…Sverige kan utnyttja alliansfriheten och en erkänd diplomatisk fingerfärdighet för att medverka till inte minst till fredsbevarande insatser. Det är inte FN:s fel att kriget fortsätter i Syrien och att det är oro och osäkerhet som präglar stora delar av världen. De icke permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet kan i bästa fall fungera som brobyggare mellan de permanenta Och dessutom driva mjukare frågor som riskerar att försvinna i det storpolitiska. Läs artikel
Det svensk-finska försvarssamarbetet, Erkki Tuomioja i Hufvudstadsbladet
Mitt svar är klart: Sverige har aldrig svikit sina löften och förpliktelser, till skillnad från finska förväntningar och önskemål.
Samtidigt som det finsk-svenska försvarssamarbetet åtnjuter nästan enhälligt stöd i båda länderna, vet vi också alla att det fortfarande finns en inbyggd misstro i Finland gentemot Sverige som härstammar från vinterkrigstiden och de hemliga förhandlingarna om försvarssamarbete med Sverige före kriget. Detta återspeglas fortfarande i frågan som kan viskas till och med bland centrala beslutsfattare: ”Kan vi lita på svenskarna?”.
Mitt svar är klart: Sverige har aldrig svikit sina löften och förpliktelser, till skillnad från finska förväntningar och önskemål. Läs artikel
Förödande brist på effektiva stridskrafter, Carl Björeman
Småstaten Sverige är för sin säkerhet och sin suveränitet beroende av
att samverka med andra makter. Denna grundtanke präglar debattartikeln i SvD (10/6) av tjugofem förespråkare för Nato-medlemskap. Så långt är artikeln positiv.
Men den präglas också av en annan grundtanke: Nato-medlemskap är i alla lägen bra. Så är ingalunda fallet. ”Landsförräderi är en fråga om tidpunkt”, framhöll Talleyrand. Mycket talar för att denna tes gäller även för Nato-medlemskap. Bestämda villkor måste vara uppfyllda för att medlemskap i Nato vid en viss tidpunkt skall bli positivt – för bägge parter. Om Sverige skall ingå i Nato och därigenom öka – inte minska – sin säkerhet krävs det stridskrafter som effektivt kan verka i rådande militärpolitiska läge.
Debatter i vårt grannskap
På den här sajten har vi under snart ett och ett halvt års tid försökt att kritiskt följa utvecklingen på det försvars- och säkerhetspolitiska området, särskilt i Sverige. Vårt huvudsyfte är värnet av den svenska militära alliansfriheten som vi menar fortfarande måste sträva efter en neutralitetsoption i tider då en yttersta fara kan komma över landet.
Det har också känts naturligt att ställa den svenska situationen i relief till den som råder i våra närmaste grannländer. Vi har därför gått in för att rapportera om vad som händer framförallt i Finland, ett land som Sverige har täta militära och politiska förbindelser med, och på senare tid även Norge. I bägge dessa länder förs en intressant – och tidvis också intensiv – debatt om försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål.
I Norge har experter från skilda håll påtalat bristerna i landets försvarsmakt, vad gäller både resurstilldelning och dispositioner av befintliga medel. Som framgår nedan av en artikel från förra året i Berlingske Tidene, ett av Danmarks ledande pressorgan, finns det också i vårt södra grannland en betydande oro över framförallt arméns nuvarande tillstånd.
Både i Danmark och Norge har man ställt frågan om dagens försvar verkligen mäktar med att bjuda en fiende något motstånd – och om inte de militära stridskrafterna i själva verket är inriktade på deltagande i internationella Nato-operationer.
Vi vill gärna fortsätta att belysa händelseutvecklingar i vårt grannskap och är tacksamma för tips från läsekretsen på relevanta länkar.
Hærchef: Dansk forsvar kæmper ikke alene, fyens.dk
Hæren kan ikke forsvare sig mod flyangreb, men kæmper ikke alene, siger generalmajor Hans-Christian Mathiesen.
Dansk forsvar kæmper ikke alene, men sammen med andre Nato-styrker, hvis Danmark angribes.
Det fastslår generalmajor Hans-Christian Mathiesen, som er chef for hærstaben.
– Det er vigtigt at understrege, at vi er en del af alliancen. Danmarks forsvar står ikke alene. Vi er en del af Natos hære. De står heller ikke alene, for de støttes både af flåder og flyvevåben, siger Hans Christian Mathiesen.
Hans udtalelse kommer i forbindelse med, at tidligere forsvarschef Jesper Helsø i Berlingske kalder hæren utilstrækkelig, mens pensioneret oberst Lars R. Møller kalder hæren en ”milits” efter besparelser på 2,7 milliarder kroner i forsvarsforliget fra 2012. Läs artikel
»Danmarks hær er en milits«, Berlingske Tidene
Hæren mangler udholdenhed og kan ikke længere kæmpe selvstændigt, mener tidligere forsvarschef. De Konservative er klar til at genoverveje et mobiliseringsforsvar.
