Än pågår Rysslands krig i Ukraina! Hur länge ska det pågå? De flesta krig med stormakten USA som ägt rum i modern tid har hållit på inte i månader utan år: USA:s krig i Afghanistan, Irak och Libyen, när tog de krigen slut? Slutpunkten är otydlig.
Sedan Rysslands anfall på Ukraina den 24 februari, har, fram till mitten av augusti, 5 514 civila verifierats döda enligt FN. Vad gäller truppförluster är siffrorna osäkra men högre än antalet dödade civila. För varje dödad människa är många skadade. Och kring varje dödad och skadad finns alla översiggivna närstående.
Enligt min moraliska uppfattning av kriget i Ukraina ligger skulden till kriget hos Ryssland, angriparen. NATO:s utvidgning, de amerikanska nykonservativas lust att försvaga Ryssland, svikna tidigare löften, stormaktsspelen mellan USA, Kina och Ryssland, inget kan berättiga Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Detta moraliska ställningstagande snedvrider inte förmågan att uppfatta verkligheten.
Hur kan Putin ta sig ur ett krig som inte leder till det han önskar, vad det nu än är, utan till en tilltagande diktatur i Ryssland, ständiga förluster och en fiendeskap mellan ukrainare och ryssar?
USA:s tekniskt sett oerhört överlägsna militära styrka, hjälpte inte USA till någon seger i sina krig. Hur tog USA sig ur det största kriget, det i Vietnam, Laos och Kambodja? De angripna ländernas nationella försvar nötte långsamt ner imperialistarmén samtidigt som opinionen i USA och världen mot kriget växte. Det fanns småningom ingen annan utväg för angriparen än att smita iväg med svansen mellan benen. Även utländska vapenförsändelser spelade stor roll. I Vietnams fall var det ryska SAM-robotar som de använde för att skjuta ner B52-bombplanen under julbombningarna 1972, dessa B52-plan på 10 000 meters höjd som egentligen inte skulle gå att skjuta ner.
Ställer sig Zwelensky den svåra frågan hur många döda ett fortsatt krig är värt? Eller är övertygelsen av vietnamesiskt mått: Befrielserörelsen FNL i Vietnam hade sången ”Befria södern”, som Ola Palmaer översatte. Här med min ändring av en rad: ”Vi slår tillbaka, vi går mot seger/och Ryssland fördrivs från Ukrainas land/med fasor, död och brand/ Så svär soldat med dessa ord/i våra döda hjältars namn/att hämnas den förödda jord där fienden drog fram.”
Dessa ord står långt från den vanliga uppfattningen i Sverige före kriget i Ukraina om att nationalism är omodernt, krigshjältar är inte våra hjältar och att hämnas är inte det som bygger fred på jorden. Men krig förändrar människor och gör de som angriper snedvridna av våldet medan de som blir angripna och försvarar sig kan uppfyllas av allvar och oegennytta. Också försvararna hårdnar dock och skadas av krig. Hur många finska familjefäder blev inte för alltid tysta efter Vinterkriget och Fortsättningskriget mot Ryssland?
Så länge människorna i Ukraina med risk för sina liv bekämpar Rysslands angrepp kan man inte ställa krav på att de ska gå med på en fred som gynnar angriparen.
Ryssland ut ur Ukraina!
Anm.: Texten har tidigare publicerats i Folket i Bild Nr 9 2022