligt luftvärn (handlar det här om luftvärn på ryskt territorium?).
Det är regeringen som har ansvaret för våra militära samarbeten och försvarsminister Peter Hultqvist är tydlig då han försvarar den senaste övningen med de amerikanska B1-planen med att den ger en säkerhetspolitisk signal. Så sent som i veckan i SVTs Ekdal & Ekdal framhöll försvarsministern att USA ”levererar” enligt Statement of Intent, vilket man får tolka som att övningar av den här typen är vad amerikanarna vill ha ut av det militära samarbetet med Sverige och också vad svenska regeringen önskar.
I Nordkalottenområdet pågår sedan några år en intensiv kapprustning mellan USA och Ryssland med åtföljande ökning av spänningsnivån i hela regionen.
Sverige borde bidra till att minska spänningarna och rustningsspiralen i norr, men istället medverkar vi till det motsatta då vi genomför offensiva övningar med USA.
Vi har som alliansfritt land all rätt att själva utforma vårt försvar och genomföra de övningar som stärker vårt eget nationella försvar och som bäst gynnar oss och vår säkerhet. Inget Statement of Intent tvingar oss som suverän nation att ta beslut som kan öka spänningarna. Sverige har inte förbundit sig att samverka militärt med andra stater och fortsatta övningar med udden riktad mot Ryssland ligger inte i vårt intresse.