For første gang siden afslutningen på Den Kolde Krig er der, ligesom i 1930erne, voksende bekymring i og uden for Danmark for, om forsvaret er tilstrækkeligt til at forsvare dansk territorium og til at yde den krævede bistand til forsvar af NATOs medlemslande med grænse til Rusland. Ifølge Det Konservative Folkeparti står Danmark i en helt anden sikkerhedspolitisk situation end den, der dannede grundlaget for forsvarsforliget i 2012, og som beskærer forsvaret med 2,7 milliarder kroner om året. Derfor er de Konservative ved at færdiggøre et nyt forsvarsudspil, og samtidig åbner partiformand Søren Pape Poulsen for at genindføre det mobiliseringsforsvar, som Danmark afskaffede i 2004 i forvisning om, at truslerne fra øst mod Danmark var væk. Läs artikel
Veckans citat
”På utrikesdepartementet driver utrikesminister Margot Wallström en parallell och allt annat än försiktig politik. Samtidigt som hon avfärdar allt tal om anslutning till Nato, och ser en återinförd värnplikt som möjlighet till miljöinsatser eller till att hjälpa Migrationsverket att ta emot flyktingar, väljer hon i Carl Bildts anda att framhärda i en kaxig politik gentemot Ryssland. Det må vara en politik som ger kraftig egoförstärkning, och som kanske även kan imponera på en del likasinnade. Men det är knappast en politik i nationens intresse.”
detgodasamhallet.com
Folkomröstning om Nato delar SFP:s ordförandekandidater, svenska.yle.fi
De tre som kandiderar för ordförandeposten inom Svenska Folkpartiet träffades i Borgå på tisdag kväll.
Något överraskande tycks ändå frågan om det borde hållas en rådgivande folkomröstning om Nato segla upp som en riktig vattendelare. Visserligen backar kandidaterna upp partiets linje om målsättningen att Finland borde vara Natomedlem år 2025. Däremot är man på kollisionskurs i frågan om en folkomröstning.
Anders Adlercreutz som ännu inför riksdagsvalet 2015 stödde idén om en folkomröstning har nu bytt åsikt.
– Om vi har en representativ demokrati ska riksdagsmännen våga ta ställning. Också med tanke på koordineringen med Sverige i Natofrågan fungerar folkomröstningen inte.
– Alla vet hur Ryssland försöker påverka folkopinionen i Europa, och vi kan bara ana oss till vad som händer i en folkomröstning, då är det inte längre frågan om troll här och där på nätet utan det kan också betyda annat. Då är det inte längre fråga om en fri viljeyttring bland medborgarna. Läs artikel
Nato-plan får nytt tillstånd, Dagens Nyheter
Försvarsalliansen Natos övervaknings- och stridsledningsflyg får även fortsättningsvis flyga över Sverige, från Norge till Polen och vice versa. Det nya tillståndet gäller ett halvår från den 1 juni, rapporterar SVT Nyheter.
Första överflygningstillståndet till Nato gavs 2014, då med en månad i taget. Men från och med i år ger regeringen halvårslånga medgivanden för passagerna.
Enligt försvarsdepartementet får Nato-planen inte använda spaningsradar över svenskt territorium. Läs notis
Tar generaloppgjør med Arbeiderpartiet. aldrimer.no
Pensjonert flaggkommandør Jacob Børresen mener både nåværende og tidligere regjeringer og stortingspolitikere må bære ansvaret for at det står så dårlig til med Norges forsvarsevne. Aller mest skuffet er han over sitt eget parti – Arbeiderpartiet.
I flere artikler har aldrimer.no vist hvordan det norske forsvaret har blitt redusert de siste 20 årene. Pensjonert flaggkommandør Jacob Børresen sier politikerne i mange år viste fram et feilaktig bilde av tilstanden i det norske forsvaret, noe som også ga feil premisser i forsvarsdebatten.
Finsk dialog och diplomati med Ryssland, Sören Sommelius
Sveriges kontakter med Ryssland är sedan två år bottenfrusna. Finland intar en helt annat hållning. President Sauli Niinistö, träffar regelbundet Vladimir Putin och tror på diplomati och dialog.
Sveriges kontakter med Ryssland är näst intill obefintliga sedan mer än två år, som svar på Rysslands annektering av Krim. Samtidigt pågår ett propagandakrig, där många tycks mena att det finns ett reellt hot att Ryssland kommer att militärt angripa Sverige. Att i det läget inte lägga stora resurser på diplomatiska kontakter med vårt stora grannland ter sig för mig fullständigt obegripligt.
Att inte tala med motparten eller ”fienden” lägger grunden till ömsesidiga missförstånd om den andra partens åsikter och intentioner. Det är – i mina ögon – en ytterst oansvarig nationell säkerhetspolitik. Läs artikel
Olika säkerhetsutmaningar för stormakterna, studie från FOI
I en studie från FOI analyseras hur tre europeiska stormakter har ändrat sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till för exempel Rysslands förändrade agerande och militära uppbyggnad. De tre Europeiska stormakterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien förändrar sin säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till aktuella säkerhetshot. De tre länderna är alla engagerade i säkerheten i Östersjöområdet.
– Studien visar att de tre europeiska stormakterna inte betraktar Ryssland som ett direkt och existentiellt hot mot deras eget territorium eller mot NATO. Men trots detta så anser de att Rysslands agerande är en allvarlig säkerhetspolitisk utmaning. Annekteringen av Krim kan beskrivas som den tydligaste vändpunkten för dem alla tre. De erkänner också att Ryssland kan utgöra ett hot mot allierade och grannländer, främst i områdena runt Östersjön och Svarta havet, säger Anna Sundberg, forskare på FOI.
Men trots detta så är det för alla tre länderna den globala terrorismen som betraktas som det främsta hotet. Det är särskilt tydligt i Frankrike där allt överskuggas av kampen, nationellt och internationellt, mot terrorismen, men även i de två övriga länderna ligger det högt upp på agendan. Flyktingkrisen har under året varit en annan påtaglig utmaning i Europas södra närområde.
– Vårt närområde har absolut hamnat i deras blickfång på ett annat sätt än tidigare och de är alla tre engagerade i varierande utsträckning i länderna runt Östersjön – genom deltagande i övningar, i stora militära snabbinsatsstyrkor, air-policing, vid staber med mera, säger Anna Sundberg. Läs rapporten
.