Kommentar till Utrikespolitiska deklarationen

Utrikesminister Margot Wallström presenterade idag regeringens utrikespolitiska deklaration ( se artikel nedan på sajten) för riksdagen.

Inledningsvis slås det fast att det ”främsta målet med Sveriges utrikespolitik är att värna om vårt lands och vårt folks trygghet”.

Det kan tyckas vara en självklarhet men måste ändå upprepas, då det i olika sammanhang förs fram att målet är en rad andra i för sig behjärtansvärda mål som kvinnors rättigheter, demokrati med mera, som aldrig kan vara det viktigaste i ett lands utrikespolitik.

Nästa markering gäller Sveriges militära alliansfrihet:

”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.”

Det är en nödvändig markering mot dem som velat hävda att regeringen har varit på väg bort från alliansfriheten. En ”trovärdig nationell försvarsförmåga” anges som en förutsättning, men det utvecklas inte vidare om det gäller tröskelförsvar eller territorialförsvar.

Den så kallade solidaritetsförklaringen (som vi kommenterat på den här sajten) återkommer här med skrivningen:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.”

Lägesbeskrivningen av omvärlden börjar med vårt närområde och deklarationen slår fast att läget där är avgörande för vår trygghet . En rad forum och organisationer för Norden, Östersjöområdet och Barenthavsområdet radas upp där Sverige avser ta ett särskilt ansvar.

Relationen till Ryssland beskrivs på två sätt. Dels söker Sverige dialog och samarbete inom områden av ömsesidigt intresse som klimat, handel med mera, dels understryks Rysslands folkrättsbrott mot Ukraina och att sanktionerna därför skall kvarstå.

Av de oftast alarmistiska beskrivningarna av det ryska hotet och möjligt framtida krig i vårt närområde som brukar vara en ständig ingrediens i säkerhetsdebatten finns ingenting i deklarationen som istället talar om att ” Vi vill göra vår region tryggare och mer hållbar, till exempel genom ungdomsutbyten, innovation och digitalisering, klimatsmarta städer samt genom att motverka människohandel”.

Deklarationen slår fast betydelsen av EU som ”vår viktigaste utrikespolitiska arena” samt EU:s betydelse för arbetet kring klimat, sociala orättvisor med mera.

De avancerade planerna på gemensamt försvar som drivs av Frankrike med stöd av Tyskland kommenteras inte direkt utan Wallström pekar endast på Pesco (se kommentar på denna sajt) ”som stärker den operativa förmågan och effektiviteten på försvarsområdet”. Och vidare: ”Tillsammans med Finland och Tyskland leder vi utvecklingen av EU:s civila förmåga att förebygga och hantera konflikter.”

Sveriges är medlem i FN:s säkerhetsråd och prioriterar där folkrättsfrågor, ”en regelbaserad världsordning” och den nu aktuella frågan om Syrien där Sverige deltar i förhandlingarna om eldupphör. Vad gäller Nordkorea driver Sverige på både för en fredlig lösning och för fortsatta sanktioner.

Vad gäller mycket debatterade frågan om FN-konventionen om förbud mot kärnvapen hänvisar deklarationen endast till att utredningen pågår om eventuellt svenskt undertecknande.

Mänskliga rättigheter och demokrati, bekämpande av rasism med mera lyfst fram, dock utan att ange någon konkret svensk politik. Likaså beskrivs den svenska feministiska utrikespolitiken allmänt med Me too-rörelsen i världen som främsta framgång.

Förhållandet till de övriga stormakterna beskrivs kortfattat:

”USA är av stor vikt för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik och för vår tillväxt. Därför ska vi fortsätta att utveckla den, baserat på gemensamma intressen och värderingar.” Begreppet den ”transatlantiska länken” som försvarsminister Peter Hultqvist så ofta återkommer  finns bara omnämnd i deklarationen tillsammans med FN, EU, OSSE och Nato som ett av flera samarbeten.

Om Kina sägs bara: ”Vår relation med Kina är omfattande. Landets roll i världen växer, och med det följer ett ökat ansvar inklusive med skydd för de mänskliga rättigheterna.”

Sedan snart 16 år har Sverige deltagit i det USA-ledda globala ”kriget mot terrorismen”. I deklarationen finns inget som förklarar vår roll i kriget och om det är ett krig utan slut. Om det fortsatta kriget i Afghanistan sägs att:

”Vi fortsätter vårt långsiktiga åtagande i det hårt prövade Afghanistan. Genom vårt stöd stärker vi stats- och fredsbyggande, och kvinnors deltagande.”

Sverige deltar i den USA-ledda koalitionen Inherent Resolve i Irak. Men koalitionen angriper även mål i Syrien utan folkrättsligt stöd. Deklarationen förbigår detta och säger istället: ”Vi stödjer en inkluderande process i Syrien för en politisk lösning där kvinnor deltar i förhandlingarna och beslutsfattandet.”

Den utrikespolitiska deklarationen visar ett svenskt agerande i världen som nära följer den agenda som satts upp av västvärldens stormakter, främst USA.

Samtidigt markerar Sverige sin roll som alliansfritt land som värnar om folkrätten och som strävar efter att nå förhandlingslösningar på konflikter i världen.