Om att inte gå i ledband, Anders Björnsson

I en av Magnus Hedlund noveller, ur samlingen Ärligt talat (Bonniers 2006), skjuter huvudpersonen ihjäl sin svärfar just som denne har kommit ut från dass och ännu inte hunnit dra upp byxorna. Berättaren-huvudpersoner misstänker att han rövat bort sin dotter från honom och skjuter ”direkt som jag lärt mig i lumpen med sikte mot nedre delen av buken”.

Svärfadern – tattare och en stor skit – dör på fläcken. Förövaren grips snart, men svärmodern försöker ge honom alibi genom att lägga ett gevär bredvid den döde mannen. Det ska se ut som ett dåd i självförsvar. Hon vittnar till förmån för mågen i rättegången, men utan framgång. Berättaren döms till vållande men blev straffriförklarad efter sinnesundersökning och satt att knyta ryamattor.

”Svärmor kom och hälsade på ett par gånger och sa flera gånger att jag gjort en god gärning.”

Jag kom att tänka på den här berättelsen, när jag läste Dagens Nyheters huvudledare söndagen den 15 april. Den resonerar ungefär som svärmor, när den kommenterar västmakternas bombattack mot Syrien:

”Formellt var det naturligtvis ett brott mot folkrätten, eftersom det inte fanns stöd i FN:s säkerhetsråd.” Men detta beror på att Säkerhetsrådet blockeras genom ryskt veto ”för att skydda al-Assad”, en skitstövel. Någon” moralisk rätt på sin sida” har dessa inte. Däremot ”finns det en logik i att inte låta gasattacken mot staden Douma förra helgen, där minst 60 människor dog, bara passera”.

Men detta är ju en gangsterlogik. Västmakterna har länge velat regimändring genom intervention. Sådan är inte tillåten. När tyrannen, skitstöveln, sitter kvar bör han ändå bestraffas. Det förefaller faktiskt som om ledande politiker och opinionsbildare anser detta vara ”en god gärning”.

Vi har på denna sajt talat klarspråk, i linje med den internationella rätten. USA:s, Storbritanniens och Frankrikes oprovocerade attack på en suverän stat är en brottslig handling. Den bör fördömas av alla regeringar som värnar FN-stadgan och världsfreden. Sveriges regering har tyvärr inte gjort detta.

”Jag ser inte att ett folkrättsbrott ska lösas med att man begår ännu ett folkrättsbrott”, är så långt Sveriges utrikesminister Margot Wallström kan sträcka sig i sitt avståndstagande. Men som förre utrikesministern Hans Blix framhållit, har inga bevis framlagts för att Syriens regering, föremålet för straffaktionen, utfört förra helgens gasattack – men han utesluter givetvis inte att det ändå kan förhålla sig på det viset.

Man behöver gå till botten med sådana här anklagelser, och då får man inte skjuta i hastigt mod.

”Sverige har förståelse för den ilska som väcks av de fasansfulla dåd som har begåtts i Syrien”, säger Wallström i ett pressmeddelande och syftar då på den syriska regeringens ostyrkta skuld och inte på bombattackerna. I efterhand talar hon om ett ”misslyckande”, och i Säkerhetsrådet har Sverige röstat mot ett resolutionsförslag som fördömer attacken.

Det är lamt och fegt och anstår inte en alliansfri, fredsälskande nation. Vilken riksdagsledamot är beredd att ställa henne till svars för detta? Vi har ingen anledning att gå i ledband och inrätta oss i ledet.

 

 

Facebook
Twitter
Google+
https://www.alliansfriheten.se/om-att-inte-ga-i-ledband-anders-bjornsson/
RSS