Rätt till makt ger plikt till ansvar,

PJ Anders Linder

[…] För det första ser det förstås inte så illa ut vad gäller allmänheten som Demoskopmätningen ensam skulle kunna få en att tro. Att nästan ingen anger försvaret som allra viktigaste fråga betyder inte att nästan alla anser att det är fullständigt oväsentligt. Man kan till exempel gå till Myndighetens för Samhällsskydd och Beredskap innehållsrika undersökning Opinioner 2017, som publicerades i januari i år. Där kan man se att stödet för att Sverige har ett militärt försvar har ökat rejält under den senaste femårsperioden och att allmän värnplikt blir allt viktigare i allmänhetens ögon.

Det har gjorts försvarsuppgörelser mellan flera partier om nya – men alldeles för små – resurstillskott. Värnplikten har återaktiverats – men det finns inte realistiska planer för hur tillräckligt många rekryter ska få tillräckligt med utbildning. Försvarsberedningen har lagt fram en utmärkt rapport om den katastrofala situationen vad gäller försörjning och samhällsskydd i ett krisläge, och när ordföranden Björn von Sydow presenterade den vid rikskonferensen med Folk och Försvar vann han allmän respekt och beundran. Men var finns denna insikt idag? Så snart strålkastarna hade släckts satt bara de tappraste entusiasterna kvar i publiken. Läs artikel